Det är egentligen för tidigt att tala om kris, det borde verkligen inte göras. Men den ansedda tidningen Bild (haha) har redan gått i bräschen inom detta område inför omgång nummer två av Bundesliga.
Bild är en tabloid, en allt för ofta icke trovärdig källa, men de har lyckats leta fram några trevliga poänger som jag faktiskt instämmer i:

Bayern München: Inledningen mot Borussia Mönchengladbach fick ingen i Bayern att dra på smilbanden. Klubben har uttalade ambitioner om att vinna Bundesliga, och de har investerat ordentligt i spelartruppen. Då duger inte 0-1 mot Mönchengladbach.
Nu väntar VfL Wolfsburg på bortaplan, som succéstartade med 0-3 mot 1. FC Köln. Felix Magath är tillbaka i Wolfsburg och senast München var på besök under Magaths ledning åkte de hem med svansen mellan benen. 5-1. Och den med riktigt gott minne kommer även i håg att Felix Magath då bytte ut sin målvakt Diego Bengalio – bara för att han kunde.
Det här blir en spännande match mina vänner.

Bayer Leverkusen: Lite samma visa här, även om Leverkusen har inte samma uttalade krav på sig själva. Men omvärlden har det. Klubben åkte ut mot klassiska Dynamo Dresden i tyska cupen, sedan fick de smaka på Mainz effektiva och brutala spel. 2-0. På söndag bjuder dock Leverkusen på en riktig godbit – hemmamatch mot Werder Bremen. Bortalaget som i sin tur faktiskt fick en del att höja på ögonbrynen efter Markus Rosenbergs två mål mot 1. FC Kaiserslautern.
Det blir en härlig drabbning på söndag mellan Bayer Leverkusen som behöver en vinst – och Werder Bremen som är redo att göra allt för att spinna vidare på denna positiva trend. Får Michael Ballack spela?

Hamburger SV: Det här är väl lite till att ta i. Hamburg är ett ungt och mycket spännande projekt. 3-1 på bortaplan mot de regerande mästarna Borussia Dortmund är inget att skämmas över egentligen. Egentligen. Det är bara det att de såg så håglösa ut, nästan värdelösa. Hur dåliga var HSV? Hur bra var Dortmund? Ett svar på det lär vi få på lördag mot uppflyttade Hertha Berlin. Båda lag ser onekligen intressanta ut.

Schalke och Köln: Första omgångens största förlorare, om vi ska tro Bild. Och visst, det stämmer väl ganska väl. Köln fick en total felstart mot Wolfsburg, och Ståle Solbakken blev genast ifrågasatt. Har han det som krävs för att leda en klubb i Bundesliga? Och vad hände med Schalkes säkra defensiv när Stuttgart fick rulla in tre mål? Ralf Rangnick har förvisso en del offensiva problem, men defensiven ska vara bra mycket bättre än så. Och det är så jag tror att Rangnick vill spela. Spelet ska vilas mot ett fint försvar och hänsynslösa omställningar ska ge laget poäng. Svettig match i Gelsenkirchen.

I övrigt ska det bli väldigt kul att se om Borussia Dortmund kan fortsätta sin fina trend mot TSG Hoffenheim, ett lag som alltid har gjort livet förvånansvärt surt för Jürgen Klopps killar. Tränaren själv har uppmanat fansen att stötta laget på lördag i stället för att inrikta sig på Hoffenheims Dietmar Hopp, som brukar få utstå en del när lagen möts.
Hoffenheim har en ny spännande tid framför sig med nye tränaren Holger Stanislawski, som blev mycket omtyckt i kultklubben St. Pauli.

I övrigt nummer två ska det bli kul att se om Rasmus Jönsson hamnar i Wolfsburg eller ej. Det är främst svensk media som driver på ryktena om Helsingsborgs anfallslöfte till Tyskland. Men nog lär det ligga en del i det.

Det enda jag vet är att vi har en otroligt härlig omgång att se fram emot. Som vanligt i denna fantastiska Bundesliga. Fotbollsgodis.

Omgångens matcher:

Lördag 15:30
Schalke 04 – FC Köln
Hamburg – Hertha Berlin
FC Nürnberg – Hannover 96
SC Freiburg – Mainz 05
Hoffenheim – Borussia Dortmund
Wolfsburg – Bayern München

Lördag 18:30
Borussia Mönchengladbach – VfB Stuttgart

Söndag 15:30
FC Kaiserslautern – FC Augsburg

Söndag 17:30
Bayer Leverkusen – Werder Bremen

/Wingren

En liten snackis under de senaste dagarna har ju varit om Helsingborgs Rasmus Jönsson kommer att skriva på för VfL Wolfsburg. Det verkar som om att järnmannen Felix Magath är intresserad av Jönsson, och var så redan under sin tid i Schalke.

Men jag undrar om Magath vet vad han får, och om Jönsson vet vad som väntar i Wolfsburg.

VfL Wolfsburg är ingen klassisk eller traditionsrik tysk klubb. Laget är lika befriat från historia som staden. Men det är visserligen inget ovanligt i dagens fotboll, vi går mot en sådan utveckling. En tråkig enligt mitt tyckte. Men strunt i det, Wolfsburg spelar sin roll i Bundesliga ändå. Och de har ekonomiska medel nog att på sikt göra upp med storklubben Bayern München, men det hade nog behövts mer kärlek. Dock fick vi ju se Felix Magath vinna ligan med Wolfsburg innan han testade på livet i Gelsenkirchen och Schalke 04.

Där gick det inte så bra, men det är inte för att Magath är en dålig manager. Men det är en stenhård typ som inte tycker om när andra inom föreningen lägger näsan i blöt. Och det var där som det i grund och botten gick åt skogen i Schalke. Traditionen var för stark, till och med starkare än Magaths diktatoriska drag.

Till saken då: Magath kommer inte att vara nöjd med Rasmus Jönssons fysik. Den kommer han att få arbeta upp, samtidigt som konkurrensen i anfallet redan är tuff. I Magaths spelstil passar inte Rasmus in på en kant, utan måste göra upp om de centrala platserna. Han kommer att få arbeta väldigt hårt för att ta en plats, hårdare än vad han själv tror. Och hårdare än vad Magath tror. Magath har sina favoritspelare, är du inte det kan du stå i startelvan ena dagen för att sedan finna dig själv tillsammans med 25 tonåringar – i amatörlaget.

Till och med många Wolfsburg-supportrar är rädda för att Rasmus får ruttna på bänken. På grund av Magaths krav på att leverera direkt, på grund av Magaths fysiska krav. På grund av att Patrick Helmes, Mario Mandzukic och Srdjan Lakic redan finns i laget. Felix Järnmannen Magath skriker visserligen efter nyförvärv. Men tänk efter en extra gång Rasmus Jönsson. Om Marcus Berg tyckte att första säsongen i Hamburger SV var jobbig så lär du få en överraskning i Wolfsburg.

Men om det nu blir så att Rasmus Jönsson går till Wolfsburg så önskar jag honom givetvis lycka till. Jag tror mycket väl att Rasmus kan lyckas i Bundesliga, men jag tror inte att Wolfsburg är rätt adress. Inte nu.

/Wingren

Så här avslutade jag ett dokument som publicerades i början av juni:

”Nästa säsong väntar Champions League för Borussia Dortmund och Mario Götze. Men först ska två EM-kvalmatcher avklaras, och Götze är som vanligt med i landslagstruppen. I kväll (fredag) väntar Österrike, och kanske kan det bli en angenäm födelsedag för underbarnet.

Det börjar bli dags för en hel värld, och inte bara Tyskland, att få njuta av ”Götzinho”, ”den nye Messi” eller bara kort och gott: Mario Götze, 19.”

Det var då det. Sedan dess har det hänt mycket. Fötterna har han fortfarande kvar på jorden, den unge Mario Götze som bor hemma hos sina föräldrar. Men det var många som varnade för att den här säsongen skulle bli tung för talangen som slog igenom för bara ett år sedan. Så här långt kan vi dock bara sitta framför tv:n, gapa och bara förundras. Han har blivit bättre. Den lille rackaren har verkligen blivit bättre.

När jag funderade över det här blogginlägget tänkte jag strunta i att fokusera så mycket på Mario Götze – för det gör alla tyska tidningar samt radio- och tevekanaler ändå. Men det går bara inte. Hur kan man ignorera Götze?

I går mötte Tyskland Brasilien i en träningsmatch, inför 54 767 åskådare i Stuttgart. Mesut Özil var inte med – men det var Mario Götze. 19-åringen fick chansen från start i sin sjunde landskamp, tidigare har han fått nöja sig med inhopp. Snacka om att han tog chansen.
Ja, det var bara en träningsmatch. Men det var mot Brasilien, de mesta världsmästarna, och ett Brasilien som Tyskland inte har vunnit över sedan november 1993.

Första halvlek bjöd inte på så mycket, bortsett från ett ganska överlägset Tyskland som dock inte lyckades skapa mycket mer än den chans som Götze själv arbetade fram. Nedtagning på bröstet, lägger direkt över bollen och får luckan han vill ha och pang! Men Julio Cesar i målet sträckte ut och stötte bort bollen. Även om första halvlek slutade 0-0 så satt jag mest och funderade på om Brasilien spelade i vita tröjor, och Tyskland i gula. Men sen kom jag på att det där är en gammal och förlegad stämpel.

Tyskland har just nu roligare fotbollsspelare än Brasilien, och de ser ut att ha bra mycket roligare och trevligare på plan. De tar jobbet för varandra, är taktiskt medvetna och spelet är disciplinerat. Men framför allt överglänstes Brasilien av Tyskland när det gäller teknisk briljans och kreativitet. Det är nya tider nu.

Miroslav Klose kom in i stället för Mario Gomez som hade en svår första halvlek. Även Andre Schürrle kom in för Lukas Podolski. Klose lyckades genast bättre än sin konkurrent, det blev visserligen inga mål men gamlingen var delaktig i spelet på ett annat sätt. Efter en uppoffrande rush klackade han bollen till Götze, som verkligen hade en fot med i allt tyskarna skapade, som i sin tur satte in en passning till Toni Kroos – som gjordes ner av Lucio i straffområdet. Bastian Schweinstegier var sedan iskall vid straffpunkten.

Sedan dröjde det bara sex minuter innan Kroos, Klose och Götze samspelade. Det gick snabbt, var så vackert och det blev mål. Götze tog med sig bollen in i straffområdet och försvararna hade aldrig en ärlig chans mot honom. Cesar i målet rundades och bollen kysste nätmaskorna. 2-0. Så tyskt, så vackert.

Brasilien fick sedan en straff som Robinho förvaltade. 2-1. André Schürrle ville dock visa framfötterna och efter ett alldeles fantastiskt kämpande från Bastian Schweinsteiger stänkte den nyblivne Leverkusen-spelaren upp bollen i nättaket. Så tyskt, så vackert.

På tilläggstid fick sedan Neymar tröstmåla med ett bra avslut. Men inbytte Jerome Boateng harmonerade inte riktigt med Holger Badstuber vid målet, Brasiliens nye stjärna fick helt enkelt för mycket tid.

Trots 3-2 vågar jag ändå påstå att Tyskland var överlägsna. Det var bara en träningsmatch, visst. Och Brasilien har inte sina bästa stunder under Mano Menezes ledning. Tidningarna i hemlandet är inte nöjda, och hävdar med bestämdhet att Menezes står i skuld till folket – fotbollen måste bli bättre.

I Tyskland är det andra tongångar. Här kan vi även börja snacka lyxproblem. Hur länge kan Mario Götze hållas utanför laget? Vem ska spela av Mario Gomez och Miroslav Klose? Ska Podolski eller Schürrle spela till vänster? Vem ska ackompenjera Schweinsteiger, Kroos, Bender, Rolfes? I mittlåset konkurrerar Mats Hummels, Jerome Boateng, Holger Badstuber, Benedikt Höwedes samt äldremännen Per Mertesacker och Arne Friedrich. Tysk fotboll är kul just nu mina vänner. Riktigt jävla rolig, spännande och intressant.

I övrigt kan vi notera att Mario Götze var bäst på plan, att Mats Hummels var felfri, att Bastian Schweinstegier gjorde sin bästa match på länge, att Manuel Neuer har återhämtat sig efter tabben i söndags, att Miroslav Klose ser bättre ut än Mario Gomez i landslaget, att André Schürrle borde få chansen i stället för Prinz Poldi och att Toni Kroos har en bit kvar innan han känns riktigt stabil (några skrämmande bolltapp).

Nu längtar jag efter helgen och ännu en fartfylld, glad, galen och spännande omgång av Bundesliga!

/Wingren

I morgon smäller det. I Stuttgart. På nyrenoverade Mercedes-Benz-Arena som nu ser ut som en fotbollsarena. Ja, jag vet, det är bara en träningsmatch. Men det är trots allt Tyskland mot Brasilien. Det ska kunna bli bra, det borde bli bra. Om inte kommer det att vara väldigt kul att se Joachim Löws Tyskland.

VfB Stuttgarts brasilianske anfallare Cacau har hunnit bli 30 år. Han har ett tyskt och ett brasilianskt pass. Sedan elva år tillbaka har han spelat sin fotboll i Tyskland – och det är den tyska landslagströjan han har valt att bära. På onsdag kommer han att få möta sitt födelseland i sin nya hemstad Stuttgart.
– Det kommer att bli väldigt speciellt. Jag kan inte ens beskriva det på förhand. Först efteråt kan jag säga hur det kändes, säger han till Kicker.

Claudemir Jeronimo Barreto, Cacau, föddes den 27:e mars 1981 i Brasilien. Sedan barnsben har han följt Brasiliens landslag, och minns framför allt VM-laget från 1994. Det är den generation som har präglat honom. Men han har aldrig ångrat sitt val.
– Många känner till min historia och gläds med mig. De vet att jag har upplevt mycket här. Jag har funnit ett nytt hem och är stolt över att ha gått denna väg, säger han till Kicker.

På onsdag kommer Joachim Löw med största sannolikhet att ge 30-åringen chansen att möta sitt gamla hemland – med sitt nya. Cacau är inte ensam om att ha gjort resan från brasiliansk fotbollstalang till nykär tysk medborgare. Borussia Dortmunds vänsterback Dede, vars kontrakt gick ut i somras efter 13 år i klubben, känner också starkt för Tyskland. Men någon karriär i landslaget blev det aldrig för honom.
– När jag flyger till Brasilien och visar mitt tyska pass är jag stolt. Jag vet att det verkligen inte är alla som får ett tyskt pass. Att jag har ett, är en ära för mig, sa han i mars.

Vem som kan tänkas bli näste man återstår att se.

Så var det ju även det här med en talangkåt förbundskapten. Säga vad man vill om Joachim Löw, men det är verkligen en förbundskapten som inte är rädd för att ge unga spelare chansen. I Sverige diskuteras ofta detta ämne, att landslaget skulle vara gamalt, tråkigt och förlegat.
I Tyskland är det nästan tvärt om. Där diskuteras Michael Ballack, 34. Mittfältaren ingår inte längre i landslagets planer, och har inte gjort så sedan VM 2010. Men okej, några gamla trotjänare är faktiskt kvar. En av dem är min absoluta favorit – Miroslav Klose. Anfallaren som är omöjlig att hata.

Jag tänkte dock att vi skulle ta en snabb titt på Joachim Löws arbete – och truppen till matchen mot Brasilien. Tyskland har länge och medvetet satsat på talangutveckling och Löw har inte varit sen med att utnyttja detta. Han får in formbara, hungriga och snuskigt talangfulla spelare. Nu följer jag själv Bundesliga, men jag har i ärlighetens namn svårt att tro att särskilt många trodde på spelare som Manuel Neuer, Jerome Boateng, Sami Khedira och Thomas Müller när dessa namn syntes på tv:ns grafik. Men vi vet hur det gick. Lägg för all del till att även Holger Badstuber, Toni Kroos och Marko Marin spelade en roll i det tyska landslag som till sist tog en bronspeng i Sydafrika.

Sedan dess har inte talangarbetat bromsats upp direkt. Löw tog över landslaget i augusti 2006, sedan dess har 46 nya spelare fått chansen i den vita tröjan. Det har blivit 47 segrar, elva oavgjorda och tio förluster. Lägg därtill en målskillnad på 163:50. Varför fungerar det så bra då? Det tjatas alltid om att rutin är det viktigaste, att spelarna känner varandra. Det är förstås sant, men det är en sanning med modifikation. Jag kan ibland titta på vårt svenska landslag och undra varför inte fler unga spelare får chansen, särskilt då i träningsmatcher. Visst, det är skillnad på svenska och tyska talanger, men nog fan kan de spela fotboll.

Det Joachim Löw gör så smart är att han har en stomme i laget, som sig bör, som ju även Erik Hamrén har. Men han är inte heller rädd för att spetsa till laget med yngre förmågor. Killar som får vara med i truppen, lära känna spelsystemet, kamraterna och omgivningen. När tiden sedan är inne är de redo. Rutin handlar trots allt inte bara om ålder, först och främst handlar det om hur många matcher du faktiskt har spelat.

Senaste debutanten var Schalkes mittback Benedikt Höwedes, som var med och slog Uruguay med 2-1. Och det gick hur bra som helst. Inför mötet med Brasilien har Löw nu nominerat sin 47:e (!) debutant – Dortmunds 20-årige mittfältare Ilkay Gündogan. 71 spelare har representerat det tyska landslaget under Löws tid, men hela 47 av dessa är, eller har varit, debutanter.

Och det mesta talar för att Mario Götze, 19, kommer att spela från start. Mot Brasilien. Och det är så viktigt. Efter att tidigare enbart ha fått göra inhopp kommer nu Götze att känna sig integrerad i truppen, få känna på den riktiga hetluften i landslaget och dessutom sätta fart på gamla mossiga konkurrenter som Mesut Özil, 22.

Men visst, det är inte lätt att vara förbundskapten. Givetvis inte. Jag tycker bara att det är beundransvärt hur skicklig Löw är på att våga ge sina talanger chansen. Det bidrar till att ingen känner sig given, att alla måste ge allt för att behålla sin startplats och en bredare trupp. Och för vår del innebär det att träningsmatcherna blir fan så mycket roligare att titta på.

Och det kanske viktigaste i Löws talangarbete är att han litar på sina yngre spelare. De får chansen i tävlingsmatcher – inte bara i träningsmatcher.

Avslutningsvis tycker jag att vi tar en titt på truppen:

Målvakter:
Manuel Neuer, Bayern München, 1986
Tim Wiese, Werder Bremen, 1981

Försvarare:
Dennis Aogo, Hamburger SV, 1987
Holger Badstuber, Bayern München, 1989
Jerome Boateng, Bayern München, 1988
Benedikt Höwedes, Schalke 04, 1988
Mats Hummels, Borussia Dortmund, 1988
Philipp Lahm, Bayern München, 1983
Christian Träsch, VfL Wolfsburg, 1987

Mittfältare:
Sven Bender, Borussia Dortmund, 1989
Cacau, VfB Stuttgart, 1981
Mario Götze, Borussia Dortmund, 1992
Ilkay Gündogan, Borussia Dortmund, 1990
Toni Kroos, Bayern München, 1990
Thomas Müller, Bayern München, 1989
Lukas Podolski, 1. FC Köln, 1985
Marco Reus, Borussia Mönchengladbach, 1989
Simon Rolfes, Bayer Leverkusen, 1982
André Schürrle, Bayer Leverkusen, 1990
Bastian Schweinsteiger, Bayern München, 1984

Anfallare:
Mario Gomez, Bayern München, 1985
Miroslav Klose, Lazio, 1978

Namn, klubb, födelseår

Löw har mäktat med en spelare som är född på 70-talet. Det galna med det här är att det är inte många som saknas. Visst, Sami Khedira och Mesut Özil, men särskilt gamla är de inte. Sedan saknas Per Mertesacker och Arne Friedrich, och de båda har “landslagsåldern” inne. Men jag undrar hur Löw tänker. Vill han spela in ett nytt mittbackspar och överge de rutinerade rävarna? I Mats Hummels har han en framtida världsback som redan nu är dominant i Bundesliga. Benedikt Höwedes imponerar nästan lika mycket.

Nu tänkte jag avrunda detta med min personliga önskeelva inför mötet med Brasilien:

Neuer
Lahm, Höwedes, Hummels, Aogo
Bender, Kroos
Müller, Götze, Reus
Cacau

Som sagt, önskeelva, inte trolig startelva. På onsdag klockan 20:45 smäller det!

/Wingren

Ösregn utanför fönstret, mörker. Stekt potatis, korv och ägg på gång i köket. Gott med mat, men deprimerande med en så klassisk svensk sommar som den som just nu visar sig från sin bästa sida utanför fönstret. Vad kan då lysa upp tillvaron mer än att läsa lite kommentarer från kända profiler?

Här följer ett axplock för er läsare:

“Den som vill spela i detta grymma lag måste leva med att inte få göra 50 matcher på en säsong. I så fall blir han inte lycklig här” – Dortmunds tränare Jürgen Klopp angående konkurrenssituation och svåra petningar.

“Jag trodde att vi pratade om fotboll” – Bayern Münchens president Uli Hoeneß som svar på vad han tyckte om VM i fotboll för damer. Den gode Hoeneß ska nog vara lycklig över att han inte är verksam i Sverige. Då hade vi kunnat snacka spaltmetrar…

“Jag gillar den lille. Jag sade till honom; hur kan du göra ett nickmål? Du är ju bara 1,50 meter lång” – FC Augsburgs tränare Jos Luhukay angående Freiburgs Cedrik Makiadi som nickade in ett mål i 2-2-matchen.

“Vi kommer att ses i landslaget igen. Då kan han komma till mitt rum, vi kan mysa lite och jag kan trösta honom” – Stuttgarts österrikare Martin Harniks upplyftande ord till landsmannen Christian Fuchs i Schalke.

Det här var bara några få guldkorn i tillvaron. Vänta bara tills Jürgen Klopp kommer i gång på allvar…

Nu äter vi!

/Wingren

Så var det måndag igen. Först på lördag drar Bundesliga i gång igen, då fredagsmatchen inte kommer att spelas på grund av landslagens träningsmatcher under veckan. Vi kan se fram emot Tysklands match mot Brasilien senare i veckan. Det kommer att bli en riktig höjdare. Fotbollsgodis. Erogent. You name it.

Redan i kväll finns det dock en godbit att längta efter. Det gamla svensklaget Hansa Rostock, nyuppflyttade, tar emot det nuvarande svensklaget VfL Bochum i Zweite Bundesliga. Andreas Johansson och Matias Concha återfinns i klubben som föregående säsong föll i kvalet mot Borussia Mönchengladbach. Blir det deras säsong i år?

Jag tänkte lite kort lista tre grejer från helgens omgång dock. Hela Tyskland analyserar just nu Borussia Dortmund – och hur bra de egentligen är. Även i resten av världen, ja till och med i Sverige, har många fått upp ögonen för detta gul-svarta fenomen. Föga förvånande kommer en spelare från Ruhrklubben att återfinnas på omgångens lista.

Omgångens spelare: Mario Götze
19-åringen slog igenom förra säsongen och sedan dess har allt gått som på räls. När Joachim Löw tar ut landslagstruppen är han ständigt med, i Jürgen Klopps startelva är han given. Ändå har han fötterna kvar på jorden. I en intervju med die Welt nyligen berättade han att han inte har några planer på att lämna Dortmund, ej heller flytta från sin familj. Han bor alltså fortfarande hemma. Men det kunde vara lite störigt att inte kunna gå på bio i lugn och ro längre, det medgav han.

Jag har utsett Mario Götze till omgångens spelare alltså. Varför? Dels kan ni titta på det här och bara njuta. Mario Götze står alltså för en assist, ett mål och ytterligare en assist i 3-1-vinsten mot Hamburg. Lägg därtill att 19-åringen sprang tio och en halv kilometer innan han blev utbytt i den 75:e minuten, 90,63 procent av hans passningar gick fram, och 58,06 procent av närkamperna han gav sig in i vann han. Det är otroligt, det är överlägset.

Omgångens flopp: ”Neuateng”
Jerome Boateng och Manuel Neuer. Den förstnämnde har sin stjärnstatus, men ingen säker plats i Löws elva. Den sistnämnde är dock gjuten i landslaget och anses vara en av världens bästa målvakter. Och egentligen håller jag med. Men tiden i Bayern München har varit allt annat än framgångsrik för den gode Neuer. Under försäsongen imponerade han inte mer än vad Hans-Jörg Butt hade gjort. Och i går, mot Borussia Mönchengladbach, stod han och Boateng för en riktig praktmiss – som faktiskt sänkte hemmalaget. 0-1 slutade matchen. Bara titta på det här. Det är så smärtsamt att se. Och för Neuer är det allra värst då han faktiskt har en hel del motståndare bland Bayerns supportrar. De blir nog inte mindre syrliga nu…

Omgångens ”där jävlar satt den!”: Shinji Okazaki, 3-0 mot Schalke.
VfB Stuttgart befann sig i stor kris. Höstsäsongen hade, som vanligt, varit bedrövlig men nu kändes det värre än på länge. Man plockade in två offensiva krafter i laget – Tamas Hajnal lånades in från Borussia Dortmund och Shinji Okazaki köptes från Shimizi S-Pulse. Den japanske anfallaren anlände till Tyskland, till europeisk toppfotboll. Och snacka om att det fanns förväntningar på honom. Shinji Kagawa hade under hösten gjort supersuccé i Dortmund, och många utgick från att den duktige anfallaren Okazaki skulle slå igenom lika snabbt.

Japanen kämpade och sprang, och var inte på något vis dålig. Men han påminde mycket om Nelson Valdez när han kom till Dortmund och de var i kris. Kämpa och springa är ärofullt, men det räcker liksom inte när klubben håller på att tillintetgöras. Två mål blev det till sist för Okazaki. I lördags mot Schalke visade han helt nya målgörartakter. Kämpandet, den goda tekniken och det härliga springet fanns kvar. Helt plötsligt såg det också ut som om han aldrig gjort något annat än just mål. Ingen större tveksamhet här inte.

/Wingren

Jag ska försöka att inte bli långdragen nu, eller om sanningen ska fram kan jag inte då jag missade lördagens matcher. En kommentar på Borussia Dortmund utskåpning av Hamburger SV från i fredags finner ni längre ner.

I lördags blev jag lite förvånad över VfB Stuttgarts 3-0-vinst över Schalke, samt Wolfsburgs dito över Solbakkens Köln. Från gårdagen kan vi även lyfta fram Werder Bremens matchhjälte – Markus Rosenberg med sina två mål. Det var en lördag som bjöd på en hel del premiärnerver, skrällar och rolig fotboll. Men det är många tränare som i kväll funderar över vad som gick snett, varför lagets backlinje ser ut som en hönsgård. Fast inte några vanliga höns, ty dessa fåglar torde ha drogats ovanpå allt.

Söndagens tidiga match mellan Mainz 05 och Bayer Leverkusen på nybyggda Cofface Arena (sponsornamn, så tråkigt, jag lovar att jag ska sluta använda mig av detta) slutade 2-0. Snacka om upprättning för Thomas Tuchels gubbar. Det här var en seger som de verkligen behövde efter debaclet i Europa League mot Gaz Metan. Att de inför sin hemmapublik kunde slå titelutmanaren Bayer Leverkusen är starkt – särskilt med tanke på att viktiga Christian Fuchs, André Schürrle samt Lewis Holtby har lämnat klubben.
Matchens bjudning stod René Adlers ersättare för. Fabian Giefer misslyckas totalt med en enkel hemåtpassning och Sami Allagui kan enkelt rulla in 1-0. Och egentligen kom Leverkusen aldrig riktigt in i matchen, förutom en kort forcering mot slutet.
Men som jag tidigare har varit inne på tror jag inte att förlusten svider alldeles för mycket – vinsten var viktigare för Mainz.

Så till Bayern då…Bayern, Bayern, Bayern. FC Hollywood kallas rekordmästarna ofta – men då på grund av lustiga transferhistorier, intressanta ordkrig och andra lustigheter. Inte så mycket på grund av det som sker på plan. Men i dag är jag mållös. Nästan. Vi ska väl inte överdriva.

Hemmalaget styr och ställer hela matchen, förutom vid tre tillfällen. I första halvlek gör Manuel Neuer en bra räddning på ett avslut från Marco Reus. I andra halvlek gör Mönchengladbach mål – men det döms bort efter en lätt knuff. Mitt i Bayerns totala dominans, där mittbacken Dante tillsammans med underbarnet Marc-André ter Stegen, håller bortalaget vid liv kommer så plötsligt kallduschen. Ter Stegen radar upp jätteräddningar, och när Gladbach väl får hålla i bollen skickar man ofta i väg den. Så även efter 60 minuter. Men denna långboll visar Münchens största problem – på ett överbrutalt sätt.

Jerome Boateng och Manuel Neuer, nyförvärven som skulle stärka försvaret, misslyckas i sin kommunikation och båda missar långbollen. Det ser hemskt löjligt ut. Särskilt när två landslagsmän är inblandade. Och det hela slutar inte bättre än att Igor de Camargo kan förlänga bollen med huvudet – och in i mål. 0-1 och total katastrof, ärligt talat. För det där var inte bara 0-1 på hemmaplan i en premiär mot Mönchengladbach, det var även ett mål som sätter djupa ärr i det redan sårade Bayern-försvaret.

Tränare Jupp Heynckes måste hitta på något snabbt – innan paniken, oron och pressen sätter in. Det känns inte ens lönt att nämna att även Bayern fick ett mål bortdömt. För Bayern var liksom inte Bayern i dag. Det här duger inte, trots total dominans.

Väldigt jättekul för Bundesliga dock, samt för Borussia Mönchengladbach som förtjänar lite framgång. Nu ska det bli väldigt intressant att se hur omgång två kommer att arta sig.

Omgång nummer ett:
Borussia Dortmund – Hamburger SV: 3-1
Werder Bremen – 1. FC Kaiserslautern: 2-0
Hannover 96 – TSG Hoffenheim: 2-1
VfB Stuttgart – Schalke 04: 3-0
1. FC Köln – VfL Wolfsburg: 0-3
FC Augsburg – SC Freiburg: 2-2
Hertha Berlin – 1. FC Nürnberg: 0-1
FSV Mainz 05 – Bayer Leverkusen: 2-0
Bayern München – Borussia Mönchengladbach: 0-1

Nu ska jag ta mig en stor kopp kaffe, luta mig tillbaka och bara njuta av att livet har fått en mening igen. Bundesliga är i gång.

Era reflektioner efter denna första omgång?

/Wingren

Söndagens två matcher avslutar första omgången av Bundesliga. Som vanligt har det varit väldigt spännande, och ack så oförutsägbart. Tidigare i dag gjorde Sami Allagui 1-0 på nybyggda Cofface Arena. Ett mål som innebär att Mainz återigen kan hålla huvudet högt, efter debaclet i Europa League. Matchen slutade till sist 2-0 och Bayer Leverkusen fick en tung start på säsongen. Den här säsongen som skulle vara deras. Segern betydde nog mer för Mainz än vad förlusten gjorde för Leverkusen dock. Thomas Tuchels gäng behövde få känna att de inte är så dåliga som Europa League-kvalet vill påstå.

Leverkusen kommer igen.

Just nu spelar Bayern München hemma mot Borussia Mönchengladbach, matchen som avslutar första omgången. München trcyker verkligen på, och ett mål hänger i luften. Men det är skillnad på Gladbach i år, det finns en gubbe som offrar sig hela tiden, och försvaret ligger samlat. Men de behöver få andas lita snart, annars smäller det på Allianz Arena. Å andra sidan vore det väl bra typiskt om Marco Reus tar en vansinneslöpning och rullar in 0-1?

38 minuter spelade och 0-0 alltså.

46: Andra halvlek har nyss dragit i gång. Inga byten för något av lagen. Men Robbens lekkamrat Franck Ribéry värmer upp. Snart dags för Robbéry kanske?

48: Riktgit härlig räddning av unge ter Stegen på en nick där! Bayern fortsätter att trycka på. Börjar bli jobbigt för Gladbach nu.

54: Mario Gomez nickar i stolpen på Robbens hörna. Och Boateng ligger kvar skadad efter situationen. Nu ska jag hämta mat till mig själv.

60: Misstag från Neuer! 0-1, Mönchengladbach leder! En långboll orsakar kaos mellan Neuer och Boateng, de Camargo kan enkelt nicka in bollen då Neuer är för långt ute, och Boateng är borta. Vilken katastrofal start för nyförvärven. Oj oj. Ribéry in för Kroos för övrigt, och Mönchengladbach med ett bortdömt mål tidigare, efter en liten knuff. Nu ska jag försöka avnjuta en kasslergryta, men det är tusan vad mycket det händer just nu! Skrällvarning.

65: Ännu en jätteräddning av ter Stegen på Robbens patenterade avslut. Min mat blir kall. Publiken börjar bli otålig.

76: Bundesligadebut för Nils Petersen, bäste målskytt i Bundesliga 2 förra säsongen. Boateng ut. Sekunder senare gör Bayern mål, men korrekt avvinkat för offside. Fortsatt 0-1 och jättespel av ter Stegen i mål.

82: Bayern fortsätter att trycka på, men Dante är en klippa i försvaret. Varför Bayern inte köpte honom i stället för Boateng kommer jag aldrig att förstå.

90: Väldigt heta känslor just nu. Bayern rullar på, men Borussia offrar sig. Oklart om tilläggstid. Två som vanligt i BuLi kanske?

90+3½: SLUT! BORUSSIA MÖNCHENGLADBACH VINNER PÅ BORTAPLAN MOT BAYERN MÜNCHEN! Stort, verkligen. En liten analys kommer senare i kväll. Puh, vilken kväll.

/Wingren

Jag beklagar verkligen att jag inte har funnits här för er i dag. Men jag tror nog att ni har överlevt dagen ändå. Då känns det värre för mig personligen, som har tvingats att jobba i stället för att följa den tyska fotbollen. Det här är sista helgen med distraktioner dock, och det känns bra.
Tro mig, att missa Bundesliga smärtar, och matcherna finns ständigt i bakhuvudet. Oavsett vad man gör. I dag har jag känt mig som en religiös man som missar kyrkan på söndagen.

Jag hoppas dock att många av er har fått njuta av lite tysk fotboll i dag. Nu tänkte jag bara passa på att hylla Markus Rosenberg lite kort här på bloggen. Jag är egentligen en av dem som länge propagerade för att “Mackan” skulle få en ärlig chans i landslaget. För han gjorde det riktigt bra i Bremen tidigare. Men under de senaste säsongerna har den känslan dött ut – ja, det har känts som om att Rosenberg själv har dött lite.

I dag fick han dock en plats i Thomas Schaaf startelva, hemma mot klassiska Kaiserslautern. Werder Bremen gjorde en så smärtsamt dålig säsong förra året, det var oftast hemskt att se. Men som ni vet hade inte Rosenberg någon del i det, han sköt sin klubb till Champions League och lånades sedan ut till La Liga. Men i dag fick han alltså chansen, från start tillsammans med den tio år yngre Lennart Thy. Och vilken dag de två fick.

Knappt fem minuter in i matchen driver Werder upp tempot på sedvanligt vis (bortsett från 2010/2011) och Thy avslutar, men Trapp i målet räddar.
– När man ser tillbaka är det givetvis synd att det första skottet inte gick i mål. Men givetvis är en seger viktigare än att jag gör mål, säger debutanten Lennart Thy, 19, till Werders hemsida.

Vid sin sida hade han den nu rutinerade Markus Rosenberg. Och svensken ville verkligen visa att han hör hemma i Tyskland och Bremen. Två mål senare kan Rosenberg ta emot utmärkelsen som matchens spelare.
– Jag är glad över hans två mål. Men jag är inte det minsta överraskad, jag vet vad han kan. ‘Rosi’ är en häftig snubbe, samspelet fungerar riktigt bra, säger Thy till hemsidan.

Vår svenske anfallare var själv lika glad efter succén. En succé som faktiskt får in Werder Bremen på rätt kurs efter debaclet i cupen. Nu får sportchef Klaus Allofs strunta i att låna ut svensken dock, onekligen verkar han föra tur med sig. Nja, skämt å sido, Rosenberg gjorde två mål i dag och det är bra. Och det är riktigt bra för hans klubb. Tränare Thomas Schaaf hyllar sin anfallare och säger att han har kämpat sig till ett försprång under försäsongen.
– I Werder är det alltid svårt att slå sig in i laget. Det finns ingen nummer ett, det är alltid två utav sex som spelar. Därför måste man alltid ge allt på varenda träning, säger Rosenberg själv.

Kul för Werder och kul för Mackan alltså. I övrigt är jag själv förvånad över dagens två 3-0-matcher. VfB Stuttgart slog besökande Schalke 04. Riktigt starkt gjort, kan det kanske till och med innebära att Bruno Labbadia får sitta kvar på tränarbänken hela säsongen?
VfL Wolfsburg, med järnmannen Magath vid rodret, bortaslog Solbakkens FC Köln med samma siffror. Även det något att höja på ögonbrynen för. Norrmannen tar själv på sig skulden för nederlaget.

Nu ska vi givetvis inte läsa in för mycket i detta. Jag nöjer mig med att konstatera att det är så jäkla skönt att bollen äntligen rullar på de tyska gräsmattorna, att publiken äntligen står med en öl och sjunger på läktarna samtidigt som korvlukten sprider sig i katakomberna. Bundesliga är i gång – och precis som vanligt finner man sig själv förundrad över resultaten. Och det är ju tjusningen med det hela.

För övrigt verkar det som om att Manuel Neuer och Hans-Jörg Butt kan missa Byern Münchens match mot Borussia Mönchengladbach i morgon. Oj då?

Matcher och resultat:

Borussia Dortmund – Hamburger SV: 3-1
Werder Bremen – 1. FC Kaiserslautern: 2-0
Hannover 96 – TSG Hoffenheim: 2-1
VfB Stuttgart – Schalke 04: 3-0
1. FC Köln – VfL Wolfsburg: 0-3
FC Augsburg – SC Freiburg: 2-2
Hertha Berlin – 1. FC Nürnberg: 0-1

Och just det ja, jag spelade på några matcher i dag. Hur många rätt tror ni att jag fick?

/Wingren

Borussia Dortmund mot Hamburger SV. Ett möte mellan två klassiska lag. Fotbollshjärtat slog hårt, pulsen var hög och spänningen enorm. Eller? Jo, fotbollshjärtat slog och pulsen var hög. Men särskilt spännande var det aldrig. Fjolårsmästarna Borussia Dortmund inledde matchen ännu aggressivare än vad de avslutade förra säsongen. Samtliga spelare tog jobbet, kämpade för varandra och gav allt. Inte nog med det dock, teknisk briljans och kreativitet på hög nivå chockerade Hamburgs spelare.

Inledningsvis visste inte Michael Oennings unga pojkar vart de skulle ta vägen, hur de skulle agera. Jürgen Klopps unga pojkar visste precis vad de skulle göra.
Hamburg rullades ut i ett sådant tempo, och med en sådan frenesi att även Duracells välkände kanin hade varit avundsjuk. Det var aldrig riktigt spännande, det var aldrig riktigt jämnt.

Mario Götze, Shinji Kagawa, Robert Lewandowski, Kevin Großkreutz och Mats Hummels styrde och ställde. Läckerbit efter läckerbit, mål efter mål. 3-0 och de 74 000 hemmasupportrarna var inte berusade av ölet, utan av den beundransvärda fotbollen. Hamburg förstod inte vad de skulle hitta på, men till sist tryckte de in reduceringen. Även om Dortmund tappade lite av spelet så var resultatet egentligen aldrig i gungning.

Vilka slutsatser kan man dra av detta då? En given är givetvis att årets Bundesliga blir riktigt njutelsefull att titta på. Helt galen. I övrigt är det svårt att säga om Dortmund är så jävla bra, eller om HSV är så hemskt dåliga? I vilket fall måste vi alla behålla fötterna på jorden, eller hålla huvudet högt. Sanningen är den att HSV kan bli riktigt bra i år – de har potential. En andra sanning är att Dortmund kommer att spela betydligt tuffare matcher. Kvällens insats vittnade dock om att de inte kommer att bryta ihop som andra tillfälliga mästare (läs exempelvis VfB Stuttgart eller VfL Wolfsburg).

Nu ser vi bara så otroligt mycket fram emot att omgången ska spelas klart. Vi har flera roliga matcher framför oss. Det är så galet jämna och ovissa möten. Vad sägs om Stuttgart – Schalke, Hannover – Hoffenheim, Köln – Wolfsburg eller Berlin – Nürnberg? Omgången avslutas på Allianz Arena där Bayern München tar emot Borussia Mönchengladbach. Räck upp en hand ni som tror på Oscar Wendts lag.

Det är dock dags för en god natts sömn nu. Vansinnet, glädjen, euforin och spänningen har bara precis börjat. Och vad är det härligaste? Borussia Dortmund utklassade Hamburg – men det betyder verkligen ingenting. Inte ett skit. Det är så en fotbollsliga ska se ut.

/Wingren