I dag är det två år sedan Robert Enke kastade sig ut framför ett tåg i Neustadt am Rubenberge. Jag kommer ihåg den där kvällen som om det var igår. Det kändes overkligt, olustig men ändå viktigt. Hur hemskt det än låter. Personligen hade jag svårt att förstå vad som hade hänt – och då befann jag mig ändå på avstånd. Jag vill inte veta hur Teresa Enke kände sig då, eller hur hon känner sig nu. Robert Enke lämnade sin fru och ett barn efter sig. Och han lämnade en hel fotbollsvärld i sorg och förtvivlan.

Hur kunde det få hända? Varför upptäckte ingen det? Fick inte Enke tillräckligt med stöd? Depressionen tog hans liv. Enke var Hannover 96:s kanske bästa målvakt någonsin. Det var en tystlåten och sympatisk herre, omtyckt av alla. Och så tog livet slut alldeles för tidigt.
Rubriken till mitt inlägg är hämtad ifrån denna artikel som jag skrev för ett tag sedan, om Andreas Biermann som nekades kontrakt efter att ha gått ut med sin depression.

Skulle vi inte ha lärt oss något av Robert Enkes tragiska öde? Det var ju det viktigaste. Om nu någon måste offra sitt liv för att vi andra ska lära oss något – nog fan vill man se att det hjälper då? Det hjälpte inte Biermann, men lite bättre har det faktiskt blivit. Enbart den här säsongen har Ralf Rangnick (Schalkes tränare), Martin Fenin (Cottbus spelare) och Markus Miller (Hannovers reservmålvakt) gått ut och öppet talat om att de lider av mentala problem. De har alla fått hjälp och behandling. Ingen har behövt hålla det under ytan för att sedan låta det få värsta möjliga utgång. Tack och lov för det.

Långt innan den 10:e november 2009 hade Bayern Münchens storstjärna Sebastian Deisler lagt fotbollsskorna på hyllan. Det var bäst så, för hans mentala hälsa sa han. Han avslutade karriären i förtid men lever i dag. Jag kommer aldrig att glömma hans kärnfulla motivering till varför pressen som fotbollsspelare kan bli olidlig. ”Jag skulle bära tysk fotboll på mina axlar, jag var räddaren, jag?”.

Tyskland, och förhoppningsvis stora delar av fotbollsvärlden, kommer alltid att minnas Robert Enke. Frågan är om man har tagit lärdom av målvaktens tragiska öde? Allt handlade om just det strax efter tragedin, och även ett år senare. Alla pampar, klubbledare och lagkamrater var eniga. Depression skulle inte vara något konstigare än ett avslitet ledband – men vem kan påstå att det inte är det, fortfarande?

Två år har gått nu. Det känns som igår. Bundesliga spelas på som vanligt.

/Wingren

På fredag möter det tyska landslaget Ukrainas dito i Kiev. Joachim Löw är relativt hemlighetsfull angående startelvan. Det enda han egentligen säger är att han kommer att experimentera en hel del, samt låta vissa spelare vila lite extra. Inför fredagens möte verkar det som om att Mesut Özil och Mario Götze kommer att spela från start tillsammans – för första gången. Om det testet faller ut väl har vi fotbollsälskare mycket att se fram emot. Det är två spelare som besitter bländande teknik, otroliga passningsögon, fart och finess. Kan inte bli annat än fantastiskt. Om de nu inte tar ut varandra på plan.

Löws tanke var även att testa Miroslav Klose och Mario Gomez tillsammans på topp. Dessvärre kan inte Klose medverka på grund av en skada. Och på tal om medverkan och tyvärr: stackars, stackars Marco Reus har tvingats kasta in handduken på grund av sjukdom. Förhoppningsvis kan han spela i mötet mot Holland. Det där är en kille med osannolik otur.

Så här ser förresten Tysklands EM-tröja ut:

Här är nya tröjan. (Bild från dfb.de / Getty)

Reaktioner?

Det är alltså landslagsuppehåll. En välbehövlig paus för spelare som inte är med i landslagen, viktiga matcher väntar för de andra. Eller är inte hela spektaklet enbart förstörande? Det beror nog på. Är ett klubblag inne i en dålig trend är det säkerligen skönt, är det däremot en positiv trend är det troligen mest irriterande. Men nu är det som det är. För Tysklands del handlar det om att visa upp sig och spela samman laget. Som bekant är fotbollsnationen redan klart för EM 2012. När det är landslagsuppehåll är det dock även dags för rykten hit och dit. Det är nu medier, agenter, spelare och tränare passar på att yttra sig om saker. Personligen tycker jag att det är skit. Varför ska klubbledare runt om i världen dregla över ett annat lags spelare i tid och otid?

Hur som helst. Jag tänkte ändå bjuda er på några rykten från fotbollens vagga:

* Arsenal uppges vara på jakt efter Borussia Dortmunds Mario Götze.

* Arsenal uppges vara på jakt efter Borussia Dortmunds Kevin Großkreutz.

* Arsenal uppges vara på jakt efter Borussia Mönchengladbachs Marco Reus.

* Arsenal uppges vara på jakt efter 1. FC Kölns Lukas Podolski.

* Okej, ni fattar grejen, uppenbarligen vill den gode Wenger köpa upp halva Bundesliga. Är det Mourinho som inspirerar kanske?

* Schalke 04 vill köpa loss Andrej Arsjavin från Arsenal. Dels för att det skulle passa huvudsponsorn Gazprom, dels för att Farfans framtid är högst osäker – hans kontrakt går ut till sommaren.

* Svensk-bosniern Zlatan Muslimovic uppges vara klar för 1. FC Nürnberg, åtminstone ska han provträna med klubben. Vi saknar en officiell bekräftelse.

* Napoli vill tydligen locka Hamburgs Mladen Petric till klubben när kontraktet går ut i sommar. Frank Arnesen har något att sätta tänderna i.

* Bayern München är sugna på Marco Reus (vilken klubb är inte det? Reus själv är trött på snacket).

* Borussia Dortmund uppges leda kampen om jättetalangen Leonardo Bittencourts signatur, klubben Energie Cottbus är inställda på att sälja.

Nu får det dock vara nog. Rykten hit, rykten dit. Det blir intressant först när det händer något. Nu inriktar vi oss i stället på landskampen mot Ukraina på fredag, sedan väntar Holland. Helgen därefter är det dags för stormöte mellan Bayern München och Borussia Dortmund. Det väljer jag före vilket landslagsuppehåll som helst…

/Wingren

Wayne Rooney, Robin van Persie, Edin Dzeko, Antonio Di Natale, Denis Germán, Zlatan Ibrahimovic, Lionel Messi, Cristiano Ronaldo, Gonazlo Higuaín, Olivier Giroud, Kévin Gameiro och Bafetimbi Gomis får ursäkta. Nog för att de alla är heta och förhållandevis duktiga målskyttar. Fotbollskonstnärer i många fall, till och med. Men de får ändå ursäkta. Europas hetaste anfallare hittar vi just nu i Tyskland. Nog för att van Persies målskörd är imponerande, Di Natales näsa för mål är besynnerlig och Messi slår rekord efter rekord, å andra sidan måste det vara ett misslyckande att inte göra massor med mål när man spelar i Barcelona, eller? Men det som anfallarna i Tyskland leverar just nu är utomordentligt. Jag börjar nästan undra om deras vatten kanske är spetsat med något fyndigt medel.

Det brinner verkligen i Bundesliga. Vissa anfallare har prickat in formen på ett obehagligt sätt, och det kvittar om det är i Champions League, ligan eller med landslaget. Målen rullar in ändå. Tysk fotboll har länge varit målrik och anfallsinriktad. Framför allt brukar gemene man tycka att det är enklast att göra mål i Bundesliga – eftersom att försvarsspelet ska vara så dåligt. Ändå är det väldigt sällan som flera spelare i Tyskland gör väldigt många mål. Det brukar vara en eller två spelare som far i väg och träffar tvåsiffrigt under en säsong. Och det är ju märkligt i så fall. Men i år kan det faktiskt bli en kamp mellan flera spelare. I Bundesliga finns det en handfull anfallare som öser in mål, som verkar tycka att det är lika enkelt som det är för mig att brygga en kanna kaffe. En riktigt vardagssyssla alltså. Här följer några namn:

Namn, klubb, matcher i ligan, mål i ligan, assist i ligan, (totalt antal matcher, mål, assist denna säsong).

1. Mario Gomez, Bayern München, 11, 13, 2. (19, 20, 3).
Jaha, tänker vissa av er, vad är det för skillnad på att göra mål i Bayern i stället för Barcelona? Först och främst är Bundesliga inte lika ojämn, även om Bayern har ett obehagligt övertag just nu. Men vidare är det skillnad på att även leverera i landslaget samt i Champions League mot lag som Manchester City och Napoli. Inte Otelul Golati, eller vad de nu heter. Gomez visade framfötterna redan förra säsongen och vann skytteligan. Den här säsongen har han och Bayern München blivit ännu bättre, och Gomez dyker upp precis där målchansen är. Han är i en sån jäkla form just nu att Gerd Müller måste börja frukta sitt målrekord. Han gör mål på allt – och det läskiga är ändå att målskörden borde varit större.

2. Claudio Pizarro, Werder Bremen, 11, 11, 4, (15, 13, 5).
Vad vore Bremen utan sin peruan? Inget ont om Rosenberg eller den smått galne Arnautovic – men särskilt många mål gör de inte. Pizarro däremot är precis så het en målskytt kan vara. Han har räddat sitt lag så många gånger genom att göra viktiga och avgörande mål. Under helgens match mot Köln vände han ett 0-2-underläge till 3-2 genom ett hattrick. Det går inte att markera honom då han trots sin ålder är väldigt rörlig, jobbar hårt och har en näsa för mål. För övrigt är han den som har gjort flest mål i Bundesliga av alla utländska spelare – mer än 150 stycken. Cudos.

3. Klaas-Jan Huntelaar, Schalke 04, 11, 10, 2, (20, 21, 4).
Holländaren missade helgens match mot Hannover då han bröt näsbenet under matchen mot Larnaka i Europa League. Det är ingen hemlighet att han var i fin målform redan innan säsongen. Första året i Gelsenkirchen var tufft men i landslaget öste han in mål och vann EM-kvalets skytteliga. Den här säsongen har börjat på bästa sätt. Han kan göra konstmål, slumpmål eller straffmål. Framför allt är killen på rätt plats vid rätt tidpunkt. 21 mål på 20 tävlingsmatcher säger väl allt.

4. Mohammed Abdellaoue, Hannover 96, 9, 8, 1, (17, 12, 5).
Norrmannen har redan gjort lika många mål som under hela förra säsongen. Han utsågs nyligen till årets fotbollsspelare i Norge. Och det med all rätt. Är en rörlig anfallare som deltar mycket mer i spelet än vad ovan nämnda konkurrenter gör, möjligtvis bortsett från Pizarro. Trots detta har han ändå ork och kraft att vara först på varenda boll i straffområdet.

Gemensamt för dessa fyra anfallare är att de alla behöver mindre än 100 minuter på sig för att göra ett mål. Gomez är hetast då han gör mål var 67:e minut i snitt. Dessa fyra befinner sig med all rätt på den europeiska gräddhyllan. Men det finns även några värdiga utmanare:

5. Lukas Podolski, FC Köln, 11, 9, 5, (15, 9, 8).
Äntligen, äntligen, äntligen! Podolski har hittat formen i ligan igen. Kanske ska Ståle Solbakken tackas för det. Han har fråntagit landslagsspelaren en mängd ansvar, och vill i stället att han enbart fokuserar på anfallsspelet. Det har givit resultat. Prinsen från Köln öser in mål. Frisparkar, straffar, vänstersläggor eller strumprullare. Det kvittar vad han gör, bollen letar sig in i mål. Hans lagkamrater har sagt att ”vi behöver inte göra mer än att ge bollen till Podolski så fixar han resten”.

6. Robert Lewandowski, Borussia Dortmund, 12, 8, 5, (23, 15, 6).
Polacken har tagit ett enormt steg i utvecklingen jämfört med första säsongen i Tyskland och Dortmund. Även Lewandowski har redan tangerat förra säsongens målskörd. Han är starkare, smartare och mer cynisk i sitt spel. Han suger ned bollar, fördelar dem eller går på avslut själv. Är en viktig pjäs i Jürgen Klopps anfallsspel. En frisk Lucas Barrios får nu finna sig i att sitta på bänken – det var otänkbart när han skadade sig i somras.

Vad tycker ni? Borde någon spelare plockas bort, borde någon läggas till? Jag var allt bra sugen på att slänga in Marco Reus här, men han är trots allt ingen renodlad anfallare. Men han är precis lika het som Franck Ribéry i München. Där har vi nästa lista helt enkelt. Offensiva mittfältare.

Det spelades en mängd härliga och dramatiska matcher under helgen. Här följer en sammanfattning:

Mainz 05 – VfB Stuttgart: 3-1
På tal om heta anfallare: nu har Ujah börjat näta efter några lovande men mållösa insatser. Två mål från honom och en säker straff (som visserligen var en bjudning) från Ivanschitz säkrade tre mycket viktiga poäng för Mainz. Hemmalaget har varit ordentligt under isen och behövde verkligen skapa sig detta andningshål. Nu har de huvudena ovanför ytan åtminstone. Tyngre för Stuttgart som verkligen ville haka på toppen.

Borussia Dortmund – VfL Wolfsburg: 5-1
Vilken kross, vilken förnedring. Felix Magath är nästan surare än någonsin och funderar över vad hans spelare håller på med. Rasmus Jönsson kom in i andra halvlek och blixtrade till någon gång – men de regerande mästarnas överlägsenhet var så fullständig att vargarna fick krypa in i sina grottor igen. Mario Götze och Shinji Kagawa presenterade sig i en fantastisk form och snurrade bort motståndarna. Nu blir det verkligen spännande att följa stormatchen mellan rekordmästarna och de regerande mästarna om två veckor. Subotic fick en armbåge i ansiktet och tvingas vila cirka sex veckor.
Och spana för all del in tifot. Mäktigt.

Werder Bremen – FC Köln: 3-2
Som sagt: Claudio Pizarro. Oj. Det stod 0-2 i halvtid men sen satte Bremen, och framför allt Pizarro fart. Tre mål, signerade av peruanen, räddade hemmalagets dag. Nu ser det riktigt bra ut för Bremen i tabellen men än en gång måste Thomas Schaaf fundera över försvarsspelet. Det är bara att tacka Pizarro så hjärtligt – utan honom hade Bremen varit ett ganska förvirrat mittenlag.

FC Nürnberg – SC Freiburg: 1-2
En lika viktig seger för Freiburg som för Mainz. Nu behöver man inte tala om kris, nu har man lämnat en mindre framgångsrik period bakom sig. Ovanpå allt är det dessutom landslagsuppehåll. Värre är det dock för Nürnberg som nu inte har vunnit på sju matcher. De faller som en sten. Några rutinerade spelare var tillbaka i Nürnberg, ironiskt nog var det just målvakten Schäfer som bjöd Freiburg på kvitteringen. Han byttes ut i halvtid och strax före slutet orsakade ersättaren Stephan en straff. Ironiskt, tungt och ett levande helvete för Nürnberg just nu. Freiburgs tränare Sorg sorger är över för den här gången.

TSG Hoffenheim – FC Kaiserslautern: 1-1
Kaiserslautern har blivit ett lag som vägrar att sluta kämpa. Poängen rullar in stadigt och man kan vara nöjda med hur säsongen har sett ut så här långt. Hoffenheim å andra sidan tappar mark och tränare Stanislawski ifrågasätter inställningen hos spelarna. Bortalaget var överlägset och borde ha vunnit, men Ibisevics ledningsmål räckte för att säkra en poäng.

Hertha Berlin – Borussia Mönchengladbach: 1-2
Schweizaren Lucien Favre återvände till sin förre arbetsgivare i huvudstaden. Och det gick ju på bästa möjliga sätt tack vare fantastiske Marco Reus. Han bär Mönchengladbach på sina axlar tillsammans med ett säkert försvarsspel. Förra årets kvallag ligger nu på samma poäng som Dortmund och Bremen – fem bakom Bayern München.

Bayer Leverkusen – Hamburger SV: 2-2
En moralisk seger för Hamburg, sa Thorsten Fink efter matchen. Och visst var det, HSV vände 2-0 till 2-2 och visar fortsatt en otrolig karaktär. Den här säsongen ska nog gå att rädda trots allt. Det ser inte lika hopplöst ut som för bara några veckor sedan. Och fortsätter det så här för Hamburg är de snart tyska mästare – med tanke på att Jürgen Klopp under sin första säsong i Dortmund var ”kryss-kungen”. Vi vet vad som hände sen. För Leverkusens del är det fortsatt jobbigt och att tappa ledningen till ett kryss hjälper inte. Välbehövligt landslagsuppehåll antagligen. Dock fick vi se en fartfylld och underhållande match.

Hannover 96 – Schalke 04: 2-2
Underhållande var det även i Hannover. Hemmalaget inledde väldigt virrigt och tillät Schalke föra spelet och skapa chanser. Och på tal om heta anfallare: Huntelaar saknades och i stället fick 21-årige Temu Pukki chansen från start. Han synts kanske inte till så väldigt mycket sett över 90 minuter – men han rullade in två bollar bakom Zieler i mål. En tredje Schalke-spelare gjorde också mål, dock var Papadopoulos fina nick i fel mål. Under andra halvlek bjöds vi på relativt ostrukturerad fotboll men fartfylld och spännande.

FC Augsburg – Bayern München: 1-2
Det började så väldigt bra för München, trots att Augsburg kämpade väl inledningsvis. Bayern München tog över mer och mer och lekte verkligen med lilla Augsburg i Bayern-derbyt. Gomez stod på rätt plats och dundrade in 1-0, Ribéry dansade in 2-0. God natt Augsburg. Hur skulle detta sluta? Men så i andra halvlek fortsatte hemmalaget att kämpa, och bortalaget uppträdde lite arrogant och såg ut att ha tagit semester. Reduceringen kom och Augsburg började leta lägen. Förvånansvärt lätt var det ibland. Och i slutminuterna kom så friläget för Kapplani, hela arenan höll andan den där korta sekunden. Manuel Neuer gjorde en superräddning och såg till att München kunde åka hem med tre poäng samt en komfortabel ledning i ligan.

För att ytterligare stärka min tes om Europas hetaste anfallare: samtliga lag gjorde mål den här omgången. Om jag har rätt för mig så skedde detta senast säsongen 2007/08 under matchdag 25. Bundesligas målgörare trivs för tillfället. Livet leker och ligan lever.

/Wingren

Så var det redan dags för Bundesligas tolfte omgång. Ligan går som tåget, Bayern München är loket och bakom finns det en mängd första- och andraklassvagnar. Redan i kväll väntar en synnerligen intressant kollision mellan första och andra klass när krisande Mainz tar emot formtoppade Stuttgart. Börjar ni tröttna på de konstiga jämförelserna med tåg? Att man då bara kan tänka på förseningar? Jag lovar att sluta.

Thomas Tuchels Mainz har hamnat i en ordentlig formsvacka och inget tycks fungera. En vinst är nödvändig för att undvika den där fiaskostämpeln som sedan är så svår att tvätta bort. Som kan förstöra en hel säsong. Stuttgart å andra sidan upplever sin bästa säsongsinledning på fem år och kommer att göra allt för att pressa och stressa Bayern München. Bruno Labbadia tog över som tränare förra hösten och lyckades till sist hålla kvar klubben i det tyska finrummet. Den här säsong har det mesta gått Stuttgarts väg och Labbadia hyllas. Vad jag tycker ska bli mest intressant är förstås vår-krocken som bara måste uppstå. Stuttgart brukar göra furiösa vårsäsonger, medan Labbadia vanligtvis brukar sluta fungera under våren. Går det på ett ut, eller vilken kraft är mäktigast?

Ingen har väl förstås kunnat undgå att Bayern Münchens mittfältsmotor Bastian Schweinsteiger har skadat sig. Ett brutet nyckelben och resten av Hinründe är körd. Men det ska inte behöva betyda alldeles för mycket. Bayern är ett väloljat maskineri som tycks fungera oavsett vilka spelare som står på plan. Och trots allt: det är bara sex veckor han missar. Hade det varit en hel säsong, då hade vi kunnat snacka. För Bayerns del kunde inte spelschemat ha sett bättre ut heller. Första matchen efter krigsherrens skada är mot: FC Augsburg. En alldeles perfekt match att spela in en ny spelare.

Fråga i stället Münchens motståndare vad skadebekymmer är för något. Om nu Augsburg över huvud taget ska ha en chans mot rekordmästarna hade man behövt sitt bästa lag. Det har man inte, inte alls. Målvakten Simon Jentzsch har spelat två matcher med ett brutet ringfinger – bland annat mot Werder Bremen och då räddade han på egen hand ett poäng. Men nu går det inte längre, det är dags att lägga sig på operationsbordet. Det gäller även för en av lagets bäste utespelare: Axel Bellinghausen. Hur länge de två blir borta efter sina operationer står inte klart i dagsläget.

Som om det inte vore nog är lagkapten Uwe Möhrle skadad och anfallaren Torsten Oehrl är avstängd. Här kan vi snacka om bekymmer som sagt. Jag är glad att jag inte är Jos Luhukay. Det enda han kan göra är väl att stoppa blödningen så gott det går, antar jag. Men hur kul är det? Nu får Augsburg hoppas på att duktige Sascha Mölders kan hota Manuel Neuer någon gång under matchen. Och i mål tar 22-årige Mohamed Amsif plats. Det blir hans debut i Bundesliga. Mot Bayern München. Fast det är klart, förra säsongen debuterade Mitchell Langerak mot München och det gick ju hur bra som helst. Men det är ett annat München i år. Ett hungrigare, farligare, och säkrare lag. Även utan Bastian Schweinsteiger.

Jupp Heynckes kan invänta Arjen Robbens comeback, flytta in Thomas Müller i mitten och lyfta ner Toni Kroos i Schweinsteigers position. Det låter väl inte som ett b-lag direkt…
____

Det är ju snart dags för landskamper. Det kan väl inte ha undgått någon med tanke på tv-debatten. Förlåt, men att det ska vara så jävla svårt att visa det svenska landslaget på en kanal som folk har tillgång till? Nåväl, den här bloggen handlar vare sig om svensk fotboll eller den svenska tv-marknaden.

Joachim Löw har valt att vila Philipp Lahm under landslagsuppehållet. Det blir en sista chans för Dennis Aogo och Marcel Schmelzer att visa upp sig. Att visa att de förtjänar en biljett till EM. Och så är som sagt Bastian skadad. Löws uttagning av mittfältare var dock förhållandevis tråkig och till intetsägande, trots detta spännande läge. Sami Khedira och Toni Kroos lär väl spela centralt i en match, som alternativ finns sedan Lars Bender och Simon Rolfes. Lite halvtortt, eller hur? Jag saknar en mer spelfördelande typ och hade gärna sett någon ny få chansen. Det finns så mycket talang där ute, och det vet Löw om. Så varför inte testa när Schweinstegier ändå saknas? Nåväl, han vill väl kanske spela in de killarna som har andats lite landslagsluft redan.

I övrigt är det inte så mycket att bli upphetsad över. Matchen mot Holland lär dock bli hur intressant som helst. Ett sista, riktigt test det här året. Här är truppen i sin helhet:

Mål: Manuel Neuer (Bayern München/endast med mot Holland), Tim Wiese (Werder Bremen), Ron-Robert Zieler (Hannover 96).

Försvar: Dennis Aogo (Hamburger SV), Jerome Boateng (Bayern München), Holger Badstuber (Bayern München), Benedikt Höwedes (Schalke 04), Mats Hummels (Borussia Dortmund), Per Mertesacker (Arsenal), Christian Träsch (VfL Wolfsburg), Marcel Schmelzer (Borussia Dortmund).

Mittfält: Lars Bender (Bayer Leverkusen), Mario Götze (Borussia Dortmund), Sami Khedira (Real Madrid), Toni Kroos (Bayern München), Thomas Müller (Bayern München), Lukas Podolski (1. FC Köln), Mesut Özil (Real Madrid), Marco Reus (Borussia Mönchengladbach), Simon Rolfes (Bayer Leverkusen), André Schürrle (Bayer Leverkusen).

Anfall: Mario Gomez (Bayern München), Miroslav Klose (Lazio Rom), Cacau (VfB Stuttgart).

____

Och dessa matcher har vi att se fram emot i Bundesliga:

Fredag 20:30
FSV Mainz 05 – VfB Stuttgart
Som sagt: det är dags för Mainz att påbörja vandringen bort från krisen. Det är dags nu och det är viktigt för att inte tappa fotfästet, även om tränare Thomas Tuchel sitter väldigt säkert. På hemmaplan tar man emot ett Stuttgart som inte har förlorat på fyra matcher. Det blir inte enkelt men förhoppningsvis blir det en jäkla kamp.

Lördag 15:30
Borussia Dortmund – VfL Wolfsburg
Felix Magath har roterat friskt under säsong, betyder det att Rasmus Jönsson får chansen mot de regerande mästarna inför 80 000? Wolfsburgs livräddare Mario Mandzukic är tveksam till spel, utan honom kan det bli tunt på topp. Dortmund har hittat formen i ligan och inkasserade även sin första vinst i Champions League under veckan. Sven Bender fortsatt tveksam till spel men 18-årige Moritz Leitner gjorde det lysande i hans ställe mot Olympiakos. Blir nog många målchanser denna match.

Werder Bremen – FC Köln
Jag kan inleda som jag avslutade förra meningen: blir nog många målchanser denna match. Werder Bremen är av naturen ett offensivt lag som gärna slarvar ett par gånger i defensiven – det viktigaste är att göra flest mål och Claudio Pizarro (osäker till spel på grund av skada) är i världens målform. Köln har, som under de senaste säsongerna, varit väldigt mycket upp och ner. Stämmer allt för gästerna kan detta bli en höjdarmatch, annars kan det bli en ensidig historia. Lukas Podolski är inte bara prins utan nu även kung i Köln. Vilken anfallsduell vi kan bjudas på.

FC Nürnberg – SC Freiburg
Hemmalaget har sex raka matcher utan vinst, stundtals har spelet varit bedrövligt. Freiburg ligger ännu värre till – faktiskt sist i ligan. Det intressanta är förstås att Freiburg har spelat bra men inte lyckats få in bollen. Det här blir en ångestladdad bottenkamp mellan två lag som behöver vända den negativa trenden.

TSG Hoffenheim – FC Kaiserslautern
Holger Stanislawskis killar imponerade så stort inledningsvis, jag tyckte att deras spel och uppträdande påminde om förra säsongens mästarlag från Dortmund. Men det är grus i maskineriet och ”Stani” har sagt till sina spelare att visa att de duger. Kaiserslautern har lyft sig på sistone och har en skön lagkänsla, även om man ”slarvade bort” 0-1-ledningen borta mot Hamburg som hade Rajkovic utvisad. Vem drar det längsta strået här?

Hertha Berlin – Borussia Mönchengladbach
Bortalagets tränare Lucien Favre återvänder till sin gamla arbetsgivare. Efter en perfekt säsong fick han sparken men enligt huvudpersonen själv finns det inga ouppklarade affärer eller heta känslor. Men hett kommer det att bli på plan. Berlin gör en stark säsong och visar att de kan säga till om en hel del, i bortalaget spelar fantastiske Marco Reus.

Lördag 18:30
Bayer Leverkusen – Hamburger SV
Kan Marcus Berg få chansen igen? Det sägs att nye tränaren Thorsten Fink gillar honom men Heung-Min Son har visat upp en effektivare sida. Leverkusen föll snöpligt i Valencia efter att, enligt Michael Ballack, ha ”uppträtt naivt”. Även i ligan har det sett lite svårt ut även om tabellplaceringen vittnar om annat. Hamburg vill förstås ta sin första vinst under nye tränaren. Leverkusen vill ta revansch för förlusten i Champions League. Lär bli en härlig kamp.

Söndag 15:30
Hannover 96 – Schalke 04
En duell mellan Tysklands två Europa League-lag. Ett reservbetonat Schalke misslyckades hemma mot cypriotiska AEK Larnaka. Huntelaar bröt näsan. Kan han spela? Hannover vann borta mot Köpenhamn och är i god form. Tre mycket viktiga poäng står på spel när sjuan tar emot tvåan (det skiljer endast tre poäng).

Söndag 17:30
FC Augsburg – Bayern München
Syd-derby. Blir det samma enformiga historia som senast mot Nürnberg? Jag skulle tro det. Augsburg ska inte ha ett dyft att säga till om. Kort och gott kan vi konstatera att detta lär bli en uppvisning i anfallsfotboll och vackra mål. Inte helt dumt förstås, på en grå söndag.

/Wingren

Bayern München tog de där viktiga tre poängen. Men det var ta mig fan på håret, det blev onödigt spännande. Kris, problem? Nej då. Det blev spännande, visst, och det berodde mer på att hemmalaget slarvade än att Napoli utmanade rekordmästarna på riktigt. Hade detta skett för ett år sen, hade matchen troligtvis slutat 3-3 eller till och med 3-4. Men det är nya tider nu – Bayern har blivit ett lag som överlever de kritiska momenten.

Inledningsvis var matchen ganska jämn, den stod och vägde. Sen struntade München i att spela med handbromsen i och gled i väg till 3-0. Mario Gomez, Mario Gomez, Mario Gomez. Förste tysk att dra till med ett hattrick i Champions League. Stort. Men så fick Napoli det där viktiga reduceringsmålet innan halvtid och matchen hade nerv igen, om än förhållandevis lite.

Domaren hinner sedan dela ut två gul-röda kort, ett till respektive lag, och Napoli kom in i matchen igen. Kände hoppet. Dessutom hade fältherren Bastian Schweinsteiger tvingats ut på bår med ett brutet nyckelben. Nu missar han resten av Hinrunde. På en fast situation fick vi sedan se lite mer av det dåliga försvarsspel som Bayern visar upp ibland och plötsligt stod det 3-2. Det slutade dock där. Bayern München gjorde i stort sett en perfekt match, men slappnade av ibland och straffades då hårt. Dock finns det ingen anledning att oroa sig. Ligaledningen är intakt, man är vidare i DFB-Pokal och i Champions League är man så gott som klara för åttondelsfinal. Visst finns det lite att jobba på för Jupp Heynckes, men årets upplaga av Bayern München är ändå den bästa på mycket länge. Och man föll inte ihop som ett korthus – trots att det var mycket nära.

Napolis Blerim Dzemaili satte huvudet på spiken efter matchen: ”De är ett av de starkaste lagen, och när de spelar som de gjorde mot oss under 25 minuter är de antagligen oslagbara”.

Det är förstås intressant att se hur svårt München har att försvara sig, trots allt. Å andra sidan är de så dominanta på plan att motståndarna sällan får lov att hota. Nu är mittfältsmotorn Schweinstegier borta fram till jul, vilket förstås kan ställa till det en del. Personligen tror jag dock att vare sig placeringen i Champions League eller i Bundesliga är hotad.

Så visst kan vi tala om att Bayern München gjorde bort sig en aning i går, att de nästan tappade 3-0 på hemmaplan, att det blev otroligt spännande. Eller så kan vi bara konstatera att alla lag har sina skönhetsfläckar men att de ändå stod pall och redde ut det. Det är det nya Bayern. Det är Heynckes Bayern.

____

Schalke 04 kan bli klart för slutspel i Europa League om Huub Stevens gäng gör jobbet på hemmaplan mot cypriotiska AEK Larnaca. Ärligt talat ska det inte bli några större problem. Men vi vet förstås hur det gick mot HJK Helsingfors tidigare i år. Men nej, Schalke är stabilt och har en målfarlig Huntelaar på topp. Ska Huub Stevens rent av få lov att vinna Europa League? Vilken återkomst det hade blivit, med tanke på att det var just han som tog Schalke till finalvinst i Uefa Cupen 1997. Det var ett fint fotbolls-år i Ruhr.

Hannover 96 åker till Parken i Köpenhamn, där Roland Nilssons gäng väntar. Det är minst sagt en viktig match – likaså tuff. Tyskarna kontrollerade händelserna under förra mötet men lyckades ändå spela 2-2. En vinst skulle innebära fyra poängs avstånd till Köpenhamn. Och det kommer nog att behövas då Standard Liege garanterat vill lägga näsan i blöt i denna grupp. Om Hannover däremot skulle förlora är det fördel FCK och Liege. Spännande.

/Wingren

Jag var en av dem som inte riktigt räknade med Bayern München inför säsongen. Jag tyckte att uppsättningen av försvarare var föga imponerande. Jag har fått revidera den åsikten. Allt har fungerat utmärkt. Obehagligt exceptionellt jävla bra. I mina ögon är München ett av Europas absolut bästa lag. De förfogar över en individuell kvalitet som heter duga, en målvakt av världsklass, en känsla av samhörighet som inte är allt för vanligt i södra Tyskland och dessutom sitter en sympatisk och slug tränare på bänken.

I kväll kommer härliga Napoli till Allianz Arena i Tyskland. Italienarna spelar en fantastiskt fotboll med mycket kamp, snabba omställningar och en offensiv spets som sätter skräck i vilket försvar som helst. Ändå borde de inte kunna hämta något i Tyskland. De torde inte ha en chans. Vi vet förstås att så är inte fallet. Allt kan hända – och Napoli är bra. På riktigt. Men det krävs nästan att Bayern München gör en slätstruken insats för att de ska tappa poäng i år. Det är inte så att motståndarna är så extremt bra. Och frågan är om München tänker göra det i kväll – inför sin hemmapublik?

De senaste åtta matcherna på hemmaplan har slutat med lika många vinster. Och 33:0 i målskillnad. Wow. Det roliga med den här matchen är förstås att det inte spelar någon roll. Varje match är en ny match. Vad vi vet, eller kan räkna med, är att det kommer att spelas fotboll i Tyskland, och att spelet kommer att vara fantastiskt underhållande. Från båda lag. Det är såna här matcher man lever för. Det är såna här möten som får pulsen att rusa, hjärtat krampar, fotbollsälskaren i mig blir upphetsad. Det kommer att bjudas på fotbollsgodis. Och Bayern kommer att gå för en vinst, vilket öppnar upp för att Napoli ska kunna sticka i väg på sina livsfarliga offensiva rusningar. Det här kommer att bli sagolikt.

München är som sagt bra. Riktigt jävla bra. Och de vet om det. Det är inte allt för vanligt att intervjuerna inför en match mot italienska ligafemman i Champions League ser ut så här:

Bastian Schweinstegier: ”Det är en plikt för Bayern München att ta tre poäng. Vi kan, och vill, fixa avgörandet”.

Thomas Müller: ”För tillfället är vi en makt på hemmaplan, varför skulle vi inte vinna mot Napoli då?”.

Jupp Heynckes: ”Vi befinner oss i en mycket bra form och har ett väldigt bra lagspel och ro i spelet”.

…Men Heynckes är ändå en aning ödmjuk, och säger: ”Napoli som lag imponerar på mig, hur väl de kämpar. De har en stark offensiv, vi måste vara försiktiga”.

Självförtroendet är på topp. Jag slår vad om att definitionen av ordet på Wikipedia är FC Bayern München just nu. Det är fördelen med Internet ibland, det går snabbt att modifiera saker…

…Vilket gör att jag kan ta tillbaka allt i kväll eller i morgon. För jag är inte alls så säker på att München vinner. Det är en förbannat svårt match som väntar. Men det är en match som kommer att bjuda på många höjdpunkter och euforisk fotbollsglädje.

____

Bayer Leverkusen och Borussia Dortmund spelade i går. Leverkusen blev bestulna på en seger. Svenske Jonas Eriksson med vänner dömde bort tyskarna. Och tyskarna bestal sig själva dessutom. Champions League-historiens näst snabbaste mål gjordes efter att unge målvakten Bernd Leno misslyckats med en långboll, och passade i stället rakt i gapet på Jonas. Snacka om kalldusch. Men Leverkusen kom igen och efter en inlägg från Michael Ballack nickade Kießling in kvitteringen.
Men så kom ytterligare ett Valencia-mål, trots att tyskarna dominerade matchen. När André Schürrle sedan kvitterade matchen igen, valde de svenska domarna att underkänns målet. Offside, menade dem.

”Ett sådant felbeslut har inget i Champions League att göra”, dundrade tränaren Robin Dutt efter matchen, som helt otroligt slutade 3-1. Luften gick till sist ur Leverkusen. Inte så konstigt kanske.

Det var ett brutalt dåligt domslut, och tungt för Leverkusen som nu får kämpa vidare i Champions League. Det är alltid trist när för dåliga felbeslut fattas i en sån här viktig turnering. Men som den bortdömde målskytten själv sa:

”Det är väldigt, väldigt synd, men även onödigt att bli arg över det. Det var ett felbeslut, men man kan inget göra”. Sympatisk kille den där Schürrle.

Och de tyska mästarna Borussia Dortmund fick äntligen sin första vinst i Champions League! 1-0 slutade matchen mot Olympiakos. Det var lite ombytta roller egentligen. Leverkusen var mycket bra, men åkte på stryk. Dortmund var väl okej, men vann. 18-årige Moritz Leitner fick chansen från start på mitten och imponerade. Målet skickades in av Kevin Großkreutz efter bara sju minuter. En perfekt start som höll matchen igenom. Det här var första matchen som Dortmund inte dominerande sett till bollinnehav och målchanser – men så vann de å andra sidan. En arbetsseger helt enkelt.

/Wingren

Vi stoppar Bundesliga åt sidan ett tag. Wow, det kändes till och med konstigt att skriva. Dock så har vi Champions League-fotboll att fokusera på. Bayer Leverkusen kan bli klara för åttondelsfinal i kväll – med en galen Michael Ballack i spetsen. Mittfältaren har under de senaste veckorna fått en riktig nytändning och har snabbt utvecklats till en nyckelfigur i Robin Dutts smått svajiga lag. Leverkusen har gjort det mycket bra och visat upp en vilja och en kyla som har satt laget i förarsätet, näst efter Chelsea. Det är imponerande, men det är inte det den här texten ska handla om. Vi kan helt enkelt inte bortse ifrån att vi har en tysk mästare som är ute på Europa-äventyr. Som har misslyckats. I kväll har Borussia Dortmund en sista chans att göra ett avtryck i Champions League.

Förra säsongen trollband Jürgen Klopps unga lag en hel fotbollsnation – kanske till och med en hel värld – och helt rättvist fick de lyfta och kyssa salladsskålen som mästare i maj. Under den efterföljande festen kunde man se ett leende på allas läppar. Men det fanns en stor grund till vemod, och tårarna trängde fram. Det var på grund av Nuri Sahin och Dede. Mittfältsmotorn Sahin hade burit laget på sina axlar, majestätiskt lett truppen in i krig. Ett krig som man vann med finess och kamp.

Dede å andra sidan noterades inte för många minuter under mästarsäsongen. Men han var, och är, en levande ikon för allt Dortmund är och vill vara. Han kom till klubben som vilken annan brasiliansk import som helst. Då var året 1998. Han tyckte att det var kallt och lite ogästvänligt i Tyskland och längtade hem. Han fick dock det stöd han behövde och fann sig så småningom till rätta. Då var det inte många som kunde tro att Dede skulle förälska sig i Borussia Dortmund – och att Borussia Dortmund skulle förälska sig i Dede.

Tiden gick och Dede var ständigt en av lagets bättre spelare. Han spelade med hjärtat. Fansen älskade honom. Men som med så många andra romanser varar inget för evigt. Klubben och Dede meddelade att kontraktet inte skulle förlängas i sommar. Vänsterbacken ville avsluta karriären med speltid, något Marcel Schmelzer hindrade honom från. Under sex månaders tid fick vi vänja oss vid att se Dede storgråta i intervjuer, gråta tillsammans med de 80 000 på läktarna. Vart han än dök upp så grät han. Han pratade om hur klubben alltid kommer att vara i hans hjärta, att det känns som att lämna sin familj. Han var Dortmund personifierad, och när han lämnade tillsammans med Sahin dog också lite av Dortmunds själ.

Den stämningen och känslan gick nästan att ta på under mästarfesten. Dede gick upp på podiet och skulle sjunga tillsammans med fansen. Det tyckte åtminstone Nuri Sahin, i sin tur en äkta Dortmunder-jung. Dede kunde inte. Han grät, kunde inte få fram ett enda ord. I stället stod han med en halsduk och gungade fram och tillbaka tillsammans med uppskattningsvis 100 000 supportrar utanför Westfalenhalle. Det var ett känslofyllt ögonblick. En epok som gick i graven.

Det har gått några månader sedan dess. Sahin saknas enormt mycket på plan, med sin spelintelligens. Och nog fan tror jag att Dede saknas i omklädningsrummet. Han var som en ambassadör för alla unga spelare. Nu är han inte längre där. Och Sahin kan inte länge hjälpa till på plan. Jürgen Klopp jobbar för högtryck för att få laget att hitta förra säsongens spel. Men det låser sig ofta. Framför allt i Champions League. En fin insats mot Arsenal slutade med 1-1, en fin insats mot Marseille slutade med 3-0 efter en mängd försvarsmisstag. En katastrofal insats mot Olympiakos slutade med förnedring: 3-1.

I kväll är det Dortmunds sista chans att visa att man kan. Olympiakos kommer till Westfalenstadion, till den gula väggen. Till arenan som ska sjunga fram Dortmund. Laget är piskat att ta tre poäng för att över huvud taget ha en chans på åttondelsfinalerna. Laget är piskat till att ta tre poäng för att kunna övervintra i Europa League. Laget är piskat till att ta tre poäng för att inte skämma ut sig.

Vi som följer tysk fotboll vet att Dortmund kan. Och vi vet att när Dortmund gör det de kan, då ser det oförskämt bra ut. Förra säsongen funderade man på om inte Dortmund skulle kunna slå Barcelona – nu tvingas vi fundera på om Dortmund kan besegra Olympiakos.

Inför ett fullsatt Westfalenstadion ska Borussia Dortmund ta tre poäng. Helst ska väl Marseille även förlora mot Arsenal för att tyskarna ska ha sitt öde i egna händer. I kväll handlar det om allt eller inget. Ingen Dede som förgyller tillvaron, ingen Sahin som briljerar med en förgylld fot – Dortmund ska visa att de kan ändå. Att livet går vidare, att de är starka tillsammans. ”Jag förväntar mig en total slakt, då Dortmund kommer att anfalla nonstop”, säger Olympiakos-backen Jose Holebas till Kicker.

Dortmund och die gelbe Wand är redo – i kväll ska en nya era inledas. Med spelare som Sebastian Kehl, Mario Götze och Mats Hummels i spetsen. Som krigsherrar.

/Wingren

Så var ännu en omgång färdigspelad. Vi lärde oss inte mycket nytt – förutom att Bayern München är ett alldeles fantastiskt fotbollslag. Jupp Heynckes fina lagbygge är så överlägset och dominant att man i tysk media benämner de andra lagen i toppen som ”Bayern-jägare”. Det är inte så viktigt vilket lag det är, hur de spelar eller mot vilka. Man vill bara klamra sig fast vid att det finns en jägare – att ligan faktiskt inte är avgjord. Under helgen tog Schalke 04 över den platsen från Borussia Dortmund. Huub Stevens har fått spelarna från Gelsenkirchen att se glada ut igen, suget är där, och framför allt har han förhindrat blödningen i försvaret. Nu har Schalke fyra poäng upp till fantastiska München. Dortmund, Bremen och Mönchengladbach ligger fem poäng bakom. Och alla slår alla i det där getingboet.

Men det är inte bara klubbarna München och Schalke som ligger i topp av tabellen. Det finns även en intern liten kamp mellan två spelare. Klaas-Jan Huntelaar och Mario Gomez är ligans två hetast anfallare. De är kanske inte några tekniska under som sörjer för eufori med varje bollkontakt. Men de gör mål, massvis med mål. Ibland mindre estetiskt, ibland riktigt jäkla läckert. Gomez har noterats för tolv mål, Huntelaar för tio. Det är två målskyttar av rang, och de är ensamma om att redan ha två siffror i målkolumnen.

”Det är klart att jag vill vinna allt! Men när München spelar hemma måste man räkna med att Gomez gör mål. Men jag har chansen”, säger Huntelaar lite skämtsamt efter matchen, när han får höra att Gomez gjort två mål även han.

Huntelaars två mål och Raúls mål med handen skickade upp Schalke på en andraplats. Och man är nu ”Bayern-jägare nummer ett”. Något som Huntelaar gärna fortsätter med:

”Vi måste fortsätta så här, och om vi gör det, då sätter vi tryck på Bayern”, säger han.

Gomez och Huntelaar. Bayern och Schalke. Tyskland och Holland. Vilken anfallare tar hem Kanonen – priset för den bäste målskytten? Eller kan någon annan spelare ge sig in i jakten? Mario Gomez undviker gärna att prata om det, han är rent av trött på alla frågor om målrekord hit och dit. Som ni säkert vet har en viss Gerd Müller en gång spelat i Bayern München. Säsongen 1971/72 gjorde han 40 mål, ett rekord som står sig än i dag. Men det är många som tror att Gomez kan knäcka det där.

”Rekordet är inte viktigt för mig”, säger Gomez kort och gott efter matchen.

När Hoffenheim klättrade upp i Bundesliga säsongen 2008/2009 presenterade sig en viss Vedad Ibisevic. Han öste in mål och även då uppstod en förhoppning om att Müllers rekord kanske skulle raderas ut. Starka 18 mål blev det, men så rök korsbandet och säsongen var över. Rekordet var säkert igen. Då sa Müller så här till die Welt:

”Det har alltid funnits spelare, där det har spekulerats i att de ska kunna knäcka mitt rekord. Och varenda gång har något kommit emellan: skador, formkurvor. Att göra mål kontinuerligt över en hel säsong – det är inte enkelt”

På frågan om det någonsin kommer att raderas sa Müller att ”det tror jag inte på längre. Ingen klarar det”.

Nu är det på tok för tidigt att hoppa och studsa över Gomez och Huntelaars fina målsnitt – säsongen är väldigt lång och troligtvis blir det övermäktigt för holländaren. Men Gomez spelar i ett lag som just nu är mer dominanta än på länge – och målen kommer som på löpande band. I Bundesliga har München gjort 23 mål på sex matcher hemma på Allianz Arena. Och inget talar för att den produktionen ska upphöra. Så det kan vara dags att se upp nu, Gerd Müller.

Några kommentarer på omgången matcher då:

SC Freiburg – Bayer Leverkusen: 0-1
Fortsatt tungt för Freiburg, extra tungt att det var just kritiserade Robin Dutt som triumferade. Leverkusen gjorde förvisso ingen helgjuten insats men med en Michael Ballack som börjar finna glädjen igen kan det mesta hända. Till och med ett mål – hans första sedan återkomsten till Bundesliga. Freiburg träffade stolpen och Bernd Leno i mål, har fortsatt svårt att få in bollen.

Bayern München – FC Nürnberg: 4-0
Det var aldrig ens en match. Gomez gjorde 1-0 efter mindre än 90 sekunder och det hela var över. Efter matchen var Nürnberg mer eller mindre nöjda med att det ”bara” slutade 4-0. Derbystämningen infann sig aldrig riktigt då det aldrig var något snack om saken. München är extremt starka och ångar på i tabellen – med glädje. Nürnberg har inte vunnit på sex matcher nu.

Schalke 04 – TSG Hoffenheim: 3-1
Nog går det att diskutera Raúls 1-0-mål alltid. Den ädle spanjoren styr in sitt relativt svaga avslut med handen. Domaren bedömer den vara ofrivillig. Må så vara, men handen är inte i en naturlig position och Starke i målet blir grundlurad. Surt för Stanislawskis Hoffenheim – kul och skönt för Schalke som visar att de menar allvar. Huub Stevens har fått en smakstart med sin gamla kärlek.

VfB Stuttgart – Borussia Dortmund: 1-1
Det här var en sanslöst intensiv och sevärd match. Chanserna avlöste varandra ständigt och ett oavgjort resultat känns ganska rättvist, även om Dortmund hade de bättre chanserna. Stolpen och Sven Ullreich gjorde ett fantastiskt jobb för hemmalaget, som ser riktigt pigga ut och njuter av den bästa säsongsstarten på fem år. Matchen startade en kvart senare då Dortmunds spelarbuss fastnat i en bilkö.

VfL Wolfsburg – Hertha Berlin: 2-3
En lustig historia, en svängig historia, en målrik historia. Magath har inte fått njuta så mycket av säsongen som han hade hoppats på. Stabiliteten i laget saknas men framåt har man hittat en riktig kanon: Mario Mandzukic, som öser in mål. Ingen Rasmus Jönsson.

Borussia Mönchengladbach – Hannover 96: 2-1
För en vecka sedan var Slomkas lag det alla pratade om – de slog trots allt jätten Bayern München. Den imponerande insatsen följdes upp av en blytung förlust mot konkurrenten Mönchengladbach. Marco Reus var än en gång den avgörande faktorn och ser fantastiskt stark ut i år. Två mål i lördags.

FSV Mainz 05 – Werder Bremen: 1-3
Mainz faller som en sten – och Thomas Tuchel är surare än någonsin. Han har ingen god relation till den tyska domarkåren just nu. Hans största problem och utmaning blir förstås att få Mainz på fötter igen. Grattis säger vi till Claudio Pizarro som gjorde sitt 150:e ligamål, och är därmed den 14:e genom tiderna att lyckas med det i Bundesliga. Mycket starkt. Rosenberg fick chansen från start igen men brände dessvärre ett friläge.

FC Köln – FC Augsburg: 3-0
Lukas Podolski bär detta lag på sina axlar. Det blev två mål i går och Poldis gala-form håller i sig. Augsburg försökte och försökte, men när avsluten väl kom var Rensing alltid på plats. Skönt för Solbakken med en viktig vinst – men än en gång måste vi ställa oss frågan: hur kan ett lag vara så ojämnt?

Hamburger SV – FC Kaiserslautern: 1-1
Thorsten Fink har inte fått den start han hade önskat med krisande Hamburg. Visst ser det bättre ut, men det märks att ångesten fortfarande fyller spelarna. En vinst behövs. Förutsättningarna var förstås inte de bästa efter att mittbacken Rajkovic blivit utvisad efter att ha slängt upp en armbåge i Tifferts ansikte. Det i sin tur ledde till att stackars Marcus Berg fick lämna planen efter 37 minuter. Pierre de Wit fick på ett härligt långskott kort efter bytet och Finks HSV tvingades gå ut till pausvila med ett måls underläge och en man mindre. Starkt av Hamburg som dock kämpade väl under 45 minuter och fick sin utdelning.

Tabellen då?

1. Bayern München, 30:3, 25p
2. Schalke 04, 22:16, 21p
3. Borussia Dortmund, 21:8, 20p
4. Werder Bremen, 20:14, 20p
5. Borussia Mönchengladbach, 13:8, 20p
6. VfB Stuttgart, 17:9, 18p
7. Hannover 96, 14:15, 18p
8. Bayer Leverkusen, 13:14, 17p
9. TSG Hoffenheim, 14:12, 16p
10. Hertha Berlin, 15:15, 16p
11. FC Köln, 18:23, 16p
12. VfL Wolfsburg, 14:20, 13p
13. FC Kaiserslautern, 9:14, 12p
14. FC Nürnberg, 12:18, 12p
15. FSV Mainz, 13:22, 9p
16. Hamburger SV, 13:23, 9p
17. FC Augsburg, 8:20, 8p
18. SC Freiburg, 14:26, 7p

Vad kan man säga? Man behöver varken vara fotbollsexpert eller kärnfysiker för att påstå att det är olidligt spännande…

/Wingren

Riktigt usel uppdatering av bloggen den här veckan, det ber jag om ursäkt för. Även om man kanske inte kunde tro det, så är det tyvärr så att livet ibland ger mig uppgifter som tränger igenom den sfär som är tysk fotboll. Då blir tiden knapp och bloggen blir lidande. Jag hoppas och vet att ni förstås har överlevt. Nu är det dock fredag och det finns ingen anledning att hänga upp sig på det som varit. Eller jo, det är precis vad jag tänker göra.

Det har ju spelats en hel drös med matcher i denna fantastiska turnering som heter DFB-Pokal. Dessvärre har mycket av det sportsliga överskuggats av idioter på läktarna, tågstationer, gator och utanför arenan. Men först lite kort om det sportsliga. Vi har blivit vana att få några skrällar serverade på silverfat när vi njuter av cup-spelet. Den här omgången bjöd inte på mycket av den varan. Det lag som förtjänar mest beröm är förstås Holstein Kiel, från Regionalliga, som slog ut förra årets finallag MSV Duisburg (som hör hemma i Bundesliga 2). Den matchen slutade 2-0 under ordinarie tid. Vi var nära att få skrällar i Trier och Heidenheim. Eintracht Trier tog emot Hamburger SV och tog det hela till förlängning (Marcus Berg nätade i matchen). HSV avgjorde matchen när Dennis Aogo knorrade in en fantastisk frispark och fastställde slutresultatet till 1-2. Men det var svettigt.

I Heidenheim hade Borussia Mönchengladbach förvånansvärt svårt att göra mål. Matchen och förlängningen slutade 0-0 och efter ett straffdrama stod bortalaget som vinnare till sist. Värt att nämna är även att ett reservbetonat Bayern München hade lekstuga med stackars FC Ingolstadt. Reserverna såg spelsugna ut, vilket bådar gott för Jupp Heynckes lag.

Så här slutade matcherna:

Karlsruhe – Schalke: 0-2
RW Essen – Hertha Berlin: 0-3
Hannover 96 – FSV Mainz: 0-1, efter förlängning
Holstein Kiel – Duisburg: 2-0
Eintracht Frankfurt – FC Kaiserslautern: 0-1, efter förlängning
Aue – Nürnberg: 1-2
VfB Stuttgart – FSV Frankfurt: 3-0
Bayern München – Ingolstadt: 6-0

Trier – Hamburg: 1-2, efter förlängning
Borussia Dortmund – Dynamo Dresden: 2-0
Greuther Fürth – Paderborn: 4-0
Hoffenheim – Köln: 2-1
Heidenheim – Borussia Mönchengladbach: 3-4, efter straffar
RB Leipzig – FC Augsburg: 0-1
Unterhaching – VfL Bochum: 1-4
Fortuna Düsseldorf – 1860 München: 3-0

Vi kan alltså konstatera att elva lag från Bundesliga har tagit sig till åttondelsfinal. Tre lag från Bundesliga två har tagit det viktiga steget, och endast ett lag från en lägre division har klarat sig. Nog för att det kan vara lite synd att så många skräll-lag redan har gallrats bort, men tänka vilka fantastiska möten vi kommer att få när det är dags för nästa omgång.

Men det som alltså har smutsat ned hela denna cup-upplevelse är vissa så kallade ”supportrar”. Ett mörkt och otrevligt moln vilar just nu över tysk fotboll och det har blivit dags att agera innan våldet kulminerar. Men vad tusan ska man göra då? Vi vill ha kvar ståplatsen, ölen, stämningen och den massiva publiken. Vi vill få bort våldet, pyrotekniken och person- samt materialskadorna. Hur? Ligapresidenten Dr. Reinhard Rauball kommer att sitta ned tillsammans med förbundets ordförande Dr. Theo Zwanziger för att diskutera problemet och eventuella lösningar tillsammans med politiker, polisen och i somliga fall även fansen.

Kaoset började i tisdags när Dynamo Dresdens tillresta supportrar skapade ett brinnande och levande helvete i Dortmund. Omkring 13 000 bortafans hade följt med laget till västra Tyskland. Den största delen av dessa skötte sig fint och skapade en otrolig stämning. Men allt för många sysslade med arenastormning, polisvåld, brännande av halsdukar, bengaliska eldar, inkastade föremål, laserpekande och annan djävulskap. Vad i hela fridens namn är nyttan med det? Det blir ett tungt bakslag för klubben, för tysk fotboll och framför allt för de drabbade. I dag bekräftar även klubbens huvudsponsor, Veolia, att de eventuellt kommer att bryta samarbetet med traditionsrika Dynamo Dresden. De är inte intresserade av att stödja en förening som smutskastar sig själv – och som måste slänga ut enorma summa pengar på böter. Dresdens styrelse, och merparten av supportrarna, är förstås bestörta av det som har inträffat. Och jag lider med dem – av hela mitt hjärta. Men något måste hända, frågan är förstås vad.

Under onsdagen fick vi sedan se liknande scener i en annan högriskmatch, nämligen den mellan Kaiserslautern och Frankfurt. Även här kastades det sten och flaskor, bengaliska eldar flammade och slagsmål uppstod lite varstans. Det är för jävligt. Det är för jävligt att folk utnyttjar fotbollen till att ställa till med kravaller och fanskap. Det gör ont i hjärtat varje gång. Vi vill inte se det här.

Det ska dock tilläggas att trots veckans händelser och en nyligen publicerad rapport som menar att våldet har ökat, så är vi väldigt lyckosamma. Merparten av alla supportrar sköter sig utmärkt och det finns ingen anledning att dra för stora växlar på detta. Jag har aldrig någonsin känt mig det minsta hotad i samband med tysk fotboll, och så känner de flesta. Vi har fortfarande barnfamiljer, gamla, unga och människor av helt olika karaktär på arenorna. Det mesta är fortfarande syndigt bra med tanke på de enorma folkmassorna. Men vi ska inte heller ignorera varningsklockorna.

Nu lämnar vi dock ämnet, försöker att lägga det bakom oss och hoppas på att de ansvariga kan hitta ett bra sätt att ta itu med problemet. Låt oss i stället blicka fram emot det som komma skall. Nämligen en ny omgång av Bundesliga. Låt oss hoppas att vi slipper våld, kravaller och uppståndelse. Låt oss i stället hoppas att vi får se det vi vill se, det vi är vana vid att se. Anfallsfotboll, kamp, hjärta, sjungande folkmassor och en jäkla massa känslor.

Det här har vi att se fram emot:

Fredag 20:30
SC Freiburg – Bayer Leverkusen
Robin Dutt återvänder till Freiburg som han gjorde det så otroligt bra med. Ironiskt nog är det två pressade tränare som möts i kväll. Freiburg har spelat bra men inte fått den utdelning de behöver, och Leverkusen saknar fortfarande en viss stabilitet och den där riktiga känslan av att vara en titelutmanare.

Lördag 15:30
Bayern München – FC Nürnberg
Dags för Bayern-derby. Härligt. Båda lag vann i tyska cupen men det var ett reservbetonat München som övertygade mest. Hemmalaget lär vilja visa vad dem går för efter 2-1-nederlaget i Hannover. Boateng saknas på grund av avstängning men läget i Nürnberg är värre. En mängd spelare från startelvan saknas och pressen är enorm – klubben har inte vunnit på sex försök i Bundesliga. Kan ett laddat derby stå för en praktskräll då? Jag skulle inte tro det. Men kul, det kommer det att bli.

Schalke 04 – TSG Hoffenheim
Ynglingen Lars Unnerstal har fått chansen i mål hittills – trots att före detta landslagsmålvakten Timo Hildebrand har kontrakterats. Hoffenheim har hittat rytmen igen efter den viktiga segern mot Mönchengladbach och lär gå in med gott mod i matchen – men så även Schalke. I toppen av ligan är det extremt tajt och en vinst skulle betyda en fin tabellplats för båda lag. Gör förre skyttekungen Vedad Ibisevic mål igen? Kontrar Huntelaar på det?

VfB Stuttgart – Borussia Dortmund
Stuttgart har stabiliserat sig och upplever en fantastisk säsong så här långt. Dortmund började segt men har nu fyra raka vinster i ligan. Tamas Hajnal får möta sin förra arbetsgivare och vill säkert visa att Jürgen Klopp gjorde fel som lät honom gå. Tvåan mot femman – det här kan bara bli en fantastisk match. Frågan är om Sven Bender och Sebastian Kehl kan spela, annars måste Klopp bygga om sitt plötsligt framgångsrika mittfältspar.

VfL Wolfsburg – Hertha Berlin
Felix Magath har satt upp tydliga mål med sitt lag – Champions League. Först och främst måste man förstås börja göra jobbet i Bundesliga och vad hade varit bättre än att slå nykomlingen Berlin? Hemmalaget har sett skakigt ut och förlitat sig mycket på målskytten Mandzukic på sistone. Men vi vet att de kan mycket bättre. Berlin å andra sidan har inte på något sätt gjort bort sig i år och tänker säkert gärna tillbaka på 1-5-vinsten senast de gästade Wolfsburg 2010.

Borussia Mönchengladbach – Hannover 96
Efter en riktigt imponerande inledning har Mönchengladbachs magi sakteliga tynat bort. Men stabiliteten finns kvar – ty det är Lucien Favres adelsmärke. Man måste börja göra mål igen bara. Hur mycket stör Münchens påstådda intresse den fantastiske Marco Reus? Hannover är fulltankat av självförtroende efter vinsten mot rekordmästarna, tillika ligaettan, förra helgen. Det här lär bli en taktisk kamp mellan två luriga tränare.

Lördag 18:30
FSV Mainz 05 – Werder Bremen
Thomas Tuchels lag som förvånade alla förra säsongen inledde bra, men har nu inte vunnit på åtta matcher. Kanske kan cup-triumfen mot Hannover ge lite självförtroende? Mainz behöver tre poäng för att inte störta ned i avgrunden, Rosenbergs Bremen behöver de tre poängen för att även fortsättningsvis jaga Bayern München.

Söndag 15:30
FC Köln – FC Augsburg
Köln har verkligen blandat och gett så här långt. Fantastiska vinster mot lag som Hannover och Hoffenheim mixas med brutalt dåliga insatser som de mot Berlin och Dortmund. Ståle Solbakken sänder en tydlig signal till sitt lag inför matchen: ”Vi har en stor final mot Augsburg på söndag. Det är väldigt viktigt för hela staden att vi tar tre poäng”. Och han har ju rätt – Augsburg är ett lag man måste slå för att tas på allvar. Problemet är förstås att gästerna inte håller med, och helt plötsligt har man faktiskt spelat tre matcher utan förlust.

Söndag 17:30
Hamburger SV – FC Kaiserslautern
Thorsten Fink siktar på en hemmavinst – för första gången på mycket länge för HSV. Mladen Petric lider av en muskelbristning vilket öppnar dörren för Marcus Berg eller ynglingen Heung-Min Son. Bortalaget lär inte lägga sig i första taget dock, och ser dessutom mycket stabilare ut i försvaret efter en tuff inledning. Tre viktiga poäng står på spel under söndagens bottenkamp.

/Wingren

I dag inleds den andra omgången av traditionsrika DFB-Pokal. Varje fotbollsälskares dröm. Säga vad man vill om turneringar av denna typ, men charmen tyska cupen utstrålar är enorm. Hjärtat blir varmt, skrällarna lurar runt varje hörn och viktigast av allt: vi får njuta av fotboll mitt i veckan. Kan det bli bättre?

Faktum är att turneringen inte bara handlar om ära. Det är även en genväg ut i Europa samt en härlig inkomstkälla för klubbarna. Fansen sluter upp, det blir dramatik och vi ska få 16 segrare och 16 förlorare. I kväll spelas åtta matcher, i morgon spelas de resterande åtta. Stormatchen som vi har att se fram emot spelas i Dortmund. Inför minst 72 000 fanatiska supportrar. Gamla Östtysklands jätte, Dynamo Dresden, kommer på besök och har med sig omkring 10 000 hängivna fans. Det vattnas i munnen mina vänner.

Två av Tysklands publikrikaste lag drabbar samman. Det blir en kamp mellan två gul-svarta lag med en fin och stolt tradition. Scenen heter Westfalenstadion och atmosfären kommer att ge publik, spelare och tränare gåshud. Dynamo Dresden blev östtyska mästare hela åtta gånger och var en maktfaktor. På senare år har det gått mycket tyngre för laget, precis som för alla andra klubbar från DDR-tiden, tyvärr. Supportrarna har dock varit föreningen trogen och inför den här säsongen kvalade man sig upp till Bundesliga två. En inte helt tokig bedrift och målet är nu att åter få spela i Bundesliga en dag. Finrummens allra finaste rum.

Det lag som imponerade förra säsongen finns inte riktigt kvar. Dresden har byggt om ordentligt och hämtat in hela 16 nya spelare – 14 har fått lämna. ”Det var nödvändigt att bygga om, annars hade vi inte varit konkurrenskraftiga i andraligan”, säger lagets tränare Ralf Loose.

För just Ralf Loose kommer det att bli en speciell match. Han återvänder hem till sin födelsestad Dortmund. Under sin tid som spelare representerade han Borussia Dortmund 120 gånger i Bundesliga. Lustigt nog har Loose varit assisterande tränare till Dortmunds tränare Jürgen Klopp när han spelade i Mainz. Det blir en intressant duell att vänta mellan två herrar som har blivit frälsta av gul-svart kärlek.

I Bundesliga två har Dynamo Dresden åkt lite berg- och dalbana men befinner sig på en respektabel tionde plats. Dessutom är man det lag på den nedre halvan som har gjort flest mål. Det finns kvalitet, hjärta och ett starkt kollektiv i denna klubb. Precis som Loose vill ha det. Precis som Klopp vill ha det i Dortmund. Dresden stod för övrigt för en makalös insats mot Bayer Leverkusen förra omgången. Jätten från gamla öst vände ett 3-0-underläge till 3-3 och vann till sist med 3-4 i förlängningen. Imponerande.

Borussia Dortmund har en fin form i Bundesliga, men en usel i Europa. Hur blir det då i DFB-Pokal? Tidigare har Klopp haft det väldigt svårt och åkt ut tidigt med sitt Dortmund. ”Om vi spelar vårt spel är vi svåra att möta för alla motståndare – oavsett vilken liga de tillhör. Vi kommer att trycka gasen i botten”, säger Klopp på presskonferensen.

Dortmund och Dresden har mött varandra åtta gånger i Bundesliga. Kvällens hemmalag har gått segrande ur fem matcher, en har slutat oavgjort och Dresden har vunnit två. Inför den gula väggen på Westfalenstadion har Dortmund tidigare varit övermäktiga – fyra matcher, fyra segrar och 15:0 i målskillnad. Min magkänsla säger att vi får se något helt annat i kväll, när en drömresa till finalen i Berlin står på spel. Det kommer att bli högljutt, tufft och adrenalinstint. Det är jag övertygad om.

Det är för sådana här kvällar man lever. Länge leve fotbollen!

/Wingren

Här får ni även en överblick på vilka matcher som spelas:

2. Hauptrunde

25.10.2011, 19.00: RB Leipzig – FC Augsburg
25.10.2011, 19.00: SpVgg Unterhaching – VfL Bochum
25.10.2011, 19.00: 1. FC Heidenheim -Bor. Mönchengladbach
25.10.2011, 19.00: Fortuna Düsseldorf – 1860 München
25.10.2011, 20.30: Eintracht Trier – Hamburger SV
25.10.2011, 20.30: Borussia Dortmund – Dynamo Dresden
25.10.2011, 20.30: SpVgg Greuther Fürth – SC Paderborn
25.10.2011, 20.30: 1899 Hoffenheim – 1. FC Köln
_____

26.10.2011, 19.00: Holstein Kiel – MSV Duisburg
26.10.2011, 19.00: Rot-Weiss Essen – Hertha BSC Berlin
26.10.2011, 19.00: Hannover 96 – FSV Mainz 05
26.10.2011, 19.00: Karlsruher SC – Schalke 04
26.10.2011, 20.30: FC Erzgebirge Aue – 1. FC Nürnberg
26.10.2011, 20.30: Bayern München – FC Ingolstadt
26.10.2011, 20.30: VfB Stuttgart – FSV Frankfurt
26.10.2011, 20.30: Eintracht Frankfurt – 1. FC Kaiserslautern