Om förra omgången var en alldeles galen blandning av felaktiga domslut, straffar, dramatik, mål och konstnummer så var denna omgång en aning lugnare. Jag vill inte säga att det var förra omgångens elaka tvilling som trädde fram. Men nästan. Söndagens match mellan Hannover och Bayern München var ett spektakel utan dess like, matchen mellan Borussia Dortmund och Köln var ett målfyrverkeri. Hur man än vrider och vänder på helgens händelser finns det dock något vi kan konstatera: ligan lever igen. På riktigt.

Som supporter av tysk fotboll har jag nästan blivit hånad på sistone. ”Bayern München kommer att vinna alla matcher. Den där ligan är redan död.” Eller klassiker som ”hur kul är det när bara ett lag vinner alltid?”. Hur just den där klyschan har uppstått förstår jag inte. Under väldigt många år har det förstås varit så att München är dominanterna, tillika rekordmästare, men inte fan vinner de varje år. Eller varje match. Allting talar fortfarande för att München ska springa hem den här säsongen, det medger jag. Men på sikt tror jag att laget från södra Tyskland kommer att få det allt svårare – de andra lagen är på gång. Det illustreras lysande av att ”lilla” Hannover vinner mot jättarna från Bayern med 2-1. Och man gör det med finess, inställning, spetskompetens och taktisk medvetenhet. I kväll hade man även en ordentlig gnutta tur – men ett bra lag förtjänar sin tur.

Matchen mellan Hannover och Bayern München avslutade helgens omgång. Förlorarna leder fortfarande ligan, men plötsligt är det bara tre poäng ner till felstartande Dortmund, och bakom finns det en hel drös med lag som har fyra eller fem poäng upp till Bayern. Det är sannerligen rekordjämnt. Bayern har förstås en fördel. De har den klart bredaste truppen kvalitetsmässigt, de har pengarna och de har förmågan att dansa på mer än ett bröllop samtidigt. I dag får vi helt enkelt vara glada över Münchens förlust. Visst är det trist för Manuel Neuers nolla, Mario Gomez målform och så. Men för ligan var det här en välbehövlig injektion. Bundesliga är sig lik. Som vi vill ha det, som vi älskar den för.

Matchen i sig var brutalt underhållande. Under första halvlek var Gomez när att göra mål, Kroos prickade ribban och Abdellaoue lät bollen känna på stolpen. Och just det ja: Abdellaoue gjorde även ett mål på straff och fem minuter senare blev Boateng utvisad. Hoppsan. Straffen är inte mycket att orda om. Lagkapten Philipp Lahm har sett bättre dagar än de han upplever just nu och det märktes i 23 minuten. Lahm trummade med fötterna på Cherundolo i stället för att röra bollen. Straff, förstås, även om det såg hårt ut. Men vad ska domaren göra i det läget?

Uvisningen på Boateng kan diskuteras dock. Det hela föranleddes av en framrusande Rafinhia som sätter dobbarna i Sergio Pinto som föll till marken. Där skulle brassen givetvis fått ett gult kort. Inget hände då, men Boateng tyckte att Pinto filmade (nog förstärker han alltid) och sprang fram. Ett tumult uppstår och spelare och ledare knuffas samt flyger hit och dit. Schulz puttade på Boateng först, Boateng gav igen en aning värre, lite aggressivare. Schulz fick gult och Boateng rött. En aning tufft kan tyckas. Att Boateng sedan beter sig som en barnunge är en annan sak, vilket även bör resultera i en längre avstängning. Och just det hoppas nog hela ligan på, att han åker på åtminstone tre matcher. Annars kommer det säkert att börja gnällas.

Det hände förstås mycket mer i denna match. Det var fart, aggressivitet, starka viljor, målchanser och slarv. Fotboll när den är som bäst kanske. Pander fick göra 2-0 efter att hans skott styrts in av Gustavo. Helt otagbart för Neuer, nästan löjligt. Cherundolo hann få sitt andra gula kort efter 63 minuter och inbytte Alaba sprang piggt in Bayerns reducering i 83:e. Men 2-1 alltså och tre viktiga poäng för Hannover, tre tappade poäng för Bayern. Tre viktiga poäng för Bundesliga.

En kul grej är att Neuer fortfarande inte har släppt in något ”normalt avslut”. I dag blev det en straff och något som borde kallas för ett självmål. Mot Napoli var det ett självmål, mot Mönchengladbach var det en miss i kommunikationen. Men i och med detta, trots hur det har gått till, är Timo Hildebrands noll-rekord intakt (884 minuter).

Augsburg – Werder Bremen 1-1
Markus Rosenberg från start igen, och nog borde han ha gjort ett eller två mål. Men vad tusan, han såg pigg ut i varje fall. Bremen har det lika tufft med allt som Rosenberg själv dock. 1-1 mot ett Augsburg som var fulltankat med självförtroende efter 0-1-vinsten mot Mainz. Det är dock inte riktigt okej och plötsligt börjar Bremen dala en aning. Augsburg gör fortsatt bra matcher men det är svårt att hålla en ledning när Pizarro spelar i det andra laget.

Borussia Dortmund – FC Köln 5-0
Dortmnd är tillbaka! Vilken show! Det såg ut som förra säsongen. Pressen var intensiv och hög, målchanserna kom på löpande band och bollen hittade även till nätmaskorna. Å andra sidan var inte Köln alls särskilt bra. Lewandowski börjar hitta rätt och ligger nu precis bakom Ribéry i poängligan. Schmelzer fick göra sitt första mål och kanske har Kagawa vaknat till liv. Köln straffades ordentligt av det faktum att Dortmund gjorde sin sämsta insats på flera år mot Olympiakos i onsdags. Kul för ligan.

FC Nürnberg – VfB Stuttgart 2-2
Hemmalagets tränare Dieter Hecking var fullkomligt rasande efter matchen. Varför? Stuttgart fick en straff efter att ett skott tagit på den unge Wollscheids hand efter att denne kastat sig fram för att bryta. Tufft? Ni anar inte. Men än en gång, vad ska domaren göra? Skottet hade ju gått på mål, å andra sidan kan han verkligen inte amputera armen och låta den ligga kvar i gräset eller hänga över ryggen. Nürnberg tappade ledningen två gånger om.

FC Kaiserslautern – SC Freiburg 1-0
En match i Bundesligas källare som FCK gick segrande ur efter att Shechter än en gång kliver fram och gör mål – som Kaiserslautern har så fruktansvärt svårt för. Samma gäller förstås helt plötsligt Freiburg då Cissé måste ha glömt målformen hos någon kompis, hemma eller i omklädningsrummet kanske. Tre viktiga poäng för FCK som dock lyckades bränna en straff.

TSG Hoffenheim – Borussia Mönchengladbach 1-0
Mönchengladbach börjar, likt Bremen, att tappa mark. Det finns ingen anledning att ringa i några varningsklockor ännu, men trenden är inte god. Hoffenheim är dock ett bra lag som behövde vinna efter några tunga poängtapp. Den förre målkungen Ibisevic klev in från start och rullade in matchens ända, men ack så viktiga mål.

Hertha Berlin – FSV Mainz 0-0
Det här var en väldigt trött match där Mainz dock måste ha ätit en lite bättre frukost. Thomas Tuchels lag borde ha vunnit matchen men det blev aldrig några mål. På sätt och vis kan båda lag vara ganska nöjda med ett poäng då det blir som ett litet plåster över öppna köttsår. Läkeprocessen kan börja.

Hamburger SV – VfL Wolfsburg 1-1
Thorsten Finks debutmatch blev inte vad han hade hoppats på. Men särskilt illa var det inte heller. HSV var det bättre laget även om Wolfsburg stack upp med farliga anfall då och då. Magaths gäng gjorde ett snabbt mål i matchen men efter det såg det ostrukturerat ut och man undrar hur många spelare som kommer att bötfällas egentligen? Petric kvitterade för Fink och HSV.

Bayer Leverkusen – Schalke 04 0-1
Hemmalaget såg inte alls bra ut. Leverkusen gör lite som Dortmund fast tvärtom – i ligan ser det svagt ut men i Champions League visar de rätta takter. Schalke var inte så imponerande heller, men med en spelare som Farfan kan allt avgöras på mindre än en minut. I 82:a minuten vinner han bollen vid eget straffområde, springer över hela planen och trycker in 1-0. Det går givetvis att diskutera huruvida Schürrle borde fått en frispark med sig eller ej precis när Farfan tar bollen. Tungt för Dutt och Leverkusen, topp-känning för Stevens och Schalke.

Hannover 96 – Bayern München 2-1
Ja, vad ska man säga om matchen? Det går att vinna över Bayern München. Serieledarnas försvar är långt från perfekt och när Gomez inte är på målhumör, samtidigt som Ribéry är ordentligt markerad, ja, då saknas Arjen Robben. En lite turlig men välförtjänt seger av ett lag som jobbade väldigt hårt och såg till att störa och hota Bayern fullt ut. München borde givetvis ha satt några av sina chanser.

/Wingren

Schalke hade det lekande lätt i går medan Hannover hade det förvånansvärt svårt. Matchen mot FC Köpenhamn slutade 2-2 och efter matchen talade man om att ”det känns som en förlust”. Det är väl förståeligt. Mirko Slomkas lag tog ledningen två gånger om, men för en gångs skull hade Hannover problem att stänga matchen. Laget brände även ett par vassa chanser och det oavgjorda resultat svider givetvis. Det var ju hemmamatch. Lyckligtvis spelade Standard Liege 0-0 hemma mot bottenlaget Worskla Poltawa. Så nog lever drömmen ändå.

Schalke 04 åkte till Cypern och tog sig an AEK Larnaka. Det var ingen rolig, underhållande eller särskilt bra match. Men Schalke spelade riktigt smart, energisnålt och effektivt. Matchen slutade till sist 5-0 efter två mål från Huntelaar, ett från supertalangen Draxler, Holtby och Matip gjorde de andra målen. Just Huntelaar är stekhet just nu. 18 mål på 15 tävlingsmatcher. Det är inte illa. Huub Stevens gav ynglingen Lars Unnerstal förtroendet mellan stolparna. Allt jämnt tyder dock det mesta på att Timo Hildebrand kommer att kliva in som förstemålvakt. Enligt Kicker ska bara den sedvanliga läkarundersökningen genomföras innan allt är klart.
____________

En ny het omgång av Bundesliga står för dörren. Europa-äventyren för de tyska lagen läggs på is. Till veckan är det dessutom dags för DFB-Pokal. Där har vi ett riktigt guldkorn att se fram emot i Borussia Dortmund mot Dynamo Dresden. En högriskmatch, javisst, men för oss som ser på borde det kunna bli väldigt trevligt när dessa svart-gula lag drabbar ihop inför en sagolik ljudkuliss.

Intressant blir det onekligen på lördag när Hamburger SV möter VfL Wolfsburg. Thorsten Fink gör sin tränardebut i Bundesliga mot järnmannen Felix Magath. Det kan bara bli kul. Frank Arnesen vann mot Freiburg förra helgen och har på så viss gett den före detta Bayern München-spelaren goda förutsättningar. Under veckan har intresset varit enormt – alla har velat se och prata med Fink och det nya HSV. Huvudpersonen själv har ett nästan oförskämt gott självförtroende, men kanske är det just det som behövs för att på allvar väcka liv i den sovande dinosaurien.

Thorsten Fink ville verkligen till Hamburg, därför är Frank Arnesen väldigt lycklig. Han har hittat den där mixen mellan hjärta och kunskap.

”HSV är en fantastisk klubb, redan som barn var det bara Bayern och HSV som gällde. Om laget kan ta sig an min filosofi, kommer de att bli framgångsrika”, säger den nyblivne tränaren till Kicker.

Redan på lördag sätts han på prov när Wolfsburg kommer på besök. Felix Magaths gäng vann turligt mot Nürnberg, med Rasmus Jönsson på bänken. Laget spelade inte särskilt bra men vann ändå, mycket tack vare den formstarke anfallaren Mario Mandzukic. Fink är full av självförtroende men vet att han har mycket jobb framför sig. På presskonferensen säger han att han vill vinna matchen – och snacka om att den vinst faktiskt skulle sätta HSV på rätt kurs igen.

”Jag påminner mer om Klopp. Ångest är det sista jag har”, säger han. Och det är väl just det som är fina fisken för Hamburg – allt verkar stämma med Fink. Problemet är förstås att hans äventyr inte ens har börjat. På lördag kan allt bli väldigt jobbigt, eller väldigt lyckligt.

Det spelas förstås fler matcher:

Fredag 20:30
FC Augsburg – Werder Bremen
Markus Rosenberg lär få chansen från start i avstängde Arnautovics frånvaro. Han gjorde det bra förra omgången mot Dortmund men bleknade bort under andra halvlek. Augsburg noterades för klubbhistoriens första vinst i Bundesliga mot Mainz – och ärligt talat kan det här bli en riktig skräckmatch för Werder Bremen. Hemmalaget lär göra allt för att få vinna inför sin egen publik och självförtroendet är förstås starkt, samtidigt har Bremen två raka förluster.

Lördag 15:30
Borussia Dortmund – FC Köln
Jürgen Klopp har ett makalöst facit med Dortmund mot Köln – sex matcher, sex segrar. Dessutom brukar detta Westderby bjuda på målrik, spännande och hjärtlig fotboll med många sena och dramatiska mål. Ståle Solbakken och Podolski trivs riktigt bra med varandra nu och det syns på plan. Samtidigt stod Dortmund för en riktigt rutten insats mot Olympiakos i onsdags. Lär bli en tuff tillställning med två sugna lag.

FC Nürnberg – VfB Stuttgart
Nürnberg inledde säsongen ganska bra, men en svag form blandad med skador har gjort att Heckings lag inte vunnit på fyra matcher nu. Senast mot Wolfsburg var tränaren riktigt förbannad. Stuttgart däremot är verkligen på uppgång och visar upp ett väldigt imponerande försvarsspel. Labbadia har fått ordning på laget som låg i spillror förra säsongen. Nürnberg behöver en vinst för att inte tappa fästet – Stuttgart behöver en vinst för att på allvar utaman i toppen.

FC Kaiserslautern – SC Freiburg
Att Freiburg förlorade mot Hamburg var rent vansinne. De brände nog fler chanser än självaste Dortmund. Frågan är om Cissé kan få det att lossna mot Kaiserslautern om saknar mittbacken Rodnei efter det skämtsamma röda kortet mot Schalke. Det här är lite av en sex-poängs-match i botten av tabellen.

TSG Hoffenheim – Borussia Mönchengladbach
Holger Stanislawski och Hoffenheim kändes som en framgångssaga. Men det har gått knackigare mot slutet och 2-0-förlusten mot Stuttgart gjorde inte saken bättre. Laget såg viljelöst och idéfattigt ut. Nu kommer ligatvåan på besök. Mönchengladbach har framför allt ett synnerligen stabilt försvar och en fantastisk Marco Reus längst fram som kan hitta på vilka galenskaper som helst. Viktig match för båda lagen.

Hertha Berlin – FSV Mainz 05
Huvudstadslaget var nästan nöjda med 4-0 mot Bayern. Förståeligt. Det kunde lika gärna blivit tvåsiffrigt i det mötet. Nu väntar i stället ett liggande Mainz – som redan har blivit sparkat på (av Augsburg). Det är två lag med mycket att bevisa, mycket att få ordning på.

Lördag 18:30
Hamburger SV – VfL Wolfsburg
Thorsten Finks debutmatch alltså. Det blir en klurig sådan eftersom att man aldrig vet vad Wolfsburg tänker bjuda på. HSV är på god väg att häva sig upp ur krisen, men Wolfsburg har nog med vapen för att skadeskjuta en redan sårad dinosaurie.

Söndag 15:30
Bayer Leverkusen – Schalke 04
Frågan är om vi får se Hildebrand i mål redan på söndag? I Leverkusen får vi med säkerhet se den fantastiske ynglingen Bernd Leno, så mycket vet vi. Annars kan vi bara förberedda oss på en jäkla match mellan två lag som verkligen kommer in med gott självförtroende från Europa – men sämre i Bundesliga. Kan bli hur kul som helst med en återuppstånden Ballack, en pigg Schürrle och en målsprutande Huntelaar.

Söndag 17:30
Hannover 96 – Bayern München
Hur många mål gör München den här matchen? Det är så det känns inför varje Bayern-match nu. Framför allt om Hannover uppträder som mot Köpenhamn. Å andra sidan gjorde Badstuber ett självmål på Neuer i Champions League. Kan det spräcka den oslagbara illusionen kanske? Hannover har en väldigt vass offensiv, fina omställningar och vanligtvis ett bra försvarsspel. Men om det räcker för att ställa till för München? Hannover är dock målrika och utan förlust på hemmaplan.

/Wingren

1-1 slutade matchen i Neapel. Ett resultat som Bayern München kan, och ska, vara nöjda med. Nu väntar ett returmötte på Allainz Arena där rekordmästarna är väldigt starka. Känslan från tisdagens match är väl att Bayern inte riktigt gick för en vinst heller. Visst blev det jobbigt mot ett hårt pressande Napoli, men om sanningen ska fram försökte vare sig spelarna eller Jupp Heynckes att till varje pris punktera matchen. Det är förstås ett klokt och rutinerat val, det fanns ingen anledning att släppa in Napoli i matchen genom vassa kontringslägen.

Bayern München uppträder lugnare och mognare den här säsongen – och det kan bära riktigt långt. I de mer avgörande matcherna måste förstås Schweinsteiger eller Müller ta hand om straffarna. Jag har varit inne på det förr här i bloggen: Mario Gomez är en fantastisk målskytt, men inte en fantastisk straffskytt. Han har haft en hel del tur i ligan. Det kan man inte förvänta sig i Champions League. Holger Badstuber gjorde ett självmål och såg ut att vara den svagaste länken matchen igenom. Toni Kroos var pigg första halvlek och gjorde ett snabbt och fint 1-0-mål. Annars märktes det väl att Walter Mazzarri hade gjort sin läxa helt enkelt. Markeringen och pressen på Ribéry var superb. En underhållande första halvlek och en mindre kul andra halvlek gav oss ett rättvist 1-1 och Bayern leder fortsatt gruppen. Starkt.

Undra om Badstuber har bett om ursäkt till Neuer vars magiska nolla nu är borta.

Bayer Leverkusen gjorde en katastrofal första halvlek hemma mot Valenica och låg mirakulöst nog bara under med 0-1 i halvtid. Hemmafansen var inte alls nöjda. Inte Leverkusen heller förstås. Michael Ballack trädde fram i andra halvlek och var så där härligt dominant. Det har vi inte sett på länge. Läckert, gubben kan ännu. Fantastiske Schürrle och klurige Sam gjorde Leverkusens viktiga mål. Unge målvakten Bernd Leno vägrade att släppa in fler mål och tyskarna tog tre ytterst viktiga poäng. Kan man nu kryssa borta mot Valencia ser allt mycket bra ut.

Leverkusen är en härlig blandning av rutin, rävar, ynglingar, tekniker och kämpar. Det är en god mix utan den riktigt heta spetskompetensen kanske. Men det är en fungerande organisation som på något sätt har den här Europa-genen i sig, trots en katastrofal första halvlek.

Borussia Dortmund å andra sidan är precis tvärtom. Laget är fullt av snabba och tekniska ynglingar. Det finns några stora pjäser också – men gemensamt för samtliga är att rutinen saknas. Den riktiga rutinen. Europa-genen finns inte där. Även om ligaspelet inleddes förvånansvärt svagt så går det inte att jämföra med insatserna i Champions League. Man radar upp chans efter chans, verkligen hur många som helst, men ingen tycks kunna göra mål. Ingen som har den där kylan som krävs. I försvaret turas backarna om att gå bort sig och se ut som fågelskrämmor. Givetvis skrämmer de inga – de får motståndarna att dansa, skratta och le. Försvaret var annars en av Dortmund styrkor förra säsongen, i år är det den största svagheten.

Olympiakos vann matchen med 3-1, efter tre försvarsmisstag. Och ingen verkade riktigt kunna ta tag i taktpinnen (som Ballack gjorde) i stället blev det faktiskt sämre i andra halvlek. Även det var något nytt, då Dortmund tidigare varit bättre än sina motståndare men ruskigt ineffektiva samtidigt som alla skott mot eget mål gått in. Nu ligger Jürgen Klopps tyska mästare sist och har verkligen skämt ut sig själva, klubbmärket och tysk fotboll i Champions League. Lite synd, helt klart. Nu ligger all fokus på att övervintra i Europa League. Kvaliteten finns uppenbarligen där – men något ställer till det väldigt ordentligt efter det att Champions League-hymnen har spelats.

I kväll är det så dags för Schalke 04 och Hannover 96 att försvara den tyska fotbollen i Europa. För Hannovers del väntar Roland Nilsson FC Köpenhamn. Schalke åker till Cypern för att göra upp med AEK Larnaka.

Hannovers Mirko Slomka har delat ut DVD:er till sina spelare så att de ska vara förberedda på vad som väntar. Den det talas mest om är Köpenhamns Dame N’Doye som är ett enormt hot framåt. Standard Liege och Hannover har spelat in fyra poäng på två matcher medan Köpenhamn har tre. Man behöver inte vara kärnfysiker för att konstatera att kvällens hemmamatch är en riktig nyckelmatch. Jan Schlaudraff dras fortfarande med skadeproblem och det är oklart om han kommer till spel. Hannover är dock ett stabilt lag och Köpenhamn är inte i sitt livs form. De tre poängen borde kunna stanna i Tyskland.

Schalke leder sin grupp med fyra poäng, tvåan Maccabi Haifa har tre. Cyprioterna som väntar har endast ett poäng, så även för Schalke är det en nyckelmatch – även om det för all del inte är en måste-match i kväll. Den stora frågan är förstås vem som kommer att stå mellan stolparna då Ralf Fährmann har skadat sig och blir borta minst tre månader. Intensiva rykten i tysk press menar att Timo Hildebrand kommer att ansluta till klubben. Det var någon här som frågade om honom för ett par veckor sedan. Den förre landslagsmålvakten är klubblös för tillfället men tränar med Eintracht Frankfurt för att hålla formen. Schalkes sportchef Horst Heldt bekräftar att man är intresserade av Hildebrands tjänster.

I kväll kommer han förstås inte att spela. Huub Stevens väljer i stället mellan ynglingen Lars Unnerstal (en Bundesliga-match) och rutinerade Mathias Schober (155 Bundesliga-matcher och 68 matcher i andraligan). Så i en viktig bortamatch på Cypern – vilken väg ska man gå? Rutin eller ungdomlig entusiasm?

Om de tyska lagen plockar tre poäng i kväll kan vi vara nöjda med den här Europa-veckan. Det enda laget vi kan skriva av är Borussia Dortmund. Det är en besvikelse – men det kunde ha varit mycket värre.

/Wingren

Så var det dags för några härliga drabbningar i Champions League igen. Matchen på mångas läppar är givetvis den mellan Napoli och Bayern München i kväll. Det kommer att bli en jäkla urladdning, på läktaren och på plan. Vi lär få se två lag med en bländande, sylvass och alldeles fantastisk offensiv. Men hur kommer det att se ut defensivt? Manuel Neuer har hållit nollan i 1 108 minuter – spricker den sviten i kväll? Orkar Napolis backlinje stå emot när extremt formtoppade Franck Ribéry flyger fram som en virvelvind? Vad kan målvakt De Sanctis göra på Mario Gomez avslut som helt magnetiskt drar sig mot nätmaskorna? Vi lär få svar på det i kväll.

Bayern München är ett lag igen. Jupp Heynckes har gjort ett utmärkt jobb och svetsat samman truppen, slipat till defensiven och dessutom lockat fram en hel del leenden på spelarna. Nu är inte Bayern bara ett gäng med stjärnor – det är även ett lag. Ett riktigt fotbollslag. Det enda laget som egentligen har testat rekordmästarna, det var TSG Hoffenheim. Den matchen slutade 0-0, och för en gångs skull den här säsongen tvingades Neuer ingripa. På riktigt. Och han gjorde det bra, men mycket mer än så har han egentligen inte fått bevisa. I den matchen spelade Hoffenheim passionerat och med en tuff press. Precis så torde Napoli bete sig i kväll och då ska väl för tusan Hamsik, Lavezzi och Cavani kunna skapa några riktigt heta chanser.

Det är med andra ord grymt imponerande att Neuers nolla har varit intakt sedan slarvet mot Borussia Mönchengladbach under Bundesligas första omgång. Jag trodde faktiskt inte att Münchens försvar var bra nog. Men de har överbevisat mig – med god hjälp av resten av laget förstås. Så nu är frågan vilket lag som gör livet surt för München? Blir det passionerade och offensivt skickliga Napoli redan i kväll?

Pamparna i Bayern München hoppas på en vinst, men tycker att oavgjort är okej. Man vill absolut inte förlora bara. Och det förstår jag. Den här gruppen är galen och det är bara att beklaga å Villarreals vägnar, för de håller helt enkelt inte måttet. Däremot lever kampen i allra högsta grad om Napoli vinner samtidigt som Manchester City plockar tre poäng. Då är det vidöppet igen. München har sett overkligt bra ut, är en vinstmaskin med mycket individuell kvalitet. Men en bortamatch mot Napoli på ett fullsatt San Paolo – det kan sätta käppar i hjulen på alla lag.

I morgon väntar två viktiga matcher. En är livsviktig, den andra är bara viktig. Bayer Leverkusen tar emot Valencia och Borussia Dortmund befinner sig just nu 25 kilometer utanför Aten. I morgon väntar Olympiakos.

Bayer Leverkusen:
Det var inte någon optimal uppladdning mot Borussia Mönchengladbach. Eller så var det det. Leverkusen såg nästan dåliga ut under stora delar av matchen som till sist slutade 2-2. Om vi ska tro på Lars Bender så har man dock lärt sig av sina misstag. Chelsea känns som klara gruppvinnare redan nu, Bayer Leverkusen och Valencia får göra upp om andraplatsen.

”Vi har en stor chans att skaffa oss ett riktigt bra utgångsläge om vi vinner. Vi måste spela för en vinst”, säger den unge stjärnan André Schürrle.

Och nog har han rätt alltid. En förlust på hemmaplan mot spanjorerna vore en mardröm. Vi vet dock att Leverkusen kan om de vill, vi har bara inte blivit bortskämda med det i år. 2-0-förlusten mot Chelsea var förstås tung, men Leverkusen spelade riktigt bra. Sedan dess har det dock sett jobbigare ut i ligan, men mot Genk gjorde man åtminstone jobbet. Det finns dock mycket rutin i laget och en tränare som vanligtvis har en räv bakom örat i Robin Dutt. Vad kan han hitta på?

Målvakten Bernd Leno, 19, är ett levande bevis på fotbollens magi. Han lånades in från Stuttgart i somras och har gjort så stor succé att Leverkusen vill köpa loss honom. Och mer eller mindre dumpa den skadade landslagsmålvakten René Adler. Leno är den yngste tyska målvakten någonsin att spela i Champions League. Han har hunnit med att möta Chelsea och Genk – nu väntar Valencia i en match som lär bli rik på chanser och tät.

”Där ser man hur snabbt det kan gå i fotboll – för två månader sedan spelade jag med Stuttgart II i Regensburg”, säger Leno till Bild. Och jag undrar hur stort hans leende var när han sa det. Stuttgart II håller alltså hus i Bundesliga tre. Nu är det Champions League och Bundesliga som gäller för den 19-årige målvakten. Läckert, häftigt, vackert.

Borussia Dortmund:
Den här matchen är inte bara viktig – den är verkligen livsviktig. Dels för att hålla dörren till åttondelsfinalerna öppen, dels för att ha en chans att få tröstpriset som heter Europa League. Det började bra för Dortmund med 1-1 hemma mot Arsenal, en match som tyskarna dessutom borde ha vunnit. Sedan spelade man bra borta mot Marseille och borde vunnit även den matchen. I stället fick man åka hem med svansen mellan benen efter 3-0. Förnedring i hög grad. Och Dortmund visade upp att de kanske är bäst i fotbollsvärlden, på denna nivå, att bränna chanser och slarva i försvaret.

Tränare Jürgen Klopp har dock lyckats tvätta bort en aning av denna smutsiga stämpel. Nu har laget tre raka vinster i ligan, åtta gjorda mål och endast en insläppt. Olympiakos har två raka förluster i Champions League och känner förstås att de har världens chans när de tyska mästarna kommer på besök. Olof Mellbergs lag kan ta ett viktigt steg. För Dortmunds och Tysklands skull hoppas jag förstås på tre tyska poäng – som kan ingjuta mod och hopp i detta unga lag.

Det är strejk och grejer på gång i Grekland, men Uefa ser ingen anledning till att ställa in matchen. Dortmund har tagit med sig träningskläder, mat och utrustning för tre dagar. Man vill helt enkelt vara förberedda – det kan bli så att man inte kommer hem. Då vill Klopp att laget ska kunna träna ändå, fast i Grekland i stället helt enkelt. Lucas Barrios har skadat sig igen och stannar i Tyskland. Även Patrick Owomoyela och Antonio da Silva tvingas vila i Dortmund.
Trots strejk, skador, ångest och bortaplan finns det bara en sak som gäller: att vinna.

”Om vi vill spela en god roll i gruppen måste vi vinna den här matchen. Vi vet att det blir svårt, men vi vet också att vi kan på den här nivån”, säger Sven Bender till klubbens hemsida.

Tre tyska lag i behov av tre poäng. Tre grymma matcher att njuta av. Tre fantastiska killar att fästa ögonen vid: Franck Ribéry (München), André Schürrle (Leverkusen), Mario Götze (Dortmund). Låt galenskaperna börja.

/Wingren

…Men någonstans måste vi väl dra gränsen? Under den nionde omgången av Bundesliga hamnade domarna i fokus i flera matcher. Ibland för att de helt enkelt var tvungna att ta tuffa beslut, ibland för att de tog beslut som inte finns på kartan. Som inte hör hemma på högst nivån. Som inte kan få höra hemma i den moderna fotbollen. Först och främst: det är helt enkelt skitsvårt att vara domare. Det är en otacksam uppgift utan dess like. Fotboll är till för att underhålla och det ska vara kul. Men den moderna fotbollen handlar om så mycket mer än så. Ett extremt dåligt domslut kan kosta laget tre poäng och i förlängningen x antal inspelade miljoner. Lyckligtvis renderade inte helgens grövsta misstag i en vinst för laget som gynnades. Det är alltid något. Det finns nog en fotbollsgud, trots allt.

En före detta domare, som olyckligtvis hamnade i publikens fokus, det var Skys expert Markus Merk. Det var han som hittade en indirekt frispark när Bayern mötte HSV 2001. Patrik Andersson stänkte in bollen och vi hade 1-1. Festen i Gelsenkirchen kom av sig – de trodde att mästerskapet var klart. Men Schalke 04 fick alltså bara vara tyska mästare i fyra minuter. Många supportrar anklagar fortfarande Merk för att ha berövat klubben på titeln. En titel som hade inneburit en bruten förbannelse – nu tycks inte Schalke kunna vinna ligan längre. Och det har gått mer än 50 år sedan senaste mästerskapstiteln.

Hur som helst. Merk blev attackerad, dels verbalt, dels av ölmuggar, mynt, tändare och även en mini-biljardboll. Som väl var träffade inte det sist nämnda objektet Markus Merk. Mannen som dömde själva matchen hette Peter Sippel. Han hade ingen bra dag.

I första halvlek tilldömde han gästande Kaiserslautern en straff. Helt korrekt. Han visade även ut målvakten Ralf Fährmann (som för övrigt skadade sig och missar hela höstsäsongen enligt de första prognoserna). Men även detta var helt korrekt, även om det är väldigt tufft. Det blir ju en dubbel bestraffning.

”I det här fallet räcker det att döma straff och ge ett gult kort”, säger Sippel själv efteråt. Men han följer regelboken och var tvungen att visa ut målvakten.
Schalkes sportchef Horst Heldt förtydligar Sippels uttalande med ”den här regeln är skit!”. Så.

Det mest uppseendeväckande var i stället det som skedde under andra halvlek. Schalke skickar en boll i djupet, Kaiserslauterns Rodnei är först in i löpningen men Jurado jagar honom och vill komma till. De båda tafsar och kladdar lite på varandra, men det var inget våldsdåd vi fick se direkt. Om något så var nästan Jurado hetare på gröten. Men vad gör den gode Sippel när Jurado lägger sig? Till allas förvåning blåser han straff. Okej, fan vad hårt tänker man. Men när han dessutom slänger upp det röda kortet brister man snarare ut i skratt. För det är den enda logiska reaktionen. Rodnei gjorde likadant, han kunde bara skaka på huvudet och le. Ett sanslöst misstag av domaren. Ett misstag som inte får ske på denna nivå. Huntelaar satte straffen på ett elegant vis. Kaiserslautern lyckades dock göra 1-2 genom Kouemaha. På något sätt var det väl ändå för väl.

I Tyskland, liksom i många andra länder, är det sällan som domarna kritiseras. De är väldigt skyddade. Men inte ens domarbasen Herbert Fandel kunde hålla sig. Till Bild säger han: ”TV-bilderna överbevisar hans beslut. Inte straff, inte rött kort!”.

För att koka ned det här till något vettigt: är det korrekt att döma straff samt visa ut en spelare efter en så kallad ”nödbroms”? Eller borde man ändra i reglerna och nöja sig med ett gult kort samt straff?

Men det var fler domarinsatser som stack ut. Inte på samma sätt som i Gelsenkirchen kanske, men besluten fick ändå avgörande betydelse. I matchen mellan Werder Bremen och Borussia Dortmund står Robert Lewandowski i passiv offside när Owomoyela gör 0-2 och punkterar matchen. Målet godkänns. I matchen mellan FC Köln och Hannover 96 stänker Pinto in 1-1 med en riktig bössa. Ya Konan står vid utkanten av målet och domaren bedömer att han inverkar på spelet. Pinto som redan har börjat fira blir helt förskräckt, målet godkänns inte. Köln vann senare med 2-0.

Även i matchen mellan Mainz och Augsburg dömdes ett mål bort. Av samma anledning som de tidigare exemplen. Augsburg vann sedan med 0-1. Det är förskräckligt egentligen, att det finns en regel som är så godtycklig som den om passiv offside. Det är upp till domaren att avgöra vem som inverkar och vem som inte gör det. Men den bedömningen blir aldrig rättvis. Fråga Mirko Slomka, Thomas Tuchel eller Thomas Schaaf.

Vore det inte bättre, för allas skull, att göra om även denna regel? Men hur? Ska det vara offside oavsett hur långt ifrån spelaren är bollen?

Det är inte lätt att vara domare. Det är inte lätt att vara supporter, tränare eller spelare heller. Orättvisor, misstag och slarv kommer vi att få leva med. Men låt oss åtminstone slippa kompensationsbedömningar. Och låt mig inte ens gå in på den tyska domarkårens förmåga att hantera tilläggstid.

Det spelades förstås fotboll också:

Werder Bremen – Borussia Dortmund: 0-2
Båda lagen inledde piggt och ville mycket, men det slarvades en del. Efterhand tog Bremen över men Ivan Perisic gjorde ett fantastiskt mål precis innan halvtid. Precis efter halvtid drog han på sig sitt andra gula kort. 43 minuter skulle Dortmund klara med tio man. Det gjorde man med bravur och ex-Werderanern Owomoyela fick även göra 0-2. Kul för tabelltoppen. Rosenberg var pigg under första halvlek men var sedan ganska osynlig.
Se höjdpunkter från matchen här.

Bayern München – Hertha Berlin: 4-0
Vilken lekstuga! Vad tog det, 13 minuter innan det stod 3-0? Och då kunde det faktiskt ha blivit ytterligare ett mål. Franck Ribéry är i sitt livs form och går inte att stoppa, Mario Gomez kan inte inte göra mål oavsett hur dålig träff han får på bollen. Manuel Neuer har hållit nollan i evigheter nu. För Thomas Kraft blev det inte någon revansch på Allianz Arena mot sitt gamla lag som ratade honom. Trots ett par bra räddningar blev han överspelad gång på gång. Tung dag för Berlin, Bayern ser fortsatt ut som Europas bästa lag just nu.

FSV Mainz 05 – FC Augsburg: 0-1
Som tidigare nämnt dömdes ett Mainz-mål bort. I stället tog Augsburg sin första seger i Bundesliga någonsin. Callsen-Bracker förvaltade en straff i 88:e matchminuten. Viktig seger för nykomlingen, blytung förlust för Thomas Tuchels Mainz som har det riktigt tufft just nu.
Se höjdpunkter från matchen här.

VfB Stuttgart – TSG Hoffenheim: 2-0
Hoffenheim kan inte vinna mot Stuttgart. De har faktiskt aldrig gjort det i Bundesliga. Stuttgart går fortsatt bra och då undrar man ju om en sedvanlig formtopp kommer till våren? Det hade varit helt galet. Det var inte den mest underhållande matchen men Stuttgart gjorde det bra och matchen punkterades efter Pogrebnyaks straffmål i andra halvlek. Hoffenheim har blandat och gett hittills men ser intressant ut.
Se höjdpunkter från matchen här.

VfL Wolfsburg – FC Nürnberg: 2-1
Nürnbergs tränare Dieter Hecking var helt vansinnig efter förlusten. Wolfsburg skapade inte mycket, spelade inte särskilt bra och såg ganska desorienterade ut. Men trots det vann dem och det är en god egenskap, Nürnbergs oförmåga att vinna är värre. Mandzukic gjorde båda målen, varav ett på straff. Rasmus Jönsson fick ingen speltid.
Se höjdpunkter från matchen här.

Borussia Mönchengladbach – Bayer Leverkusen: 2-2
Inledningsvis var det gästerna som dominerade, men de fick bara in ett mål. Hemmalaget jobbade sig in i matchen och den fantastiske Reus kvitterade och firade som en vilde. I andra halvlek sa Castro något olämpligt och domaren visade ut honom. Några minuter senare utnyttjade Mönchengladbach övertaget genom Herrmann som avslutade läckert. Matchens riktiga höjdpunkt stod kanske Schürrle för när han i slutet av matchen skickade iväg en rökare som resulterade i 2-2.
Se höjdpunkter från matchen här.

Schalke 04 – FC Kaiserslautern: 1-2
Rött kort och straff. Rött kort och straff. Nick i mål. Så kan matchen beskrivas. Skämt-å-sido, det var en riktigt underhållande fotbollsmatch med många chanser och flera härliga dueller. Tyvärr stal Sippel lite av glädjen. Huub Stevens inkasserade sin första förlust sedan han tog över Schalke. Under första halvlek var laget från Gelsenkirchen nästan dåligt, men spelade sedan upp sig. Rättvis seger för FCK dock.

SC Freiburg – Hamburger SV: 1-2
Att Freiburg förlorade den här matchen är helt otroligt. De brände en straff och massvis med god målchanser. Det var vansinne. Frank Arnesens första och sista match som tränare slutade med en något turlig, men effektiv vinst. Hinkel gjorde debut för Freiburg och visade upp en riktigt fin inläggs-fot. Freiburg verkar ha hittat rytmen igen, men inte känslan för mål. Hamburg lever och nu tar Thorsten Fink över som tränare.

FC Köln – Hannover 96: 2-0
Lukas Podolski hade show och gjorde två typiska Poldi-mål. Han har verkligen hittat formen och lusten i Köln, vilket länge har saknats. Hannovers kvittering i andra halvlek dömdes bort och efter det sjönk lagandan, det syntes. Viktig vinst för Solbakkens Köln som kanske ha hittat strukturen efter att ha åkt mycket berg-och-dalbana.

/Wingren

Okej, låt oss få det överstökat. Missa inte kvällens match mellan Werder Bremen och Borussia Dortmund. Så, då har jag sagt det. Jag hade inte tänkt inleda med det, men det känns viktigt på något sätt. Mötena mellan dessa lag brukar vara allt som är vackert och älskvärt med tysk fotboll.

Landslaget spelade alltså 3-1 mot Belgien. Ingen gjorde bort sig, ingen briljerade direkt. Det var en uppvisning i fotboll som vi har vant oss vid. Joachim Löws landslag håller en skrämmande hög nivå just nu. Och det är inte bara individuellt skickliga spelare, som i låt säga Argentina eller Brasilien, det är även ett kollektiv med en jäkla härlig mentalitet. En mentalitet som gör att varje spelare vill hjälpa den andre, vinna matchen, spela med hjärtat och kasta sig huvudstupa in i närkamper. Jag fullkomligt älskar det. EM kommer att bli kul. Ni som har följt bloggen vet att jag inte är överförtjust i landslagsuppehåll, men att se Tyskland spela fotboll får mitt fotbollshjärta att le, mina fotbollsögon att gråta och min fotbollslogik kastas i återvinningen. Jag älskar det.

Tyskland har alltså slagit sitt interna rekord nu under Joachim Löw. Tio matcher – tio segrar. Mot lag som Österrike, Turkiet och Belgien. Det är inte dumt. Det är inte alls dumt. EM kan bli kul, riktigt kul. Inte bara för fan av tysk fotboll, utan för alla som gillar fotboll. Som det ska vara.

Men redan i kväll drar alltså Bundesliga i gång igen! Och det njuter vi av. Först ut är alltså Werder Bremen mot Borussia Dortmund. Hemmalaget lider av att Claudio Pizarro har representerat Peru och kommit hem sent och lite småskadad. Dortmund å andra sidan lider av att Lewandowski, Blaszczykowski och Piszczeck har varit i Sydkorea. Shinji Kagawa har representerat Japan och Mats Hummels har spelat lite fotboll tillsammans med Mario Götze – för Tysklands räkning. Så nej, det är inte optimalt för dessa lag att mötas redan i kväll. Men jag vet, och vågar nästan lova, att det ändå kommer att bli en riktigt jäkla bra match. Fotbollsporr, fotbollsgodis, you name it.

Det är två lag som älskar att anfalla, som älskar att ge allt oavsett priset för det, som älskar att spela riktig fotboll helt enkelt. Det brukar bli otroligt bra underhållning när dessa full-gas-fotbollslag drabbar samman. Missa det för guds skull inte. Markus Rosenberg lär förresten få lov att spela från start då österrikaren Marko Arnautovic är avstängd. Han betedde sig, låt oss säga en aning klumpigt, i halvderbyt mot Hannover 96 för två veckor sedan. Tre matcher som åskådare fick han för det.

Om och när Bremen gör mål på Dortmund så blir det Werders 100:e hemmamål mot Borussia aus Dortmund. Kan Rosenberg få den äran? Werder Bremen mot Borussia Dortmund – i kväll klockan 20:30 alltså.

Det spelas förstås mer fotboll under helgen:

Lördag 15:30
Bayern München – Hertha Berlin
Om Hamburg är ett mini-Chelsea kan vi väl kalla Berlin för ett mini-München. Vilket gör det hela så mycket mer intressant. Ratade Thomas Kraft går en match i matchen mot Manuel Neuer, som har hållit nollan sedan andra omgången. Markus Babbel återvänder hem, likaså Andreas Ottl. De kommer att kämpa för att göra livet surt för ett alldeles strålande Bayern München. Senast Hertha vann borta mot München var för 34 år sedan. 29 oktober 1977. Är det dags nu?

FSV Mainz 05 – FC Augsburg
Ångestladdat möte mellan två lag som…som egentligen inte har gjort bort sig. Det är bara det att det inte riktigt fungerar ännu. Augsburg väntar fortfarande på första segern i Bundesliga – någonsin. Mainz vill vända på en negativ trend. Augsburg har en tunn trupp som har blivit skadedrabbad dessutom, Mainz fick 3-3 mot Nürnberg senast. Ångestmatch: ja. Men Mainz ska ta detta.

VfB Stuttgart – TSG Hoffenheim
Hoffenheim stod för förra omgångens stora bragd när de spelade 0-0 mot tidigare så överlägsna Bayern München. De borde kanske till och med borde ha vunnit matchen, men Neuer var duktig mellan stolparna. Stuttgart har, liksom Hoffenheim, inlett överraskande positivt och det här blir en riktig kraftmätning. I Hoffenheim återfinner vi Schipplock, Rudy, Beck och Weis – samtliga har spelat i Stuttgart.

VfL Wolfsburg – FC Nürnberg
Både Nürnberg och Wolfsburg har åkt berg-och-dalbana så här långt. Så frågan är vem som tar kontroll över tåget i detta möte. Felix Magath kan låta Alexander Hleb göra debut för Wolfsburg. Det blir i så fall hans 26:e spelare hittills – mest av samtliga managers i Bundesliga. Nürnberg fick i gång målproduktionen mot Mainz men läckte betänkligt bakåt.

Borussia Mönchengladbach – Bayer Leverkusen
En verkligt intressant match. Mönchengladbach har överraskat de flesta, även om jag tycker att de har material till att göra det. Leverkusen söker efter fjolårsformen, precis som Dortmund. En läcker match i matchen är den mellan två otroligt talangfulla målvakter – Marc-André ter Stegen och Bernd Leno. I Leverkusen är Schürrle tillbaka efter en avstängning. Vem tar kommandot här? Leverkusen har en fin svit på 19 raka bortamatcher mot Mönchengladbach utan förlust.

Lördag 18:30
Schalke 04 – FC Kaiserslautern
Förra säsongen var inte Schalkes säsong. Men nu har det startat bättre. Med Huub Stevens har man en ny-gammal tränare som ledare på bänken. Kaiserslautern har förlängt med tränare Marco Kurz. Huntelaar är som bekant i en otrolig målform, men räcker det mot förra säsongens mardröm? FCK vann båda mötena – med 6-0 i målskillnad.

Söndag 15:30
SC Freiburg – Hamburger SV
Frank Arnesen sätter sig på tränarbänken eftersom att Rodolfo Cardoso inte har någon licens. Nästa vecka ansluter FC Basels Thorsten Fink som ny tränare. Det är positiva tongångar i Hamburg för tillfället trots den miserabla inledningen. Det här är dock ett riktigt bottenmöte och en så kallad sex-poängs-match. I Freiburg kan före detta landslagsbacken Andreas Hinkel få debutera. Hamburgs försvar har inte imponerat, Freiburgs offensiv har inte heller det. Men i båda läger finns stor potential.

Söndag 17:30
FC Köln – Hannover 96
Ståle Solbakkens Köln ser bättre ut, men det är fortfarande sanslöst ojämnt spel. Man har värvat vinster mot Leverkusen och Hoffenheim med storförlust mot Hertha Berlin. I bortalaget spelar den målfarlige norrmannen Moa Abdellaoue, men han lider av lite skadekänningar. Kommer han till spel kan han mycket väl fälla sin landsman Solbakken, med god hjälp av ivorianen Didier Ya Konan. I Köln är Podolski ett ständigt hot – och kanske vaknar Novakovic till liv igen. Kul match.

/Wingren

Det tyska EM-kvaläventyret har gått bättre än vad någon hade hoppats på. I kväll sluts cirkeln i Düsseldorf. Den första gruppspelsmatchen var mot just Belgien. Då vann Tyskland med 1-0. Inte särskilt imponerande eller elegant – men stabilt och förhållandevis säkert. Sedan dess har viktiga eller betydelselösa segrar avlöst varandra. Nu är det dags för den sista matchen. Och ett nytt rekord kan skrivas in i de tyska historieböckerna. Om Joachim Löws lag vinner mot ett taggat och offensivt Belgien är rekordet ett faktum. Tio segrar på tio matcher har inte skett under något tidigare EM-kval.

Det är ett bevis på detta landslags styrka. Gruppen fungerar väl, spelsystemet är säkert, Löw har gruppens respekt och på U 15-nivå jobbar man för att övergången till A-lagsfotboll ska bli så enkel som möjligt. Det är stiligt, det är skickligt och det är fasiken vackert. Det är vackert att se på när Tyskland spelar fotboll. Det är vackert att se hur cirka 50 spelare har fått debutera under Joachim Löws tid. Det är vackert att se hur övriga världen äntligen visar Tyskland en gnutta respekt och uppskattning. Det är vackert att snacket om ”den tråkiga fotbollsmaskinen” äntligen börjar tyna bort.

Belgien kommer som sagt att göra allt för en vinst – då blir de klara för play-off. Om Tyskland vinner, eller spelar oavgjort, samtidigt som Turkiet vinner mot Azerbajdzjan, ja, då går Turkiet vidare till play-off i stället. Jag ber om ursäkt för en mening full av skiljetecken.

Ilkay Gündogan (Dortmund) har anslutit till truppen och om vi ska tro Löw kommer han att få göra debut i kväll. Marco Reus (Mönchengladbach) spelade någon minut sist och kan hoppas på mer speltid även han. Miroslav Klose är skadad och missar matchen. Schweinsteiger och Boateng är tveksamma medan Mesut Özil ska kunna spela. Mario Götze har skickats hem till Dortmund för vila.

Tre poäng Löw – och ditt landslag blir historiskt i kväll.

—

Jürgen Klopp, Borussia Dortmunds tränare, säger i en intervju med Playboy att han mycket väl kan tänka sig att ta över jobbet som förbundskapten en dag. Åsikter om detta? Är det rätt man att efterträda Löw en dag?

—

Hamburgs sportchef, Frank Arnesen, har inte hittat någon tränare ännu. Därför sätter han sig själv på bänken så länge. Enligt uppgifter i tyska tidningar är Thorsten Fink (Basel) dock högaktuell och mer eller mindre klar. Problemet? Arnesen vill inte köpa loss honom från kontraktet med Basel som sträcker sig till 2013. Åsikter om detta?

/Wingren

I går spelade Tyskland mot Turkiet inför 50 000 hängivna och galna supportrar i Istanbul. Tyskland vann förstås. Så känns det just nu. Tyskland har gått och blivit en riktig segermaskin. Oj oj vad bra det här landslaget är just nu. Som svensk får man drömma blöta drömmar om Joachim Löws trupp – men även hur väl spelarna faktiskt fungerar tillsammans. Turkiet var inte alls dåliga i går. De var aggressiva, tryckte på och försvarade sig med disciplin. Men Tyskland vann förstås. Med 1-3. Utan Mesut Özil och Miroslav Klose.

Kanske var det skönt för Özil att han var skadad. Han har själv sagt att han har sett fram emot matchen. Men vem vet hur han hade blivit mottagen i den där kokande grytan i går? I stället kan vi konstatera att Mario Götze ersätter Özil med bravur, assisten till Thomas Müllers 0-2-mål är elegant. Vi kan konstatera att Mario Gomez hittar målet även i landslaget, vilket är väldigt glädjande. Framför allt kan vi konstatera att Manuel Neuers utkast är längre, och ta mig fan mer precisa, än vad man trodde var möjligt. Det här är en kille som är en bättre spelfördelare med händerna, än vad många av världens utespelare är med fötterna. Helt jäkla otroligt.

Mario Gomez gjorde matchens första mål, efter att Neuer hittat Müller med ett långt utkast. Gomez tvekade aldrig, vände bort sin försvarare och stänkte in 0-1. Manuel Neuer fick även chansen att göra ett par riktigt fina parader. Hakan Balta hann dock göra det spännande efter en markeringsmiss från Müller i 79 minuten. Men i 86 minuten fixade Müller en straff, som plåster på såren, och Bastian Schweinsteiger satte den säkert. 1-3. Efter matchen var Löw mest nöjd med Müller, Götze och Neuer. Jag håller med.

Och just det ja, äntligen fick så Marco Reus debutera! Han har missat chansen på grund av skador eller sjukdomar tidigare, men äntligen fick han andas in lite landslagsluft. I ett par minuter bara, men ändå.

På tisdag väntar Belgien i kvalets sista match. En match som kan skriva om de tyska historieböckerna. Tyskland vann samtliga sina matcher under VM-kvalet 1982. Men då spelades endast åtta stycken. Om man vinner mot Belgien klockan 19 så har Löws landslag vunnit tio matcher av tio möjliga. Det hade varit en läcker bedrift, onekligen. Österrike, Belgien och Turkiet är knappast blåbärsnationer.

För Joachim Löw är det förstås viktigare att bygga vidare på sitt lag. Och vi ska nog räkna med att några andra spelare får chansen jämfört med gårdagens match. Bland annat ansluter Ilkay Gündogan, som kan få debutera, även Toni Kroos ansluter till truppen efter att ha legat nerbäddad.

Jag nöjer mig med att konstatera att Tyskland är riktigt, riktigt bra just nu.

/Wingren

Så var det landslagsuppehåll igen. Det värmer inte hjärtat nämnvärt, men det är okej. Ur tysk synvinkel är det dock ganska ljummet. Tyskland är klart för EM 2012. Målet nu är att gå igenom ett kval med idel vinster. Om tyskarna kan klara det? Det tror jag faktiskt. Helt enkelt blir det förstås inte då ett tok-laddat Turkiet väntar på fredag och på tisdag väntar ett lika peppat Belgien. Ty de nationerna vill också spela mästerskap nästa sommar. Tyskland har förstås kvalitet nog att vinna samtliga matcher. Men hur är det med motivationen? Och hur mycket kommer Joachim Löw att experimentera?

Inför morgondagens match saknas en sjuk Toni Kroos. Miroslav Klose och Mesut Özil har lite ont och Löw kommer att fatta ett beslut först i morgon. Hetaste kandidaten till att ersätta Özil är Dortmunds underbarn Mario Götze. Mario Gomez spelar från start.
Frågan är förstås hur Tyskland kommer att spela? Gör man ett nytt försök med 4-1-4-1? Eller kommer vi kanske att få se ett 4-4-2-system? Joachim Löw är kanske den tränaren, i hela fotbollsvärlden, som har mest lyxproblem. Vilka ska få spela EM i Polen och Ukraina? Erik Hamrén hade säkerligen gladeligen mönstrat den tyska C-elvan om han bara fick.

I skrivande stund spelar det tyska U 21-landslaget en kvalmatch mot Bosnien-Herzegowina. Det står 2-0 just nu. I detta ungdomliga gäng finns det spelare som Dortmunds Ilkay Gündogan (som enligt Löw kommer att få spela mot Belgien), Hoffenheims Sebastian Rudy och Schalkes Lewis Holtby. Bara för att nämna några. Holtby och Gündogan torde vara de spelare som har störst chans att få åka med till EM. Men det är inte bara två spelare som ger Löw huvudbry.

Med risk för att glömma en hel drös, tänkte jag ändå lista ett gäng tänkbara EM-spelare (spelare som är säkra eller nära):

Målvakter: Manuel Neuer, Tim Wiese, René Adler, Ron-Robert Zieler.

Försvarare: Mats Hummels, Marcel Schmelzer, Andreas Beck, Holger Badstuber, Per Mertesacker, Jerome Boateng, Benedikt Höwedes, Christian Träsch, Dennis Aogo, Heiko Westermann, Philipp Lahm.

Mittfältare: Sven Bender, Lars Bender, Simon Rolfes, Sami Khedira, Toni Kroos, Mesut Özil, Mario Götze, Marco Reus, Thomas Müller, Lukas Podolski, Andre Schürrle, Bastian Schweinstegier.

Anfallare: Miroslav Klose, Mario Gomez, Cacau.

Okej, tänker man, det är trots allt inte så många som måste sorteras bort. Men låt mig spruta ut några fler namn, som absolut har i landslaget att göra (somliga måste kanske hitta formen först):

Målvakter: Marc-André ter Stegen, Roman Weidenfeller, Bernd Leno, Oliver Baumann.

Försvarare: Marcell Jansen, Philipp Wollscheid, Gonzalo Castro, Serdar Tasci, Clemens Fritz, Stefan Reinartz.

Mittfältare: Ilkay Gündogan, Marko Marin, Kevin Großkreutz, Sidney Sam, Aaron Hunt, Lewis Holtby, Julian Draxler, Christian Gentner.

Anfallare: Nils Petersen, Stefan Kießling, Jan Schlaudraff.

Jag har med allt säkerhet glömt ett par heta kandidater. Precis som Löw, antagligen. Han har så mycket att välja på att det är löjligt. Hur ska alla få plats? Hur ska laget ställa upp? Vilka få åka med till EM? Kampen är, onekligen, stenhård.

I morgon väntar alltså en tuff match borta mot Turkiet som lär bli intensiv och intressant. Om Mesut Özil blir spelklar blir det nog en upplevelse för Madrid-stjärnan.

Ärligt talat är jag mest förbluffad över hur många bra tyska fotbollsspelare det finns.

—

En helt annan sak, som gjorde att jag tappade hakan. Borussia Dortmund presenterade i dag en alldeles speciell tröja – nämligen en tröja som ska användas i derbyt mot Schalke i november. Westfalenstadion skulle finnas på bröstet fick vi reda på för någon dag sedan. När jag såg bilden på tröjan satte jag kaffet i halsen. Är den inte löjligt anskrämlig? Ser det inte ut som en 15-åring har gått loss i paint?

/Wingren

I dag firar vi Tag der Deutschen Einheit. Därför blir dagens blogg lite kortare, lite mer kärleksfull.
Det är inte konstigt, jag behöver aldrig tveka eller fundera. Inte ens när fotbollen flyter på lite slentrianmässigt . Det är alltid så självklart. Det finns så många anledningar. Under helgen slog det till som en adrenalinchock dock; det är verkligen inte konstigt att jag älskar Bundesliga och tysk fotboll. Den här helgen var ett alldeles fantastiskt exempel på varför.

Bundesliga är lite av ett unikum – åtminstone bland Europas största ligor. Det finns förstås uppenbara fördelar med ligan. Arenorna ligger i topp när det gäller fotbollsatmosfär, målsnittet är högt, spelet är snabbt och hårt, publiksnittet är enormt och passionen är sanslöst påtaglig. Och allt det där är superbt, ty det är fotbollens själ.

Publik och hängivna supportrar är önskvärt på en fotbollsmatch. I Tyskland är det älskvärt. Överlag bryr sig klubbarna väldigt mycket om sina trotjänare – och vice versa. Men det är så vackert att beskåda hur alkoholiserade ynglingar beblandar sig med hardcore-hängivna supportrar som i sin tur samsas med äldre damer och herrar. Barn, ungdomar, unga vuxna, män, kvinnor och gråhåriga pensionärer. Alla är där. Alla älskar fotboll.

När det ser som mörkast ut för en klubb sluter supportrarna upp. Det finns skräckexempel runt om i världen när supportrarna i stället vänder ryggen mot klubben. När de behövs som mest. Ta bara en titt på hur det ser ut i Hamburg. Nu om någon gång torde väl åskådarna stanna hemma, i protest. Icke.

Det finns mycket runt omkring fotbollsplanen som jag hade kunnat ta upp och romantisera. Men det som gör ligan extraordinär är även det som sker på plan. Full-gas-fotboll, heta känslor, häftiga derbyn, massvis med mål, spektakulära bedrifter…listan kan göras lång. Därför framhäver jag detta: oförutsägbarheten. Den måste man bara älska. Nu säger jag inte att Bayern München inte kommer att vinna i år. Den här säsongen tillhör de öl-festande tyskarna. För mig räcker det dock att beundras över hur TSG Hoffenheim håller Europas kanske formstarkaste lag mållöst. Matchen slutade 0-0. Ingen går säker. Visst vet jag att det händer i andra ligor också, men trots allt är det allt som oftast extremt jämnt i Tyskland.

Från helgen kan vi hämta många sådana resultat. Formstarkt Werder Bremen förlorar mot Hannover. Formstarka Borussia Mönchengladbach förlorar mot bottenlaget SC Freiburg. Hertha Berlin vann med 3-0 mot ett formstarkt FC Köln. Det är så många fantastiska resultat. Och det är just det här som är charmen. Det är inte bara det att topplagen tappade poäng, utan så här ser det alltid ut. Tabellen lever i Tyskland. Det om något får det att vattnas i munnen, hjärtat krampar och svetten rinner. Vi vet inte vem som vinner ligan, även om vi i år har en väldigt god gissning. Men det är nästan aldrig samma lag som ligger i toppen eller botten av Bundesliga när säsongen är slut. Inget är förutbestämt. Det är fotboll, det är spänning, det är hjärta och det är ärlighet. Det är Bundesliga. Och jag fullkomligt älskar det.

Den här helgen bjöds vi även på rikligt med fotbollsgodis. Ni vet sådana mål som gör att man skriker högt av förtjusning. Götze i samspel med Lewndowski, Derdiyok och Huntelaar var helgens främsta konstnärer.

Jag vet att detta mynt, som jag har basunerat ut, har en baksida. Men i dag tycker jag inte att vi behöver gå in på det. Kärleken övervinner mörkret.

Hur gick det i helgen då?

FC Kaiserslautern – VfB Stuttgart 0-2
Det är lite synd om FCK ändå. De gjorde det bra mot Stuttgart och skapade en hel del chanser – men inte en enda boll letade sig in i mål. Stuttgart var effektivare och hävdar sig på allvar i tabellen. Ska bli intressant att se om Labbadia-sjukan slår till med full kraft framåt våren (som med HSV och Leverkusen).

Borussia Dortmund – FC Augsburg 4-0
Det låter på resultatet som om att Dortmund är tillbaka. Det är inte riktigt fallet. Augsburg var direkt dåliga och det har man inte råd med mot ett lag som Dortmund. Det här var säkert bra för självförtroendet dock och kanske kan mästarna hitta formen. Robert Lewandowski gjorde tre mål samt spelade fram Mario Götze till det fantastiska 4-0-målet. Roman Weidenfeller räddade en Augsburg-straff i början av andra.

Bayer Leverkusen – VfL Wolfsburg 3-1
Robin Dutt verkar få behålla jobbet. Det här var en viktig vinst och nu är även Leverkusen med på allvar igen. Wolfsburg blandar och ger och har inte riktigt hittat stabiliteten i spelet. Rasmus Jönsson har sett ganska blek ut efter debuten. Erden Derdiyok gjorde ett vansinnigt läckert mål när han höll två försvarare sysselsatta och avslutade läckert.

FC Nürnberg – FSV Mainz 05 3-3
Thomas Tuchel trodde nog att han hade hittat rätt igen, men hans Mainz kan inte vinna för tillfället. Efter 20 minuter ledde Nürnberg med 2-0, Mainz jagade, pressade och kämpade. Plötsligt stod det 2-3, men i slutminuterna kvitterade hemmalaget.

SC Freiburg – Borussia Mönchengladbach 1-0
Freiburgs form har varit exceptionellt usel. Borussia Mönchengladbachs löjligt bra. Det ska bli intressant att se om Mönchengladbach tappar luft efter förlusten, eller om de landar lite lätt på jorden bara. Man kan väl säga som så att tränaren Marcus Sorgs sorger är färre efter starka 1-0. Lite tur hade man men försvaret såg äntligen ordentligt ut.

TSG Hoffenheim – Bayern München 0-0
Vad hände här egentligen? Formstarka Bayern hölls tillbaka av ett väldigt piggt Hoffenheim som definitivt blir att räkna med i år. Manuel Neuer blev testad på riktigt, men höll ändå nollan. Nu har han gjort det under 1018 tävlingsminuter och passerar därmed Oliver Kahn i den interna noll-ligan. Starkt. Arjen Robben lyckades inte med mycket och Hoffenheims försvar såg bra ut. Hoffenheim förtjänade egentligen mer än en poäng.

Hertha Berlin – FC Köln 3-0
Sätt in en tung och bastant yngling samt en teknisk filur på plan så får du kvickt tre mål. Lasogga och Raffael ställde till med stora bekymmer för Kölns försvare, dessutom flög Änis Ben-Hatira fram längs kanten. 3-0 stod det redan innan första halvlek var över och Köln hämtade sig inte.

Hannover 96 – Werder Bremen 3-2
Abdellaoue, Abdellaoue och Abdellaoue. Tre mål stod han för i den nordliga duellen mot Werder Bremen. Anfallaren var äntligen tillbaka och Hannovers offensiva bekymmer är förbi. Bremen hade chansen att ta sig förbi Bayern München i tabellen men hamnade under med 2-0. Sedan visade man dock att laget har blivit samspelet och fått känslor för varandra. Man tog sig in i matchen, gjorde den spännande men hamnade sedan under med 3-1. Marko Arnautovic fixade ett rött kort och matchen kändes avgjord. Bremen kämpade dock in ytterligare en boll genom Pizarro. Fin lagmoral men en välförtjänt seger för Hannover trots allt.

Hamburg – Schalke 04 1-2
Huub Stevens gjorde comeback på tränarbänken i Bundesliga. Och ställdes genast mot det lag han nästan tog över, innan han skrev på för Schalke. Bortalaget inledde i ett rasande tempo och Hamburg hade svårt att hänga med. Huntelaar gjorde tidigt 0-1, men HSV kämpade sig in i matchen och tog över den. Hemmalaget brände många chanser, trots allt Ralf Fährmann i målet såg ganska dålig ut. Det blev kvitterat innan andra halvlek och Hamburg såg ut att kunna ta en stärkande vinst. Men Huntelaar konstmålade med en klackspark. Tungt för HSV, skönt för Stevens och Schalke.

/Wingren