Söndagens spännande Bundesliga-matcher går förlorade för mig. Jag sitter på ett tåg som ska ta mig genom halva Sverige. Ett Skåne, nyligen soldränkt, lämnar jag bakom mig och min destination är Sundsvall. En stad som säkerligen förbereder sig inför en kärv vinter – redan nu.

Men så är livet, det går aldrig att se alla matcher. Tyvärr, förstås.

I fredags var Felix Magath arg. Riktigt jävla förbannad. Och han var nog sur på allt och alla – domare, motståndare, egna spelarna, envisa journalister med sina dumma frågor. Med all rätt. VfL Wolfsburg gjorde det bra och tog ledningen, men kort därpå fallerade det mesta. Först kom 1-1 signerat Marco Reus, samme Reus föll sedan pinsamt enkelt och straffen var ett faktum. Men det var inte slut där – Borussia Mönchengladbach skulle hinna med ytterligare två mål. 4-1-målet var en riktig läckerbit. Fotbollsgodis. Spark-spark-spark-pang! Reus. Borussia Mönchengladbach ligger fortfarande etta, men senare i dag kan både Hannover 96 (mot Hertha Berlin) samt FSV Mainz 05 (mot Schalke 04) gå upp på nio poäng och därmed trycka ned Lucien Favres lag ett par placeringar. Men ändå. Fan vad starkt gjort Mönchengladbach.

Lite annat kul från helgen då:

Werder Bremen är tillbaka! Ett års väntan är över. Hansalaget har blivit galna igen. Jäklar vad roligt för oss fotbollsfantaster! Det blev till sist 5-3 mot SC Freiburg – ett lika galet målkalas som vi egentligen har vant oss vid, men varit utan så länge, när det gäller Thomas Schaafs gäng. Freiburgs Demba Cissé leder dock skytteligan med fyra mål efter tre matcher. Hur länge blir han kvar?

Borussia Dortmund fick arbeta sig till en seger hemma mot 1. FC Nürnberg. Det är nya tider i Ruhr nu, det kämpastarka, men självgående, spelet från ifjol är som bortblåst. Det är idéfattigt, segt och ganska slarvigt. Nürnberg gjorde sin sak bra, men efter en rejd från Mario Götze kunde Lewandowski göra sitt första för säsongen. Kevin Großkreutz, Dortmund-sonen, fick sedan avsluta målskyttet men med väldigt mycket hjälp av Kloses (inte Miro nej) fot.

Bayern, Bayern, Bayern! Eller Hamburg, Hamburg, Hamburg! Michael Oenning får nog inte sitta kvar länge till. Visst är årets HSV ett helt nytt lagbygge, med många ynglingar. Men dessa inledande matcher har inte ingjutit större hopp om förbättring. Knappast i lördags borta mot Bayern heller. 5-0 blev det till sist. München kan vara nöjda med att de den här gången inte bara skapade chanser, utan även satte sina chanser. Viktigt för Jupp Heynckes och Bayern. Har de kommit i gång nu?

Bayer Leverkusen blev till sist för svåra för VfB Stuttgart som annars har inlett säsongen ganska lovande. FC Augsburg gick samma öde till möts mot Hoffenheim, även om det kunde blivit annorlunda ifall Sascha Mölders hade satt sin straff. Nu gjorde han inte det och Leverkusen samt Hoffenheim har all anledning att vara nöjda och blicka framåt. Framför allt Hoffenheim.

Ståle Solbakkens Köln fick så sin första poäng. 1-1 slutade matchen mot 1. FC Kaiserslautern. Det är okej för Köln ändå, trots allt släppte man bara in ett mål. Det är ett steg i rätt riktning – men vägen är fortfarande väldigt lång.

Mycket annat kan jag inte bjuda på, livet är inte enkelt på ett högljutt och skakigt tåg där internetmottagning är under all kritik.

Men se nu för all del till att inte missa mötet mellan Mainz och Schalke (Christian Fuchs och Lewis Holtby återvänder, eller nåja, arenan är ny men fansen och tränare är sig lika). Även Hannover mot Hertha kan bli en spännande tillställning. Söndagens matcher kan skriva om tabelltoppen, så mycket vet vi åtminstone.

Nu får det väl bli till att smälla i någon DVD i stället för att njuta av fotboll. Alla kan behöva en paus, kanske?

/Wingren

Det var nästan 13 år sedan det forna storlaget Borussia Mönchengladbach låg i toppen av Bundesliga. Snacka om 13 långa år för en så anrik och stor klubb som Mönchengladbach. Men det är så det är, glansdagarna är förbi – och det har man sedan länge insett.
Men kvalitet har det funnits länge, och ungdomsakademin är alldeles fantastisk. Hade Alex Ferguson, Pep Guardiola eller någon annan talangnorpare kommit på besök hade de säkerligen fått erektion. Av spelarnas fotbollskunnande alltså, ingen gubbporr på denna blogg inte.
Givetvis härstammar inte alla ynglingar från regionen, ej heller har de spelat i klubben sedan sju års ålder. Men man är fantastiska på att känna igen talanger – och på att erbjuda dem ett hem med tålamod och utveckling.
Dagens bästa exempel är en  av mina personliga favoriter – Marco Reus. Den offensive mittfältaren ratades exempelvis av Borussia Dortmund (som ju har hyllats för sin talangfabrik) men är nu en given startspelare och stjärna i laget. Och i ligan. Han värderas väldigt högt, och Joachim Löw har redan plockat med honom vid ett antal tillfällen. Det är bara det att han har lyckats vara sjuk eller skadad varenda gång. Sist mot Brasilien var han med i truppen för första gången, dock fick han ingen speltid. Men det kommer.

I kväll har han chansen att ta upp sitt Borussia Mönchengladbach i toppen av Bundesliga. Även om det bara blir över en natt. Eller som anfallaren Mike Hanke så härligt uttrycker det:
– Då behöver vi inte vända på tabellen för att ligga högst upp, som förra året…

Förra säsongen var katastrofal för klubben. Under Michael Frontzecks ledning gick det tungt och seg. Inget hände, inget var bra. Till sist fick han sparken och Lucien Favre tog över – med ett imponerande facit höll han kvar klubben i Bundesliga. Nu har han chansen att bjuda fansen på en riktig fest när man i kväll tar emot Felix Magaths VfL Wolfsburg.
– Jag skulle njuta! Även föra våra fans vore det en fantastisk grej om vi kunde inleda säsongen med sju poäng, säger han till Bild.

Motståndet utgörs alltså av ett annat lag som har vaknat till liv efter en dvala – VfL Wolfsburg. I kommentarsfältet har mästarsäsongen hyllats och dreglats över – med all rätt. Men Dzeko-Grafite -Misimovic-tiden är förbi. Den är borta. Dock är Felix Magath tillbaka. Denna underbara människa. Han kan sin fotboll, han är stenhård, han är en cynisk taktiker och han kommer gärna med många spännande citat. Att det är en tränare som är svår att handskas med om man står med på hans lista över oduglingar står klart. Det är skrivet i sten. Men att kritisera honom för att vara en dålig fotbollstränare, det är bara idioti. Visst kan killen ta felaktiga beslut ibland, men just i Wolfsburg hör han hemma. Som fisken i vattnet. Det känns bara så rätt när han är där. Och då är han farlig, giftig. Nu har han plockat in Thomas Hitzlsperger – och ska göra honom till stjärna igen.

VfL Wolfsburg är tillbaka, Borussia Mönchengladbach är tillbaka – men vem vinner duellen mellan de återuppstådda?

—

Vad har vi mer att se fram emot då? Åh, det är så mycket. Jag bjuder på några korta funderingar:

Kan fjolårsmästarna Borussia Dortmund hitta vinnarmentaliteten igen? Nürnbergs målvakt Ralph Schäfer är skadad, hur påverkar det den disciplinerade defensiven? Vem vinner matchen i matchen mellan Ilkay Gündogan och Markus Feulner? De båda mittfältarna bytte klubb under sommaren, Feulner lämnade bänknötandet i Dortmund och Gündogan lämnade en säker startplats i Nürnberg för att spela med mästarna. Det blir intressant.

Kan Bayern München ta en ny seger mot Hamburg och befästa sin roll som titelfavoriter? Kommer glasmannen Arjen Robben att kunna spela? Kan Michael Oenning äntligen få ordning på sitt nybyggda HSV, eller blir det pannkaka av allt när stora och mäktiga Bayern trycker på inför sin hemmapublik? Eller kan gästerna utnyttja det faktum att München spelade CL-kval i onsdags?

Kan Markus Rosenberg göra nya mål i en match som Werder Bremen bör vinna om de vill visa att de menar allvar i år? Eller kommer Freiburgs målkung Demba Cissé att sänka hansalaget? Vem vinner tränarduellen mellan veteranen Thomas Schaaf och nykrönte Marcus Sorg? Denni Avdic är skadad och får fortsatt vänta på sin chans att göra sitt första mål i Bundesliga.

Kommer Bayer Leverkusens inlånade Bernd Leno, 19, att palla trycket? Kommer Stuttgarts utlånade målvakt Bernd Leno, 19, att sänka klubben han egentligen tillhör? Serdar Tasci, är du i speldugligt skick eller kommer hemmalagets försvar att se kaotiskt ut? Vem kommer att spela; Simon Rolfes eller Michael Ballack? Robin Dutt har bara plats för en av er…Och Stuttgart, kan ni äntligen inleda hösten strålande?

Kommer Augsburgs Sascha Mölders att fortsätta göra mål? När ska den första förlusten komma för nykomlingen, på hemmaplan mot Hopps Hoffenheim? Kan Holger Stanislawski tagga sina spelare att till att göra en lika heroisk match som mot Dortmund trots att det är lilla Augsburg man möter? Hur har den ljudliga attacken mot Dortmunds supportrar påverkat klubben? Skriverierna har varit många.

Köln, Köln, Köln…tar ni äntligen säsongens första poäng? Släpper ni in mindre än tre åtminstone? Kommer Ståle Solbakken att sitta kvar efter en storförlust mot bottenkandidaten Kaiserslautern? Kommer det faktum att fru Solbakken är på plats hjälpa? Kan Kaiserslautern se mer ut som en enhet igen? Gör nyförvärvet Itay Shechter mål igen?

Kan Mainz påbörja en ny saga, likt förra säsongen? Två vinster på två matcher är bra, tre vore fantastiskt. Tuchel som medgav att han har tvivlat lite på sin trupp, men absolut inte gör det längre, kommer han att skicka ut ett lag som spelar lika hänsynslöst och arrogant som vi är vana vid? Ralf Rangnick, vad ska du hitta på med Schalke? 2-0-förlusten borta mot HJK Helsingfors är pinsam och illavarslande, hur bra är ni? Har du verkligen läget under kontroll med tanke på hur laget blandar och ger? Hur mycket tålamod har styrelsen? Vad händer med Raúl?

Kan Hannover göra likt Mainz och spinna vidare på succén? Även Hannover har två raka vinster, dessutom en fantastisk 2-1-vinst mot Sevilla i går i EL-kvalet, kan då Hertha Berlin hota? Fotbollen Hannover spelar är kanske inte alltid rolig, men den är kontrollerad, effektiv och vattentät. Kan huvudstadslaget sätta Mirko Slomkas lagbygge i gungning? Kommer Berlin äntligen att kunna sätta sina chanser, eller står stolparna och ribban i vägen igen?

Helgen är äntligen här vänner – och en ny spännande omgång av Bundesliga väntar. Den som väntar på något gott…den väntar alltid för länge när det gäller tysk fotboll. Men om fyra timmar och en kvart drar vi äntligen i gång helgens festligheter!

Omgångens matcher:

Fredag 20:30:
Borussia Mönchengladbach – VfL Wolfsburg

Lördag 15:30:
Borussia Dortmund – 1. FC Nürnberg
Bayern München – Hamburger SV
Werder Bremen – SC Freiburg
VfB Stuttgart – Bayer Leverkusen
FC Augsburg – TSG Hoffenheim

Lördag 18:30:
1. FC Köln – FC Kaiserslautern

Söndag 15:30:
FSV Mainz – Schalke 04

Söndag 17:30:
Hannover 96 – Hertha Berlin

/Wingren

Så var första kvalmatchen mellan Bayern München och FC Zürich över. Är man Bayern-supporter så kan man med all rätt sitta med ett brett leende. Är man en fotbollsfanatiker som gillar ineffektiv, men offensiv fotboll, så kan man sitta med ett leende. Heter man Mario Gomez kan man sitta med en bedrövad min.

Kort och gott: Bayern München var riktigt bra. Försvaret såg bra ut, Manuel Neuer kändes trygg mellan stolparna igen och offensivt skapade man många chanser. Det var bara det att Mario Gomez brände så smärtsamt många lägen. Det är bara att tacka för att FC Zürich inte skapade mer, att de inte var farligare. Kvällens största glädjeämne är dock Franck Ribéry i mina ögon. Fransmannen såg nästan ut att vara sig själv igen, efter två års frånvaro. Han kom förbi sin gubbe, han fick upp farten och han hade ständigt en idé med bollen. Antingen egna avslut eller läckra passningar. Han var riktigt bra helt enkelt – och det behöver Bayern. Även Philipp Lahm såg riktigt pigg och kreativ ut. 

Jupp Heynckes har all anledning att vara nöjd efter 2-0. Men än är det inte över, för effektiviteten är inte där ännu. Och försvaret väntar fortfarande på ett ritkgit test. Bayern München är dock en bra bit på väg mot drömfinalen i Champions League. Nåväl, nu ska vi inte gå händelserna i förväg, förlåt. Bayern München är på god väg att nå gruppspelet i CL.

Bastian Schweinsteiger öppnade målskyttet för hemmalaget med en kylig nick. Franck Ribéry hade en förtrollande läcker frispark i stolpen. Arjen Robben visade sedan sin klass och satte viktiga 2-0 med ett riktigt drömmål. Zürichs Dusan Djuric var blek under matchen.

I morgon är det upp till bevis för Schalke och Hannover 96. Fy fan vad härligt att säsongen är i gång igen!

/Wingren

Nu gäller det! De tyska lagen går snart in i kvalspelet med förhoppningen att fylla lagkassan med några miljoner. Inte minst ska Uefa-rankingen försvaras – då krävs det att alla lag gör sitt jobb.
Vi har några godbitar att se fram emot: Bayern München – FC Zürich, HJK Helsingfors – FC Schalke 04 samt Hannover 96 – Sevilla.

Bayern: “Wir haben eine große Chance”.
För Bayern Münchens del är dubbelmötet med FC Zürich så viktigt, så otroligt viktigt. Och sportchef Christian Nerlinger kräver att laget tar sig vidare till Champions League, och motiverar det hela med att “om vi inte kan vinna det här mötet har vi inget i Champions League att göra”.
Men tro mig när jag påstår att Bayern vill vara i Champions League – till och med mer än vanligt. Ty finalen spelas i hemmaborgen Allianz Arena. Den ljuvliga dagen i maj vill inte Bayern-spelarna se finalen på tv – de vill ta mig fan spela den.

Det är dock inte så lätt som det kanske låter. Visst ska München kunna avfärda Zürich, särskilt sett över två matcher. Men det är fotboll, och i fotboll kan allt hända. Framför allt när ett lag är så favorittippat och så piskat att gå vidare. Schweizarna behöver inte känna någon press alls – tyskarna däremot kommer att se småväxta ut på grund av det stora tryck som vilar på deras axlar.
När allt kommer omkring är München det bättre laget. Det kan vi säkert säga. Men inledningen av ligan har inte sett optimal ut, inte dålig för all del, men det har inte varit stora och starka Bayern vi har fått se.

Zürich inledde sitt ligaspel katastrofalt, men har nu hittat formen efter vinster mot Grasshoppers (6-0!) samt mot de regerande mästarna FC Basel. Bayern å andra sidan startade segt mot Borussia Mönchengladbach och förlorade efter en tabbe från Manuel Neuer. Den matchen följdes upp med en ganska blek seger borta mot VfL Wolfsburg. 0-1.

Arjen Robben är dock tillbaka igen efter sina ryggbesvär, och Champions League-hjälten från säsongen 2009/2010, Ivica Olic, har lagt den skadedrabbade fjolårssäsongen bakom sig. Statistiken mot schweiziska lag är trevlig läsning för tyskarna. På fyra matcher har det blivit tre vinster och en förlust. För Zürich är statistiken mot tyska lag i allmänhet rent deprimerande – två segrar och en oavgjord på elva försök.

Egentligen är det inte mycket som talar emot Bayern München, vare sig i kväll eller nästa vecka, förutom just det att pressen är så stor. Är Jupp Heynckes färdig med sitt lagbygge? Är försvaret tillräckligt bra? Kommer “Robbéry” att leverera?

För den intresserade finns även denna artikel.

Hannover: “Die haben einen guten Kader, wir aber auch”.
Så sant som det var sagt. Hannover 96 har faktiskt ett bra lag. Inte Bayern-bra kanske, men betydligt mer samspelt. Och det finns en större vilja att ta jobbet, att hjälpa sina kamrater. Och det finns inte lika många starka personligheter som drar åt olika håll.
I matchen mot Sevilla får förstås spanjorerna ses som favoriter – men jag tror inte riktigt att de vet vad som väntar, även om Ivan Rakitic och Piotr Trochowski återfinns i truppen. Hannover är utmärkt bra på att stå kompakt och ställa om blixtsnabbt. De har inlett Bundesliga med två raka segrar, endast FSV Mainz kan stoltsera med så fina resultat.

I Mirko Slomkas trupp är Mohammed Abdellaoue namnet på allas läppar. Den norske anfallaren slog igenom förra säsongen och har inlett den här strålande.
– ‘Moa’ är i toppform just nu. Jag är glad för hans skull och hoppas att det fortsätter så, säger anfallskompisen Didier Ya Konan till Hannover Neuen Presse.

Frågan är bara vem som får chansen intill Abdellaoue? Blir det Jan Schlaudraff som i ligan, eller blir det Ya Konan som nu är skadefri? Under fjolårets succésäsong var det just Abdellaoue och Ya Konan som satte skräck i motståndarna. Att Hannover har kvaliteten, den kollektiva styrkan och den taktiska disciplinen att lyckas finns det ingen tvekan om. Men frågan är om de är redo för det cyniska och fotbollsdödande spanska spelet? Jürgen Klopp, som stötte på Sevilla i Europa League med Borussia Dortmund förra säsongen, har fortfarande inte kommit över det. Givetvis var Dortmund alldeles för blåögda i det mötet – rent ut sagt dumma. Men det där unga laget ville helt enkelt inte tro att ett fotbollslag kunde maska så mycket, falla så lätt och ta hjälp av sina bollkallar. Fotbollsvärlden är dock sådan, är Hannover 96 redo?

Schalke: “Viele gute Spieler im Kader”
Schalke 04 led under Felix Magath – men gjorde det riktigt bra i Champions League till mångas förvåning. Efterträdaren Ralf Rangnick spann vidare på framgången men Manchester United blev en för hård nöt att knäcka i semifinal. Det var en tung, slitsam och konstig säsong i Gelsenkirchen. Supportrarnas värld vändes upp och ned när Magath satte i gång spelarkarusellen, och spelarna var inte heller överlyckliga. Sedan kom Ralf Rangnick och allt fick liksom ett stillsamt slut – med hopp om framtiden.

Och det är där vi är nu – fast nu får vi förstås kalla det för nutid. Ralf Rangnick har gallrat i truppen och skeppat i väg Magaths dödkött. Det är nya, gladare tider i Gelsenkirchen. Men det finns alltid smolk i den där glädjebägaren. Bland annat uppges Raúl ha blivit less på livet i Schalke 04. Och hans finns inte heller med i den trupp som ska ta sig an HJK Helsingfors i morgon, torsdag. Anfallaren ryktas vara på väg bort, men den officiella linjen är att man vill skona honom från belastningen och konstgräset i Helsingfors.

Dessvärre för Ralf Rangnick och Schalke är inte Raúl ensam om att missa matchen. Även Per Kluge, Christoph Metzelder, Jermaine Jones, Matthias Schober, Jefferson Farfan, Tim Hoogland, Christoph Moritz och Christian Fuchs får stanna i Gelsenkirchen. Det handlar om skador eller uppbyggnadsträning. För vänsterbacken Fuchs är det dock en avstängning från säsongen 2006/2007 som spökar. Hans dåvarande klubb SV Mattersburg mötte Wisla Krakow och i den matchen fick Fuchs ett rött kort – avstängningen sattes slutligen till fem matcher. När Schalke spelar hemma nästa vecka kommer vänsterbacken att kunna medverka.

Det är alltså en försvagad trupp som reser till Finland. Men laget är fortfarande så bra att HJK Helsingfors ska inte kunna ställa till med något problem, de får bara inte hända. I denna underbara fotbollsvärld vet vi dock att precis allt kan hända. Skrällen vore dock större om Schalke missar Europa League än om Bayern München missar Champions League. Det hela är dock lite upp till Ralf Rangnick, kommer han att skicka ut ett taggat och offensivt lag, eller kommer han att vilja spela av matchen i Finland? Med dagens Schalke vet vi nämligen inte. Ena dagen imponerar försvaret och defensiven, allt bara flyter på. En annan dag hackar maskineriet ordentligt, och man bara lider av att se de kungsblå.

Mitt fotbollshjärta önskar i första hand att de tre tyska lagen går ut på plan och visar vad tysk fotboll står för; hjärta, kamp, stämning och stor offensiv lust. I andra hand önskar jag mig givetvis att de tyska lagen tar sig vidare, så att den tyska fotbollen än en gång får en chans att testa sina vingar i Europa. Så att den får en chans att visa sig från sin bästa sida, att charmera publiken och få en och en annan att höja på ögonbrynen när de inser att fotbollen från Tyskland inte är en gammal förlegad maskin.

Auf geht’s!

/Wingren

Tråkiga och dystra rubriker har präglat de tyska tidningarna sedan helgens omgång. Visst gjorde Schalke 04 en bra match mot Köln, och Raúls mål var sjukligt läckert och Huntelaars tre mål var mäkta imponerande.
Visst var det skönt att Bayern München fick sina tre poäng efter skräckmatchen mot Mönchengladbach, visst var det roligt att se Felix Magaths utbrott när Wolfsburgs mål dömdes bort.
Visst var det intressant och spännande att se att Borussia Dortmund endast är människor, och kan förlora.
Visst var det bra för balansen att även Robin Dutt fick sin första seger med Bayer Leverkusen, och visst var det imponerande att se Sascha Mölders göra ytterligare ett mål för FC Augsburg. Visst.

Men tysk fotboll har under ett bra tag varit relativt fri från våld och stök på arenorna – detta trots att ölet flödar och människogrupper beblandas. Stämningen är fortfarande magnifik, och det är imponerande att det inte är mer som går snett. Det är helt enkelt så jävla roligt att gå på fotboll i Tyskland – landet är lite som fotbollens kyrka, eller något.

Tendensen är dock att det blir lite mer tråkigheter. Förra säsongen var det ölglaset som kastades in av St. Paulis supportrar samt Eintracht Frankfurts huliganer. På arenan liksom. Då är det ju bättre att idioterna träffas på en bestämd plats och slår varandra blodiga där. Ingen annan behöver lida. Under senaste omgången var det dags igen, egentligen är det väl inte hela världen det som har hänt, men fotbollen hamnar inte i fokus och det är så jävla onödigt.

En liten grupp av fanatiska Köln-supportrar kastade, som ni säkert har läst, bägare med avföring och urin i. Bägarna kastades mot Schalkes supportrar, men även det egna lagets fans blev träffade. Det är skamligt och oförlåtligt och har inte det minsta med fotboll att göra. Personligen ser jag förstås hellre det än kastade stolar eller knallskott. Även om det är vidrigt.
Polisen har gripit tre personer och försöker nu identifiera fler med hjälp av rörliga bilder.
Köln klubbpresident Wolfgang Overath är mycket upprörd över det inträffade:
– Man kan inte förstå att fotbollen missbrukas för att utföra sådana obegripliga handlingar. Det tyska fotbollsförbundet, och givetvis vi som förening, måste ta och tänka efter, hur det kan bli så här, säger han till Kicker.

Vidare uppger klubben att de skyldiga kommer att portas från tyska arenor och även bli av med sitt eventuella medlemskap. Polisen har alltså med hjälp av videobevis gripit tre personer misstänkte för smutskastningen. Tyvärr skapade en grupp av personer iklädda Köln-prylar även kaos på stan. Bland annat ska glasflaskor ha kastats mot polisen.
– Vi som förening distanserar givetvis oss från dessa människor. Ett sådant här beteende fungerar bara inte. Det behöver knappast diskuteras, säger supporteransvarige Rainer Mendel till dpa.

På Rhein-Neckar-Arena är de svarta rubrikerna av ett annat slag. De tillresta Dortmund-supportrarna utsattes för ett högfrekvent oljud vid ett flertal tillfällen under matchen. “Maskinen” gick i gång så fort nidramsorna om den rike ägaren Dietmar Hopp sjöngs. Elva polisanmälningar har kommit in och polisen räknar med fler. Flera supportrar har uppsökt läkare efter tinnitusbesvär. Det är ett jävla sätt helt enkelt – oavsett vad som sägs eller sjungs på en fotbollsarena.
Polisen har konfiskerat maskinen och startat en utredning, även TSG Hoffenheim har startat en internutredning. Först hette det att klubben var fullständigt ovetande och att en man måste ha agerat ensam.
Men sakteliga kommer det fram att maskinen har använts även förra säsongen, mot lag som Dortmund, Frankfurt och Mainz. Dock aldrig med en sådan extrem volym som under helgen. Sakteliga kommer det också fram att flera personer känner till maskinen, och hur den fungerar. Jag undrar hur lång tid det tar innan det kommer fram att Dietmar Hopp själv har begärt att maskinen ska användas. Jag hoppas dock innerligt att det inte är så. Men för många inom klubben har haft vetskap om detta utan att agera. Ett groteskt försök till censur. Hoffenheims officiella linje just nu är att en vaktmästare har varit, och är, ansvarig för apparaten. Men som jag skriver ovan tyder allt fler uppgifter på att maskinen har känts till av många fler än så.
Haha, trots allt har den ju stått fullt synlig och inkopplad under ett antal matcher.

Visst är det tråkigt för Hopp att utstå nidvisor, och visst är det ett steg över gränsen när supportrar sjunger att Hopp är son till en hora. Ursäkta språket. Men så är det i fotboll, det finns små grupper bland alla lag som med ord går över gränsen, och det kommer nog tyvärr alltid att vara så. Sedan har ju inte Hopp direkt varit en timid gammal farbror i den här soppan heller.
Men att trasa sönder folks hörsel, även alla de som inte har yttrat sig om vart Hopp härstammar ifrån, det är att passera gränsen med ett par tusen steg. Gränsen blir bara en prick.
Och precis som i fallet med Köln, distanserar sig både klubben och supporteransvariga från hånet av Hopp. Det är inte önskvärt beteende.
För övrigt har nu även det tyska fotbollsförbundet, DFB, inlett en utredning mot Hoffenheim. Böter är det troligaste straffet, och Dortmund har inte begärt att matchresultat ska ifrågasättas på grund av yttre påverkan.

Dock skulle vi ju lämna skiten bakom oss lovade jag i rubriken. Och det hoppas jag att ni gör, att fansen gör samt att klubbarna gör. Att Tyskland gör. Vi behöver inte det här. Tack och lov är inte läget på något sätt akut, men låt det också förbli så.

Snälla, låt inte fotbollen hamna i skuggan av galenskapens sol.

/Wingren

Det finns en del fina mål att välja bland. Sejad Salihovics tunga frispark, Sons säkra avslut mot Berlin eller Rauls drömmål mot Köln. Och just Heung Min Son är ett namn som jag vill att ni lägger på minnet. Hamburgs yngling har ett riktigt sinne för mål – får han bara vara skadefri den här säsongen kan hans stora genombrott vara ett faktum.

Men omgångens mål då? Givetvis Raúls mål mot 1. FC Köln. Det finns en överhängande risk att klippet är borttaget, sök då på ”Raúl traumtor” så lär det finnas något nytt klipp. För jag kan lova er att det är värt att se. Gudomligt läckert gjort av den gamle spanjoren. Och något fel på Jan Moraveks passning är det inte heller förstås, men målet tillhör ändå Raúl som gör allt så snyggt och så elegant. Som fotbollsälskare blir jag nästan tårögd.

Raúl som för övrigt, enligt ett flertal skvallerblaskor, ryktas vara på väg till Blackburn eller Malaga. Om det är sant kan Schalke-supportrarna åtminstone glädja sig åt att holländaren Huntelaar faktiskt gjorde hela tre mål mot Köln i lördags. En målskytt är precis vad laget behöver.

/Wingren

…Absolut ingenting. Förutom möjligtvis att Kölns Ståle Solbakken och Hamburgs Michael Oenning är de tränare som har absolut mest jobb framför sig. Bundesliga visade än en gång upp sig från sin absolut bästa sida – tempot var rasande, målen kom på löpande band och resultaten var fortsatt oförutsägbara.

En del tyckare har inför säsongen menat på att den tyska ligan kommer att gå i den spanska ligans fotspår – att Borussia Dortmund och Bayern München kommer att vara lika överlägsna som Real Madrid och Barcelona. Men helgens resultat vill berätta något annat för oss. De vill berätta att du aldrig kan förutspå ett matchresultat.

Fjolårets uppstickarlag FSV Mainz och Hannover 96 är precis lika ruggigt effektiva som förra säsongen, och under helgens omgång följde de upp förra helgens vinster med tre friska poäng. I absolut sista stund lyckades Bayern München vinna borta mot VfL Wolfsburg, efter att ett mål från bortalaget felaktigt dömts bort. Felix Magath är vansinnig och vill införa tv-domare.

Schalke 04 skakade av sig det bittra nederlaget mot VfB Stuttgart och spelade ut FC Köln. Fullständigt och utan pardon. Samtidigt ska det nämnas att Solbakkens killar visade sig från sin sämsta sida under andra halvlek. Särskilt Lukas Podolski som har sett riktigt ointresserad ut på sistone, trots att han gjorde målet. Den före detta kaptenen ville inte fira sitt mål med de trogna fansen, och han sprang inte mer än 9,4 kilometer under 90 minuter. Mittbacken, tillika den nye lagkaptenen, Pedro Geromel sprang 9,5 kilometer.
– Inom mig är det ett helvete. Trycket på mig är stort, men jag tror på mitt arbete. Jag tänker inte på min personliga situation, i stället tror jag på mitt koncept, säger Solbakken efter 1-5-förlusten.
Köln har nu släppt in åtta mål och gjort ett – på två matcher.

Även Hamburgs tränare Michael Oenning har en del att fundera på efter 2-2 mot Hertha Berlin. Gästerna från huvudstaden var klart bäst och lät bollen smeka aluminiet tre gånger utöver de två gånger bollen fick smaka på nätmaskorna. Visst blixtrade hemmalaget till ibland, men spelarna ser fortfarande trötta ut. Och de verkar inte riktigt veta var Oenning vill att de ska vara, frågan är om herr Oenning vet det själv?
2-2 med mersmak från Hertha Berlin.

Dietmar Hopps klubb TSG Hoffenheim tog emot mästarna Borussia Dortmund. Nye tränaren Holger Stanislawski hade eldat i gång sitt lag ordentligt innan matchstart. Målvakten Tom Starke sa att “något sådant har jag aldrig upplevt, så får han gärna göra inför varje match”. Hemmalaget var robusta och aggressiva och Sejad Salihovic tryckte upp en frispark i krysset – drygt 32 meter från målet.
Och ledningen var egentligen aldrig riktigt hotad. Dortmund spelade långt under den nivå vi har vant oss vid, till och med Mats Hummels hade en dålig dag. Mario Götze hade ständigt två motståndarspelare på sig och byttes ut efter 54 minuter. När Dortmunds chanser väl kom fanns det ingen att förvalta dem. Nuri Sahins “ersättare” Ilkay Gündogan var genomrutten. Och Hoffenheim kämpade och stod rätt under 90 minuter.
Bortafansen anklagar arrangören för misshandel, då ett högfrekvent ljud ska ha dränkt bortasektionen så fort ordet “Hopp” hördes. Mer om detta lär väl följa.

Som sagt, Hannover är redo för Sevilla i Europa League-kvalet och Mainz har tvättat bort fiaskostämpeln efter förlusten mot Gaz Metan. 1-2 borta mot FC Nürnberg respektive 1-2 borta mot SC Freiburg säkrade lagens vinster.

Borussia Mönchengladbach, med underbarnet Marc-André ter Stegen i mål, vägrar att förlora. Stuttgart, med 3-0 mot Schalke i ryggen, klarade endast av 1-1 i Mönchengladbach. Läget att avgöra fanns efter att Roel Brouwers fick se sitt andra gula kort efter 80 minuter. Men ter Stegen höll tätt.
Oscar Wendt wendtar fortfarande på att få debutera i Bundesliga.

Nykomlingen FC Augsburg fortsätter bevisa att den här ligan är oviss och ruskigt jämn. Två oavgjorda matcher är deras facit, denna första säsong någonsin i Bundesliga för laget. I söndags åkte man till Betzenberg och Kaiserslautern, en bortamatch som är svår för alla lag. Och man klarade 1-1. Augsburg, som varit så uträknade, har åtminstone skrapat ihop två poäng. Visserligen mot två förmodade bottenkonkurrenter, men ändå. Sascha Mölders ser ut att bli viktig för Augsburg.

Och så Markus Rosenbergs Werder Bremen då. Ännu ett lag som varit ganska uträknat inför säsongen – med all rätt tycker jag. Men efter svenskens två mål förra helgen växte de positiva tankarna bland supportrarna och inom laget. När Bayer Leverkusen stod för motståndet i söndags fick vi inte se världens bästa fotbollsmatch – men två lag som verkligen ville få med sig ett eller flera poäng.
Och Werder Bremen höll ut länge – men efter lite hörnstrul lyckades matchens spelare Michal Kadlec göra 1-0 med drygt fem minuter kvar. Riktigt surt och tungt för Bremen, och alldeles för likt förra säsongen. Markus Rosenberg byttes ut efter 79 minuter, och Leverkusens Michael Ballack efter 84 minuter. Sen kom målet. Fritt för tolkning.

Men det är ju det här som är charmen med Bundesliga. Jättarna från München vinner med hjälp av lite tur, mästarna från Dortmund kämpas ned, uppstickarna från Mainz och Hannover är uppenbarligen inga uppstickare, kaosgänget från Gelsenkirchen vänder på den tunga steken och målvaktsundret från Mönchengladbach får ett splittrat lag att växa samman.

Även om jag redan nu ser fram emot nästa omgång ska vi först njuta av några europeiska kvalmatcher. För de tyska lagen handlar det om Hannover mot Sevilla, Schalke mot HJK Helsingfors samt Bayern München mot FC Zürich. Störst risk att floppa här har Bayern München, som ju bara måste ta sig till Champions League i år. Men laget ser inte riktigt redo ut, även om kvaliteten givetvis finns och att en förlust inte är ett alternativ egentligen. Egentligen, alltså.

Bloggen har fått lida lite under den här omgången, men en envis förkylning och ett annat virus har hållit mig borta från datorn:

Milan jublar efter 0-1-målet.

Zlatan-viruset alltså. Men om det var så mycket för Zlatans skull jag var på plats vet jag inte. Nej, knappast. Men lite internationell fotboll är aldrig fel. Första halvlek var för övrigt riktigt underhållande och det var imponerande att se hur Malmö stod upp. Lika imponerande var det att se hur viljelösa och trötta Milan var i andra halvlek. Nåväl, på återseende!

/Wingren

Det är egentligen för tidigt att tala om kris, det borde verkligen inte göras. Men den ansedda tidningen Bild (haha) har redan gått i bräschen inom detta område inför omgång nummer två av Bundesliga.
Bild är en tabloid, en allt för ofta icke trovärdig källa, men de har lyckats leta fram några trevliga poänger som jag faktiskt instämmer i:

Bayern München: Inledningen mot Borussia Mönchengladbach fick ingen i Bayern att dra på smilbanden. Klubben har uttalade ambitioner om att vinna Bundesliga, och de har investerat ordentligt i spelartruppen. Då duger inte 0-1 mot Mönchengladbach.
Nu väntar VfL Wolfsburg på bortaplan, som succéstartade med 0-3 mot 1. FC Köln. Felix Magath är tillbaka i Wolfsburg och senast München var på besök under Magaths ledning åkte de hem med svansen mellan benen. 5-1. Och den med riktigt gott minne kommer även i håg att Felix Magath då bytte ut sin målvakt Diego Bengalio – bara för att han kunde.
Det här blir en spännande match mina vänner.

Bayer Leverkusen: Lite samma visa här, även om Leverkusen har inte samma uttalade krav på sig själva. Men omvärlden har det. Klubben åkte ut mot klassiska Dynamo Dresden i tyska cupen, sedan fick de smaka på Mainz effektiva och brutala spel. 2-0. På söndag bjuder dock Leverkusen på en riktig godbit – hemmamatch mot Werder Bremen. Bortalaget som i sin tur faktiskt fick en del att höja på ögonbrynen efter Markus Rosenbergs två mål mot 1. FC Kaiserslautern.
Det blir en härlig drabbning på söndag mellan Bayer Leverkusen som behöver en vinst – och Werder Bremen som är redo att göra allt för att spinna vidare på denna positiva trend. Får Michael Ballack spela?

Hamburger SV: Det här är väl lite till att ta i. Hamburg är ett ungt och mycket spännande projekt. 3-1 på bortaplan mot de regerande mästarna Borussia Dortmund är inget att skämmas över egentligen. Egentligen. Det är bara det att de såg så håglösa ut, nästan värdelösa. Hur dåliga var HSV? Hur bra var Dortmund? Ett svar på det lär vi få på lördag mot uppflyttade Hertha Berlin. Båda lag ser onekligen intressanta ut.

Schalke och Köln: Första omgångens största förlorare, om vi ska tro Bild. Och visst, det stämmer väl ganska väl. Köln fick en total felstart mot Wolfsburg, och Ståle Solbakken blev genast ifrågasatt. Har han det som krävs för att leda en klubb i Bundesliga? Och vad hände med Schalkes säkra defensiv när Stuttgart fick rulla in tre mål? Ralf Rangnick har förvisso en del offensiva problem, men defensiven ska vara bra mycket bättre än så. Och det är så jag tror att Rangnick vill spela. Spelet ska vilas mot ett fint försvar och hänsynslösa omställningar ska ge laget poäng. Svettig match i Gelsenkirchen.

I övrigt ska det bli väldigt kul att se om Borussia Dortmund kan fortsätta sin fina trend mot TSG Hoffenheim, ett lag som alltid har gjort livet förvånansvärt surt för Jürgen Klopps killar. Tränaren själv har uppmanat fansen att stötta laget på lördag i stället för att inrikta sig på Hoffenheims Dietmar Hopp, som brukar få utstå en del när lagen möts.
Hoffenheim har en ny spännande tid framför sig med nye tränaren Holger Stanislawski, som blev mycket omtyckt i kultklubben St. Pauli.

I övrigt nummer två ska det bli kul att se om Rasmus Jönsson hamnar i Wolfsburg eller ej. Det är främst svensk media som driver på ryktena om Helsingsborgs anfallslöfte till Tyskland. Men nog lär det ligga en del i det.

Det enda jag vet är att vi har en otroligt härlig omgång att se fram emot. Som vanligt i denna fantastiska Bundesliga. Fotbollsgodis.

Omgångens matcher:

Lördag 15:30
Schalke 04 – FC Köln
Hamburg – Hertha Berlin
FC Nürnberg – Hannover 96
SC Freiburg – Mainz 05
Hoffenheim – Borussia Dortmund
Wolfsburg – Bayern München

Lördag 18:30
Borussia Mönchengladbach – VfB Stuttgart

Söndag 15:30
FC Kaiserslautern – FC Augsburg

Söndag 17:30
Bayer Leverkusen – Werder Bremen

/Wingren

En liten snackis under de senaste dagarna har ju varit om Helsingborgs Rasmus Jönsson kommer att skriva på för VfL Wolfsburg. Det verkar som om att järnmannen Felix Magath är intresserad av Jönsson, och var så redan under sin tid i Schalke.

Men jag undrar om Magath vet vad han får, och om Jönsson vet vad som väntar i Wolfsburg.

VfL Wolfsburg är ingen klassisk eller traditionsrik tysk klubb. Laget är lika befriat från historia som staden. Men det är visserligen inget ovanligt i dagens fotboll, vi går mot en sådan utveckling. En tråkig enligt mitt tyckte. Men strunt i det, Wolfsburg spelar sin roll i Bundesliga ändå. Och de har ekonomiska medel nog att på sikt göra upp med storklubben Bayern München, men det hade nog behövts mer kärlek. Dock fick vi ju se Felix Magath vinna ligan med Wolfsburg innan han testade på livet i Gelsenkirchen och Schalke 04.

Där gick det inte så bra, men det är inte för att Magath är en dålig manager. Men det är en stenhård typ som inte tycker om när andra inom föreningen lägger näsan i blöt. Och det var där som det i grund och botten gick åt skogen i Schalke. Traditionen var för stark, till och med starkare än Magaths diktatoriska drag.

Till saken då: Magath kommer inte att vara nöjd med Rasmus Jönssons fysik. Den kommer han att få arbeta upp, samtidigt som konkurrensen i anfallet redan är tuff. I Magaths spelstil passar inte Rasmus in på en kant, utan måste göra upp om de centrala platserna. Han kommer att få arbeta väldigt hårt för att ta en plats, hårdare än vad han själv tror. Och hårdare än vad Magath tror. Magath har sina favoritspelare, är du inte det kan du stå i startelvan ena dagen för att sedan finna dig själv tillsammans med 25 tonåringar – i amatörlaget.

Till och med många Wolfsburg-supportrar är rädda för att Rasmus får ruttna på bänken. På grund av Magaths krav på att leverera direkt, på grund av Magaths fysiska krav. På grund av att Patrick Helmes, Mario Mandzukic och Srdjan Lakic redan finns i laget. Felix Järnmannen Magath skriker visserligen efter nyförvärv. Men tänk efter en extra gång Rasmus Jönsson. Om Marcus Berg tyckte att första säsongen i Hamburger SV var jobbig så lär du få en överraskning i Wolfsburg.

Men om det nu blir så att Rasmus Jönsson går till Wolfsburg så önskar jag honom givetvis lycka till. Jag tror mycket väl att Rasmus kan lyckas i Bundesliga, men jag tror inte att Wolfsburg är rätt adress. Inte nu.

/Wingren

Så här avslutade jag ett dokument som publicerades i början av juni:

”Nästa säsong väntar Champions League för Borussia Dortmund och Mario Götze. Men först ska två EM-kvalmatcher avklaras, och Götze är som vanligt med i landslagstruppen. I kväll (fredag) väntar Österrike, och kanske kan det bli en angenäm födelsedag för underbarnet.

Det börjar bli dags för en hel värld, och inte bara Tyskland, att få njuta av ”Götzinho”, ”den nye Messi” eller bara kort och gott: Mario Götze, 19.”

Det var då det. Sedan dess har det hänt mycket. Fötterna har han fortfarande kvar på jorden, den unge Mario Götze som bor hemma hos sina föräldrar. Men det var många som varnade för att den här säsongen skulle bli tung för talangen som slog igenom för bara ett år sedan. Så här långt kan vi dock bara sitta framför tv:n, gapa och bara förundras. Han har blivit bättre. Den lille rackaren har verkligen blivit bättre.

När jag funderade över det här blogginlägget tänkte jag strunta i att fokusera så mycket på Mario Götze – för det gör alla tyska tidningar samt radio- och tevekanaler ändå. Men det går bara inte. Hur kan man ignorera Götze?

I går mötte Tyskland Brasilien i en träningsmatch, inför 54 767 åskådare i Stuttgart. Mesut Özil var inte med – men det var Mario Götze. 19-åringen fick chansen från start i sin sjunde landskamp, tidigare har han fått nöja sig med inhopp. Snacka om att han tog chansen.
Ja, det var bara en träningsmatch. Men det var mot Brasilien, de mesta världsmästarna, och ett Brasilien som Tyskland inte har vunnit över sedan november 1993.

Första halvlek bjöd inte på så mycket, bortsett från ett ganska överlägset Tyskland som dock inte lyckades skapa mycket mer än den chans som Götze själv arbetade fram. Nedtagning på bröstet, lägger direkt över bollen och får luckan han vill ha och pang! Men Julio Cesar i målet sträckte ut och stötte bort bollen. Även om första halvlek slutade 0-0 så satt jag mest och funderade på om Brasilien spelade i vita tröjor, och Tyskland i gula. Men sen kom jag på att det där är en gammal och förlegad stämpel.

Tyskland har just nu roligare fotbollsspelare än Brasilien, och de ser ut att ha bra mycket roligare och trevligare på plan. De tar jobbet för varandra, är taktiskt medvetna och spelet är disciplinerat. Men framför allt överglänstes Brasilien av Tyskland när det gäller teknisk briljans och kreativitet. Det är nya tider nu.

Miroslav Klose kom in i stället för Mario Gomez som hade en svår första halvlek. Även Andre Schürrle kom in för Lukas Podolski. Klose lyckades genast bättre än sin konkurrent, det blev visserligen inga mål men gamlingen var delaktig i spelet på ett annat sätt. Efter en uppoffrande rush klackade han bollen till Götze, som verkligen hade en fot med i allt tyskarna skapade, som i sin tur satte in en passning till Toni Kroos – som gjordes ner av Lucio i straffområdet. Bastian Schweinstegier var sedan iskall vid straffpunkten.

Sedan dröjde det bara sex minuter innan Kroos, Klose och Götze samspelade. Det gick snabbt, var så vackert och det blev mål. Götze tog med sig bollen in i straffområdet och försvararna hade aldrig en ärlig chans mot honom. Cesar i målet rundades och bollen kysste nätmaskorna. 2-0. Så tyskt, så vackert.

Brasilien fick sedan en straff som Robinho förvaltade. 2-1. André Schürrle ville dock visa framfötterna och efter ett alldeles fantastiskt kämpande från Bastian Schweinsteiger stänkte den nyblivne Leverkusen-spelaren upp bollen i nättaket. Så tyskt, så vackert.

På tilläggstid fick sedan Neymar tröstmåla med ett bra avslut. Men inbytte Jerome Boateng harmonerade inte riktigt med Holger Badstuber vid målet, Brasiliens nye stjärna fick helt enkelt för mycket tid.

Trots 3-2 vågar jag ändå påstå att Tyskland var överlägsna. Det var bara en träningsmatch, visst. Och Brasilien har inte sina bästa stunder under Mano Menezes ledning. Tidningarna i hemlandet är inte nöjda, och hävdar med bestämdhet att Menezes står i skuld till folket – fotbollen måste bli bättre.

I Tyskland är det andra tongångar. Här kan vi även börja snacka lyxproblem. Hur länge kan Mario Götze hållas utanför laget? Vem ska spela av Mario Gomez och Miroslav Klose? Ska Podolski eller Schürrle spela till vänster? Vem ska ackompenjera Schweinsteiger, Kroos, Bender, Rolfes? I mittlåset konkurrerar Mats Hummels, Jerome Boateng, Holger Badstuber, Benedikt Höwedes samt äldremännen Per Mertesacker och Arne Friedrich. Tysk fotboll är kul just nu mina vänner. Riktigt jävla rolig, spännande och intressant.

I övrigt kan vi notera att Mario Götze var bäst på plan, att Mats Hummels var felfri, att Bastian Schweinstegier gjorde sin bästa match på länge, att Manuel Neuer har återhämtat sig efter tabben i söndags, att Miroslav Klose ser bättre ut än Mario Gomez i landslaget, att André Schürrle borde få chansen i stället för Prinz Poldi och att Toni Kroos har en bit kvar innan han känns riktigt stabil (några skrämmande bolltapp).

Nu längtar jag efter helgen och ännu en fartfylld, glad, galen och spännande omgång av Bundesliga!

/Wingren