Borussia Dortmund – Ajax 1-0
Olympiakos – Schalke 04 1-2

Jürgen Klopp och Borussia Dortmund vann till sist den där måste-matchen. Robert Lewandowski tog ner bollen, höll bort sin försvarare och dundrade in 1-0 från nära håll. Då var det tre minuter kvar av matchen. Det var verkligen en tät och intensiv match som de tyska mästarna vann – med lite tur.

I första halvlek var Ajax det bättre laget. Holländarna försvarade sig klokt och bra, Dortmund kom inte rätt in i pressen och bjöd bortalaget på några riktigt hyggliga chanser. Som tur var, för Dortmund, så var Ajax-spelarna lika tama framför mål som Dortmund-spelarna var förra säsongen i Champions League (och även i går).

Roman Weidenfeller gjorde en jättematch i mål och höll kvar sitt lag i matchen. Det kunde ha varit över efter bara en halvlek. Men den här kvällen hade Dortmund marginalerna på sin sida.

I andra halvlek spelade hemmalaget betydligt mycket bättre, det var mer fart i anfallen och det fanns en tydlig vilja, en vilja att vinna den här skiten. En vilja att visa hela Tyskland att Dortmund kan spela i Champions League. Men än en gång höll det hela på att gå åt skogen.

Man skapade bra och fina chanser, men Lewandowski siktade på natthimmelen och Reus försökte tunnla målvakten utan större framgång. På hörnor och andra fasta situationer såg det aldrig särskilt farligt ut, Ajax kunde freda sig.

Så föll Götze lite halvlätt i straffområdet. Den här gången fick han straff efter att ha dragits ned i första halvlek.

”Vem fan ska ta den då? Det blir inget mål”, var det första jag sa.

Jag fick rätt. Mats Hummels stegade fram, ändrade sitt beslut precis innan han skulle slå till bollen och det hela slutade med en ”Robben-straff”. Inga problem för Vermeer i mål. Det hela påminde väldigt mycket om fjolåret. Samma bedrövliga visa.

Men så gjorde Lewandowski det där viktiga 1-0-målet som sedan stod sig matchen ut. Dortmund segrade med hjälp av lite flyt, Weidenfeller och Lewandowski. Visst såg det lite tålmodigare ut, lite klokare, lite smartare. Men bättre? Det vet jag inte.

Nu är dock det första hindret avklarat. En klippa föll från Dortmund-spelarnas axlar. Man gjorde vad som behövdes, det gick vägen. Nu är gruppen vidöppen, pressen mindre och viljan att hävda sig i Europa är fortsatt stor. Det blir mycket spännande att se det här laget få spela utan att behöva vinna i Manchester om två veckor. Det kan bli festligt med glad kontringsfotboll, det kan även bli bedrövligt med ett alldeles för svagt försvarsspel mot en betydligt mycket bättre offensiv än Ajax.

En seger är dock det som räknas. Och det fick de, Dortmund.

Även grannklubben, Dortmund-rivalen, Schalke 04 segrade. Det var elva år sedan de båda klubbarna spelade i Champions League samtidigt – och i går fick de båda fira en seger. Schalke bröt en förbannelse i samband med 2-1-segern borta i Aten. Det var den första öppningsmatchen i CL som Schalke lyckades vinna.

Huub Stevens lag spelade riktigt bra och vann helt välförtjänt, även om det blev spännande i några minuter när hemmalaget kvitterade – men strax därefter punkterade Klaas-Jan Huntelaar matchen. I första halvlek hade Benedikt Höwedes nickat in ledningsmålet för Schalke.

Hummels var för övrigt inte ensam syndare i går. Även Huntelaar brände en straff några minuter efter 2-1-målet. Men segern var aldrig hotad, Olympiakos orkade inte resa sig en gång till mot Huub Stevens tuffa lagbygge. Ett lagbygge som trots sin ålder känns mognare för uppgiften än rivalerna från Dortmund.

Det var även mycket glädjande att få se Lewis Holtby visa upp sina galna kvaliteter även i Champions League. Det är en mycket duktig kille som har haft det svårt sen han kom till Schalke – men nu får han äntligen ta plats när Raúl har lämnat. Kan bli en kul säsong i Europa och i Bundesliga för Holtby och Schalke.

En hemmavinst mot Montpellier nästa och det ser väldigt trevligt ut.

***

I kväll är det Bayern Münchens tur att träda in i Champions League. Man gör det som ett sårat lag, ett lag som ännu inte har kommit över den där bedrövliga finalförlusten mot Chelsea. Men man gör det också som ett starkare lag, ett lag som andas världsklass rakt igenom. Ett lag som har en mycket bra bänk, ett lag som är revanschsuget. Ett lag som äntligen har en Thomas Müller i form.

FC Bayern är definitivt en av favoriterna till att ta hem hela turneringen – och det med all rätt. Fotboll är emellertid alltid fotboll, det finns inga klara segrar på förhand. Men jämfört med förra säsongen har det här laget blivit ännu bättre, mindre känsligt för skador och mer rörligt i offensiven. Det finns inget som talar för att Bayern München inte ska gå långt i år.

Förutom den där lilla detaljen att bollen är rund.

Kvällens motstånd heter Valencia, och vi kan väl minst sagt påstå att det är en klubb som Bayern förknippar med goda minnen. Den 23 maj 2001 möttes de båda klubbarna i Champions League-final. Patrik Andersson fick en boll på handen när han låg ner i straffområdet, domaren pekade på straffpunkten och det stod 0-1 efter bara tre minuter spelade på San Siro.

FC Bayerns svar på chockstarten? Anfall, anfall, anfall.

Fyra minuter senare fick de tyska rekordmästarna straff. Mehmet Scholl klev fram, sköt och Canizares räddade. Skulle det bli en sån här kväll?

Icke.

Bayern München spelade vidare med stor vilja och inlevelse – och skulle faktiskt få ytterligare en straff. Den här gången tog Stefan Effenberg hand om den och satte bollen i mål. 1-1. ”Jag visste: om jag missar den här så kommer vi inte komma tillbaka igen”, sa han senare.

Bayern hade sedan mer av spelet, men några fler mål blev det inte. Förlängningen, som då spelades enligt Golden Goal-principen, slutade mållös. Finalen avgjordes på straffar. Sergio och Andersson missade sina straffar för Bayern, men Bayern hade en annan kille som skulle avgöra finalen. Oliver Kahn. Titanen. Den förre stormålvakten spelade som i trans och räddade tre straffar. Bayern München vann till sist den nervösa straffläggning. Champions League-mästare.

Då var Philipp Lahm 17, Bastian Schweinsteiger 16. Nu ska de föra sitt FC Bayern till ny succé. På andra planhalvan väntar ett spelskickligt Valencia, ett Valencia där Mauricio Pellegrino sitter på tränarbänken. Han var en av dem som inte lyckades överlista Kahn.

Bayern München har goda chanser att fullborda den perfekta tyska starten i kväll. Allianz Arena och FC Bayern är redo för ett nytt spektakel.

/Wingren