Det finns så mycket som talar mot att jag skulle skriva det här inlägget. För det första är det omöjligt att skriva kort om nynazism – och i det närmaste osmakligt att blanda det med Bayern Münchens stora blåsning. Samtidigt vill jag att ni ska kunna ta del av lite intressant information, och när tiden inte riktigt räcker till så blir det på detta vis.

Jag börjar med det tråkiga, så kan vi ta Bayerns skämt på slutet. Tysk fotboll målas ofta upp som den perfekta förebilden. Och på många sätt är den faktiskt det. Arenorna runt om i landet är mer eller mindre sprängfyllda, det finns ståplats, det finns öl och säkerhetsåtgärderna är förhållandevis små. Ändå händer det ytterst lite, det går oftast ganska lugnt till. Därmed inte sagt att det inte finns problem. Här stormas det planer, det kastas flaskor och sten och användandet av pyroteknik strider ständigt mot de bestämmelser som finns.

Jag har aldrig känt mig hotad på en fotbollsmatch i Tyskland. Jag har aldrig sett våld på, eller omkring, arenan. Men nog tusan sker det tråkigheter då och då. Oftast beror det dock på att många människor lever för fotbollen och sin klubb. Då kan känslorna koka över. Totalt sett är det dock väldigt lugnt på de tyska arenorna. Det ska man vara stolt över.

Enligt en färsk rapport har dock våldet ökat en aning – precis som förra året. Vi befinner oss alltså i en negativ spiral. Men man ska ta det med en nypa salt också. Det är fortfarande så lite som händer, löjligt lite egentligen. Vi kan dock vara överens om att även ”löjligt lite” är på tok för mycket. De flesta sammandrabbningar är mellan supportrar och polis.
Våld och fotboll hör inte ihop. Det är förbannat tråkigt att somliga människor ser fotbollen som en perfekt scen för det våld man vill utöva.

Det mest alarmerande – och helt klart sjukaste exemplet – finner vi i traditionsföreningen Alemannia Aachen. Klubben kämpar för sin överlevnad i Bundesliga två, men bortsett från de sportsliga problemen dras Aachen med ett otrevligt Ultras-problem. Synnerligen otrevligt. Det är svårt att ogilla traditionsrika Alemannia och deras täta stadion – Tivoli. Jag önskar att de får rätsida på kräftgången i ligaspelet och klarar sig kvar. Men klubben dras med stora problem på läktarna.

Som jag tidigare har nämnt är det vanligaste våldet i samband med fotboll det som uppstår mellan supportrar och poliser. Och sedan har vi våldet mellan olika lags supportrar. I Aachen lider man av ett annat problem. Ultras-grupperingen Karlsbande består av omkring 180 medlemmar. Det är en gruppering som utger sig för att vara opolitisk – men som mer än gärna beblandar sig med nynazister. Och det är inte bara banderoller, tröjor, sånger och ett fåtal nynazistiska-medlemmar det rör sig om. Gruppen har även synts med anhängare från Kameradschaft Aachener Land – en av de absolut våldsammaste nynazistiska grupperingarna i hela Tyskland. Här talar vi om extremt våld, starka strukturer och sprängmedel. Bland annat.

En annan stor Ultras-gruppering är Aachen Ultras (ACU) som består av drygt 80 medlemmar. Den här grupperingen är vänstervriden och uttalat anti-rasistisk. Och det som händer inom klubben nu är sådant som vi hade hoppats slippa. Anhängare från Karlsbande har på sistone tagit sig in på andra sektioner på Tivoli – för att slå och misshandla anhängare från ACU. När Aachen sedan spelade borta mot Eintracht Braunschweig blockerades ACU:s ingång till arenan av 60 Karlsbande-anhängare, uppger Spiegel. Polisen gick emellan och förhindrade en stundande katastrof. ACU tilldelades sedan sittplatser avskiljt från Karlsbande.
Under samma match hindrades en officiellt supporteransvarig från Aachen att ta sig in på Karlsbandes sektion.

Klubbens egna supportrar slåss alltså med varandra. Fotbollen blir här en scen för extremistisk politik och våld. Alemannia Aachen har fått nog. Man vill vidta åtgärder för att stävja våldet och bli av med de nynazistiska falangerna. Men kan man lyckas? Klubben kämpar i motvind mot en stark, och våldsam, rörelse.

Jag är på något sätt ändå glad att det här har hänt – och att det uppmärksammas. Känslan jag får är att nynazisterna i Tyskland organiserar sig allt starkare, och det har dem fått göra lite i skymundan. Man brukar säga att fotbollen speglar samhället i stort. Nu hoppas jag att man vaknar och tar tag i de växande problem som finns. Det är en samhällspolitisk fråga och jag hoppas att de insatser man gör ger resultat. Först och främst hoppas jag, för hela Alemannia Aachens skull, att man får bukt med supporterproblemen. Innan det går alldeles åt helvete.

Det här är ingen utredande text och den går inte på djupet. Men jag hoppas att jag har lyckats förmedla det viktigaste, att den har kunnat skapa en bild och en medvetenhet.
Så om ni planerar en resa till Tyskland behöver ni inte oroa er – men det kanske vore klokt att undvika besöket på Tivoli. Åtminstone för stunden.

***

Något lite lättsammare då? Jovisst. Bayern Münchens hemsida kraschade i dag på grund av överbelastning. Varför då? Klubben publicerade en nyhet som informerade om en presskonferens klockan 14 i dag. På presskonferensen skulle en storstjärna för offensiven presenteras. Ryktena satte snabbt igång. Är det Drogba, eller kanske Berbatov? Wow, en riktig bomb skulle det åtminstone vara.

När klockan slutligen slog två – efter en lång väntan – strömmade fansen in på FC Bayerns hemsida för att ta del av presskonferensen. Döm av deras förvåning när det visade sig vara ett skämt. Presskonferens kunde man se ”exklusivt” på facebook, och vad som hände var att användarens profilbild dök upp som det stora nyförvärvet. Ett skämt som har lämnat många supportrar tomma och förvirrade. Hur kan man vara så grym mot sina egna fans?

Jag trodde också att jag skulle få skriva en artikel till Sportbladet i dag om Bayerns värvningskupp. Så blev alltså inte fallet. Men jag kan skratta gott åt det, jag är dock inte så säker på att alla München-fans kan göra det. Inte än åtminstone. Festligt.

/Wingren