I november förra året besökte de senast Sverige, och fick då försiktigt recensionsberöm av undertecknad för sin blandning av popharmonier, metalcoretyngd och rappa thrashriff.

Vilka då?

Jo, walesarna i Bullet For My Valentine så klart.

Och vad har detta för relevans?

Jo, kvartetten är en av de akter som ingår i Getaway Rocks senaste bokningspresentation.

Dessutom frestar festivalen – som hålls den 7–9 juli i Gasklockorna i Gävle – med tuffare salvor i form av exklusiva framträdanden från Opeth, som sägs göra sin enda spelning i sommar på evenemanget, NYHC-legendariska Agnostic Front, samt finska power metal-ensemblen Sonata Arctica. Plus snart albumaktuella Evergrey, taggiga black/thrash-gruppen Nifelheim och tyska slitvargarna i Kreator.

– Bullet For My Valentine kändes givna för Getaway Rock i år och att Opeth väljer att göra sin enda Sverigespelning hos oss känns oerhört kul, säger festivalgeneralen Tomas Jernberg.

Bland tidigare offentliggjorda akter märks Alice Cooper, Immortal, Entombed, Youth Of Today, Corrosion Of Conformity och Ghost.

Burzums Varg Vikernes – omfattas inte av licensjakten.

Just i detta nu går startskottet (touché) för årets licensjakt på varg i Sverige.

Huruvida det är rätt att decimera den inhemska stammen med 20 djur ska jag inte ta upp här. Här handlar det om musik, ytterst sällan om politik.

Men, detta till trots. Denna dag till ära har jag plockat fram en diger låtlista på Spotify med klar, eller stundtals något diffus, koppling till ett av de få vilda rovdjur vi fortfarande har kvar i Sverige.

Så, du kan med gott samvete stanna inne i dag. Och i stället yla med i de här låtarna.

Social Distortion

Hard times and nursery rhymes

Epitaph/Cosmos Music Group

ROCK I AC/DC-biografin ”Maximal rock & roll” beskriver författarna hur gruppen under 70-talet ofta klumpades ihop med punkrörelsen. Att denna koppling inte har gått Mike Ness förbi är tydligt i ”California (Hustle and flow)”, vars sväng visar vartåt det barkar. Att Social Distortion nu med största tydlighet placerar Rolling Stones och bluesgubbar på samma inspirationspiedestal som tidigare var reserverad för Cash och Dylan är emellertid inte enbart av godo. Spridda soulstänk i exempelvis ovannämnda samt ”Can’t take it with you” utgör kvalitetssänkare i den goda helheten och gör att mer än sex års hunger inte känns stillad.

Bästa spår: ”Still alive”.

Magnum

The visitation

Steamhammer/Playground

HÅRDROCK Det uppenbart nostalgiska draget att i liveformat återvända till klassiska alster kan också ge en nytändning. Ett tydligt exempel på detta är Birminghamensemblen, som nu tycks göra det mesta rätt. Femte skivan sedan omgrupperingen tidigt 2000-tal är därför också gruppens starkaste sedan den ärofyllda mitten av 1980-talet. Bob Catley sjunger med ett nervigt tilltal som ofta gör att gitarristen Tony Clarkins kompositioner får det lyft de förtjänar. Anslaget är precis så utpräglat pampigt, kärleksfyllt och värdigt att man som lyssnare kan stå ut med ett par spår som har utfyllnadskaraktär.

Bästa spår: ”Spin like a wheel”.

Stratovarius

Elysium

Ear Music/Playground

METAL Albumtiteln är hämtad från de ärofylldas eviga paradis i den grekiska mytologin, men det torde troligvis krävas mer än gott mod och munterhet för att erbjudas en plats på de Elyséiska fälten. Utan kreativa bidrag från småtokige men begåvade exgitarristen Timo Tolkki är det nämligen tydligt hur svårt Snarkovarius har att prestera något som berör på allvar. I stället är album nummer tretton ett tjusigt inslaget power metal-paket som lovar mycket men levererar desto mindre. Snygga arrangemang och kompetenta skicklighetsinsatser har inget egenvärde – så länge det saknas riktigt slagkraftiga låtar är det himmelska utom räckhåll.

Bästa spår: ”Infernal maze”.

Nifelheim, med Erik och Pelle Gustavsson tvåa och trea från vänster.

Nästa drag för regissören – bland annat känd för ”Smala Sussie” och ”Bröllopsfotografen – blir en film där hårdrocken står i centrum.

Enligt kollega Jens Petersons avslöjande i dag blir Malmros kommande betraktelse över sitt älskade Värmland en dieseldoftande historia där inspirationen är hämtad dels från den nyss SVT-visade dokumentären om Anvil samt från likaledes tv-kända Nifelheim-bröderna Pelle och Erik Gustavsson.

Filmvärldens hårdrockssyskon ska spelas av Björn Starrin och Johan Andersson och inspelningarna sätter igång den 30 maj i år.

Enligt regissören, som även står bakom manuset, så kommer ramhandlingen i ”Bröderna hårdrock” att kretsa runt Starrins och Anderssons planer på att sätta upp en rockfestival i hembygden.

– De vill inte därifrån. Hårdrockare är mycket konservativa och vill att allt ska vara som det alltid har varit. Resten av världen har en drivkraft att utvecklas, kommenterar Malmros storyn i Aftonbladet.

Premiären är satt till hösten 2012.

”The gruesome twosome”, som de kallade sig på den gemensamma turnén i USA i höstas splittras inte riktigt över sommaren. De väljer bara olika festivaler att spela på.

För medan Rob Zombie har aviserat hellbilly deluxe på Sweden Rock i början av juni vill hans kamrat, och ideologiske förebild, inte vara sämre.

Grattis, Sverige. Och grattis, Gävle. Kabarérockens överstepräst Alice Cooper har packat giljotinen och står redo att låta huvuden rulla under festivalhelgen den 7–9 juli.

Andra band, som presenteras officiellt i dag, är Mudwayne/Pantera/Nothingface-legeringen Hellyeah, återupplivade Corrosion Of Conformity samt svenska kritikergunstlingarna Graveyard. Dessa gör alltså bland andra Immortal, Death Angel, Youth Of Today och Entombed sällskap på scenerna vid området Gasklockorna i Gästriklands pärla.

Mer info om det där grundläggande som biljetter och annat finns på hemsidan.

De hårdaste av de hårda och den njutningsfyllda människans största dåliga samvete. Ja, Syracusecombon har många strängar på sin så kallade lyra.

Klart är emellertid att comebacken med utmärkta moshmackan ”To the death” för två år sedan inte var någon engångsföreteelse. Nyligen stängde kvintetten in sig i studion tillsammans med ljudansvarige Zeuss (Hatebreed och Shadows Fall med flera) för att färdigställa fullängdare nummer sex. Bland låttitlarna märks bland annat ”Neutralize the threat”, ”Counterstrike” samt ”100 kiloton blast”.

– Vi är grymt peppade på att jobba med Zeuss och vi är övertygade om att han kommer att få till precis rätt ljud, hälsar gitarristen Scott Crouse.

Garanterat veganskt bandanafläsk förväntas via Century Media i sommar. Fram till dess utlovas löpande uppdateringar via gruppens Myspacesida.

En nyhet för många: även hårdrockare skaffar barn. Till och med om de råkar vara musiker.

På grund av nedkomst i familjen (grattis i förväg, så klart) tvingas Sabatons gitarrist Rikard Sundén stanna hemma från den planerade Europasvängen i mars.

Men nämnda runda, som bland annat inkluderar spelningar i Frankrike, Spanien och Tyskland, kommer ändå bli av. Och det kan vi tacka Dragonforce för.

In i Rikards ställe träder nämligen de brittiska snabbspelarkungarnas franskbördige basist Frédéric Leclercq.

Men, som bandet poängterar i ett pressmeddelande, så är medlemsbytet högst tillfälligt.

”Frédéric är fortfarande medlem i Dragonforce, likväl som att Rikard ännu är gitarrist i Sabaton. Till USA-turnén i april (som uppvärmare till Accept, red.anm.) kommer Rikard att vara tillbaka på scenen”.

Nytt år – då ligger Tumbas råbarkade vikingadödsensemble och lurpassar på en intet ont anande metalpublik.

Första attacken kommer i och med albumet ”Suturs rising”, som släpps via Metal Blade den 23 mars.

Men inte nog med detta angrepp. Mindre än två månader senare blir det dunkardags på scen i Sverige också.

Två framträdanden är bokade, Tyrol i Stockholm den 14 maj och Trädgårn i Göteborg dagen efter. Uppvärmare på Stockholmsspelningen blir utmärkta amerikanska death metal-truppen The Black Dahlia Murder.

Vid Odens skägg – det blir en högtidsstund för alla drägg.

Sådär ja, då gör vi oss redo att lägga ännu ett år till handlingarna.

Tänkte inte raljerna något ytterligare om detta, och inte heller försöka simulera någon spåkula inför 2011. Det är det så många andra som gör. Och säkert mycket bättre än vad jag skulle kunna.

Men – i kväll är det fest. Årets sista, icke desto mindre.

Och bara för att jag kan och vill så har jag därför satt ihop lite partymusik som räcker ända till den 1 januari (såvida man inte tjuvstartar lyssningen innan kvällens fördrink).

Två Spotifylistor finns att botanisera bland – en vågad och en säker.

Som namnen antyder är den förstnämnda rena festen för allätaren inom hård musik, medan den mer sansade kollektionen mer vänder sig till den som aldrig skulle få för sig att blanda Rainbow med Hatebreed eller The Gaslight Anthem med Morbid Angel.

I kväll är valet ditt. Oavsett vilket det blir hoppas jag att du får ett riktigt pangslut på 2010.

Vi ses på andra sidan krutdimmorna.