Inlägg av Mattias Kling

Mattias Kling skriver om hårdrock och relaterat i Aftonbladet sedan 2002. Här samlas tyckande, trams, tävlingar och textsjok i en skön blandning som uppdateras när andan faller på, men som aldrig står stilla.

Vinnare i Slayer-tävlingen

av Mattias Kling

Jag får då säga en sak – trots att det är julhelg och Sverige i stort befinner sig i någon slags skinkkoma så finns det sug efter lite tuff veteranthrash.

Således var gensvaret på jultävlingen – där tre exemplar av Slayers senaste album ”World painted blood” sökte nya ägare – överraskande stort. Och om jag hade fått råda hade alla fått varsitt exemplar.

Men, tre var antalet. Vilket ger tre vinnare.

Och dessa är:

• Albin Lund, Storvreta.

• Johan Wiik, Umeå.

• Emmelie Reilander, Östhammar.

Ond fortsättning på er, alla tre. Och om posten sköter sig uppdrag rätt kan ni skåla in det nya året till tonerna av ”Hate worldwide”, ”Psychopathy red”, ”Not of this God” och de andra godbitarna på denna cd.

Julextra: Inlägg 900 blir en finfin Slayer-tävling

av Mattias Kling

Slayer

Halleluja. Eller, ett ”praise hell Satan” kan man ju också utbrista i. För det kan verka som att julstämningen gör även den mest skeptiske en smula givmild.

Men så måste vi ju också fira ett av veckans trevligaste besked: nämligen att Slayer gör ett huvudstadsbesök tillsammans med Megadeth den 19 mars nästa år. 

Och vad är bättre då än att jag bjuder tre bloggläsare på varsitt finfint ex av senaste albumet ”World painted blood”? Inte mycket, skulle jag påstå.

I alla fall. Så är det. En styck supertung thrash-cd kan bli din. Och det enda du behöver göra är att mejla mig på mattias.kling@aftonbladet.se senast på annandagen så skickar tomtefan ut vinsten snabbare än du hinner säga ”lägg ägg i Kerry Kings skägg”. Viktigt dock – du måste uppge din postadress för att kunna vara med i utlottningen. Så enkelt är det, ingen adress – ingen cd. 

Som extra underhållning i väntan på ”Karl Bertil Jonssons julafton” (SVT1, 19.00) är det bara att spana in nedanstående Youtubeklipp. Väntar på att grannarna här i Vasastan ska inspireras av detta till nästa år.

Satan Claws is coming to town…

av Mattias Kling

Metal santa

I dag kan vara en av årets segaste dagar. Ja, har man den inställning jag har till julen så blir det så.

Men, det går att göra denna så kallade högtid aningen mer uthärdlig. Som att lyssna på lite cool musik.

Så, just därför. Och kanske också för att jag ändå var tvungen att göra en Ladda ner-spalt med fem favoriter som publiceras i Aftonbladet i dag. Vilken anledningen än må vara har jag satt ihop en väldigt utökad lyssningsvariant av just nämnda spalt med lite julmusik som garanterat är tuffare än Carola och Elvis.

Ni hittar den på Spotify här

Men, ta mig tusan. Nu gör vi det bästa av dagen, va? 

God jul, vänner och fiender.

Kom ihåg att jag älskar er alla.

Napalm Death gör Close-Up Båten + House Of Metal-nytt

av Mattias Kling

Napalm Death

Att en hårdrockskryssning kan bli en snurrig upplevelse känner nog många till.

Men, oavsett sjögång och ogenerat intag av taxfreevaror lär februariupplagan av Close-Up Båten bli ett hisnande evenemang.

I dag står det nämligen klart att brittiska Napalm Death ansluter sig till repertoaren på Silja Line-skutan, som avgår från Stockholm den 10 februari med hamngång ett dygn senare.

Virvelvindsveteranerna gör därmed redan bokade Raised Fist, Bullet, Adept, Black City och Engel sällskap på böljan den blå. Mer info om hur du bokar och liknande hittar du här.

Och när vi ändå är inne på bandbokningar till evenemang nästa år så hälsar House Of Metal (Umeå 4–5 mars) att man har kontrakterat Bullet, Ram, Trident och Celtic Frost-avläggaren Triptykon till sin uppställning. Sedan tidigare är bland andra TNT, Ghost, Dark Tranquillity, Impaled Nazarene och U.D.O. bokade.

Mer info om denna tilldragelse lämnas här.

Close-Up Båten

99 låtar 2010

av Mattias Kling

Ja, vänner. Jag firar inte den nu kommande högtiden med någon större inlevelse. Man kanske till och med kan påstå att jag försöker ignorera den så gott det går.

Men, det innebär inte att jag skiter i de hårda klapparna till er. Jag är glad som fan för att ni har följt mig ännu ett år. I med- och motgångar. Från spridda inlägg om ingenting. Via några bonusrecensioner som har en tendens att dyka upp med en oregelbundhet som skulle kunna göra SJ nöjda. Till inläggsattackerna från Sweden Rock, Getaway Rock och Metaltown.

Vissa har varit glada över att jag gör det här. Andra har varit en smula sura. Några få fullkomligt rosenrasande.

Som sagt. Jag är stolt och hedrad över att ni i alla fall läser. Och på något sätt berörs.

Därför är min julklapp till er – en Spotifylista med 99 låtar som gav mig något extra detta år.

Ni hittar den här. Lyssna, njut och inse. 2010 var nog inte så tokigt i alla fall.

Julkul death metal

av Mattias Kling

En bild säger mer än tusen ord är det ju sagt. Vilket torde innebära att en video säger ännu mera.

Så, inget snack. Ingen analys. Inget skrivande. Bara det här klippet – där den maskerade truppen Santas Of Death Metal rasslar igenom ”Hej, tomtegubbar”.

Det får tala för sig själv.

Årsbästa – förlängda versionen

av Mattias Kling

I dag publiceras den årligen återkommande topplistan över fräcka och bra skivor i Aftonbladet. Och det är samma sak varje år – för mycket som egentligen bör vara med och korrektioner som kan göras i evinnerlighet. För det är så, en dylik sammanställning är aldrig för evigt gällande. Rangordning av musikaliska prestationer är sällan hugget i sten, och lika säkert som att jag inte tänkte köpa en Ipad så går det att flytta skivor upp och ner och in och ut från listan tills skägget når till naveln.

Nåväl. Så är det varje år. 

Nedan följer i alla fall en utökad årsrekapitulation. Med ett utförligt komplement över skivor som inte riktigt slår sig in på topp 20, men som ändå är lyssningsvärda. 

Läs, njut och bli upprörda. 

Watain

1. Watain ”Lawless darkness”

BLACK METAL När det otyglade mörkret kommer krypande uppenbarar det sig likt en isande dödsdans innan den stora tystnaden. På sitt fjärde album utmanar den Uppsalabördiga ensemblen en hel genres förutsättningar, hårdfistar dess konventioner och begränsningar och pånyttföds med en pregnans som ger lyssnaren rivsår i ansiktet. Skeptisk? Headbanga nacken akutstel till ”Reaping death”. Fortfarande inte övertygad? All misstroende sköljs då bort i den avrundande störtfloden ”Waters of Ain”.

Khoma

2. Khoma ”A final storm”

ROCK Det här är en prognos du kan lita på. Som garanterar att ditt hjärta ständigt är varmt och rofyllt, även om gitarrbyarna ofta når kulingstyrka och melodierna kryper likt dagg utmed ryggraden. 

Avenged Sevenfold 

3. Avenged Sevenfold ”Nightmare”

METAL Lika mycket en tribut till avlidne trummisen Jimmy ”The Rev” Sullivan som ett strålande bevis på att modern amerikansk metal vare sig behöver vara korkad eller konstlat intellektuell.

Ghost

4. Ghost ”Opus eponymous”

METAL Årets mest febriga scenhype döljer sina identiteter, men lägger desto större vikt vid att profilera sin förvånansvärt lättsmälta blandning av Mercyful Fate, Witchfynder General och Roky Erickson.

High On Fire

5. High On Fire ”Snakes for the divine”

METAL Om Celtic Frost hade snortat laboratoriemodifierad pcp i stället för schweiziskt alpdamm hade det kanske kunnat låta så här. High On Fire slingrar sig inte försiktigt runt lyssnaren. De slår in dess pannben.

Alkaline Trio

6. Alkaline Trio ”This addiction”

PUNK/ROCK När kärleken har förvandlats till ett knarkigt helvete fungerar dessa kajalsminkade dödspopstycken bättre än subutex. Knappast ofarligt, men också ett beroende du inte behöver slå dig fri från.

Deathspell Omega

7. Deathspell Omega ”Paracletus”

BLACK METAL Det här är musik som gjord för att vara ett diskussionsunderlag i en baskerklädd konstcirkel. Analysera andemeningen bakom ”Apokatastasis Pantôn” eller offra en get? Välj själv.

Deftones

8. Deftones ”Diamond eyes” 

METAL Medan basisten Chi Cheng alltjämt befinner sig i ett komaliknande tillstånd hittar hans bandkamrater tillbaka till livs- och skaparglädjen. Melodierna gnistrar likt snö i vinternatten.

Grand Magus

9. Grand Magus ”Hammer of the north”

METAL Tidigare den här månaden aviserade Judas Priest att de kastar in handduken nästa år. Trist så klart. Men så länge dess ideologiska småbröder i Grand Magus fyller i luckorna blir tomheten inte lika stor.

Iron Maiden

10. Iron Maiden ”The final frontier”

METAL Giganterna gör en ”Star Trek” och siktar bortom det redan upptäckta. Det ger en skiva som trilskas och som trotsar förväntningarna – men som också tar dig med på ditt livs resa.

Kylesa

11. Kylesa ”Spiral shadow”

Volbeat

12. Volbeat ”Beyond hell/Above heaven”

Misery Index

13. Misery Index ”Hiers to thievery”

Dark Tranquillity

14. Dark Tranquillity ”We are the void”

Desultory

15. Desultory ”Counting our scars”

Nevermore

16. Nevermore ”The obsidian conspiracy”

Alter Bridge

17. Alter Bridge ”AB III”

Triptykon

18. Triptykon ”Eparistera daimones”

Madball

19. Madball ”Empire”

Accept

20. Accept ”Blood of the nations”

Annat nämnvärt, men ändå inte topplistedugligt: Bad Religion ”The dissent of man”, Necronaut ”S/t”, Terror ”Keepers of the faith”, Bombs Of Hades ”Chambers of abomination”, Bleeding Through ”S/t”, Hail Of Bullets ”On divine winds”, Your demise ”The kids we used to be…” Dillinger Escape Plan ”Option paralysis”, Bring Me The Horizon ”There is a hell, believe me I’ve seen it. There is a heaven, let’s keep it a secret”, Treat ”Coup de grace”, Witchery ”Witchkrieg”, Eminem ”Recovery”, The Gaslight Anthem ”American slang”, Heat ”Freedom rock”, Hardcore Superstar ”Split your lip”, Sick Of It All ”Based on a true story”, Ratt ”Infestation”, Overkill ”Ironbound”, Alcest ”Écailles de lune”, Forbidden ”Omega wave”, CrashDïet ”Generation wild”, Exodus ”Exhibit B: The human condition”, Sargeist ”Let the devil in”, Trident ”S/t”, Throwdown ”Deathless”, Christian Kjellvander ”The rough and the rye”, Crucifyre ”Infernal earthly divinity”, Carnifex ”Hell chose me”, Black Anvil ”Triumvirate”, Against Me! ”White crosses”, Torture Division ”Evighetens dårar I–III”, Crazy Lixx ”New religion”, Black Breath ”Heavy breathing”, All That Remains ”For we are many”, Killing Joke ”Absolute dissent”.

Årets onödigaste skiva?

av Mattias Kling
Manowar

Det finns så klart flera sätt att handskas med saker man bättre klarar sig utan. Det enklaste är kanske att sticka huvudet i sanden. Att ignorera tingesten i sig och därmed hoppas att den försvinner av sig själv.

Men då tystnad också kan ses som samtycke finns det emellanåt företeelser som bör lyftas fram. Kanske för att poängtera dess kompletta onödighet, eller bara för att inte riskera att klassas som en medlöpare.

Märk nu väl att detta inte är en recension. För Manowars nyinspelning av sitt debutalbum från 1982 förtjänar inget omdöme och ingen analys. Snarare gör den sig förtjänt av en örfil, indragen veckopeng och utegångsförbud.

Ja, det må vara ganska tydligt. ”Battle hymns MMXI” är ett tilltag och en utgåva som mycket väl kan utgöra den sista spiken i den redan sargade förtroendekista som Joey DeMaio, Eric Adams och de andra har mage att kalla Manowar. Innehållet må vara fyllt med en riktigt kreativ karriär där höjdarmusiken har spridits genom exempelvis ”Hail to England”, ”Kings of metal”, ”The triumph of steel” samt ”Louder than hell”. Men allt detta döljs effektivt av det lock som gruppens sentida karriär har blivit. 

Liveshowerna må vara en fråga i sig, och den låter vi här gå förbi, men då dess skivkarriär sedan fullkomligt acceptabla ”Warriors of the world” (2002) mest har bestått av en embarmlig radioteaterskiva (”Gods of war”, 2007) och diverse konsertutgåvor på cd och dvd finns det anledning att ifrågasätta hur det egentligen står till.

Och med tanke på detta tilltag – inte så bra. Låt så vara att debutalbumet är en god pjäs. Men, det finns redan. I en inspelning som har varit duglig nog i 28 år. Och därmed finns det heller ingen relevans med denna utgåva. Inget snack om att ”de unga beundrarna måste få upptäcka den” eller att ”det är så här skivan borde låta” håller.

1. Originalskivan lever och mår bra. Och den säljs för facila 89 kronor på Ginza.

2. En debut ska låta som en debut. När man nära nog tre decennier senare gör om den så är det inte samma sak. Nerven finns inte där. Hungern är stillad för länge sen.

Så, därför, även om du är ett fan: Våga vägra ”Battle hymns MMXI”. Köper du inte skiten så kanske du tvingar Manowar att återigen bli en grupp att räkna med. Som gör bra skivor. Och inte bara prånglar ur sig dynga likt denna. 

Veckans recensioner

av Mattias Kling

Motörhead

:+++:

Motörhead

The wörld is yours

Motörhead Music/EMI

HÅRDROCK Att ondgöra sig över bristen på förnyelse är lite som att klaga på att vattnet är för blött, natten för mörk eller att luften är för lätt att andas. 

Det finns liksom vissa givna naturlagar som styr vår vardag. Och till dessa hör att Ian ”Lemmy” Kilmister och hans musketörduo sturskt presenterar sin rock ’n’ roll med samtliga volymreglage i botten, en hälsovådlig promillehalt i blodet och med båda långfingrarna resta som hälsningsfras. 

Men med detta följer också en tillförlitlig garanti som sträcker sig längre än stormarknadernas erbjudanden. En programförklaring som förkunnades redan under den senare halvan av 1970-talet och som därefter mer eller mindre styvnackat har upprepats och bearbetats på över tjogtalet studioalbum. 

Motörhead behöver nämligen ingen inspiration för att göra en skiva som den här. Det räcker bra med transpiration, perception och kanske en och annan erektion.

Därför är det också väldigt naturligt att gruppen lyckas få mer styvhet i en stolt ”Orgasmatron”-ejakulation som ”Brotherhood of man” än att den får till något slags brunstsväng i en häpnadsväckande orörlig och irriterande Chuck Berry-piruett som ”Rock ’n’ roll music”. 

Några små avsteg som ovannämnda till trots bjuder ”The wörld is yours” en kvalitetskonsekvens som du känner igen. Det är en försäkran som går förlita sig på även om morgondagens tipsrad inte slår väl ut eller om den nyss skottade garageuppfarten helt plötsligt åter är igensnöad.

Vissa kallar det hederlighet. Vi andra kan likna det vid en vän som aldrig sviker. Ibland är bristen på ombytlighet helt enkelt detsamma som trygghet.

Bästa spår: ”Brotherhood of man”.

The Damned Things

:+++:

The Damned Things

Ironiclast

Mercury/Universal

ROCK Se där, ja – dags för lite kändisdopp i grytan. För det är vad du får om du reder av två delar Anthrax med samma mängd Fall Out Boy och låter Everytime I Dies Keith Buckley stå för mikrofonvispning. Nu ger kanske medlemmarnas heltidsjobb inte många ledtrådar när det gäller soundet. För snarare än ett möte mellan blodig biffthrash och luftig dessertemo är ”Ironiclast” ett alternativrockigt hopkok som hellre för tankarna åt Foo Fighters och Queens Of The Stone Ages mest flamberade stunder. Gott som sådant. Men också ytterligare ett bevis på att dylika kändisprojekt sällan ger några stjärnor i Guide Michelin.

Bästa spår: ”Blues having the blues”.

Krossa ”Idol” – med Anvil

av Mattias Kling

Anvil

Förra året lyckades en gräsrotskampanj som tröttnat på tv-programmet ”The X Factors” listdominans i juletid skicka upp Rage Against The Machines ”Killing in the name” överst på försäljningstoppen i England lagom till klappdags. Ett styrkebesked som bevisar hur bra det kan gå då alla rockfans sluter sig samman i stället för att kasta skit på varandra.

Nåväl. I Sverige heter nämnda program ”Idol” och finalens av årets upplaga äger rum i Globen i kväll. Och säkert som mandeln i gröten lär Jay Smith eller Minnah Karlsson (som gör upp om segern i afton) vara ett hett namn i topp på listorna veckorna som följer.

Men, det finns ett sätt att slå dessa planer i sank. Och samtidigt ge de älskvärda kanadensiska slitvargarna i Anvil sin första singeletta i Sverige någonsin. På Facebook har Anders Mannio och Ronnie Schmidt dragit igång Anvil Aid – med syfte att skicka upp Lips och pojkarnas låt ”Metal on metal” på toppen av listorna. Över 3 000 personer stödjer redan kampanjen. Vill du göra det du också så hittar du eventet här.

Kom ihåg: tillsammans är vi starka.

”Idol” suger – Anvil duger!

Sida 101 av 191
at the gates Cd recensioner death metal europe festival getaway rock gästblogg hårdrock in flames iron maiden metal metallica motörhead punk Rock slayer spotify sweden rock thrash metal tävling