Arkiv för tagg amon amarth

- Sida 2 av 2

Bonusrecensionen: Evocation

av Mattias Kling

:+++:

Evocation

Illusions of grandeur

Century Media/EMI

DEATH METAL Ett album likt boråsarnas fjärde fullängdsgiv (vårens demorekapitulation ”Evoked from demonic depths – The early years” oräknad) aktualiserar ett ständigt dilemma för en skivrecensent:

Vid exakt vilken tidpunkt börjar bristen på ett eget sound äta upp eventuella kvaliteter? När övergår rena hyllningsinslag i simpelt plankande? Och när ska man avbryta surmagat dissekerande av detaljer och i stället hänge sig åt en helhet som i sammanhanget ändå går att definiera som ”bra”?

För mycket på ”Illusions of grandeur” går att sortera in i två kategorier: det At The Gates-rappa och det Amon Amarth-sturska. Så betydelsefulla tycks förebilderna vara att det är hart när omöjligt att ta sig an det nu presenterade materialet utan att referera till dem (något som inte blir enklare av att de sistnämndes frontman Johan Hegg gästar avrundande ”Into submission”).

Och på ett sätt är det obegripligt att en ensemble, vars historia går att spåra ända tillbaka till den första vågens svenska dödsmetall, inte i större utsträckning vågar förlita sig på sin egen kompetens och erfarenhet. Samtidigt som det krävs en total genrefiende att inte gå loss på de rappa tvåtaktsrusningarna i exempelvis titelspåret och ”Metus odium” – speciellt inte när de samsas med variationsgivande inslag som snarare premierar tyngd före hastighet.

På så sätt är det avyttrade själva sinnebilden av svårbedömt. Hade jag haft något som ens kan liknas vid hår hade jag slitit det i ren frustration över min egen velighet.

Äh, varför göra det svårt? Jag gillar ju det här. Nämnda invändningar till trots.

Bästa spår: ”Into submission”. (Lyssna på skivan på Spotify)

Veckans texter

av Mattias Kling
Amon Amarth

:++++:

Amon Amarth

Surtur rising

Metal Blade/Border

METAL Den dynamiska renovering av soundet som lyfte ”Twilight of the thunder god” till så hisnande höjder fortsätter att ge ett resultat som imponerar. För även om kraftklubben från Tumba ännu är mästare på att göra slagkraftiga utbrott drivna av en laboratorieperfekt avvägning mellan dödstordön och traditionalistmetal är det främst i de mer finkänsliga detaljerna som den når störst slagfärdighet. 

Det märks exempelvis i en subtil ”Dexter”-passning i plattans avrundande monsterclou. I de påträngande refrängmelodier som en supervass ljudbild spränger sig igenom berg eller i den ohämmat ståtliga avrundningen på ”The last stand of Frej”. För det är just där – i avvägningen mellan barbröstat stridslarm och sansat handlag – som Amon Amarth hittar det segervapen som gör att gruppen kan smula sönder konkurrensen. 

Och samtidigt lyckas bevisa att man inte behöver attackera i parti och minut för att gå segrande ur striden.

Bästa spår: ”Doom over a dead man”.

Godflesh

ÅTERBLICKEN: GODFLESH SLÄPPER GENREDEFINIERANDE DEBUTALBUM

Titeln är hämtad från ett slangord för maskingevär. Men det är ingen höghastighetseld som avlossas.

Möt en städpatrull som i stället maler dina öron till köttfärs med dundrande envishet.

VAR? Birmingham, England.

NÄR? November 1989.

VARFÖR? Att påstå att skivan är före sin tid är både korrekt och helt urbota dumfel.

Mer sant är då att duons fullängdsdebut är en skapelse som såg ljuset i en kontext där det stod ut som en illa hopknuten skräppåse på soptippen. Inklämd mellan epokdefinierade verk signerade Bolt Thrower, Napalm Death, Terrorizer och Carcass i utgivningskatalogen hos då så tongivande mangelleverantören Earache placerades Godflesh nämligen i ett sällskap där de inte hörde hemma.

Fjärran från kollegernas banbrytande dödsmangel och virvelvindssnabba attacker är ”Streetcleaner” minst sagt en väldigt udda fågel. Influenser från filmer av Ken Russell och David Lynch, hemstadens deprimerande vardag, Throbbing Grissle, Crass och mycket fult tjack upphör allmän väg redan i de första tonerna på ”Like rats”. Trummaskinen bultar som en asfaltsborr i slow motion, gitarrerna är så nedstämda att tonerna spricker och skaver medan lyssnaren för varje ton skjuts allt närmare en mental kollaps.

Om fyra veckor framför upphovsmännen Justin K Broadrick och Benny Green ”Streetcleaner” i sin fulla prakt på den holländska finsmakarfestivalen Roadburn.

Det låter som rena rama närvaroobligatoriet, inte sant?

Amon Amarth-nytt

av Mattias Kling

Nytt år – då ligger Tumbas råbarkade vikingadödsensemble och lurpassar på en intet ont anande metalpublik.

Första attacken kommer i och med albumet ”Suturs rising”, som släpps via Metal Blade den 23 mars.

Men inte nog med detta angrepp. Mindre än två månader senare blir det dunkardags på scen i Sverige också.

Två framträdanden är bokade, Tyrol i Stockholm den 14 maj och Trädgårn i Göteborg dagen efter. Uppvärmare på Stockholmsspelningen blir utmärkta amerikanska death metal-truppen The Black Dahlia Murder.

Vid Odens skägg – det blir en högtidsstund för alla drägg.

Så hyllades Dio på Sweden Rock-båten

av Mattias Kling

Senaste veckan har det dykt upp en rad publikfilmade videoklipp från den unika hyllningskonserten till den bortgångne metallegendaren som ägde rum på Östersjön 7–8 oktober.

Några av Sveriges största hårdrocksprofiler gjorde då gemensam sak för att stämma upp i tribut till Ronnie James Dio, som gick bort den 16 maj i år. Showen inleddes med att Lion’s Share framförde några stycken tillsammans med gästsångare som Johan Edlund (Tiamat), Johan Hegg (Amon Amarth) samt Charles Rytkönen (Morgana Lefay). Mittenpartiet såg Gothenburg Allstars (med bland andra Björn Gelotte och Peter Iwers från In Flames samt Adde Andréasson och Jocke Berg från Hardcore Superstar) tolka ”Only in the night”, ”Stargazer” och ”Rock ’n’ roll children”, innan Lion’s Share återvände med gästhjälp av Messiah Marcolin (ex-Candlemass), Mike Wead (Bibleblack, King Diamond), Mats Levén (Krux) och Jens Johansson (Stratovarius).

Konserten avslutades sedan med att alla musikerna gemensamt framförde ”Stars”, välgörenhetslåten som gavs ut av projektet Hear N’ Aid.

Den kompletta setlistan var som följer:;

1. ”E5150”
2. ”Mob rules” (Lion’s Share)
3. ”Stand up and shout” (Lion’s Share)
4. ”Holy diver” (Lion’s Share)
5. ”Egypt (The chains are on)” (Lion’s Share med Johan Edlund)
6. ”Man on the silver mountain” (Lion’s Share med Johan Hegg)
7. ”Don’t talk to strangers” (Lion’s Share med Charlie Rytkönen)
8. ”One night in the city” (Gothenburg Allstars)
9. ”Rock ’n’ roll children” (Gothenburg Allstars)
10. ”Stargazer” (Gothenburg Allstars)
11. ”Children of the sea” (Lion’s Share med Messiah Marcolin och Mike Wead)
12. ”Sign of the southern cross” (Lion’s Share med Messiah Marcolin och Mike Wead)
13. ”Tarot Woman” (Lion’s Share med Mats Levén och Jens Johansson)
14. ”Rainbow in the dark” (Lion’s Share med Jens Johansson)
15. ”Heaven And Hell” (Lion’s Share)
16. ”Stars” (alla)

Jag småhyllar: Supernova records

av Mattias Kling

Så här i valtider vill jag dra fram en gammal MUF-slogan. Inte för att jag på något sätt må sympatisera med detta ungdomsförbund eller dess så kallade arbetarvurmare till moderparti. Utan bara för att den stämmer in på en punkt.

Jag älskar att äga.

Skivor, det vill säga.

Ni vet, barn. Den där produkten som en gång i tiden, samtidigt som man kommunicerade med röksignaler och klädde sig i djurhudar, faktiskt var bärare av den musik ni nu streamar på Spotify eller tankar ner på The Pirate Bay. En fysisk produkt. Som kändes, luktade och säkert också smakade om man så önskade. Alltså, en fysisk tingest som gjorde allt det som en smidigt spridd mp3-fil inte gör.

Ja. Jag står för det. Jag älskar skivor.

Därför vill jag i dag blogghylla Supernova records lite extra. Inte för att bolaget har en exceptionell repertoar som får mig att inrätta schemat efter dess planerade releaser. Utan för att det, trots vikande försäljningssiffror för fysiska exemplar, hårdsatsar och släpper skivor som om det inte fanns någon morgondag.

Och detta trots att det lanserats så sent som tidigare i år. Alltså i en tid då det för många kanske känns mer attraktivt att ta ut besparingarna och boka in en helkväll på Casino Cosmopol än att investera i musikutgivning.

Därför hyllar jag nu lite okritiskt labelbossen Johnny Hagel (tidigare svenskansvarig för Roadrunner samt basist i exempelvis Tiamat) och distributören Cosmos Music Group (Bonnier Amigo). Så länge det finns satsningar så kan man aldrig kalla skivbranschen för död och begraven.

Och även om dess släppschema, som tidigare har påpekats, inte har innehållit några utgåvor som kommer att slå sig in ens på en ganska omfattande årsbästalista så finns det ändå några releaser som jag i sammanhanget vill uppmärksamma. Märk väl att jag inte recenserar dem som sådana, eller använder någon betygsbedöming för att avgöra dess förträfflighet. Ta det bara på tips om musik för oss – som älskar att äga skivor.

Pray For Locust

Pray For Locust ”Swarm”

Stockholmsband som gör grooveriktig metalcore utan messång och som hämtar mer uppenbara influenser från Lamb Of God eller Raised Fist än från exempelvis USA-normens At The Gates. Lyssna mer här.

Gormathon 

Gormathon ”Lens of guardian”

Bollnästruppen må ha ett namn som för tankarna åt dödsmetallhållet, men jungfruresan är en mer lättsmält historia än så. Tänk ett Amon Amarth på dubbel hastighet och med sång som ligger i det mer traditionella högre registret. Då kommer du ganska nära det du kan lyssna på här.

Misanthropian

Misanthropian ”A torture of your own design”

Death metal på riktigt får du i stället här. Att huvudstadsgänget har ett gott öga till Behemoth visas med tydlighet i öppningsspåret ”March to dominate”, medan det i resten av styckena finns det en nerv av såväl Cannibal Corpse som Immolation. Gillar du din dödsbiff relativt blodig och ganska senig? Då lyssnar du mer här.

Nya festivalbokningar

av Mattias Kling

Utan att överdriva kan man säga att det rasar in nya attraktioner på sommarens festivaler.

Metaltown (Göteborg 18–19 juni) presenterar inte mindre än tio nya akter, av skiftande rang och kvalitet. De nya bokningarna innefattar Coheed & Cambria, Amon Amarth, Hatebreed, The 69 Eyes samt gamle Korn-gitarristen Brian ”Head” Welch. För en komplett uppdatering, besök hemsidan

Även Sweden Rock (Norje 9–12 juni) har fortsatt sin presenationsparad med bland andra Steelwing, utmärkta thrashensemblen F.K.Ü, Dundertåget, Michael Monroe, Winger samt Sator. Dessutom har en utökad version av speldagsordningen presenterats på hemsidan.

Passande lyssning?

Så klart Sators finfina ”I wanna go home” från ”Headquake”-skivan.

Evile-basist död i Sverige

av Mattias Kling
Mike Alexander, Evile

Nyhetssajten blabbermouth.net uppger att brittiska thrashensemblen Eviles basist Mike Alexander har avlidit i Luleå i går efter att plötsligt ha insjuknat och förts till sjukhus. Han blev bara 32 år.

Evile skulle ha spelat på Kulturens hus i staden på måndagkvällen tillsammans med Amon Amarth och Entombed som Sverigepremiär på gruppernas gemensamma turné. De båda blågula akterna genomför dock de bokade gigen i Östersund, Örebro, Göteborg, Malmö och Stockholm som planerat utan Evile.

West Yorkshire-kvartetten släppte den 21 september sin andra fullängdare ”Infected nations” via Earache och gruppens kvarvarande tre medlemmar har offentliggjort följande meddelande för att uttrycka sin sorg:

”This is so hard to find the words to express fully how we feel. We can’t believe or accept what’s happened. One minute we’re talking to our buddy, Mike, the next minute we can never speak to him again.
There’s so many things rushing through our heads that we want to say, do and feel. We half expect him to come round the corner and call us ’dickheads’. We can’t get our heads around it.
It upsets us so much that he was away from his family when this happened, although knowing 
Mike, we’re at least glad he was on tour doing what he loves.
We’re lost for words. We all miss him so much already. He was such a headstrong, genuinely nice guy who loved music and his family. We’ve got so many brilliant memories with him.
Our hearts go out to his daughter, family and friends at this tragic, difficult time.
Mike is much loved and is sorely missed.
Rest in peace, brother.”

Enligt Norrländska Socialdemokraten på nätet är den troliga dödsorsaken en hjärnblödning.

Entombed tillägnade tisdagskvällens framträdande i Östersund till Alexander.

Sida 2 av 2
at the gates Cd recensioner death metal europe festival getaway rock gästblogg hårdrock in flames iron maiden metal metallica motörhead punk Rock slayer spotify sweden rock thrash metal tävling
  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Sandra Wejbro
  • Nöjeschef: Andreas Hansson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB