Så blev det alltså en landskamp där man satt på läktaren, efter att Marcus Berg misslyckats med en tredje mottagning på kort tid, och tänkte: ”Var är Ranégie”?

Nu drar jag inga större växlar på storförlusten på Brasilien, och det är naturligtvis massa spelare före MFF-forwarden i kön som inte kunde vara med i onsdags men jag tror nog att Sverige hade hotat brassarna lite bättre om vi lyckats behålla bollen där uppe några sekunder i alla fall. Det dröjde till en bit in i andra halvlek, tror jag, innan Sverige kom upp i en sekvens där de hade bollen inom laget över tio passningar.

…annars var passningsspelet bedrövligt, rent ut sagt.

Men jag drar alltså inga större växlar, det var för många ordinarie som saknades och utan dem är Sverige inte bättre än så här, precis som jag inte drog några större växlar av segern mot Frankrike i EM.

Ni får rätta mig om jag har fel men jag tror inte att Sverige vunnit en enda match under Erik Hamrén där motståndarna varit bättre på papperet och santidigt haft något att spela för. Frankrike? Visst, men de var redan klara för EM-kvarten. Holland? Ja, men de var redan klara för EM.

Nåväl, försvarsspelet var inte så illa ändå trots tre insläppta. Organisationen satt bra, Andreas Granqvist var trygg och vårdad. Men Jonas Olsson tappade bort Leandro Damiao vid 0-1-målet, det var mindre bra, och Sebastian Larsson lät Neymar skicka in det där inlägget lite väl ostörd, det var också mindre bra.

Å andra sidan – Damiao och Neymar var brassarnas bästa och förr eller senare lyckas de naturligtvis såra ett lag som Sverige. Ingen kan vara förvånad över det.

Behrang Safari gjorde en helt okej insats till vänster och vi ska inte glömma, att det faktiskt inte släpptes in något mål på hörna.

Andreas Isaksson, för dagen lagkapten, var arg som jag aldrig sett honom förrut när Brasiilien fick (en feldömd) straff. I vredesmod sparkade målvakten iväg bollen som gick hela vägen över Råsundas tak och landade nånstans i närheten av den nya spårvagnsstationen. Andreas blev därmed den andra spelaren i världshistorien (?) att lyckas skicka ut en boll från Råsunda. Den förste ska ha varit Pontus Kåmark med sin första rensning för AIK. Detta påstår i alla fall (fd) TT-Johansson.

…historiskt arg var han i alla fall.

Ja, Isaksson alltså. (fd) TT-Johansson har jag egentligen bara sett arg en gång och det var när han skulle framföra ett officiellt klagomål från TT till presschefen Hans Hultman när vi inte fick tala med landslagsläkaren Leif Swärd under förlägret på Gotland.

(Fast jag vet inte om (fd) TT-Johansson var så arg egentligen, han var mest officiell).

I övrigt?

Nja, inte mycket. Tobias Hysén gjorde ett snyggt inhopp.

Sverige har bara förlorat med större eller liknande siffror två gånger tidigare på Råsunda: 1974 mot Holland (1-5) och 1958 mot Brasilien (2-5). Ödets ironi att det hände igen i just avskedsmatchen.

Pelé visade ett lätt steg på innerplan inför avspark när han sprang ett litet ärevarv och gjorde en mycket oväntad high five med svenska landslagsläkaren Anders Vallentin som var snabb att få upp näven.

Annars fanns inte så mycket att skriva hem om efteråt, ett tag mot slutet av matchen hade jag inte ens underlag att få ihop till en tweet, då är det illa.

Sedan började vågen rulla och då fanns det åtminstone anledning att be folk att sätta sig ner.

Till slut gick vi på ”Wernbloom vs Neymar”- spåret till papperstidningen och det funkade även om Pontus var lite ovillig att prata om sina kapningar. Och det är klart, den stämpeln vill du kanske inte ha – spelaren som sparkade sönder världens just nu största fotbollstalang. Nu var det nog ingen fara med brassestjärnan även om han tydligen var för illa tilltygad för att ta sig ut i intervjuzonen.

Sebastian Larsson var åter tydlig med att han inte vill spela högerback, när Krokodilen frågade vad det är som inte är roligt med att spela högerback svarade Sebastian:

– Allt.

Knepigt läge, så klart, men om Hamrén anser att ”Seb” är bästa högerbackslösningen för laget, då tycker jag nog att han får rätta in sig i ledet och göra jobbet.

Att det ska vara så svårt att få fram högerbackar i det här landet? Även Mikael Nilsson var ju en mittfältare som skolades om.

Nya tag mot Kina på Olympia, sedan börjar VM-kvalet mot Kazakstan på Swedbank några dagar senare. Däremellan ska jag hinna ut en sväng i skog och mark på den här nyligen inhandlade rackaren…

…Miss Modin har redan döpt henne till Crossolina, och det hela var faktiskt Fröken Frändéns idé. Under ett samtal om livet härom dagen sa hon till mig att bejaka mina intressen. Sådana har man ju inte så många men cross är ett av dem så varför inte ta upp det igen.

När är Novemberkåsan?

Tog med Bank på The Dark Knight Rises i går kväll och efteråt spelade han oberörd men jag hur det lyste i ögonen. I dag ska jag vara med i en paneldebatt om filmen som är tänkt att mynna ut i någon slags podcast, det känns som att det kan sluta precis hur som helst.

EM är över, Sverige gjorde en storartad avslutningsinsats mot Frankrike, seger 2-0 efter tajt försvarsspel och ett blixtrande anfallsspel i andra halvlek när ”Chippen” byttes in och skapade alternativ i djupled i ett inhopp som snuddade vid fem plus.

Vi trodde på ”Chippen” i startelvan redan mot England, så blev det inte, kanske borde han startat den matchen men det är förstås väldigt lätt att vara efterklok.

Tog det sista snacket med Olof Mellberg, han berättade att han pratat med Erik Hamrén och sagt att det till 99 procents säkerhet är över. Jag tror inte att Olof spelar mer i landslaget vilket förstås är synd då han visade mot Frankrike att han fortfarande håller på högsta nivån. I arbetet mot oss i medierna har Olof alltid varit en hedersman, han gillar inte intervjuerna men han ställer upp utan att gnälla och jag kan inte påminna mig några större kontroverser.

Det sista som hände innan landslaget lämnade Olympiastadion var det här, Sportbladets Kaninen dröjde kvar med Kim Källström, en inte helt ovanlig syn…

…mer glöd där än hos Konkurrentens ende krönikör som plötsligt somnade i presscentret…

…och här har vi (före detta) TT-Johansson som sliter mot en redan passerad deadline från ett golv i något av medieutrymmenas hörn…

…Erik Hamrén höll en sista presskonferens på Platium Hotel, han var stolt över spelarnas insats men kunde inte kalla att åka ur gruppen för godkänt. Jag håller inte med, jag tycker att Sveriges EM är godkänt, jag hade inte förväntat mig att de skulle gå vidare men jag hade inte förväntat mig att de skulle slå Frankrike heller. Däremot tycker jag att förbundskaptenen är underkänd som inte gav sina spelare bästa förutsättningarna genom konstiga laguttagningar och mycket experimenterande, i synnerhet då under genrepen och de två första matcherna.

Hamrén själv ansåg – lite oväntat – att kritiken mot honom i medierna varit nyanserad och saklig, han hade inget att anmärka på trots att både Simon Bank och jag gått ganska hårt fram. Hamrén levererade ett antal förklaringar till att Sverige inte lyckades ta poäng mot Ukraina och England, han återkom han flera gånger till Elmanders skadade fot, samt mål som inte borde ha släppts in. Annars var det här en presskonferens där det var mer intressant att notera sådant Hamrén knappt sa ett ord om – nämligen sina laguttagningar och experimenterandet.

Hamrén och Informationschef Nystedt hängde slutligen ut Expressen som respektlösa då en av deras fotografer häckat i vassen och smygfotograferat spelarhotellets trädgård, bland annat när fruarna var där, plus rövbombningshaveriet och även att Expressen fått ”gult kort” av Uefa då de olovligen filmat en presskonferens.

Enligt Nystedt måste landslaget ta ett möte med Expressens ledning eftersom tidningen varit ensamma om den här typen av journalistisk. Det var länge sedan jag hörde ett landslag formulera en mediakritik så öppet och skarpt.

Till sist är det bara att konstatera att EM är slut för min del, skägget är borta, i morgon åker jag hem och kör ett race till innan semestern och jag följer givetvis Lasse Sandlins gamla devis: efter ett mästerskap måste man jobba på den första allsvenska matchen. För att inte sväva iväg, tro att man är något utan ner på jorden direkt.

Skakade hand med landslagschefen Lasse ”Tick-tack” Richt efter ännu ett mästerskap och vi var som vanligt överens om att det här var det sista.

– Och du måste klippa dig, sa ”Tick-tack”.

Nåja, tack och hej säger…

…Lauler…

…och Nolte…

Det blev ett konstigt svensk-EM på det sättet.

Vi gick in med låga förväntningar och i och med att det blev förlust direkt mot Ukraina – ”Vår joker är bränd”, som Kim Källström uttryckte det dagen efter – så hann det aldrig byggas upp en tro på avancemang, i alla fall inte hos mig.

Därför inte den sedvanliga mästerskapsdepressionen, och förutom hos Anders Svensson upplevde jag inte besvikelsen särskilt stor hos spelarna eller förbundskapten Erik Hamrén heller. Då var det mer nedstämt efter Ukraina-matchen.

Kanske hade de samma känsla som vi som följt laget på nära håll: med den svåra gruppen, alla problem på vägen, en orutinerad förbundskapten och så många mästerskapsdebutanter hade det krävts ett litet mirakel för att gå vidare – men det dök ens aldrig upp en anledning att tro på ett.

När det kommer till spelarinsatser var det väl egentligen inte någon spelare som gjorde två riktigt bra insatser. Zlatan var riktigt bra i första matchen, Mellberg och Isaksson i andra, Kim var okej i båda, Anders gjorde ett bra inhop och en bra förstahalvlek mot England, Rasmus Elm en bra andra mot Ukraina…jag vet inte om det var så mycket mer?

Erik Hamréns misstag har jag pekat på i ett tidigare inlägg, han var inte godkänd men det var hans mästerskapsdebut så det finns en förklaring.

Nu blir det till att raka av sig Nolte-skägget och ta en ledig söndag. Jag skippar Zlatans presskonferens och tänkte ta mig till Tjernobyl-området, det är trots allt bara tio mil härifrån.

Sedan får man väl försöka skrämma upp någon form av vinkel inför Frankrike och jag lider med alla fans som är kvar i Kiev för detta och dem som laddat för att åka hit och nu får se en för svensk del betydelselös match.

På tisdag ska vi spela journalistlandskamp mot fransosernas murvlar som kommer med bland andra Robert Pirès. Blir det inga ändringar är det Koncha Zaspas konstgräs som gäller och avspark vid 11.00.

Att spionera på en stängd landslagsträning kräver list och mod. I går blev jag utslängd av fyra olika vakter – inklusive presschefen Hans Hultman.

Olympiastadion i Kiev är en dröm för spionerande journalister, det finns öppningar runt hela arenan. Det upptäckte vi inför premiären mot Ukraina då vi var ett gäng murvlar som såg hela träningen bakom ett järnstaket.

I går var det dags igen – men nu var bevakningen plötsligt rigorös.

Landslagets öppna träning på Dynamo Stadion i centrala Kiev lockade uppskattningsvis 1500 svenska fans.
Och Lennart Johansson.

Gammel-Lennart joggade in på planen när träningen var slut, lätt i steget tack vare sin käpp. Det var en fin bild bild när den 82-årige ex-pampen skrev autografer på fansens tröjor. Sedan blev han intervjuad av kinesisk tv och jag tar det som det var, på engelska.
What do you think about the game against England, mr Johansson?
– We normally beat them.
And the result?
– 3-1.
Who score the goals?
– Have you heard about Zlatan?

Det kinesiska tv-teamet verkade nöjda och Lennart kunde fortsätta med autografskrivandet och berättade för Sportbladet att han tyckte att Erik Hamrén borde peta Markus Rosenberg. Det var inte den enda åsikten om startelvan, Martin Olsson anser att Christian ”Chippen” Wilhelmsson ska starta på någon av kanterna. Han vill alltså peta Ola Toivonen eller Sebastian Larsson och vi får se hur det uttalandet landar i gruppen. Brukar vara känsligt.

En annan fin bild från den öppna träningen var far och son Hysén: pappa i landslagströja på supportrarnas sida av räcket, Tobbe i träningskläder på spelarnas. Efteråt sprang jag på Glenn utanför arenan när han fått tag på en bira. Jag frågade om han var redo för journalistlandskampen mot England på fredag?
– Nej det vete fan, då måste jag ju ta det lugnt på kvällen, sa Glenn. 
Man skulle varit supporter i stället.
Eller ännu hellre: man skulle varit Glenn…

L L L L L
Är det verkligen så klokt? tänkte vi när landslaget skulle träna inför fansen direkt på förlusten mot Ukraina. Men känslan blev den motsatta: det här gav spelarna energi. Härlig stämning, ramsorna rullade och solen sken.

L L L L
Tappade min ukrainska mobiltelefon i en taxi på väg hem från träningen. Inte så bra kanske men det innebär åtminstone färre samtal från stressade chefer. Och det är mycket värt när vi går in på 21:a raka arbetsdagen. 

L L L
Komisk bild när TV4:s Patrick Ekwall intervjuade Jonas Olsson intill träningsplanen. Vapendragaren Olof Lundh? Han (i vit skjorta) höll i solparasollet…

L L
De rörliga bilderna på Wilands arsle är förstås roliga, men mobbningsdebatten bisarr och okunnig. Min nyhetsbedömning av händelsen var två rader i den här spalten – konkurrenten gjorde fyra papperssidor…

L
…det blev en så kallad snackis som landslaget fick hantera och spelarna var upprörda: ”Reportern är en lögnare och en patetisk människa”, sa Anders Svensson i ett förvisso mindre genomtänkt uttalande.

Letade i min arbetsväska som har hängt med sedan VM 2006 efter en sådan där ”IN MED KIM!”-knapp. Om jag hittat en hade jag strukit över Kim – och skrivit dit Anders. 
In med Anders Svensson.

Den där kampanjen är kanske inte Aftonbladets stoltaste ögonblick i historien men framför allt blir den ofta felaktigt beskriven numera. Det var aldrig någon kampanj mot Anders Svensson, det var en kampanj för att Kim Källström skulle in i laget. Dåvarande krönikören Lasse Sandlin skrev i krönikan som hängde ihop med kampanjen att Anders och Kim borde spela tillsammans.

Så var det då.
Så är det nu.

När Sverige möter England på fredag handlar snacket bland journalisterna här i Kiev om att Anders och Kim ska ta hand om det centrala mittfältet och Rasmus Elm får flytta ut till vänster. Många är övertygade om att Erik Hamrén resonerar likadant – och att även Johan Elmander är tillbaka i elvan efter att han stoppade sig själv från att starta mot Ukraina.
– Jag hade behövt några träningspass till i benen. Jag kände mig inte redo för att starta helt enkelt, sa Elmander vilket visar att han är en riktig lagspelare.

På gårdagens pressträff sa Kim Källström att Sveriges startelva mot Ukraina innehöll ”väldigt många offensiva spelartyper” så jag frågade:
Menar du att ni var felbalanserade från start?
– Nej.
Vad menar du då?
– Jag menar bara att vi hade väldigt många offensiva spelartyper på planen. 

Det som kallas svar på tal?

L L L L L
Det tog ett par veckor men nu börjar det likna något. Frågan är om jag inte har gått förbi Glenn Strömberg i den pågående Nick Nolte-tävlingen…

Nolte?

Lauler?

L L L L
”Reserverna” såg ut att ha kul på träningen i går. Johan Wiland förlorade en gris, drog ner shortsen och ett antal spelare fick prickskjuta vristskott mot hans arsle.

L L L
Ukraina-spionen Peter Wettergren sa att inget i Ukrainas sätt att spela hade överraskat honom. Då frågade jag om Erik Hamréns offensiva startelva överraskade honom. Det svarade han inte på utan garvade och gick.

L L
England har utmanat Sverige i journalistlandskamp på fredag. De kommer med Stan Collymore och Chris Waddle medan vi har återbud från Glenn Strömberg som har för ont, Glenn Hysén får vi inte tag på och tja, inte så mycket mer.

L
Snacket om att det är medierna som skrivit upp Sverige. Vad jag vet har de allra flesta hela tiden varit skeptiska till att Sverige överlever den här gruppen. Själv köpte jag bara med mig snus som räcker till nästa onsdag. Det om något är ju ett bevis.

Ibland blir det nästan precis som man hade tänkt sig.

Vi sitter i presscentrat, kollar Frankrike-England, väntar på att kliva ut på Olympiastadion och insupa den häftigaste av alla upplevelser under en mästerskapsmatch (som du kan räkna in på förhand): sekunderna precis när avsparken går igång till publikens jubel och ljudliga förväntningar. De fem sekunderna är oslagbara.

Niva och jag besökte Camp Sweden vid lunch, vi skulle hålla ett uppsnack på stora scen och solen sken, fansen hade precis öppnat den första och vi hade sådan tur att startelvan blev offentlig precis då. Vi hade faktiskt något att säga vilket verkade uppskattat…

Ni som följer bloggen vet att jag tidigare skrivit om Mannen med tjurnacken, han kom fram till scenen i dag och överräckte ett kuvert till mig som han ville att min reporterkollega Johan Flinck skulle ha. Kuvertet innehöll ett par öronproppar så nu ska Flinck inte störas av Mannen med tjurnackens snarkningar något mer…

Startelvan?

En offensiv satsning rakt igenom, i alla lagdelar, i (nästan) alla val som gjorts spelar det offensivaste alternativet: Lustig, inte Granqvist – Olsson, inte Safari – Elm, inte Svensson – Toivonen, inte Elm – Rosenberg, inte Toivonen. Och Zlatan som tia på det vilket också är ett offensivt val.

Det är offensiven som varit Erik Hamréns linje genom större delen av kvalet och han fortsätter på den inslagna vägen trots att det är allvar nu. Det är modigt, det är vågat, det är galet och det innebär att det lär göras mål här ute i kväll – i båda riktiningar.

Vi bommade startelvan i dagens tidning på en position – Johan Elmanders. Det är lite märkligt att han inte spelar men ändå är spelklar på bänken. Men Hamrén har resonerat så tidigare, när han bänkade Zlatan hemma mot Finland. Hamrén lutar sig mot att fotbollsmatcher avgörs i slutet och bättre att ha spelare som kanske inte orkar 90 minuter på planen då. Det normala är annars att man startar med bästa laget och byter vid trötthet. Mot Finland gick det bra…

Kiev är verkligen en gulblå stad i dag, Ukrainas flagga är lite mattare i färgen, men det råder ingen tvekan om att det är många svenskar här, pratas om 12 000-13 000. Just nu pågår marschen mot arenan.

I en annan tid, ett annat liv hade jag stannat kvar på campingen, sänkt ett par kalla och gått på fajten som en helt vanlig svenne men nu är man här för att göra ett jobb och efteråt kommer det att bli ett race utan dess like, det är många sidor som ska fyllas och timmarna få.

Det är klart att en lyckad inflyttningsfest skulle göra det hela lite mer lättjobbat och grannarna får klaga hur mycket de vill…

…det är alltså bilden på Sportbladets pappersetta i dag där vi ber om ursäkt på förhand om inflyttningsfesten skulle bli lite högljudd.

Fotbolls-EM spelas i Ukraina, ändå har krigsreferenserna lyst med sin frånvaro.
Fram till i går.

Ukraina och Sverige möts ju här i Kiev i kväll, bara 30 mil från Poltava där Karl XII gick på pumpen för drygt 300 år sedan. Men uttrycket ”som svenskarna vid Poltava” (Как шведы под Полтавой) lever kvar vilket betyder ungefär att man står helt handfallen och maktlös.

I går dök ämnet upp när Ukrainas förbundskapten Oleg Blokhin höll presskonferens på Olympiastadion. Den förste journalist som fick ordet ställde ingen fråga, han knallade fram till podiet och överlämnade en 500 sidor tjock tegelsten om just slaget vid Poltava som han tyckte att Blokhin skulle studera så här dagen före match.
– Då blir det inte mycket sömn, sa förbundskaptenen bistert och avböjde vidare frågor i ämnet.
Men de ukrainska journalisterna lät sig inte nöjas och till slut tröttnade Blokhin på riktigt:
– Jag vill inte prata om arméer, Poltava eller politik! Det är en fotbollsmatch vi ska spela i morgon.

Själva ägnade vi kvällen åt att diskutera vilka spelare Erik Hamrén ställer i främsta ledet. Blir det verkligen Lustig till höger och Granqvist bredvid Mellberg? Vågar Hamrén spela Ola Toivonen som vänsterytter? Ska Anders Svensson bänkas? 

Jag bad två reportrar och två krönikörer på Sportbladet att skriva ner sin elva, la till min egen och det blev fyra olika varianter. Bara Simon Bank och Fitness-Wagner lämnade in exakt likadana. Vi får se om någon prickade helt rätt – det förtjänar i så fall en liten hyllning.

Om några timmar flyttar Sverige in på sin nya hemmaarena för den första av tre gruppspelsmatcher – ska vi säga 2-2? Det brukar ju ta ett tag att finna sig helt tillrätta…

L L L L L
Olympiastadion är en dröm för spionerande journalister. Tyvärr hade Erik Hamrén nog kalkylerat med det för även om den stängda träningen gav några svar fick vi långt i från alla vi ville ha…

L L L L
Zlatans Ibrahimovics presskonferens inför världspressen. Inte för att den gav så mycket nyhetsmässigt men lagkaptenen bjöd på långa utläggningar och var en god ambassadör för svensk fotboll. Ett proffs numera.

L L L
Ukrainsk tv visade i natt hela Sveriges öppningsmatch från EM 2004, 5-0 mot Bulgarien. Kanske inte någon klockren uppladdning för de ukrainska fansen men jag njöt av Micke Nilssons yviga och kolsvarta man.

L L
Erik Niva klev av flyget i tron att han landat i Kiev. Men på grund av en storm hade planet gjort en u-sväng och återvänt till Charkiv (varifrån de lyfte). Först i transitbussen insåg Niva att han var tillbaka på ruta ett.

L
Knallade ner till fanzonen för att känna på pulsen. Träffade svenska fans och frågade ”Var är Glenn?” och fick till svar ”Där inne”. Tyvärr stängde insläppet klockan tolv och vi fick vända hemåt. Men det såg ut att vara fullt ös.

Vi satt på Opera Hotels uteservering och slickade såren efter mixad zon, landslagsträning och journalistmatch när Edgar Davids, 39, knallade förbi.
Det var nog stort för honom att få träffa Robert Laul på Sportbladet för han föreslog att vi skulle ta en bild på oss två tillsammans.

För riktigt unga läsare kan jag berätta att Davids var en stor hjälte för många fotbollsfans världen över på -90- och -00-talet. Den Surinamfödde och hårt arbetande mittfältaren – av tränaren Louis van Gaal kallad ”pitbullen” för sitt markeringsspel – hade sina sina största framgångar i Ajax och Juventus och representerade holländska landslaget i över tio års tid. Davids uppmärksammades ofta för att han fick specialtillstånd att spela i skyddsglasögon då han lider av glaukom (grön starr).

Davids undrade varför jag gick omkring i fotbollsskor med en boll under armen på ett lyxhotell och jag förklarade att vi är ett gäng journalister som följer Sveriges landslag och hade styrt upp en match under deras stängda träning.
– För att jobba ner den här lite, sa jag och klappade mig på magen.

Davids, som sitter i Ajax styrelse, är i Kiev för holländsk tv och håller Holland som EM-favorit men hyllar också Roy Hodgsons beslut att göra Steven Gerrard till lagkapten. Däremot hade han ingen koll på att Sverige spelade sina matcher i Kiev.

Jag frågade om jag fick ta ett foto på honom men Davids insisterade på en bild på oss två tillsammans och räckte över min Iphone till sin följeslagare.
– Say hey to Zlatan and wish him good luck, sa Davids innan han knallade i väg…

Har de spelat ihop? undrade jag och fann följande intressanta samband på nätet:
Zlatans proffsklubbar är ju Ajax, Juventus, Inter, Barcelona och Milan. Davids spelade i Ajax, Milan Juventus, Barcelona och Inter. De var dock aldrig samtidigt i någon klubb men om Zlatan fortsätter att gå i Davids fotspår blir hans nästa klubb Tottenham, sedan återvänder han till Ajax innan karriären avslutas i – Crystal Palace.

Bonusfrågan: vilken före detta svensk landslagsstjärna avslutade sin utlandskarriär i just ”Eagles”?

L L L L L
Simon Bank lurade mig att byta Gomez mot Klose och min EM-elva är just nu kallare än en atomvinter i Mutant. Men skit samma, den tyska maskinen rullar framåt om än lite hackigt. Gott så.

L L L L
Vi snackade domarkvaliteten och Olof Mellbergs vansinnestackling mot San Marino dök upp. ”Hoppas domarna är bättre i EM”, sa mittbacken som fortfarande anser att han inte gjorde något fel. Envisheten måste beundras.

L L L
Patrick Ekwall vek ner sig från journalistfotbollen på grund av för mycket jobb. ”Du kan väl vara med under reklampauserna?”, föreslog jag och det anfallet hade TV4-stjärnan ingen kontring på.

L L
Konkurrenten avslöjar att en affär i Göteborg inte bara gör inläggen till Elmanders fotbollsskor utan även till hans tofflor: ”Han ser jättevass ut på träningarna”, säger representanten för butiken hur han nu kan veta det.

L
Inte nog med att vi inte får se träningarna, landslaget vägrar även att skicka fram Elmander (och Rosenberg) till intervjuzonen. Det är ju Elmanders fysik och matchform nästan allt handlar om nu.