I morgon, tisdag, fattar hälso- och sjukvårdsnämnden i Stockholms läns landsting beslut om upphandlingen av St Görans sjukhus. En gigantisk affär och ett kontrakt värt över tio miljarder kronor.

Det handlar om den största vårdupphandlingen i Sverige någonsin. Ordförande i nämnden är – Filippa Reinfeldt.

Men hennes borgerliga majoritet har hemligstämplat hela affären. Information till oppositionen har kommit sent och varit förbunden med tystnadslikt. Politikerna har bara fått muntlig information. 

I stället är det en grupp tjänstemän som förhandlat direkt med vårdbolagen. I morgon är tanken att politikerna bara ska ge sitt bifall till det färdiga tjänstemannaförslaget.

10 miljarder av våra skattepengar har alltså förhandlats utan att våra valda ombud fått delta. Och vad värre är – det handlar det om vården av de allra sjukaste.

Det enda som är känt är att vårdbolagen Capio och Aleris deltar i upphandlingen, men det kan röra sig om fler bolag. Det får vi inte veta.

Oppositionen fick fullständig information först för en vecka sedan. Tusentals sidor underlagsmaterial.

– När jag gräver i underlagsmaterialet blir jag bekymrad, säger Dag Larsson (S) till TT.

Mer får han inte säga. Men socialdemokraterna i nämnden kommer att lägga ner sina röster för att de fått för dålig information och för att beslutet inte ens kommer upp i landstingsfullmäktige

Filippa Reinfeldt försöker smyga igenom Sveriges största vårdupphandling. Det kanske gick när de slumpade bort Serafens vårdcentral, men det går inte den här gången. Nu kommer allmänheten och medierna att granska upphandlingen av St Göran.

 Men då kommer affären redan att vara avgjord.

Eva Franchell

I söndags röstade invånarna i Ekerö kommun nej till en utförsäljning av det kommunala bostadsbolaget. De vill ha kvar allmännyttan i Mälarkommunen.

Det definitiva resultatet kommer först i morgon, men redan i söndags kväll visade sammanräkningen att två tredjedelar av de röstande säger nej till den massivt borgerliga kommunledningens planer.

Därmed borde saken vara avgjord, skulle man kunna tycka. En folkomröstning är trots allt ett av demokratins starkaste uttryck.

Men inte på Ekerö. Omröstningen är nämligen ingenting kommunledningen önskat sig. Den har kommit till efter ett medborgarinitiativ, och eftersom valdeltagandet ser ut att stanna under 50 procent anser kommunstyrelsens ordförande, moderaten Peter Carpeland, att han kan strunta i resultatet.

Till Svenska Dagbladet säger han att det inte är ”absolut tvunget” ta valresultatet i beaktande.

Så är det. I Sverige är folkomröstningar rådgivande, Carpeland och hans kollegor har fått mandat att styra kommunen och väljarna kan visa sitt missnöje i nästa val.

Det finns bara ett problem. Vid det laget kan de kommunala bostäder som tidigare generationer byggt vara sålda och borta. Pengarna lär inte heller finnas kvar.

Privatisering och utförsäljning av gemensam egendom är inte några löpande beslut som går att ta tillbaka. När det är gjort är det gjort.

Att fullfölja utförsäljningen av de kommunala bostäderna i Ekerö kommun trots väljarnas tydliga besked skulle inte bara vara arrogant. Det kommer dessutom att påverka Ekerös utveckling för lång tid framöver.

Ingvar Persson

Jag noterade att chefen på Dagens Nyheters ledarredaktion – Peter Wolodarski – skrev om lönebildningen i helgen. Ett ”osexigt” ämne, om vi får tro Wolodarski. Annat är det med privatisering av äldrevården och Sveriges medlemskap i EU.

Nå ja, vi har väl alla våra preferenser.

Hur som helst skriver Wolodarski att lönebildningen är ett ämne som nästan bara diskuteras av experter. En märklig bild av verkligheten. I min värld tillhör löner de saker folk både funderar på och diskuterar mest hela tiden.

Wolodarskis tes är att de senaste 15 åren utgör något slags guldålder i den svenska lönebildningen historia, en guldålder som nu kan vara på väg att ta slut. Han går till och med så långt att han vänder på sambandet. För Dagens Nyheter är numer låginflationspolitiken ett resultat av lönebildningen, inte tvärtom.

Den gyllene epoken inleds med industriavtalet och formas av industrilönernas normerande roll för den övriga arbetsmarknaden. Hjältarna i berättelsen heter Stefan Löfven och IF Metall, och skurkarna en något diffus grupp LO-förbund som ”ignorerar statliga konjunkturinstitutets varningar”.

Vilken fräckhet…

Så där brukar det låta när Dagens Nyheter ger sig in i lönekampen. Det är Byggnads och Handels som hotar lönebildningen, inte lärarna eller sjuksköterskorna. Det kan kanske betraktas som målgruppsanpassning.

Men lite kan man ändå fundera på hur de får saker och ting att gå ihop där borta i Bonniersskrapan. Jag menar, under de femtom gyllene år som ligger bakom oss har ju LO faktiskt funnits med och samordnat lönebildningen. IF Metall och de övriga industriförbunden i LO har stämt av sina krav med tjänstemannafacken, men också med övriga LO-förbund.

Det har förstås retat arbetsgivarna, men det har fungerat, till för ett och ett halvt år sedan. Då bestämde sig nämligen arbetsgivarna för att först driva igenom ett avtal bara med industritjänstemännen, och sedan för att säga upp industriavtalet. Förmodligen är det en förklaring till att LO i årets avtalsrörelse inte lyckats samordna lönekraven, och till att saker och ting är så röriga som de är.

Till och med Wolodarskis hjälte Stefan Löfven talade trots allt om ”pay-back”, och den minnesgode kommer ihåg att konflikthotet i december vilade som ett moln över industrins förhandlingar.

Det är verkligen möjligt att dagens regim för lönebildning är på väg mot skymningen. Kanske är tiden när Medlingsinstitutet kunde administrera en arbetsmarknad i stort sett utan konflikter på väg att ta slut. Men det beror i så fall inte på fackligt lättsinne, eller på att löntagarna inte förstår värdet av reallönehöjningar.

Problemet är snarare att dagens system saknar mekanismer för att kunna hantera kraven på relativlöneförändringar. I klartext, det är nästan omöjligt att göra något åt till exempel den strukturella lönediskrimineringen av stora kvinnodominerade yrkesgrupper. Och det accepterar inte de fackliga medlemmarna, i synnerhet inte de som är diskriminerade.

Kanske skulle det finnas en lösning, som i så fall handlar om mer av facklig samordning och fackligt samarbete. Det är den funktion LO-samordningen haft. Möjligen kan den återupprättas och eventuellt breddas till att omfatta tjänstemännen.

Om inte återstår nog bara att ge statens medlare ett mer traditionell uppdrag, att helt enkelt upprätthålla arbetsfreden. Det skulle inte föra oss tillbaka till 1980-talets devalveringsekonomi, men det skulle antagligen leda till större klyftor och mer bråk.

Dagens Nyheters försök att i myndig ton uppfostra landets löntagare bidrar däremot knappat till en bättre lönebildning.

Ingvar Persson

De tre barnen och den man som mördades i terrorattacken vid den judiska skolan Ozar Hatorah i Toulouse förra veckan dödades på grund av att de var judar.

Den misstänkte gärningsmannen uppgav, innan han dödades vid polisinsatsen, att motivet var att hämnas palestinska barn.

–Det är dags för dessa brottslingar att sluta torgföra sina terrorhandlingar i Palestinas namn och sluta låtsas kämpa för de palestinska barnens rättigheter, sade Palestinas premiärminister Salam Fayyad till AFP.

Föreställningen att alla judar skulle vara ansvariga för allt staten Israel gör och därmed i princip legetima måltavlor har blivit en del av den moderna antisemitismens idevärld. Så kan en tre år gammal flicka på en skolgård i Toulouse göras ansvarig för de beslut Israels premiärminister Benjamin Netanyahu fattar.

Tankefiguren är bisarr men får stora konsekvenser, även för judar i Sverige. I en debattartikel i SvD krävde nyligen ordföranden i Judiska centralrådet i Sverige, Lena Posner-Körösi, att Sverige förbättrar sitt arbete för att skydda den judiska gruppen från trakasserier och hot. Hon skriver:

Tack och lov har vi i Sverige inte drabbats av dödskjutningar. Men icke desto mindre utsätts vi för många olika uttryck av hat och hot. Det rör sig om dödshot, om trakasserier på gator, i skolor och arbetsplatser, judiska byggnader vandaliseras, vi har upplevt attacker mot våra begravningsplatser och mordbränder vid kapell.

Terrorattacken borde rimligen vara en stark varningsklocka även för svenska myndigheter. Den hotbild som finns mot judar i Sverige måste tas på allvar. Regeringen och ansvariga myndigheter bör lyssna på kritiken från Judiska centralrådet. Det gäller inte minst Malmö stad.

I veckan lyckades dessutom Ilmar Reepalu trassla in sig rejält efter en intervju i högertidningen Neo. Där hävdar han på fullt allvar att den judiska församlingen i Malmö skulle vara infiltrerad av Sverigedemokraterna.

När intervjun blev offentlig backade han snabbt, men det gör faktiskt inte saken särskilt mycket bättre. För hur kom han på tanken? Har han grundat några beslut på den?

Reepalu har tidigare svamlat om den ”israeliska lobbyn” när han mött kritik. Var kommer denna fantasivärld ifrån?

Socialdemokratisk ideologi grundas i alla människors lika värde. Det är motsatsen till antisemistim, rasism och islamofobi. Ska man vara trovärdig i arbetet mot rasism kan man inte vara otydlig på den punkten. Man måste vara konsekvent.

Det är inte Ilmar Reepalu och det är oacceptabelt.

Socialdemokraterna i Malmö måste nu ta sig en rejäl funderare på hur de tänker reda upp situationen.

Anders Lindberg

Efter skandalen med vapenfabriken till Saudiarabien som nu blivit föremål för åklagares intresse gör nu handelsminister Ewa Björling ett utspel för att gjuta olja på vågorna.

Hon slår ett slag för vikten av reklam. Närmare bestämt ”mördande reklam”. Bokstavligt.

Som här:

Anders Lindberg

”Vi har mängder av människor som inget hellre vill än att kliva upp på morgonen, åka till jobbet och bidra till samhällets gemensamma välfärd” skriver Hanna Wagenius, förbundsordförande för Centerpartiets ungdomsförbund, på SVT Debatt i dag.

Jasså? Så har de ju inte traditionellt låtit från det borgerliga lägret. En verklighetsbeskrivning där varje svensk är en potentill bidragsfuskare som ska klämmas åt är ju vad man har vant sig vid. Nu är vi plötsligt mängder av människor som stiger upp i otta, fyllda av glädje över allt gott vi kan göra för samhället?

Plötsligt inser jag vad den här beskrivningen av människor som arbetar av altruistiska skäl syftar till. Wagenius gör oss redo för nästa Centerpartistiska utspel: ingångslönerna ska sänkas till 0 kronor. Känslan av att bidra till samhällets gemensamma välfärd är väl lön nog.

Daniel Swedin

Anders Borg har äntligen insett att något måste göras åt riskkapitalisternas skatteflykt. Det ska bli ett stopp för de så populära ”räntesnurrorna”.

Borg hoppas att åtgärden ska ge upp till 6 miljarder i nya skatteinkomster, pengar finansministern tänkte använda för att sänka andra skatter för företagen. Det är dock oklart när, och hur mycket.

– Om vi breddar skattebasen och sänker skattesatsen så gynnar det ju alla företag som sköter sig, säger Borg till Ekot.

Det har Borg naturligtvis rätt i. Om alla betalar sin skatt behöver var och en betala lite mindre.

Frågan är bara hur han förenar den insikten med sänkt restaurangmoms, rut- och rotavdrag och det stora politiska slagnumret – jobbskatteavdraget.

Ingvar Persson

EU:s datalagringsdirektiv är antaget av riksdagen. Från och med första maj är teleoperatörerna skyldiga att lagra uppgifter om all data- och teletrafik. 

Telefonsamtal, mejl och internetuppkoppling kommer att registreras. Vem som har ringt vem och var de befinner sig. Tillsammans med FRA och Ipred fulländar nu datalagringen det totala övervakningssamhället. Polis, försvar och industri kan på olika sätt kontrollera vanliga människors privatliv.

Samtliga ungdomsförbund har varit emot datalagringen. Att unga människor värnar sin frihet är nästan självklart. Vänstern och Miljöpartiet gick också på deras linje och röstade nej. Inom Centerpartiet har våndan varit stor, men efter långa diskussioner röstade till slut tre centerpartister nej: Fredrick Federley, Abir Alsahlani och Rickard Nordin.

Ett modigt gäng, faktiskt. Det är ett friskhetstecken att Centerpartiet tillåter en debatt och att man står ut med att några till slut följer sin övertygelse. 

Mer märklig är då den Socialdemokratiska tystnaden. Hur kan det komma sig att ett så stort parti inte på något sätt ifrågasatt den övervakning och kontroll som upprört en hel generation? Vad sänder det för signaler till unga väljare? Ett slutet och kontrollerat parti?

Frihet är ett populärt ord bland många Socialdemokrater som vill modernisera sig. Men faktum är att i varje fall de socialdemokrater som sitter i riksdagen borde meditera en stund över begreppet frihet. Kanske kan de också fundera lite över varför samtliga ungdomsförbund sagt nej till datalagringen.

Att den skulle vara särskilt offensiv i brottsbekämpningen är inte korrekt. Den organiserade brottsligheten krypterar redan sin trafik. Att det skulle bli förfärligt dyrt att strunta i EU:s direktiv stämmer inte heller, kostnaderna för att genomföra direktivet blir minst tio gånger dyrare än böterna till EU.

Av moderater, kristdemokrater och folkpartister förväntar man sig inget annat. Men att Socialdemokraterna ändå enhälligt röstar för kontrollsamhället. Det är faktiskt upprörande.

Eva Franchell

Aktieägarna – bland annat folkrörelseanknutna Folksam – kräver att Lundin Petrolium utreder företagets roll i det sydsudanesiska blodbadet. Kan företaget knytas till konkreta brott mot mänskligheten hotar försäkringsbolaget att ”avinvestera”.

Det blir säkert en utredning, men om jag ska tolka Ian Lundin är svaren redan givna.

Företaget har inte anställt barnsoldater, eller tvångsförflyttat människor i Sudan. Så är det med den saken.

Däremot antar jag att Lundin Petrolium kommer att genomföra en riktig internrevision av företagets krishantering efter Aftonbladets reportageserie. Den är nämligen så nära en total katastrof man kan komma.

Efter Aftonbladets artikelserie valde Ian och Lukas Lundin i lördags att svara på debattsidan i Dagens Nyheter. Det var antagligen bekvämt, men det var inte så smart.

Med artikeln i Dagens Nyheter gjorde bröderna Lundin Aftonbladets reportageserie till något vi inte hade kunnat göra den till själva, nämligen journalistiskt allmängods

Bröderna Lundin hade i ett slag förpassat sig själva ur askan, i elden. Och till skillnad från år 2001 när det också blåste kring Lundins oljeaffärer i Sydsudan finns inte Carl Bildt städslad för att städa upp oredan.

Alltså är det nu Ian Lundin själv som tvingas säga att företaget inte tvångsförflyttat civilbefolkning eller anställt barnsoldater.

Däremot svarar han förstås inte på frågan om bolaget dragit nytta av regimens övergrepp.

Under alla omständigheter hänger doften av dåliga undanflykter kvar över tidningssidor och radioinslag. Den som vill framstå som en rättskaffens företagsledare ska helst inte behöva dementera uppgifter om brott mot mänskligheten, i alla fall inte alltför många gånger.

Debatten lär inte förändra Lundin Petrolium, eller bröderna Lundin. Men den borde övertyga Folksam, AMF och Swedbank om att det är dags att ”avinvestera”.

Om inte annat så för att slippa dras in i bröderna Lundins krishantering.

Ingvar Persson

I morgon har Malmös kommunstyrelse bjudit in justitieminister Beatrice Ask (M), polisen, tullen och samtliga riksdagsledamöter från riksdagsvalkretsen för en diskussion om trygghet och brottslighet i landets tredje stad. 

Inför mötet har ”en bred majoritet” i kommunstyrelsen skickat ut ett brev där man tar upp några frågor man anser ska upp på bordet inför diskussionen: hårdare straff för vapenbrott, kameraövervakning, en översyn av lagstiftningen kring asylsökandes rätt att välja sitt boende. Bland andra Miljöpartiets Maria Ferm har bloggat om detta i dag.

Det är frågor som man ofta hör diskuteras i Malmö och det är i sig ingen överraskning att Ilmar Reepalu (S), kommunstyrelsens ordförande, undertecknat.

Det riktigt häpnadsväckande är vilka som signerat brevet, vilka det är som anser sig representera ”en bred majoritet” i Malmös kommunstyrelse. Utöver Reepalu har brevet undertecknats av företrädare för Moderaterna, Folkpartiet, Sveriges pensionärers intresseparti och – Sverigedemokraterna.

Sverigedemokraterna? Är det ett parti som Reepalu är bekväm med att räkna in i sin majoritet? Vänsterpartiet och Miljöpartiet – de partier som Reepalu styr Malmö med till vardags – ska ha valt att inte underteckna brevet på grund av missnöje med det politiska innehållet.

Grunden för socialdemokratin är alla människors lika värde och rätt. Det är vad arbetar­rörelsen kämpat för i över hundra år. Jämlikheten är hjärt­at i partiprogrammet och grunden för en socialdemokratisk vision om det goda samhället.

Att en av Socialdemokraternas främsta företrädare då finner det för lämpligt att göra en gemensam skrivelse med Sverigedemokraterna – ett främlingsfientligt parti som S helt enkelt inte ska ha något med att göra – om asylsökande är riktigt oroväckande.

Men det är inte första gången Reepalu går bort sig och spräcker den socialdemokratiska strategin att ”aldrig, aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång” sällskapa med Sverigedemokraterna.

I höstas lanserade han ett förslag om att införa A- och B-medborgarskap med olika rättigeter beroende på vilken bakgrund man har. Den idén var Sverigedemokratisk från början.

Det här duger inte.

Daniel Swedin

Läs också: ”Ilmar Reepalu fiskar i grumligt vatten” (Politikerkollen)