I dag hade Moderaterna pressträff och presenterade sin nya valstrategi. I princip är det samma som de berättade om i somras och som innebär att de nu använder ordet ”modern” lite oftare. Bland annat.

Men en intressant sak är målgruppen ”Särskilda väljargrupper”.

Moderaterna kommer fram till valet att vända sig till grupper som direkt påverkats av politiska reformer som Alliansregeringen har infört och där Socialdemokraterna vill driva utvecklingen åt motsatt håll.

Så stod det på Per Schlingmanns Powerpoint. De grupper som lyftes fram var unga på arbetsmarknaden och anställda i restaurangbranch och RUT-företag.

Moderaterna glömde visst nämna bland andra Carema, McDonalds och Investor. De som tjänar mångmiljonbelopp på privatiseringen av vård och omsorg, generellt sänkt arbetsgivaravgift för unga och nu senast sänkt bolagsskatt.

Det är ju dessa ”Särskilda väljargrupper” som vunnit mest på Moderaternas politik, inte restaurangbiträden och RUT-personal. Vilket osökt för oss över till frågan om vilka de hemliga bidragsgivarna är som hittills skänkt Moderaterna närmare 100 miljoner kronor i bidrag.

För några dagar sedan påminde Miljöpartiets partisekreterare Anders Wallner på Expressen debatt om Moderaternas löfte att införa lagstiftning om partifinansiering innan valet 2014. Nu ser det ut som Moderaterna tänker svika den överenskommelsen.

De ”särskilda” väljargrupperna vill kanske inte betala om det syns offentligt. Vi kan bara gissa, för på pressträffen missade Moderaterna också berätta om hur de planerar att finansiera sin nya valstrategi.

Anders Lindberg

Per Schlingmann, Moderaternas superstrateg, ser man inte av så ofta. Han dyker upp ibland, som gubben i lådan, när hans chef beordrar honom att träda fram. I augusti beordrades Schlingmann av sin chef att offentligt hylla nämnde chef. Det kändes genuint.

Men vad sysslar han med då, superstrategen? Han ger bland annat intervjuer i olika obskyra tidskrifter och tidningar. I dag hittar jag honom i tidning som givits ut av den lika obskyra nyliberala tankesmedjan Den nya välfärden.

Där slår Schlingmann fast att folk inte längre bara ”köper en vara eller en tjänst, man vill också skapa någonting för samhället”. Se där. Det pappamoderata fredagsmyset är inte bara smaskiga tacos, de vill skapa någonting för samhället också.

Men, inskärper Schlingmann, det finns konsumenter som vill skapa någonting för samhället men gör helt fel: ”Ta till exempel konsumenter som gärna handlar ekologiskt men samtidigt på semestern sätter sig på planet till Thailand. Eller som Rebecca och Fiona, de är vänster men har inga problem att jobba med kapitalister som H&M”.

Det har han rätt i. Det är förstås bättre att åka till Kreta, vara höger – och ändå jobba med kapitalister.

Daniel Swedin

I dag rapporteras det att antalet arbetslösa blir allt fler och att antalet jobb blir allt färre. I slutet av augusti var arbetslösheten uppe i 8,4 procent, enligt Arbetsförmedlingen. Det handlar om totalt 389 000 personer, en ökning med 19 000 personer sedan i fjol.

Samtidigt har antalet lediga platser som anmälts till arbetsförmedlingarna minskat. I augusti uppgick de nya platserna till drygt 50 000 platser, en minskning med 4 000 platser på ett år.

Som sur grädde på moset varslades 4 200 personer om uppsägning i augusti. Antalet varslade har ökat med över 50 procent under årets första sju månader jämfört med samma tid förra året.

I går kom OECD:s rapport ”Education at a glance”. Den visar att var tionde ung människa i Sverige varken arbetar eller studerar. Det är den lägsta siffran av något OECD-land. Och i förra veckan skrev jag om att antalet svenskar som måste ta socialbidrag för att överleva ökar.

På söndag är det sex år sedan den borgerliga alliansen vann sitt första val. De gjorde de genom att prata om ”arbetslinjen”. Hur tycker ni att det gått hittills?

Daniel Swedin 

Regeringens inkomstskattesänkningar – jobbskatteavdraget – har kostat tiotals miljarder. För att skatterna skulle kunna sänkas var man först tvungen att försämra a-kassan och sjukförsäkringen.

Att bli sjuk eller arbetslös ska kosta. I Moderaternas värld gör det människor arbetsamma och friska. Och som en extra morot skulle jobbskatteavdraget finnas där.

”Jobbskatteavdraget är den enskilt mest jobbskapande åtgärden”, brukar de säga. Och enligt Finansdepartementet kommer avdragen att på lång sikt ge 105 000 fler jobb.

Jaha, tänker kanske en del. Vi får väl leva med att cancersjuka utförsäkras och hänvisas till arbetsförmedlingen om hundratusenstals nya jobb kommer ploppa upp.

I det nya numret av Ekonomisk Debatt försöker nationalekonomerna Karin Edmark, Che-Yuan Liang, Eva Mörk och Håkan Selin utvärdera sysselsättningseffekterna av jobbskatteavdraget.
Det klarar de inte av.

Så här skriver forskarna, bland annat:

Den stora utmaningen med att utvärdera jobbskatteavdragets effekter är alltså att försöka avgöra vad som hade hänt om det inte hade införts. I det svenska fallet finns ingen grupp personer som inte påverkas av jobbskatteavdraget och det finns därför ingen naturlig kontrollgrupp att jämföra med.
[…]
En mer generell slutsats är att det är beklagigt att en så stor reform som jobbskatteavdraget har genomförts utan tanke på utvärdering av dess effekter.

Tror ni att Moderaterna kommer bry sig? Knappast.
De har inte brytt sig när långtidsutredningen, TCO eller IFAU kommit fram till liknande slutsatser.

För dem är svaret fortfarande enkelt: om människor vet att den egna ekonomin kör i diket om de blir av med jobbet och om de samtidigt vet att de får skattesänkningar om de får ett jobb så kommer de att få ett jobb.

För övrigt är arbetslösheten högre i dag än när Fredrik Reinfeldt tillträdde. Och otryggheten större, för den delen.

Christer G. Wennerholm, moderat trafiklandstingsråd i Stockholm och ordförande för SL, har hoppat på ett flygplan och stuckit till Florida.

På sin blogg skriver Wennerholm att han ska göra några familjebesök, men han tänker också passa på att studera den amerikanska valrörelsen. Enligt Wennerholms pressekreterare, Sebastian Tham, befinner sig trafiklandstingsrådet just nu i Tampa.

– Han har fått möjlighet att gå på Republikanernas konvent, men det skulle lika gärna kunna vara Demokraternas, säger Tham.

Wennerholm kommer att befinna sig i USA till och med 5 september. Dagens möte med trafiknämnden är behändigt nog inställt, men han kommer missa Mälardalsrådets presidiemöte (23 augusti) och en presidiekonferens om svensk kollektivtrafik (23-24 augusti).

Dessutom kommer han inte kunna gå på landstingsstyrelsen där han är föredragande i en rad ärenden, bland annat ett om det regionala trafikförsörjningsprogrammmet. Han missar även det efterföljande arbetsutskottet.

Det är inte första gången som andra angelägenheter får gå före plikten. Den 20 augusti i fjol lämnade Wennerholm ett sammanträde med Stockholmslandstingets trafiknämnd för att gå på Polarprisgalan i stället.

Svenska Dagbladets moderata ledarsida skrev då:

Wennerholm bröt upp för att mingla i samband med utdelandet av Polarpriset. Det var säkerligen roligare att sola sig i kändisglans än att diskutera Slussens trafiklösningar, men det är ändå detta som borde vara prio ett även för ett ack så nöjeslystet trafiklandstingsråd.

Jag har tidigare skrivit här på bloggen om Wennerholm och hans prioriteringar. Den texten, med titeln ”Var är Wennerholm?”, är fortsatt aktuell verkar det.

Daniel Swedin

PS. Även tumblr-bloggen …och tunnelbanan går bra? är värd ett besök. DS.

I förra veckan intervjuades Stefan Löfven (S) i Dagens Nyheter. Han berättade för tidningen att han och hans fru, Ulla, söker ny lägenhet. Den tid Ulla Löfven stått i bostadskö kommer ge paret en lägenhet i Tensta, spekulerar S-ledaren.

Detta har fått Moderaternas lokalförening i Tensta att bjuda in Löfven till den väststockholmska förorten:
”Vi hoppas att du kommer att se att Tensta har blivit ett område som människor vill flytta till, i stället för att flytta ifrån. Tveka inte om Tensta, Stefan! Välkommen!”, skriver Tenstamoderaterna i ett öppet brev.

Det är ett roligt grepp, men kanske borde Moderaterna i Tensta passa på att bjuda in sina egna toppföreträdare? Aktuellt i Politiken, AiP, berättar att högerpartiet historiskt haft en hel del problem med stadsdelen i Västerort. Bland annat vägrade Filippa Reinfeldt (M) att åka till Tensta och diskutera vårdvalet med Nalin Pekgul (S) i valrörelsen 2010.

Men det finns mer. Mycket mer. Så läs AiP. Det är kul.

Daniel Swedin

Stockholms starke man, moderatpampen Sten Nordin, är sur på Stefan Löfven. Sosseledaren har i en intervju med Dagens Nyheter sagt att Stockholm känns lite kallt ibland. Det gillar inte Nordin.

Nordin har förresten just backat från sitt vallöfte om 4 000 nya studentlägenheter i Stockholm innan år 2015.

Utanför stadens universitet tältar just nu bostadslösa studenter.

Men våga inte säga att Stockholm känns kallt!

Daniel Swedin

Läs också:
Sten Nordin tar tillbaka vallöften om studentbostäder (Alliansfritt Sverige), Alliansen lovade 4 400 nya lägenheter – bara 86 är klara (Dagens Arena), Vad är ett vallöfte värt? (Jonas Nygren), Har vi råd att behandla våra studenter så här? (Veronica Palm)

Alliansregeringen har satsat på två enormt kostsamma reformer för att försöka få fram fler jobbtillfällen för framför allt unga och utlandsfödda. Den ena av dem var halveringen av arbetsgivaravgiften för unga, den andra var den sänkta restaurangmomsen.

Båda satsningarna har kostat cirka 50 respektive fem miljarder kronor styck.
Inget av dem har skapat några direkt mätbara nya jobb.

De största vinnarna har i stället varit företag i hotell- och restaurangbranschen.

Alliansfrittsverige.nu har tillsammans med grafikern Knut Stahle tagit fram bilden ovan som visar en av reformernas största vinnare – McDonalds.

De senaste fem åren har restaurangkedjan tjänat 140 miljoner kronor på alliansens sänkning av arbetsgivaravgiften för unga.
Det motsvarar 14 miljoner små cheesburgare.
Om man skulle lägga burgarna på rad skulle de räcka från Treriksröset till södra Småland.
De skulle även räcka till att anställa 280 sjuksköterskor i vården.

Moderaterna och McDonalds har sedan länge en intressant relation.
När alliansen sänkte krogmomsen tackade hamburgerkedjan regeringen i en reklamkampanj.
I valrörelsen 2010 gjorde Filippa Reinfeldt, sjukårdslandstingsråd i Stockholm, reklam på McDonalds brickunderlägg.
Moderate riksdagsledamoten Anton Abele har sjungit hamburgarens lov och i olika sammanhang hyllat McDonalds som arbetsgivare för unga.

Oppositionen har sågat den sänkta krogmomsen och den halverade arbetsgivaravgiften för unga. Till och med de ekonomiska experterna i Finanspolitiska rådet, som ska granska regeringens ekonomiska politik, har varit skarpt kritiska mot reformerna. Ändå fortsätter Moderaterna fylla McDonalds kassor med skattepengar. Vi väntar fortfarande spänt på att få svar på hur intim relationen mellan de två M:en är. Sponsrar McDonalds Moderaterna?

Sverige lyfts ofta fram som ett föredöme när det kommer till jämlikhet. Det räcker med att titta på bilden ovan för att inse att klyftorna är stora även här.

Den samlade förmögenheten hos en majoritet av befolkningen, 70 procent, skulle räcka till en markdel motsvarande en tredjedel av Norrbotten. Tio procent av svenskarna sitter på så stora förmögenheter att de skulle äga Sverige från Skåne till södra Lapplandsgränsen.

Bilden är skapad utifrån SCB:s statistik över nettoförmögenhetens (tillgångar minus skulder) fördelning i Sverige. Siffrorna är från 2007, då slopade regeringen kontrolluppgiftsskyldigheten om tillgångar och skulder. Det innebär att det har blivit svårare att mäta hur klyftorna i landet växer.

Det är inte svårt att förstå varför regeringen Reinfeldt vill ha det så.

Sedan regeringsskiftet 2006 har inkomstskillnaderna skenat. De rikaste har fått tiotusentals kronor mer i plånboken varje månad, medan de med lägst inkomster till och med har fått se sina inkomster minska med några hundralappar.

Det enda sättet att utjämna inkomstskillnaderna mellan låginkomsttagare och höginkomsttagare är via en stark välfärdsstat. Genom satsningar på det gemensamma får alla del av landets tillgångar. Men alliansregeringen har i stället valt att sänka skatterna med 139 miljarder kronor. Då omfördelas pengarna från den gemensamma välfärden till privata fickor. Vinnarna är höginkomsttagarna i arbetsför ålder. De största förlorarna är arbetslösa, sjuka, barnfamiljer och pensionärer.

De nya Moderaterna har på det här sättet återupplivat det gamla svenska klassamhället.

Bild: Alliansfritt och Knut Stahle.

Den första september förra året höjdes priset på ett 30-dagarskort i Stockholms kollektivtrafik från 690 till 790 kronor. Landstingsmoderaten Torbjörn Rosdahls kommenterade prishöjningen i tidningen Stockholm City: ”Hundra kronor, det är tre chipspåsar”.

Torbjörn Rosdahls syn på pengar väckte starka reaktioner. Inte bara saknade han uppfattning om vad en påse chips kostar (knappast 33 kronor). Han saknade även perspektiv. För en person som han själv, som tjänar en bra bit över en miljon kronor om året, är hundra kronor ingenting. Speciellt inte när han dessutom får SL-kort gratis som en löneförmån.

Situationen blev knappast bättre av att Rosdahl i samma Stockholm city-intervju ansåg att en hundralapp extra för ett SL-kort inte är mer än skäligt med tanke på jobbskatteadraget. ”Det vore orimligt om inte SL-kortet kostade lite mer. Jag har själv fått mer i plånboken.”

Sammanlagt har Torbjörn Rosdahl fått drygt 2000 kronor extra i månaden i och med skattesänkningarna.

Forskare varnade för att den kraftiga prishöjningen skulle minska kollektivresandet. Främst riskerade låginkomsttagare, äldre och skolungdomar, som ofta är mer beroende av kollektivtrafik, att drabbas.

Nätverket Planka.nu, som förespråkar helt skattefinansierad kollektivtrafik, märkte direkt i höstas en tillströmning av nya medlemmar. Nio månader efter prishöjningen visar SL:s statistik att antalet kollektivtrafikresor är 2,2 procent färre än de hade varit med ett oförändrat pris, skriver Svenska Dagbladet.

Under perioden har det sålts 47 000 färre periodkort.

Det är lika mycket som 1 237 667 stycken chipspåsar.

Stockholms Länstrafik (SL) dras med stort budgetunderskott, samtidigt som det krävs enorma investeringar i kollektivtrafiken i ett Stockholm som växer. Men en kraftig prishöjning var inte rätt väg att gå. Det slog klassmässigt fel och blev ett miljöpolitiskt misslyckande.