Redan i början av januari slog Svenska Dagbladets förträffliga tennisexpert Jonas Arnesen fast att 2012 blir året då bolltrollaren Roger Federer tar tillbaka tronen och i samma veva slår Pete Sampras gamla rekord (286 veckor totalt som världsetta), som så snöpligt gick Federer om intet 2010. Den gången var det ärkerivalen Rafael Nadal som petade ner honom från förstaplatsen på ATP-rankingen – efter en oväntad kvartsfinalförlust i Franska öppna mot Robin Söderling (schweizarens hittills enda förlust i tävlingssammanhang mot svensken).

Då var Roger Federer blott en vecka från att tangera Sampras svårslagna rekord. Att snubbla så nära målsnöret kan ha varit den avgörande faktorn till Federers ”svacka”, om man nu kan tala om en sådan när det gäller tidernas bäste – trots att han inte vunnit en Grand Slam sedan Australiska öppna 2010 (mot Andy Murray) har han, tack vare sin snudd på omänskliga lägstanivå, bitit sig fast på ATP:s topp-tre.

Förra året var det i synnerhet den under säsongen så överlägsne Novak Djokovic som grusade Federers chanser att återigen bestiga tronen som världsetta. Men efter toppar (finalen mot Nadal i Franska öppna) och dalar (kvartsfinalförlusten mot Jo-Wilfred Tsonga i Wimbledon, då ”Fed” tappade ledning med 2-0 i set) har Federer laddat om batterierna, hittat fokus – och dundrar fram som en bulldozer i jakt på det hägrande rekordet.

Man kan måhända inte dra alltför stora växlar på säsongsinledningen (Federer har 39-2 i matchfacit sedan US Open och hittills vunnit tre titlar i år, Djokovic har ”bara” vunnit Australiska öppna) då ”Djoko” med stor sannolikhet koncentrerar sig uteslutande på årets Grand Slam-turneringar, medan förstaplatsen på ATP-rankingen är det mål som lyser klarast i ”Feds” ögon.

Men en sak är säker – det är inget snack om vem som är tenniscirkusens främste, som Jonas Arnesen skriver i dagens SvD. 2012 är året då Federer bryter både Djokovics och Nadals dominans.

Eller, som apan Rafiki i ”Lejonkungen” skulle ha sagt: Kungen har återvänt.