Arkiv för kategori Serena Williams

- Sida 1 av 12

Så suverän är Serena

av Henrik Ståhl
Serena Williams lyfter sin tredje raka US Open-buckla – sjätte totalt – efter finalsegern över Carolina Wozniacki.
Serena Williams lyfter sin tredje raka US Open-buckla – sjätte totalt – efter finalsegern över Carolina Wozniacki.

Tredje raka US Open-titeln.

Sjätte totalt.

Och karriärens 18:e Grand Slam.

Så suverän är Serena.

Jo, det var som bekant ett och annat som stod på spel i gårdagens US Open-final mellan världsettan Serena Williams och världselvan Caroline Wozniacki.

Wozniacki kunde äntligen vinna karriärens första Grand Slam-buckla – och Williams hade chansen att skriva in sig i historieböckerna som damspelaren med näst flesta Grand Slam-titlar genom tiderna (tillsammans med Martina Navratilova och Chris Evert), den näst äldsta Grand Slam-vinnaren i historien (32 år gammal – Navratilova var 33 när hon vann Wimbledon 1990) och den blott andra spelaren någonsin som vunnit sex US Open-troféer och tre på raken (båda rekorden delar hon med Chris Evert, som vann fyra i rad mellan 1975 och 1978).

Och det blev Serena Williams som tog chansen.

Visst gick det att på förhand föreställa sig ett scenario där amerikanska hemmafavoriten skulle darra på manschetten och bjuda in Wozniacki i matchen, men när finalen väl kom i gång var det inget snack om saken.

Williams hade bestämt sig för att vinna – och hon tänkte inte ens låta sin bästa kompis stå i vägen.

Det var snarare Wozniacki som visade finalnerver. Dels servade hon inte i närheten av så bra som hon gjort under stora delar av turneringen, men framför allt tycker jag inte att hon spelade för enkelt.

Wozniacki och Williams.
Wozniacki och Williams.

Mot snart sagt varenda spelare kan det räcka med att spela bollsnålt och förlita sig helt på den inkörda strategin ”percentage tennis” (som grovt förklarat går ut på att alltid satsa på det procentuellt ”enklaste” slaget i alla lägen), eftersom få (typ ingen) har den tyngd som krävs för att med sådan enkelhet slå igenom Wozniackis försvarsmur och döda duellerna snabbt.

Det funkar inte mot Williams. Mot Williams måste Wozniacki kliva ur sin comfort zone och ta större risker. Vilket hon inte gjorde i går. Hon gjorde det förvisso bra under omständigheterna – Williams är verkligen monstruöst överlägsen när hon är på så bra spelhumör – men alldeles för ofta valde hon den enklaste vägen när hon sattes under press.

Till exempel när Williams flyttade henne i sidled. Oftast lyfte hon bara in bollen cross court, vilket gav Williams läge att bomba in en otagbar projektil i andra hörnet. I stället tycker jag att Wozniacki borde ha chansat mer på raka slag i steget. Det hade i bästa fall kunnat fånga Williams på fel fot.

Inte för att det hade spelat någon roll. Nä, inte med tanke på att Wozniacki servade så svagt. Att hon fick med sig två break (båda i första set) hjälpte föga när Williams fixade fem servegenombrott.

6-3, 6-3 blev det till slut. Den 44:e av de senaste 60 Grand Slam-finalerna som avgjorts i raka set. Ja, det har alltså spelats 60 Grand Slam-finaler under 2000-talet, och blott 16 av dem har gått till avgörande set.

Så här många finaler har avgjorts i raka set i respektive turnering:

Australiska öppna: 8 av 15.
Franska öppna: 13 av 15.
Wimbledon: 10 av 15.
US Open: 13 av 15.

Lite synd att Wozniacki verkade så pass tagen av stundens allvar som hon var. Eller? Kanske var det bara Williams som gav henne absolut noll utrymme att hitta sitt spel? Kanske var det en kombination?

Klart är hur som helst att Serena Williams skrivit ett nytt kapitel i karriären.

Vi får se om hon kan utmana Steffi Graf i Grand Slam-racet. Graf bärgade 22 under sin långa och framgångsrika karriär.

Serena Williams har bärgat GS-bucklor sedan 1999 (US Open) och kan säkerligen fortsätta göra det ett tag till.

* * *

Här är alla Serena Williams Grand Slam-titlar:

Australiska öppna
2003: Serena Williams – Venus Williams 7–6(7–4), 3–6, 6–4
2005: Serena Williams – Lindsay Davenport 2–6, 6–3, 6–0
2007: Serena Williams – Maria Sjarapova 6–1, 6–2
2009: Serena Williams – Dinara Safina 6–0, 6–3
2010: Serena Williams – Justine Henin 6–4, 3–6, 6–2

Franska öppna
2002: Serena Williams – Venus Williams 7–5, 6–3
2013: Serena Williams – Maria Sjarapova 6-4, 6-4

Wimbledon
2002: Serena Williams – Venus Williams 7–6(7–4), 6–3
2003: Serena Williams – Venus Williams 4–6, 6–4, 6–2
2009: Serena Williams – Venus Williams 7–6(7–3), 6–2
2010: Serena Williams – Vera Zvonareva 6–3, 6–2
2012: Serena Williams – Agnieszka Radwanska 6–1, 5–7, 6–2

US Open
1999: Serena Williams – Martina Hingis 6–3, 7–6(7–4)
2002: Serena Williams – Venus Williams 6–4, 6–3
2008: Serena Williams – Jelena Jankovic 6–4, 7–5
2012: Serena Williams – Victoria Azarenka 6–2, 2–6, 7–5
2013: Serena Williams – Victoria Azarenka 7–5, 6–7(6–8), 6–1
2014: Serena Williams – Caroline Wozniacki 6-3, 6-3

ANALYS: Hon vinner US Open-finalen

av Henrik Ståhl
Vinner Serena Williams sin 18:e Grand Slam-buckla i kväll – eller Caroline Wozniacki sin första?
Vinner Serena Williams sin 18:e Grand Slam-buckla i kväll – eller Caroline Wozniacki sin första?

8-1 i inbördes möten.

21 Grand Slam-finaler mot en.

17 Grand Slam-bucklor mot… noll.

Ja, det mesta talar ju för Serena Williams i kvällens US Open-drabbning.

Vad talar för Caroline Wozniacki?

Betydligt fler favoriter föll tidigt i turneringen på damsidan än herrsidan, men där herrarnas final står mellan två debutanter var det på damsidan åtminstone ett stort namn som höll för trycket:

Serena Williams.

I kväll har hon chansen att vinna sin totalt 18:e Grand Slam-trofé, i sin totalt 22:a Grand Slam-final (de fyra förlusterna kom mot storasyster Venus Williams US Open 2001 och Wimbledon 2008, Maria Sjarapova i Wimbledon 2004 och Samantha Stosur i US Open 2011).

Finalmotståndaren och bästa kompisen Caroline Wozniacki har, trots sina totalt 67 veckor som världsetta, aldrig vunnit en Grand Slam – och bara spelat en final på den här nivån (US Open 2009, förlust mot Kim Clijsters).

Förutom sin 18:e GS-titel har Williams chansen att tangera Chris Everts rekord på sex US Open-bucklor (flest under Open Era), näst flest Grand Slam-titlar totalt (tillsammans med Evert och Martina Navratilova), bli den blott andra spelaren under Open Era att vinna US Open tre gånger på raken (Evert vann fyra år i rad mellan 1975 och 1978) och vid 32 års ålder bli den näst äldsta spelaren att vinna en Grand Slam (Navratilova var 33 när hon vann Wimbledon 1990).

Wozniacki i sin tur slåss alltså för sin första GS-trofé i karriären och kan som bäst bli världssjua efter årets upplaga av US Open. Vid seger blir hon sjua, vid förlust nia. Kanske låter lite futtigt, men nog så viktigt för en spelare som trillat ur topp 10 i början av året och sedan dess kämpat med att hitta formen.

Nå, ska vi titta närmare på själva matchen?

Williams leder med överlägsna 8-1 i inbördes möten, men fyra av amerikanens segrar har faktiskt kommit i tresetare. Två av dem så sent som i Montréal (4-6, 7-5, 7-5,) och Cincinnati (2-6, 6-2, 6-4) för några veckor sedan. Båda har haft, med sina egna mått mätt, trassliga säsonger men hittat formen på allvar under sommaren: Efter Wimbledon har Williams förkrossande 18-1 i matchfacit (enda förlusten kom mot Venus Williams i Montréal) och Wozniacki har 19-3 (utöver förlusterna mot Williams torskade hon mot Camila Giorgi i New Haven).

På Flushing Meadows har båda presterat sin kanske allra bästa tennis under hela året (framför allt Wozniacki).

Serena Williams väg till final:

Skärmavbild 2014-09-07 kl. 22.21.23

Caroline Wozniackis väg till final:

Skärmavbild 2014-09-07 kl. 22.23.40

Williams har, som ni ser, inte tappat set – och bara förlorat 26 game på sex matcher (i genomsnitt 4,33 per match). Och då är det inga blåbär hon mött. Kaia Kanepi är en erkänt knepig motståndare med stor skrällpotential, Flavia Pennetta var framme i semifinal i New York förra året och Ekaterina Makarova slog ut både Eugenie Bouchard och Victoria Azarenka innan överkörningen i semifinalen.

För Wozniackis del är givetvis Sjarapova i åttondelsfinalen den största bedriften.

Kommer forna världsettans fina form att räcka mot Williams?

Nja, va?

Skrällpotentialen finns där, och i ärlighetens namn känns det faktiskt inte ens som att Williams måste göra en katastrofmatch för att Wozniacki ska ha en chans. Med sin snabbhet, sin extrema bollsnålhet och sitt tålamod kan hon onekligen irritera världsettan och stressa fram enkla misstag.

Det har hon dock gjort förr – utan att nå hela vägen. Både i Montréal och Cincinnati spelade hon på sin absoluta topp, men kom alltså inte närmare än att pressa fram ett tredje set.

Så, vad behöver hon göra annorlunda?

Det känns sjukt klyschigt att behöva dra ”måste-spela-mer-aggressivt/offensivt”-kortet, men så är det verkligen här. Wozniacki har de defensiva vapnen för att counterpuncha hem en massa poäng och game, men inte de offensiva för att rubba Williams balans på allvar.

I kväll måste hon våga ännu mer, ta ännu större risker.

Sen får det bära eller brista.

Hur det går?

Jag tycker faktiskt att Wozniacki har en hyfsad chans. Hon är underdog, absolut, men skrällpotentialen finns där. Hon har bara i år visat att hon kan matcha Williams hyfsat. Det är bara ett litet kliv till hon behöver ta. Att Williams bär den totala favoritrollen gynnar henne dessutom. Hon har liksom allt att vinna – men inget att förlora.

Stalltipset är likväl att Williams vinner. Hon har sett så oerhört stabil ut hittills i New York. Som att hon verkligen velat ha revansch efter alla tunga nederlag i år.

Wozniacki hoppas på tredje gången gillt.

Själv nöjer jag mig med en tredje tresetare. Gärna en jämn sådan.

Välkomna tillbaka, Tsonga och Williams!

av Henrik Ståhl
Jo-Wilfried Tsonga. FOTO: AP
Jo-Wilfried Tsonga. FOTO: AP

Räck upp en hand om du trodde att Jo-Wilfried Tsonga skulle slå Novak Djokovic, Andy Murray, Grigor Dimitrov och Roger Federer på sin väg mot sin första Masters-titel på sex år i Toronto.

Eller att Venus Williams skulle ta sig hela vägen till final i Montréal – efter att ha besegrat suveräna lillasystern Serena.

Nä, tänkte väl det.

Big Fours dominans i Masters-sammanhang är vida känd.

Och av alla de nio 1000-turneringarna har den dominansen varit som allra mest accentuerad i just Canada Masters (som spelas växelvis i Toronto och Montréal).

Inför årets upplaga av tävlingen hade Big Four vunnit 10 raka, fördelat på 3 till Rafael Nadal (2005, 2008, 2013), 3 till Novak Djokovic (2007, 2011-2012), 2 till Andy Murray (2009-2010) och 2 till Roger Federer (2004, 2006) – den senaste spelaren utanför kvartetten att bärga bucklan på kanadensisk mark var Andy Roddick 2003.

Givet Jo-Wilfried Tsongas svaga form (24-13 i matchfacit inför turneringen, trillade ur topp 10 i mars – för första gången sedan 2011) och tuffa lottning var det nog inte många som lyfte fram honom som guldkandidat i början av förra veckan.

Men efter att rutinmässigt ha avfärdat Edouard Roger-Vasselin och Jeremy Chardy fullkomligt mosade han världsettan Djokovic i åttondelsfinalen. Djokovic må ha varit helt under isen (hade stora bekymmer redan mot Tsongas landsman Gaël Monfils i öppningsmatchen), men hur det än är med den saken gav triumfen Tsonga en tillräckligt stor självförtroendeboost för att han skulle kunna vända ett till synes omöjligt underläge mot Murray i kvarten.

Murray hade alltså kvitterat via 6-4 i andra set efter en smakstart för Tsonga – och i tredje set tog skotten, som vid det laget vridit taktpinnen ur Tsongas hand fullständigt, en betryggande 3-0-ledning.

Tsonga plockade därefter hem sex av de kommande sju gamen, vann matchen med siffrorna 7-6(5), 4-6, 6-4 och följde upp sina två succéer med att köra över en synbart (fysiskt alternativt mentalt) sliten Grigor Dimitrov i semifinalen: 6-4, 6-3.

I finalen mot Roger Federer var han sedan helt orubblig. Servade extremt bra (slog visserligen bara in 50% förstaservar, men vann 94% av dem – och 63% i andraserve), returnerade aggressivt och var nära att stänga matchen redan i mitten av andra set. Det gick slutligen till tiebreak, där det inte var något snack om saken. Federer fick inget utrymme alls i Tsongas serve och det blev en behaglig resa till karriärens andra Masters-buckla (vann första i Paris 2008) för fransmannen: 7-5, 7-6(3).

Nu gjorde Federer i ärlighetens namn ingen bra match. Kanske (förmodligen?) påverkade det faktum att Federer spelade sena kvällsmatcher hela veckan, medan finalen spelades 15.00 lokal tid. Men det känns också som att orsaken till hans svaga insats till viss del ligger på ett mentalt plan. 3-7 i finalfacit de senaste två säsongerna (2-5 i år – varav tre förluster kommit i Masters- och Grand Slam-sammanhang) bara måste ju ligga och skava i bakhuvudet.

Tycker ändå att det finns en hel del positivt för Federer att ta med sig från Toronto. Underlagsbytet, från gräs till hardcourt, gick friktionsfritt i år och han har trots allt tre raka finaler på cv:t under sommaren (seger i Halle, förlust i Wimbledon och Toronto). Dessutom totalt fyra finaler på sina sex senaste turneringar, på tre olika underlag.

För Tsongas del var den här framgången ytterst välbehövlig. Under hela förra året mäktade han bara med två segrar över topp 10-spelare (dåvarande världstian Richard Gasquet Australiska öppna och trean Federer i Franska öppna) – i Kanada slog han fyra på raken.

Vill ni ha lite mer statistik? Klart ni vill!

• Första spelaren utanför topp 10 att vinna en Master sedan Ivan Ljubicic (rankad 26) i Indian Wells 2010.

• Första franske herrspelaren någonsin att vinna Canada Masters.

• Första spelaren att slå fyra topp 10-spelare i en och samma turnering sedan Guillermo Canas (19) i Toronto 2002 (slog tian Federer, femman Jevgenij Kafelnikov, trean Tommy Haas och tvåan Marat Safin).

• Första spelaren att slå Novak Djokovic, Andy Murray och Roger Federer i en och samma turnering sedan Rafael Nadal i Hamburg 2008.

Inte illa pinkat för en spelare som klev in i turneringen med 0-7 i matchfacit mot topp 10-spelare, om man säger så.

Nu hoppas vi bara att han bygger vidare på den här triumfen. När Tsonga spelar med så högt självförtroende som han gjort den här veckan är han verkligen en fröjd för tennisögat. Kapaciteten har funnits där hela tiden, men det senaste året har han haft förtvivlat svårt att få ut max av sitt spel. Serven har inte varit samma bastanta vapen som det brukar vara och han har ofta spelat med ett visst mått av panik och desperation i avgörande lägen.

Roger Federer. FOTO: AP
Roger Federer. FOTO: AP

Han visade ju inte minst under förra årets grussäsong att han vid sidan av sina färgsprakande fyrverkerier besitter en stor strategisk kompetens, men den taktiska tryggheten och tålamodet har helt enkelt inte funnits där.

Ett mönster jag noterade under gårdagens final var att Tsonga hela tiden sökte lägen att attackera Federers backhand med raka slag eller inside out-forehand. Oftast genom att flytta Federer mot schweizarens backhandruta och tvinga fram lägen där han kunde rikta slagen tätt inpå kroppen på Federer.

Det här med att låsa fast spelet mot världstreans backhand är som ni vet en beprövad och effektiv taktik, men Tsonga har inte en tillräckligt giftig backhand själv för att sätta så hård press i cross court-dueller. Federer hänger med rätt bra i det tempot, helt enkelt. Därför gäller det för Tsonga att flytta Federer till en position i banan där han kan slå med så lite vinkel som möjligt, eftersom Federer har problem att förflytta sig och komma rätt till bollen på så liten yta.

Han var dessutom överlägsen från baslinjen. Federer försökte sig på en hel del tempoväxlingar, men Tsonga trivdes överlag riktigt bra med speltempot – medan schweizaren hade stora problem att hitta sin rytm i grundslagen (nästan 40 oprovocerade misstag under de två seten är förstås på tok för mycket).

I stället gick Federer all-in på sina nätattacker. Det funkade bra men räckte inte mot en solid Tsonga. Likväl mycket starkt av Federer att klamra sig kvar i matchen. Tsonga var faktiskt långa stunder helt överlägsen och utmanade hela tiden i världstreans serve (Federers servegame snittade på cirka 7 minuter och 30 sekunder i andra set).

Ska bli mycket intressant att se hur Tsonga förvaltar den här framgången nu. Pressen kommer att vara hög på honom i Cincinnati, och frågan är om han hinner återhämta sig efter den mentala urladdningen. Kan inte påstå att jag har skyhöga förväntningar på honom direkt, men på lite längre sikt borde vi få se en pånyttfödd Tsonga.

* * *

Venus Williams. FOTO: AP
Venus Williams. FOTO: AP

Jag kunde tyvärr inte se matchen mellan Venus och Serena Williams, men det råder ingen tvekan om att den skrällen var i klass med Tsongas mot Djokovic.

Det var alltså systrarnas totalt 25:e möte. Serena ledde med 14-10 och hade fem raka segrar inför deras semifinal i Montréal. Venus hade slagit ut formstarka världssjuan Angelique Kerber och 16-rankade Carla Suarez Navarro, medan Serena krånglat sig förbi Caroline Wozniacki i sin kvartsfinal efter två rutinsegrar.

Venus tappade en 3-1-ledning i inledningen av matchen men bärgade till slut triumfen i tre set: 6-7(2), 6-2, 6-3.

Venus första seger över en världsetta sedan hon slog Dinara Safina i Wimbledon-semifinalen 2009, och första seger över lillasyster Serena sedan Dubai samma år.

Serena själv sa det bättre än någon annan, på Twitter:

Efter triumfen är Venus Williams hur som helst topp 20 igen för första gången sedan 2011.

Podcast, avsnitt 24: ”Extremt viktigt för Djokovic att vinna”

av Henrik Ståhl

I avsnitt 24 av Tennispodden summerar vi Wimbledon 2014 och diskuterar de svenska framgångarna i Swedish Open i Båstad.

Vad hände egentligen med Andy Murray i London? Kan utskåpningen mot Petra Kvitová i finalen ge årets sensation Eugenie Bouchards självförtroende en stjärnsmäll? Varför har hennes, och kollegan Nick Kyrgios, attityd stått i fokus efter deras senaste succéer?

Ja, det är ju bara några av grejerna vi bjuder på i veckans Tennispodden:

Wimbledon-summering.

 Så bra var finalen mellan Novak Djokovic och Roger Federer – och därför var segern så viktig för Djokovic.

 Vad muttrade egentligen Andy Murray under sin plattmatch mot Grigor Dimitrov i kvartsfinalen – och varför?

 Har Eugenie Bouchard och Nick Kyrgios attitydproblem?

 Svenskarnas framgångar i Swedish Open.

Mycket nöje!

För iPhone/iPad, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas och där kan man ladda ned avsnitt. När avsittet är nedladdat öppna appen ”Musik”. Under fliken ”Mer” så kan du lyssna på avsnittet.

På dator med iTunes, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas då och för att prenumerera på podcasten så trycker du på ”Prenumerera” knappen.

För att prenumerera på Android telefon/tablet kan du installera t.ex apparna BeyondPod eller Google Listen. Dessa appar är gratis och finns i Google Play. Skapa en ny prenumeration i appen och klistra sedan in denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

För att prenumerera på podcasten på annat program/enhet använd denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

Om du vill ladda ned avsnittet utan att prenumerera på podcasten så går det att ladda ned ljudfilen från denna länk:
http://www.podtrac.com/pts/redirect.mp3/ss11i01.stream.ip-only.net/podcasts/tennispodcasten/Tennispodcast_avsnitt24.mp3

Formkoll, rankning och Franska öppna-seedningen

av Henrik Ståhl
Roland Garros.
Roland Garros.

Vi har redan tillryggalagt fem Masters-veckor sedan början av mars.

Franska öppna står för dörren och grussäsongen är nästan över.

Vad passar väl då bättre än att ta en titt på spelarnas formkurvor, aktuell världsrankning – och seedningen i Paris?

Till att börja med blev drömfinalen mellan Rafael Nadal och Novak Djokovic så där intensiv och bra som vi hoppats och förväntat oss.

Precis som jag skrev inför matchen tog Nadal kommandot i första set och utnyttjade det faktum att Djokovic är notoriskt trög i starten.

När serben väl tuggat sig in i matchen och hittat sin matchrytm var det dock inget snack om saken: 4-6, 6-3, 6-3 blev segersiffrorna för världstvåan. Han var visserligen ojämn matchen igenom, men hans högstanivå är som bekant inte att leka med. Den klart bättre spelaren sett till helheten.

Men, kanske ni undrar – lämnade Nadal några positiva besked alls i den här matchen?

Vi gör en formkoll:

* * *

pilsidaRAFAEL NADAL (1)
Han pressades till tre set mot Gilles SimonMikhail Juzjnyj och Andy Murray. Både mot Juzjnyj och Murray var han i teorin illa ute – Juzjnyj hade 1-0 i set och break i andra och Murray hade break i avgörande set och var två game från segern, innan Nadal vände. Spanjoren gjorde sedan processen kort mot Grigor Dimitrov i semifinalen och svarade för en överlag bra insats mot Djokovic i finalen.

Det är därför ett aningen kluvet intryck man fått av Nadal under Masters-veckan i Rom. Å ena sidan är det starkt att kriga sig igenom de där tuffa matcherna – å andra sidan borde de inte ha varit så tuffa över huvud taget. Matchen mot Dimitrov var inte så imponerande eftersom bulgaren gjorde en förvånansvärt slät figur.

Nu kanske detta därför låter motsägelsefullt, men jag tycker att Nadal på det hela taget visar svagt stigande form. Jag baserar det helt och hållet på en successiv spelmässig förbättring under veckan. Det såg verkligen inte bra ut mot Simon och Juzjnyj, och att ha 0-5 mot Murray på grus är snudd på total katastrof, men han kämpade sig igenom motgångarna av egen kraft. Det handlade liksom inte om några haverier från nämnda spelare. Det är ändå ett positivt tecken. Inte tillräckligt positivt för att säga att han är i bra form, med sina mått mätt, men ändå.

För ja, han är långt ifrån storformen, det ska sägas – men i både Madrid och Rom har han ändå tagit steg i rätt riktning. Jag tror inte att han kommer gå in i Franska öppna med lika högt självförtroende som han brukar, men det tålamod han uppvisat känns betryggande. Det är inte långsökt att dra paralleller till 2011, då han med sargat självförtroende – efter två raka grusförluster mot Djokovic, i Madrid och Rom – tappade två set i öppningsmatchen mot John Isner på Roland Garros, för att sedan vinna titeln i överlägsen stil.

Summa summarum: Formkurvan pekar svagt uppåt.

* * *

piluppNOVAK DJOKOVIC (2)
Fantastisk comeback från ”Nole”, efter skadan han ådrog sig i Monte Carlo och som tvingade honom att stå över Madrid. Något annat kan ju inte sägas. Serbens formkurva har egentligen pekat spikrakt uppåt sedan säsongsinledningen, då han åkte ut redan i kvarten i Australiska öppna, mot Stanislas Wawrinka. Segrar i Indian Wells, Miami och nu Rom talar sitt tydliga språk. Om han ska betraktas som favorit inför Franska öppna låter jag vara osagt, men i nuläget kan vi utan omsvep konstatera att han kommer vara en av de formstarkaste spelarna i Paris.

* * *

pilnerSTANISLAS WAWRINKA (3)
Förlust mot 20-årige Dominic Thiem i Madrid och 36-årige Tommy Haas i Rom. Förlusten mot Haas skyllde han för övrigt på en mild ryggskada. Hur som helst svårt att säga annat än att Wawrinka hamnat i en formsvacka sedan triumfen i Monte Carlo. Om den är djup eller inte vet jag inte, men han går onekligen in i Franska öppna med ett väldigt dåligt facit de senaste veckorna.

Kanske är det så enkelt som att han inte brytt sig överdrivet mycket om de här två turneringarna, utan satsat allt krut på förberedelser inför Paris? Inte omöjligt, men faktum kvarstår: enbart sett till formen finns det i nuläget mer negativt än positivt att säga.

Enligt egen utsago var ryggskadan i Rom inte allvarlig. Det får vi verkligen hoppas. För vi har redan tröttnat på att se en underpresterande Wawrinka på grus.

* * *

pilsidaROGER FEDERER (4)
Matchen mot Jeremy Chardy var knepig. Chardy gjorde en jättebra match, vissa bollar studsade hans väg, vinden var inte att leka med och så vidare. Jag tycker med andra ord inte att man ska dra på för stora växlar av förlusten i Rom. Han tog sig trots allt till final i Monte Carlo, innan nya tvillingparet föddes och han därför stod över Madrid.

Det enda frågetecknet som jag ser det är hans motivation. Hur taggad är du att spela en Grand Slam-turnering som du genom åren, efter alla svidande nederlag, utvecklat något av en hatkärlek till? Kommer han verkligen att ge allt, eller kommer han att ha tankarna på annat håll?

Det tycker jag i så fall bekymrar mer, för formen i sig är det inga större fel på.

* * *

piluppDAVID FERRER (5)
Han har blandat och gett den här säsongen, spanjoren. Förhållandevis svag säsongsinledning, när han fortfarande befann sig i en formsvacka. Sen har han fått med sig vissa riktigt bra resultat men inte riktigt spelat på samma nivå som under förra våren. Jag har ju argumenterar för att Ferrer tappat slagkraft överlag, och fortsätter göra det. Det var som att han kramade ur precis varenda liten droppe av sitt tenniskunnande förra året, och nu gått tillbaka till en mer rimlig nivå rent spelmässigt.

Gjorde till exempel riktigt bra matcher mot Kei Nishikori i Madrid och Djokovic i Rom, men nådde inte ända fram. Det kommer vi troligen få se mycket mer av i år.

Hur som helst har formkurvan pekat stadigt uppåt för spanjoren sedan inledningen av grussäsongen, i princip. Bara fiaskot i Barcelona som sticker ut, men det var en engångsgrej vad det verkar.

* * *

pilsidaTOMÁS BERDYCH (6)
Ojämn säsong för Berdych hittills. Semifinal i Australiska öppna (förlust mot Wawrinka) är förstås väldigt bra, och sen hade han faktiskt 11 raka segrar (två i Davis Cup, fem i Rotterdam, fyra i Dubai). Därefter har det sedan gått lite knackigt: Förlust mot Roberto Bautista Agut i öppningsmatchen i Indian Wells, semifinal i Miami (vilket förstås är bra), förlust i åttondelen mot Guillermo Garcia-Lopez i Monte Carlo, förlust mot Carlos Berlocq i finalen i Oeiras, kvart i Madrid, åttondel i Rom.

Det är verkligen inte katastrofalt, men jag hade förväntat mig lite mer från tjecken under grussäsongen. Finalförlusten mot Berlocq i Oeiras var verkligen bedrövlig, och Garcia-Lopez ska han förstås besegra nio gånger av tio.

Fortsatt små frågetecken kring Berdych efter Rom, men jag vill inte påstå att han är i direkt dålig form. Han har bara inte hunnit vässa den inför Franska öppna.

* * *

piluppANDY MURRAY (8)
Nu så, nu börjar skotten äntligen hitta tillbaka efter ryggoperationen i höstas. Han har verkligen inte imponerat hittills i år, och det var det väl få som förväntade sig. Det tar tid att komma i form efter ett sådant ingrepp, helt enkelt. Bara att finna sig i – och det verkar ju Murray ha gjort. Där han inte övertygat på ett spelmässigt plan har han i stället gjort det på ett psykologiskt. Tycker det tålamod han visat upp är ett positivt tecken.

I Franska öppna kommer han troligen inte att kunna göra så jättemycket skada, grus är trots allt inte hans hoods, men han lär gå in i turneringen med självförtroendet på topp efter uppvisningen i Rom.

* * *

piluppMILOS RAONIC (9)
Inte en överdrivet bra säsong för Raonic heller så här långt, men nu verkar det som att mammutservaren börjat vakna. Gjorde överlag en riktigt bra turnering i Rom och en fantastisk semifinal mot Djokovic. Han rör sig oerhört mycket bättre på gruset i år än tidigare. Det hårda slitet har börjat ge resultat. Och det kan ju ofta vara så där: När man lägger om sin träning, som jag tror att Raonic gjort, då kan vissa delar av spelet temporärt bli lidande.

Det vore onekligen en enorm bedrift om kanadensaren lyckas ta sig till sin första Grand Slam-kvartsfinal i karriären på grus av alla underlag, men en total omöjlighet är det inte. Han blir nämligen seedad 8 i Franska öppna och har lämnat styrkebesked senaste veckan.

* * *

piluppKEI NISHIKORI (10)
Var på gång ordentligt innan han blev skadad. Sannolikheten är stor att han faktiskt fällt Nadal i finalen i Madrid om inte ryggen gått sönder. Och bedömer vi bara det sista vi såg av japanen, ja då pekar formkurvan spikrakt uppåt. Spelade makalöst bra i Barcelona och Madrid. Ska bli oerhört intressant att se vad han kan åstadkomma i Paris. Hoppas bara att han hunnit återhämta sig ordentligt…

* * *

pilnerJO-WILFRIED TSONGA (14)
Vid den här tiden förra året var han världsåtta. Inget jättestort tapp, men han har trots allt varit en stabil topp 10-spelare sedan 2008 (med undantag av några perioder 2009 och 2011). Sedan skadan han ådrog sig i Wimbledon förra året har han inte varit sig lik. Har varken hittat sitt spel eller självförtroende, trots att det för några veckor sedan kändes som att han var på väg tillbaka.

Vilket är synd, för det han presterade förra året, fram till sommaren, det var riktigt bra. Särskilt på grus. Gjorde stora framsteg på underlaget och tog sig som bekant till semifinal på Roland Garros förra året. I år har han trillat tillbaka i gamla hjulspår. Får visserligen med sig en del resultat ibland, men är sällsynt uddlös mot tuffare motstånd. Svårt att säga att man har höga förhoppningar på honom inför Franska öppna.

* * *

… och så tar vi en titt på rankningen:

ATP-RANKNINGEN

Skärmavbild 2014-05-20 kl. 11.36.22• Inga stora förändringar inom topp 20. Raonic tar tillbaka sin position som världsnia från Nishikori, som stod över Rom. Dimitrov tar två steg närmare topp 10 och är nu världstolva för första gången i karriären. Bra utveckling där. Klättrat 11 platser sedan säsongsinledningen – och 36 sedan början på 2013. Skadade Richard Gasquet fortsätter tappa mark. Likaså formsvage Tsonga. Medan Haas hoppar upp två pinnhål – och petar ner Ernests Gulbis lika många.

• Dominic Thiems succé fortsätter. Hoppar upp  tre steg trots att han stod över Rom och återfinns nu på plats 58. Oerhört stark utveckling från en spelare som vid den här tiden förra året var rankad 279 i världen…

• Nikolaj Davydenko tappar åtta placeringar – och är nu på väg att trilla ur topp 100 för första gången sedan 2001. Fritt fall för ryssen.

Säsongsrankningen:

Skärmavbild 2014-05-20 kl. 11.44.51• Nadal fortfarande etta, trots sin formsvacka. Det är så klart ett styrkebesked om något, att kriga sig igenom motgångarna och få med sig resultaten trots att spelet inte är hundra. Ska förstås sägas att Djokovic sannolikt spelat in mer poäng om han inte tvingats stå över Madrid. Inte omöjligt att han varit i topp på säsongsrankningen om han inte åkt på den där handledsskadan.

• Vad kan sägas i övrigt då? Topp 4 överensstämmer just nu exakt med den officiella världsrankningen. Väldigt tajt inom topp 10 så här långt, faktiskt. Big Four-dominansen har onekligen brutits. Murray bara på nionde plats, men det går åtminstone sakta men säkert uppåt. Att Fabio Fognini är topp 10 vid årets slut håller jag inte för troligt. Däremot är det absolut ingen omöjlighet att både Nishikori och Dimitrov är det.

Marin Cilic fortfarande strax utanför topp 10 på världsrankningen och nu även på säsongsrankningen. Likaså Ernests Gulbis. Intressant att han kunnat hålla sig så relativt jämn under snart ett och ett halvt års tid. Förväntade mig någonstans en härdsmälta om inte framgångarna kom ögonblickligen. Känns som att han faktiskt bestämt sig för att ha tålamod och jobba sig fram till resultaten.

• Raonic upp fyra snäpp, till plats 14. Den här semifinalen i Rom var viktig för honom. Man vill inte hamna i kölvattnet, för då krävs det en enskild succé som smäller högt för att man ska behålla sin plats på världsrankningen. Som förra året, när finalen i Montréal räddade upp en överlag sval säsong för kanadensaren. Skiljer för övrigt knappt 200 poäng mellan nian Murray och Raonic. Tajt var ordet.

* * *

WTA-RANKNINGEN

Skärmavbild 2014-05-20 kl. 11.54.26• Oförändrat i den absoluta toppen, som ni ser. Serena Williams ohotad etta, Li Na klar tvåa. Simona Halep hugger underifrån, men trean Agnieszka Radwanska har ändå en rätt betryggande ledning där. Världsfyra nu alltså, Halep. Vem hade trott det för ett år sedan? Inte jag i alla fall. Nej, det kan inte ha varit många som förutsåg det. Fantastisk utdelning för rumänskan. Och riktigt kul att det börjar röra på sig inom topp 10 igen, efter två relativt stagnerade säsonger.

• Fritt fall för Victoria Azarenka. Världsfemma nu, men efter Franska öppna (som hon tvingas stå över på grund av fotskada) kommer hon i bästa fall att vara sexa – troligen så lågt som 8-9 – eftersom hon tappar 900 poäng.

• Ana Ivanovic fortfarande strax utanför topp 10, och nu har Sara Errani börjat knacka på dörren igen. Nästan förvånande att Caroline Wozniacki fortfarande bara är några placeringar från topp 10. Känns inte som att hon kommer slå sig in där igen, om inget radikalt händer. Och Sloane Stephens ”kräftgång” fortsätter. Visserligen bra att hålla sig inom topp 20, men visst önskar man sig mer än så av talangen.

* * *

Och så, avslutningsvis: Seedningen i Franska öppna!

* * *

HERRAR

Klicka på bilden för större version.
Klicka på bilden för större version.

• Raonic åttondeseedad eftersom Juan Martín del Potro står över på grund av handledsskada. Argentinaren stod över även förra året och kommer därför inte tappa några poäng på rankningen. Helt sjukt egentligen. Han har liksom bara spelat in 385 poäng hittills i år och ligger på plats 51 på säsongsrankningen, men har ändå tillräckligt med poäng för att behålla sin plats inom topp 10. Detta så klart i och med att han spelade in grova poängsummor under andra halvan av 2013. Hur som helst bra för Raonic, som behöver stadiga framgångar i de större turneringarna för att kunna stabilisera sig som topp 10-spelare.

• Jerzy Janowicz 22-seedad, trots sin dåliga form. Det är bara att tacka och ta emot.

• Roberto Bautista Agut seedad i en Grand Slam-turnering för första gången i karriären. Inte illa!

• Vasek Pospisil 30-rankad. Troligen sista Grand Slam-turneringen han är seedad i den här säsongen, eller i alla fall näst sista. Sju raka förluster har han nu. Är i otroligt dålig form, med andra ord. Åker sannolikt ut tidigt.

* * *

DAMER

Skärmavbild 2014-05-20 kl. 12.01.31

• Halep semifinalseedad, alltså. Riktigt bra. Som sagt, förmodligen inte många som hade väntat sig detta för ett år sedan. I övrigt inga konstigheter. Angelique Kerber kvartsfinalseedad i och med Azarenkas återbud. Hoppas hon åtminstone håller sin seedning. Har ju ryckt upp sig efter 2013, men inte kommit upp i samma nivå som 2012 än.

• Venus Williams seedad i en Grand Slam för första gången sedan Franska öppna 2013. Oseedad i tre raka Grand Slams, alltså.

* * *

Mer om seedningarna i nästa avsnitt av Tennispodden!

ANALYS: Så blir finalerna i Rom

av Henrik Ståhl
Rafael Nadal. FOTO: AP
Rafael Nadal. FOTO: AP

Tävlingsveckan är snart över.

På herrsidan bjuds vi på en blockbuster, på damsidan en på papperet sval tillställning.

Så hur tror vi att båda dessa kommer att utspela sig?

Gårdagens semifinaler blev inte riktigt som jag hade föreställt mig dem på förhand.

Till att börja med åkte Jelena Jankovic ut med huvudet före – och Sara Errani blev första hemmaspelaren på 30 år att ta sig till final på hemmaplan i Rom, via 6-4, 6-4. Dålig match av Jankovic. Sure, Errani spelade bra, men inte så bra. Fick mycket hjälp av Jankovics enkla missar.

Serena WilliamsAna Ivanovic blev en svängig historia. Williams tog första set med 6-1 men tappade sedan fyra raka game i andra. Förlorade så småningom setet med 6-3, för att sedan köra över Ivanovic på nytt i tredje: 6-1, 3-6, 6-1.

Som ni minns skrev jag inför gårdagens semifinaler att det hade varit en större skräll om Milos Raonic slagit Novak Djokovic än om Grigor Dimitrov besegrat Rafael Nadal.

Well.

Djokovic hade samma problem han alltid har mot servekanoner och stördes också rejält av vinden. Samtidigt gjorde Raonic en riktigt bra match. Han tar fortfarande kliv framåt i utvecklingen, trots att det ibland känns som att han står still. Hans överlägset bästa grusmatch i år.

Han är förstås fortfarande otymplig, men rör sig avsevärt mycket bättre nu än för ett par år sedan. Hängde med bra i spelet, vilket jag trodde skulle vara en fördel för Djokovic – men han lyckades långa stunder sätta ordentlig press på serben. Fortfarande de korta poängen som han fick mest utdelning i, men det är ändå positivt att han kan matcha Djokovic så här pass bra. 6-7(5), 7-6(4), 6-3 är bra förlustsiffror för honom. Desto sämre segersiffror för Djokovic, även om gnetsegrar alltid är imponerande i sig. Hade trots allt minibreak mot sig i andra sets tiebreak, men red ut stormen.

Några timmar senare ställde Grigor Dimitrov ut sina hajpade skor på banan – och fick sig en ordentlig lektion i Masters-tennis av Nadal.

Helt chanslös var han, Dimitrov. Nadal plockade isär hans backhand som en sjuåringen plockar isär lego och gav inte bulgaren andrum över huvud taget: 6-2, 6-2.

Stora segersiffror – men hur imponerande var egentligen Nadals seger? Inte överdrivet, det måste sägas. Hans spel påminde förvisso mer om det i tredje set mot Andy Murray än i första set (där han tappade fem raka game och var nära att bli nollad), men Dimitrov utgjorde inget hot alls den här kvällen. Att Nadal höll nere siffrorna över oprovocerade misstag – som haglat från hans racket under veckan – är därför ingen bedrift i sig. Han blev ju aldrig riktigt satt under press.

Samtidigt lämnar Djokovics insats mycket övrigt att önska. Som sagt alltid svårt att möta servekanoner, men den här segern satt lite för långt inne för att inte höja vissa frågetecken. Det är trots allt grus vi pratar om här. Ett underlag som Raonic normalt inte ska hota honom på, kan man tycka.

Så, hur påverkar detta dagens drömfinal?

Vi tar en titt:

* * *

Novak Djokovic. FOTO: AP
Novak Djokovic. FOTO: AP

RAFAEL NADAL – NOVAK DJOKOVIC

22-18 i inbördesmöten till Nadal. Inga andra spelare har mött varandra så många gånger – och ingen annan spelare har besegrat Rafael Nadal så många gånger.

Dock bara tre gånger på grus: Madrid och Rom 2011, Monte Carlo 2013. Känns nästan lite konstigt. Som att det borde vara några till. Kan han plocka sin fjärde i dag?

Knappast en omöjlighet. Om man struntade helt i gårdagens semifinaler och enbart bedömde matcherna fram till lördag, då skulle jag peka ut Djokovic som klar favorit. Typ 70-30.

Nu, efter semifinalerna, känns det snarare som 55-45. Eller kanske 60-40.

För det är trots allt svårt att inte hålla Djokovic som favorit. Han har överlag sett mest stabil ut, med undantag för matchen mot Dimitrov har Nadal haft en osedvanligt krånglig väg till final och Djokovic brukar som ni vet snudd på överprestera så fort han möter spanjoren.

Vädret kommer säkerligen bli en faktor, återigen. Djokovic har inte hanterat blåsten bra alls och Nadal har inte störts nämnvärt av den lite mer regntunga banan mot främst Murray (i alla fall inte i andra och tredje set) men även mot Dimitrov.

Båda har nog gått stärkta ur sina respektive semifinaler: Nadal för att han hittat sitt spel, Djokovic för att han krånglade sig ur en knepig match. Samtidigt ska nämnas att Nadal tillbringat uppemot 10 timmar på banan redan. Det kan givetvis påverka. Särskilt med tanke på att han spelade kvällsmatchen i går och inte fått lika mycket tid till återhämtning.

Hur blir finalen spelmässigt då?

Precis som mot Dimitrov kommer Nadal vilja ta kommandot omgående. Utnyttja det faktum att Djokovic brukar vara trög i starten. Om Djokovic såg matchen mellan Nadal och Murray så borde han försöka styra spelet mot spanjorens forehand. Mönstret backhand cross court mot Nadals forehand, sedan rak backhand mot Nadals backhand för att fånga världsettan i ett defensivt steg och avslutningsvis återigen sikta in sig på forehandrutan känns som ett troligt mönster. Skulle inte heller förvåna mig om Djokovic försöker sig på den raka forehanden i Nadals vänstra hörn, för att fånga honom på fel fot. Funkade bra för Murray.

Matchbilden kommer säkerligen bölja fram och tillbaka, men avgörande blir vem som dikterar spelet. Alltså inte vem som är mest aggressiv eller offensiv, utan vem som får sin motståndare dit han vill. Det var så Murray gjorde mot Nadal. Det handlade inte jättemycket om att han var mer aggressiv och offensiv, utan hur och när.  Alltså: hur han byggde upp poängen.

Den som blir poängens byggmästare kommer vinna finalen i dag.

Väldigt öppen match, många faktorer som kan bli helt avgörande – men jag säger ändå svag fördel Djokovic, 55-45.

Serben är faktiskt den enda förutom Juan Carlos Ferrero som besegrat Nadal i Rom. Ferrero gjorde det i andra omgången 2008, Djokovic i finalen 2011. Nadals sjätte raka final i Rom, nionde totalt. Sju titlar har han redan. Ett galet bra facit.

Dock inte lika galet som i Monte Carlo, där han hade åtta raka titlar.

Tills Djokovic satte stopp för honom i spanjorens nionde raka.

* * *

Serena Williams. FOTO: AP
Serena Williams. FOTO: AP

SERENA WILLIAMS – SARA ERRANI

Errani är på gång nu, skriver jag för hundrafemtielfte gången. Trots att Jankovic svarade för en blek insats i går är det likväl imponerande av världselvan att ta sig hela vägen till final.

Men här tar det stopp va?

6-0 i inbördes möten och 12-1 i setfacit talar sitt tydliga språk.

Sara Errani. FOTO: AP
Sara Errani. FOTO: AP

Ja, Errani trivs bättre på grus än Williams – men nej, det gör henne inte till en bättre spelare på grus. Williams har gått från klarhet till klarhet i Rom, enda riktiga vägbulan kom i andra set mot Ivanovic i går och det redde hon ändå ut med bravur.

Jag har svårt att se hur Sara Errani ska kunna stoppa hennes framfart. Det räcker liksom inte med att spela smart och på toppen av sin förmåga mot Williams. Hon måste dessutom spela ett spel hon inte riktigt har, det vill säga ett aggressivt och offensivt finslipat sådant. Errani har tillräckligt bra försvarsspel och slagregister för att kunna hänga med bra i spelet, men när Williams höjer tempot ska hon normalt blåsa världselvan av banan.

Jag hoppas på en intensiv match, att Errani överpresterar och gör sin bästa insats i år.

Men kommer det att räcka? Nej, jag tror inte det. Det lär krävas att Williams på ett eller annat sätt viker ner sig för att Errani ska kunna fullborda en skräll av den här digniteten.

Semifinalerna i Rome Masters

av Henrik Ståhl

Nästan en hel tävlingsvecka är tillryggalagd. 

I dag ska fyra kombattanter bli två.

Här är min analys av semifinalerna:

* * *

Rafael Nadal. FOTO: AP
Rafael Nadal. FOTO: AP

RAFAEL NADAL – GRIGOR DIMITROV

Den tveklöst intressantaste matchen. 4-0 i inbördes möten för Nadal, men Dimitrov har faktiskt tagit set i samtliga matcher. Aldrig varit riktigt nära att hota på allvar, men han har absolut stört världsettan. Ordentligt.

I dag får han en ny chans – och det kan mycket väl vara hans bästa chans någonsin. Nadal är ingen maskin och lär vara mör efter drygt 8 timmar ute på banan de senaste tre dagarna. Själv behövde Dimitrov bara spela klart ett set (6-2) innan Tommy Haas kastade in handduken på grund av axelskada efter drygt en halvtimmes spel.

Det är med andra ord en pigg och fräsch 23-åring (fyllde år i går) som utmanar Gruskungen om en av finalbiljetterna.

Spelmässigt är min gissning att Dimitrov försöker kopiera Andy Murrays bedrift i går, det vill säga att ta kommandot omgående och alternera stabil defensiv med spetsoffensiv.

Frågan är hur vädret kommer vara. Om det är som i går, det vill säga regnigt, så gynnar det Dimitrov eftersom Nadal då inte får lika hög utdelning på sin extrema topspin. Nadal brukar påverkas negativt av att banan ”dör” på det sättet. Så även mot Murray i går, men det hanterade han väldigt bra. Viktigt för Nadal att inte bli passiv och falla tillbaka för djupt i banan. En väldigt viktig statistisk faktor i gårdagens kvartsfinal var hans positionering i förhållande till baslinjen – i första set stod han några meter bakom den i nästan 50% av duellerna, i andra set flyttade han fram positionerna markant.

Om Dimitrov är smart borde han attackera Nadals forehand så fort han får läge. Det är ett mönster vi sett genomgående på sista tiden, både från Stanislas WawrinkaKei Nishikori och Andy Murray. Skulle vilja påstå att Murray gjorde det bäst i går: Mata mot Nadals backhand, tvinga fram en defensiv rak slice eller kort backhand, attackera forehandrutan skoningslöst. På så vis hinner inte Nadal ladda sin forehandbössa och motståndaren får chans att antingen gå fram på nät eller fånga spanjoren på fel fot.

Med andra ord: Fokusera inte för hårt på Nadals backhand. Det gör bara att Nadal hittar sin matchrytm och till slut ges lägen att antingen gå runt med sin forehand eller styra spelet åt ett annat håll.

Nadal favorit så klart, men jag tycker att det är nästan lika stor skrällpotential i dag som i går. Räkmacka för Dimitrov, som visserligen fick en prövning i Tomás Berdych men undslapp Wawrinka (och behövde inte ens spela klart kvarten).

Bra chans för Dimitrov att ta sig till första Masters-finalen i karriären. Han är trots allt en i grunden mer kompetent grusspelare än Murray och är på ordentlig frammarsch.

Men visst ska väl Nadal greja det här?

* * *

Serena Williams. FOTO: AP
Serena Williams. FOTO: AP

SERENA WILLIAMS – ANA IVANOVIC

Revanschmöte! Ivanovic vann ju en stenhård kamp i Australiska öppna-åttondelen tidigare i år. 4-1 i inbördes möten till Williams annars, men det är ju den där matchen man lägger vikt vid.

Generellt är Ivanovic en bättre grusspelare än Williams, men eftersom Williams i grunden är en så mycket bättre spelare så har hon ändå det teoretiska övertaget.

5,00 gånger pengarna på Ivanovic, och det känns ju ändå rimligt. Det krävs verkligen att Ivanovic gör en kanonmatch, utan självdestruktiva dippar och spelmässiga implosioner, för att vinna det här. Williams har trots allt inte sett ut att hämmas alls av lårskadan och gått fram som en ångvält i Rom.

* * *

Novak Djokovic. FOTO: AP
Novak Djokovic. FOTO: AP

NOVAK DJOKOVIC – MILOS RAONIC

I det här skedet har Djokovic tveklöst fått den enklare semifinalen än rivalen Nadal, något annat går ju inte att säga. Dels för att Dimitrov är så pass mycket bättre på grus än Raonic, dels för att kanadensaren trots allt inte sett stekhet ut den senaste tiden. Inga riktigt prövningar i Rom heller: Bolelli-Tsonga-Chardy. Hade ju kunnat vara värre, även om jag tycker att segern mot Tsonga var imponerande.

Djokovic har erkänt svårt för servekanoner, det måste tas i beaktande. Serben gillar inte att få sin matchrytm söndersliten, och det får man alltid mot mammutservare. Här kan Raonics ändå hyfsade grundspel faktiskt vara till Djokovics fördel. Till exempel Ivo Karlovic eller i viss mån John Isner har ju förtvivlat svårt att hålla sig kvar i duellerna mot en så pass överlägsen spelare som Djokovic, men Raonic står sig ändå hyfsat i bollandet. Underlägsen, absolut – men han är ändå överlag stabilare i sitt grundspel än Karlovic/Isner.

1-0 i inbördes möten för Djokovic, och den gången blev det seger i raka set: 7-6(1), 6-2, 6-2, i Davis Cup (på grus). Ett liknande scenario är att vänta i dag. Raonics chans är att ta Djokovic på sängen, innan han hunnit bli varm i kläderna. Extremt kritiskt för kanadensaren att få med sig första set.

Men att han ska vinna två mot världstvåan? Konstigare saker har skett, men jag har svårt att se det. Betydligt större skräll om Raonic slår Djokovic än om Dimitrov besegrar Nadal.

* * *

Jelena Jankovic. FOTO: AP
Jelena Jankovic. FOTO: AP

JELENA JANKOVIC – SARA ERRANI

Imponerande av Errani att plocka sin första pinne mot en topp 5-spelare, men kan hon upprepa gårdagens succé och även slå världsåttan?

Spontant: Nej. Errani har visserligen varit på gång ett par veckor nu, men så bra har hon faktiskt inte sett ut. Om det Li Na själv säger stämmer så fick hon ju dessutom draghjälp från allergichock/matförgiftning i går.

I dag räcker det i och för sig med att Jankovic tappar huvudet, vilket har hänt många gånger förr, men stalltipset är ändå att Jankovic och Williams möts i finalen (även om jag personligen hoppas på Jankovic-Ivanovic).

Kvartsfinalerna i Rom

av Henrik Ståhl
Ana Ivanovic skrällbesegrade Maria Sjarapova. FOTO: AP
Ana Ivanovic skrällbesegrade Maria Sjarapova. FOTO: AP

Jeremy Chardy slår Roger Federer.

Rafael Nadal pressas – av både Gilles Simon och Mikhail Juzjnyj.

Och Maria Sjarapova förlorar en grusmatch mot en annan spelare än Serena Williams för första gången på tre år.

Summa summarum: Rome Masters är lite av ett Crazy Masters i år.

Det brukar ju vara Madrid som är rysligt svårtippad. Inte för att den turneringen på något vis var lätt att tippa i år, men Rom tar nog priset.

Har för mig att jag nämnde det i senaste avsnittet av Tennispodden, att Rom faktiskt känns svårare att förutspå i år än Madrid.

Och på den punkten fick jag ju rätt.

I början av veckan hände inget mer uppseendeväckande än att Fabio Fognini fick stryk av Lukas Rosol (och det kom ändå inte som någon chock alls) och Dimitrij Tursunov, som inte direkt är ett namn att räkna med på grus, slog formstarka Roberto Bautista Agut.

Sen kom onsdagen.

Pang och bom, så var fjolårsfinalisten Roger Federer ute ur turneringen. 1-6, 6-3, 7-6(6) till Jeremy Chardy som gjorde en kanonmatch under svåra omständigheter (stormvindar, typ). Räddade matchboll i Federers serve vid ställning 5-6 i avgörande tiebreak, gjorde han. En helt galen räddning. Slår en inside out-forehand på Federers serve, schweizaren placerar den i motsatt hörn, Chardy springer snabbare än han någonsin gjort – och får tillräckligt mycket fart på bollen för att chocka Federer som smugit fram på nät.

Samma dag pressades Rafael Nadal till tre set mot Gilles Simon. Över tre timmar tog det för spanjoren att knyta ihop säcken, och då hade han ändå break i andra set: 7-6(1), 6-7(4), 6-2. Årets längsta match i bäst av tre set.

Även i går hade Nadal stora problem i ett blåsigt Rom. Han ledde med 5-3 i första set mot Mikhail Juzjnyj, men ryssen gnetade sig in i matchen och vann första set i tiebreak. Han fick också ett break med sig i andra set, innan Nadal tog över matchen och till slut säkrade en kvartsfinalplats: 6-7(4), 6-2, 6-1.

Vi är inte vana vid att se dig ha sådana bekymmer i tidiga rundor, sa en reporter på presskonferensen efter matchen.

– Ni får vänja er, replikerade Nadal. Det är normalt. Vid den här åldern gjorde (BjörnBorg helt andra saker. Det är inte möjligt att vinna enkelt i tio års tid. Samtidigt vet jag att jag kan spela bättre.

* * *

Maria Sjarapova. FOTO: AP
Maria Sjarapova. FOTO: AP

Gårdagens största skräll var onekligen Ana Ivanovics tvåsetsseger över Maria Sjarapova: 6-1, 6-4. Sjarapovas första förlust på grus mot någon annan än Serena Williams (som inte visade några tecken på att störas av lårskadan när hon körde över Varvara Lepchenko: 6-1, 6-2) sedan 2011.

Dessutom åkte Stanislas Wawrinka på sin andra stjärnsmäll på lika många veckor. Den här gången var det 36-årige Tommy Haas som tryckte till världstrean: 5-7, 6-2, 6-3. Enligt Wawrinka hade han svårt att röra sig efter en ryggskada han ådrog sig mot Pere Riba i öppningsmatchen.

– Det är ingenting allvarligt. Jag behöver bara vila i några dagar, säger han.

* * *

Milos Raonic slog Jo-Wilfried Tsonga i raka set: 7-6(5), 6-4. Lite oväntat ändå, tycker jag. Tsonga har sett stark ut på sistone, och grus är som bekant inte Raonics bästa underlag. Viktigt för kanadensaren att hålla sin seedning, som jag skrev inför turneringen. Han har trots allt bara spelat in drygt 950 poäng hittills i år.

* * *

Andy Murray ångar på: 7-6(1), 6-4 mot Jürgen Melzer i går. Vilket innebär att skotten inte tappat set än. Starkt!

* * *

Ny tresetare mellan Tomás Berdych och Grigor Dimitrov. Den här gången var det 22-åringen som drog längsta strået: 6-7(3), 6-2, 6-2.

Med det sagt – låt oss nu titta på dagens buffé:

* * *

RAFAEL NADAL – ANDY MURRAY

Det här blir dagens sista match och även den på förhand överlägset mest intressanta. 13-5 i inbördes möten till Nadal. 4-0 på grus. Murray har lyckats ta ett set på de fyra grusmatcherna – i Monte Carlo 2011.

Sjukt att det har gått två och ett halvt år sedan de sist möttes (finalen i Tokyo 2011 – Murray vann: 3-6, 6-2, 6-0).

Och visst är det en smula ironiskt att ingen av dem riktigt stått att känna igen de senaste månaderna: Murray på grund av ryggoperationen som spolierade hans höst 2013, Nadal på grund av en ihärdig formsvacka.

Normalt ska ju Murray inte kunna hota Nadal på grus. Murray är alldeles för svajig på underlaget för det.

Men nu?

Den här formsvackan är inte att leka med. Det känns förstås jättekonstigt att säga det om en spelare som vann Madrid Masters så sent som förra veckan, som just nu är ohotad världsetta och som dessutom spelat in flesta poäng i år. Men som ni vet är det inte vilken spelare som helst det handlar om här. Det lät ungefär likadant om Roger Federer 2010, när han hamnade i en formsvacka efter Australiska öppna-triumfen.

Eller Novak Djokovic, för all del, i olika omgångar. Nu senast årets säsongsöppning, och fjolårets (där vändningen kom först efter Wimbledon).

Kan Murray hota Nadal i kväll?

Ja. Tveklöst. Om Simon kan pressa Nadal till tre set och Juzjnyj ha 1-0 i set och break i andra så kan Murray sätta krokben för spanjoren. Trots att han egentligen är lite av en bambi på hal is när det vankas grus.

Murray har inte påverkats av den extrema blåsten i Rom på samma sätt som Nadal, vilket så klart gynnar skotten. Men tillräckligt?

Svårt att säga. I grund och botten tycker jag ändå att den här matchen handlar om Nadal. It’s on his racquet, så att säga. Murray behöver spela mycket aggressivare än han normalt gör och Nadal ska helst inte hitta sin matchrytm för att Murray ska kunna vinna det här. Det är den spontana känslan.

Skrällpotentialen går dock inte att bortse ifrån. Om det blir tredje raka tresetaren för Nadal är det ingen större chock. Stalltipset är ändå att Nadal reder ut även denna storm.

* * *

AGNIESZKA RADWANSKA – JELENA JANKOVIC

Den på papperet intressantaste kvarten på damsidan, tycker jag. Radwanska har sett bättre ut än vanligt på gruset i år. Jankovic har blandat och gett under säsongen.

5-1 i inbördes möten för Radwanska, men deras enda möte på grus vann Jankovic (Franska öppna 2008). Tre av de senaste fem matcherna har gått till tre set, inklusive Indian Wells i år (7-5, 2-6, 6-4 till Radwanska).

En högintressant match, som känns ganska öppen. Radwanska har som sagt imponerat på gruset i år, men Jankovic har, som vi vet, kapaciteten att skrälla.

Och ja, det vore inte ens någon överdrivet stor skräll om hon vinner. Enkel väg för båda hittills i turneringen, så det här blir första riktiga testet för båda.

2,20 gånger pengarna på Jankovic, Radwanska ger 1,66. Så pass jämnt är det alltså.

I grunden tror jag på Radwanska. Känns som att hon har tålamodet att nöta ner Jankovic även på grus.

* * *

NOVAK DJOKOVIC – DAVID FERRER

11-5 i inbördes möten och fem raka segrar för Novak Djokovic, men Ferrer leder med 3-1 på grus (Djokovics enda seger över spanjoren på underlaget kom i Madrid 2011). Det ska dock sägas att Ferrer vann vann sina grusmatcher 2004 (Bukarest), 2007 (Monte Carlo) och 2009 (Davis Cup, i Spanien) – det vill säga ett antal år före Djokovics stora genombrott.

Serben hade 0-4 i första set mot Philipp Kohlschreiber i går innan han vaknade till liv och dundrade hem segern: 4-6, 6-2, 6-1. Inga egentliga konstigheter där. Kohlschreiber har förvisso varit i ganska dålig form på sistone, men är en mycket kompetent grusspelare som ofta matchar toppspelarna i själva spelet – det är tyskens brist på vass udd som gör att han sällan når hela vägen fram.

Vad tror vi om Djokovic-Ferrer då?

Jag tror att världstvåan kommer att få slita. Ferrer är på uppgång efter magplasket i Barcelona och en överlag relativt tung säsongsöppning. Jag hävdar fortfarande bestämt att han tappat i genomslagskraft de senaste månaderna, men han är fortfarande däruppe och hotar.

Så även i dag.

Nu kan Ernests Gulbis bevisligen inte besegra Ferrer om man ska hårddra det – särskilt inte på grus – så spanjorens 6-2, 6-3-seger ska man kanske inte dra några jättestora växlar på. Men han har likväl sett stark ut på sistone och var inte långt ifrån att gå till final i Madrid förra veckan.

Vädret kan bli en avgörande faktor i den här matchen. Ni minns väl US Open-semifinalen 2012, då Ferrer vann första set med solklara 6-2? Det hade inte med hans spelmässiga överlägsenhet att göra. Inte heller att Djokovic var skadad, omotiverad eller sliten. Det hade uteslutande med vädret att göra. Det var snudd på stormvindar på Flushing Meadows just den dagen. Djokovic hade enorma problem med att hitta sin matchrytm, som han alltid har i blåst. När matchen avbröts och återupptogs dagen därpå hade Ferrer inte en chans: 2-6, 6-1, 6-4, 6-2.

Det kan bli ett liknande scenario i dag. Ferrer påverkas inte  av snålblåst i samma utsträckning, eftersom hans grundspel inte kräver lika mycket precision som Djokovics.

Enbart sett till spelstyrka är ju annars Djokovic klar favorit. Han har måhända sett lite rostig ut, men har inte visat några tecken på att hämmas av handledsskadan.

Den här matchen kan dock hålla på ett tag – det är trots allt två väldigt bollsäkra spelare som möts – så det är bäst att bunkra upp med popcorn och hallonsoda.

Vem som vinner? Måste ju säga Djokovic. Men skrällvarning utfärdas. Särskilt om vädrets makter är på Ferrers sida.

* * *

LI NA – SARA ERRANI

Jag sa det i Madrid och fick fel, men tycker ändå att Errani är lite på gång nu. Torsk i åttondelen förra veckan, men dessförinnan gick hon till semi i Stuttgart. Hon är i alla fall inte lika djupt nere i träsket som tidigare i år, kan man ju konstatera.

Precis som Wawrinka har Li Na bara delvis lyckats följa upp sin triumf i Melbourne tidigare i år (var i final i Miami; förlust mot Serena Williams).

Känns ändå som ganska solklar favorit i denna matchup. Spelmässigt borde hon med sitt tunga artilleri vara Errani övermäktig.

* * *

GRIGOR DIMITROV – TOMMY HAAS

Fin lottning för Dimitrov nu när Wawrinka åkt ut med huvudet före. Tommy Haas gjorde en jättebra match i går. Spelade enkelt, smart och med mycket topspin. Wawrinka? Visst, han hade säkert ont i ryggen, men jisses vad många felbeslut han tog.

Dimitrov i sin tur gjorde en bra match mot Berdych. Ganska jämn matchup nu för tiden, Dimitrov-Berdych. Mycket hänger på matchform. Rent spelmässigt har Berdych tillräckligt mycket tyngd för att göra livet surt för Dimitrov. Inte jättestor skillnad för Berdych att möta Dimitrov som att möta Federer. Den största är egentligen att han mot Federer fortfarande slår i underläge, medan han är knapp favorit mot Berdych.

Känns som att han borde vara hyfsat klar favorit mot Haas. Man ska aldrig aldrig räkna ut tysken, det har han visat gång på gång de senaste säsongerna, men det här är en lite för bra chans för Dimitrov att försitta. Närmar sig topp 10 med stormsteg om han vinner den här matchen.

* * *

ANA IVANOVIC – CARLA SUAREZ NAVARRO

Suarez Navarro vann som ni vet sin första WTA-titel i karriären i Oeiras för ett par veckor sedan, i en mycket svängig final mot Svetlana Kuznetsova.

I Madrid stod hon sig slätt mot Serena Williams och borde väl i ärlighetens namn göra det även mot Ivanovic.

Samtidigt är Ivanovic väldigt oförutsägbar – vilket oddsen (2.60 på Navarro, 1,50 på Ivanovic) vittnar om.

Svårt att säga annat än att hon borde fått tillräckligt bra självförtroende efter sin skräll mot Sjarapova för att slå Navarro, men det är ingen solklar seger på förhand.

* * *

MILOS RAONIC – JEREMY CHARDY

Räkmacka för Raonic, skulle man kunna säga. Med all respekt för Chardy, han har gjort en grym turnering hittills. Men självklart föredrar Raonic att möta honom än Federer alla dagar i veckan.

Generellt är Chardy en bättre grusspelare än Raonic, trots att han gjort mer väsen av sig på snabbare underlag. Faktum är att grus är hans statistiskt bästa underlag och han vann sin enda titel på grus (Stuttgart 2009), men i Masters-sammanhang har han aldrig tagit sig förbi åttondelsfinal på grus (bästa resultatet vid sidan av årets kvartsfinal är just åttondelsfinal, i Rom 2013).

Raonic har dock ett extremt effektivt vapen i sin mammutserve. Som ni vet. Den där serven, i kombination med ett grundspel som är mycket säkrare på grus än hos andra servekanoner, gör kanadensaren farlig även på långsamma underlag.

Jag skulle inte betrakta det som en sensation om Chardy vinner den här matchen. Det var visserligen starkt att slå Tsonga i raka set, men 2014 har varit ett ganska trögt år för Raonic. Precis som för Dimitrov en mycket god chans för Raonic att spela Masters-semi i morgon.

Klarar han prövningen?

Inte alls självklart. Bra skrällpotential för Chardy här.

* * *

SERENA WILLIAMS – SHUAI ZHANG

15,00 gånger pengarna på Zhang säger egentligen det mesta. Och Williams har sett omutlig ut hittills, lårskadan till trots. Hon vill troligen göra ett ordentligt statement inför Franska öppna, och då borde inte en spelare som Zhang kunna stå i vägen.

Ska krävas att Williams har ont eller svarar för ett riktigt praktfiasko för att inte gå vidare till semifinal.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Skärmavbild 2014-05-16 kl. 11.33.19 Skärmavbild 2014-05-16 kl. 11.33.33

Podcast, avsnitt 16: Rom och Coca-Cola

av Henrik Ståhl
Kei Nishikori. FOTO: AP
Kei Nishikori. FOTO: AP

Ny vecka – ny podd!

I avsnitt 16 summerar vi Madrid Masters och tippar Rome Masters.

Bland annat.

Vad drar vi för slutsatser av det antiklimax som var finalen mellan Rafael Nadal och Kei Nishikori i Madrid? Eller Maria Sjarapovas makalösa grusfacit? Vilka ser vi som favoriter på herr- respektive damsidan i Rom? Vilka är egentligen tennisens bästa och sämsta huvuddomare? Och vad har hänt – och händer – på svensk mark?

Det är vad vi pratar om i nya avsnittet av Tennispodden.

Mycket nöje!

För iPhone/iPad, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas och där kan man ladda ned avsnitt. När avsittet är nedladdat öppna appen ”Musik”. Under fliken ”Mer” så kan du lyssna på avsnittet.

På dator med iTunes, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas då och för att prenumerera på podcasten så trycker du på ”Prenumerera” knappen.

För att prenumerera på Android telefon/tablet kan du installera t.ex apparna BeyondPod eller Google Listen. Dessa appar är gratis och finns i Google Play. Skapa en ny prenumeration i appen och klistra sedan in denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

För att prenumerera på podcasten på annat program/enhet använd denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

Om du vill ladda ned avsnittet utan att prenumerera på podcasten så går det att ladda ned ljudfilen från denna länk:
http://www.podtrac.com/pts/redirect.mp3/ss11i01.stream.ip-only.net/podcasts/tennispodcasten/Tennispodcast_avsnitt16.mp3

Matchkollen, fredag

av Henrik Ståhl
Andy Murray fick bita i gruset i Madrid. FOTO: AP
Andy Murray fick bita i gruset i Madrid. FOTO: AP

Det börjar dra ihop sig.

På herrsidan är 4 av 8 kvartsfinalister seedade – på damsidan 7 av 8.

Så, vad händer i dag?

Det hände en del intressanta grejer i går.

Andy Murray åkte ut med huvudet före, till exempel. 46-rankade, pånyttfödde Santiago Giraldo körde över världsåttan i raka set: 6-3, 6-2. Väldigt tafflig insats från Murray. Nu är Giraldo visserligen en erkänt skicklig grusspelare med flera slipade verktyg i lådan, men det där… Nej, faktum är att Murray kanske borde ha åkt ut redan mot Nicolás Almagro i öppningsmatchen. Extremt mycket enkla missar från skotten mot Giraldo.

Colombianen vidare till kvartsfinal på bekostnad av Murray alltså, och väl där möter han en annan pånyttfödd spelare: Roberto Bautisa Agut, som slog Lukasz Kubot i raka set: 6-2, 6-4.

Båda har svarat för snudd på sensationella säsongsöppningar. Baustista Agut har klättrat 28 placeringar på rankningen sedan januari och hade 15-11 i matchfacit inför Madrid. Giraldo har klättrat 23 rankningsplaceringar och tog sig till sin blott andra ATP-final i karriären i Barcelona (förlust mot Kei Nishikori).

Snacka om bra utväxling för 26-åringarna.

Hur som helst.

* * *

Dominic Thiem lämnade walk over mot Feliciano Lopez på grund av magvirus. Snopet.

Lopez vidare till kvartsfinal mot Kei Nishikori, som planenligt slog Milos Raonic i raka tiebreaks: 7-6(5), 7-6(5). Känns som att japanen gått om kanadensaren i utvecklingen rätt rejält. Lär bli svårt för Raonic att försvara sin position som frontfigur för de unga framtidsnamnen framöver.

* * *

Tomás Berdych krigade sig förbi Grigor Dimitrov: 3-6, 6-3, 6-2. Siffrorna ser kanske klara ut (trots det tappade setet), men Berdych hade bekymmer. Fick med sig ett break till 4-2 i andra set och hade visserligen inte breakbollat mot sig under hela setet, men Dimitrov var hela tiden där och naggade.

I tredje set tog soppan slut för Dimitrov och Berdych vann det i överlägsen stil (28-18 i poäng totalt).

Möter nu alltså Rafael Nadal, som slog Jarkko Nieminen (6-1, 6-4), i kvarten.

* * *

Som han spelar, Ernests Gulbis! Det blixtrade visserligen inte speciellt mycket mot Marin Cilic, men det är just det som är imponerande. Letten verkade inte ens särskilt taggad – det såg mest ut som att han ville få det snabbt överstökat.

Och det fick han ju: 6-3, 6-4. Smärtfritt för 25-åringen, som bara behövde rädda en breakboll.

I kvartsfinalen väntar David Ferrer, som körde över John Isner: 6-4, 6-4. Grym insats av Ferrer. Isner slog alltså in hyfsade 60% förstaservar – men vann bara 64% av dem. Det händer inte varje dag mot mammutservare av hans kaliber.

* * *

På damsidan tog sig Serena WilliamsAna IvanovicAgnieszka RadwanskaPetra Kvitová och Maria Sjarapova enkelt vidare, medan Li Na stördes av Sloane Stephens (2-6, 6-3, 6-2) och Simona Halep fick slita hårt mot Sabine Lisicki: 5-7, 6-3, 6-2.

Och Caroline Garcia skrällslog Sara Errani: 6-2, 4-6, 6-3. Ingen dunderskräll, men likväl en imponerande seger.

Williams lämnade för övrigt walk over mot Kvitová i dag. Trist.

* * *

Och nu vidare till dagens buffé:

* * *

RAFAEL NADAL – TOMÁS BERDYCH

Dagens enda riktiga blockbuster på herrsidan, och då en ganska mild sådan. 17-3 i inbördes möten till Nadal. Berdych plockade sina segrar på raken mellan 2005 (Cincinnati) och 2006 (Toronto och Madrid, medan den sistnämnda fortfarande spelades på hardcourt).

16 raka segrar för Nadal sedan dess, alltså. Bättre chans än på länge för Berdych att finslipa de siffrorna, med tanke på världsettans svaga form de senaste veckorna. Har dock sett betydligt bättre ut här i Madrid. Han var kanske inte fullt så överlägsen i öppningsmatchen mot Juan Mónaco som siffrorna 6-1, 6-0 skvallrar om, men efter att argentinaren bränt all energi på öppningsgamen i första set var det motorväg till seger för spanjoren.

Mot Nieminen var han orubblig fram till mitten av andra set, där han tappade han en 3-1-ledning, men redde ut det hela till sist. Det här är dock inga direkt skräckinjagande motståndare, ska tilläggas, och Berdych blir hans första riktiga test. Ett inte busenkelt sådant, den överlägsna head-to-head-statistiken till trots.

Nadal måste höja sig ett snäpp till för att vara säker på avancemang. Slarviga missar som i andra set mot Nieminen duger inte. Ger man Berdych lillfingret tenderar han att ta hela handen, när han är på det humöret. Vädrar han blod hugger han direkt.

Spelmässigt är det som vanligt mot Berdych: förläng duellerna, stressa fram misstag och nöt ner honom, typ. Det är vad Nadal behöver göra. Tjecken i sin tur måste vara aggressiv och sätta konstant press med tunga grundslag och längd på bollarna.

Oddssättarna har i princip full tilltro till Nadal: 1,10 gånger pengarna, mot 6,50 för Berdych. Och det går ju inte att säga annat än att Nadal ska vinna den här matchen.

* * *

ROBERTO BAUTISTA AGUT – SANTIAGO GIRALDO

Svårbedömd match. Giraldo är mer grusspecialist än Bautista Agut, men även spanjoren har sett bra ut på underlaget i år. Båda har imponerat hittills i Madrid. Giraldo snäppet mer än Agut.

Giraldo har nämligen slagit ut både Jo-Wilfried Tsonga och Andy Murray back-to-back. Och dessförinnan Lleyton Hewitt. Nu är visserligen ingen av de här spelarna några grusrävar direkt (särskilt inte Hewitt), men det är likväl starkt att slå två spelare med så hög grundkapacitet i så pass överlägsen stil (6-4, 6-3 mot Tsonga, 6-3, 6-2 mot Murray).

Agut har besegrat en formsvag Tommy Robredo i första omgången (6-4, 6-4), sedan Fernando Verdasco (2-6, 7-6, 6-1) och Kubot (6-4, 6-2). Giraldos segrar smäller helt klart högst, med andra ord.

Jämnt skägg sett till oddsen, och där hålls faktiskt Agut som knapp favorit: 1,80 gånger pengarna mot 2,00 för Giraldo.

Själv tror jag på Giraldo. Underlaget och den höga höjden gynnar visserligen spanjoren, som generellt spelar hårt och aggressivt, men det är inte som att det direkt missgynnar Giraldo. Tycker att colombianen har goda chanser att gå till semifinal.

* * *

DAVID FERRER – ERNESTS GULBIS

Svårt att inte hålla Ferrer som favorit här, särskilt med tanke på hur han utskåpade Isner. Det är grus, det är hemmaplan. Femte raka kvarten för Ferrer här. Semifinal 2010, sedan tre kvartsfinaler. Dags för en ny semifinal? Mycket talar för det.

Men allt talar inte emot Gulbis. Särskilt inte lugnet och säkerheten han visade upp mot Cilic i åttondelen. Han verkade som sagt inte ens taggad. Mot Ferrer behöver han tagga till lite mer, men det är i grunden positivt att kunna hantera matcher på den här nivån så avslappnat.

Och som jag sa i Tennispodden häromdagen: Gulbis är den i lottningen som har störst skrällpotential mot Gulbis.

Någonstans vill jag tro på Gulbis. Det går inte att bortse från Ferrers styrkebesked mot Isner, men det här är en ny matchup med en potentiellt helt annorlunda matchbild.

Hoppas på skräll här.

* * *

KEI NISHIKORI – FELICIANO LOPEZ

Går inte riktigt att skaka av sig känslan av att Lopez halkat in här på ett bananskal. Har inte svarat för någon överdrivet bra match hittills och fick w/o mot Thiem. Som Nishikori presterat hittills borde han göra processen kort med spanjoren. Körde över honom i raka set i Memphis, en turnering som överlag passar Lopez betydligt bättre spelmässigt.

* * *

MARIA SJARAPOVA – LI NA

9-5 i inbördes möten för Sjarapova. Och seger för ryskan i deras senaste möte, i Stuttgart-finalen 2013.

Råder ingen tvekan om att Sjarapova har enorm slagkraft på grus, men Li Na har varit i exceptionellt bra form hela året.

Sjarapova hålls som klar favorit av oddssättarna. Jag är inte riktigt benägen att hålla med. Vill nog hålla Li Na som knapp favorit. Känns som en väldigt öppen tillställning överlag, det här.

* * *

SIMONA HALEP – ANA IVANOVIC

Imponerande av Halep att vända mot Lisicki, som hade ett litet spelmässigt övertag i första och delar av andra set, men den matchen har nog satt sina spår hos henne. Ivanovic har å sin sida gått fram som en ångvält.

Min poddkollega Andreas Käck har ju lyft fram Ivanovic som finalist, jag som semifinalist. Ingenting har hänt som får mig att gå ifrån det ursprungstipset.

* * *

AGNIESZKA RADWANSKA – CAROLINE GARCIA

Enormt imponerad av Garcia hittills. Visst, hon fick walk over i andra omgången, men skrällslog sedan Sara Errani i tre set. Inte alls omöjligt att hon följer upp med en ännu större chock, men stalltipset är ändå att Radwanska går till semifinal.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Skärmavbild 2014-05-09 kl. 11.59.50 Skärmavbild 2014-05-09 kl. 12.00.12
Sida 1 av 12
  • Tjänstgörande sportredaktör: Emilia Cederholm
  • Sportchef: Pontus Carlgren
  • Tf chefredaktör och vd: Lena K Samuelsson
  • Tf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB