Arkiv för kategori Marin Cilic

- Sida 1 av 1

15 framtidslöften – så gick det sen

av Henrik Ståhl

Efter säsongen 2012 listade jag 15 framtidslöften med störst potential att slå igenom inom en överskådlig framtid.

Nu, två år senare, undrar vi förstås:

Hur har det gått för dem?

Ja, det var en salig blandning namn jag slängde ihop i den där listan. Väldigt mycket har hänt de senaste två säsongerna och listan i sig känns redan hopplöst daterad.

Och det är ju tjusningen med tennis, som bekant. Det går snabbt, allt kan hända, bollen är rund och så vidare.

Men innan jag slänger ihop en ny lista med fräscha namn tycker jag att det är på sin plats att utvärdera den gamla.

Låt oss börja från botten och klättra uppåt:

* * *

Benoit Paire.
Benoit Paire.

15. BENOIT PAIRE (124)

PROGNOS INFÖR 2013: ”21-30. Bärgar sannolikt första ATP-titeln.”
PROGNOS KARRIÄREN: ”Har topp 20-kapacitet, dock i nuläget inte mycket mer än så. Måste mejsla fram ett kraftfullare spel för att kunna utmana mer offensivt.”

Jodå, Benny klättrade upp till plats 24 (hans bästa notering i karriären) under andra halvan av 2013 efter att ha inlett säsongen rankad 47. Avslutade året på plats 26 – men en knäskada satte stopp för hans framfart. Efter Australiska öppna 2014 spelade han inte på två månader på grund av skadan, som gjorde sig påmind under stora delar av säsongen. Har halkat ner till plats 124.

Kan han komma tillbaka under 2015? Jodå, får han bara vara skadefri borde han kunna klättra upp till samma rankningsnivå som under 2012/2013. Som med så många andra talanger är det oftast motivationen som brister, när inte skador sätter stopp.

* * *

Marius Copil.
Marius Copil.

14. MARIUS COPIL (201)

PROGNOS INFÖR 2013: ”80-100.”
PROGNOS KARRIÄREN: ”Påminner till viss del om spelare av Tomás Berdychs kaliber. Behöver utveckla sin repertoar, men det stabila grundspelet tyder på topp 20-kapacitet.”

Jag har följt Marius under några år nu – och än har han inte levt upp till mina förväntningar. Känns som att han aldrig riktigt tar sig ur startgropen. Jag menar, 201 i världen… Nä, han kan mycket bättre än så.

För potentialen, den finns där. Han är, vilket jag påpekade redan 2012, en begränsad spelare, men de kvaliteter han besitter har tagit liknande spelare till toppen. Kevin Anderson är ett bra exempel. Det kan räcka med att han gör en riktigt bra ATP-turnering för att det ska lossna för honom, och när det väl gör det tycker jag fortfarande att han ska kunna klättra sig upp långt innanför topp 50.

* * *

Steve Johnson.
Steve Johnson.

13. STEVE JOHNSON (37)

PROGNOS INFÖR 2013: ”80-100.”
PROGNOS KARRIÄREN: ”Topp 20-30. Inte nämnvärt sämre än Sam Querrey när han spelar på topp, och då har ändå landsmannen betydligt större erfarenhet.”

Det tog faktiskt längre tid än jag trott för Johnson att komma i gång, men när han väl gjorde det så gjorde han det med besked. Inledde säsongen 2013 rankad 175, avslutade den på plats 156.

Sedan klättrade han alltså nästan 120 placeringar på ett år. Grunden till succén lade han i Auckland (kvartsfinal, föll mot Yen-Hsun Lu) och Delray Beach (semifinal, förlust mot Kevin Anderson). Två Challenger-titlar på fyra finaler innan sommaren gjorde också susen. Även hösten blev bra för Johnson – i Washington slog han mammutservarna John Isner och Ivo Karlovic innan han föll mot Milos Raonic i kvarten och i Cincinnati besegrade han både Paire och Ernests Gulbis i raka set.

Har kapacitet att stabilisera sig inom topp 20 under de närmsta säsongerna.

* * *

Ryan Harrison.
Ryan Harrison.

12. RYAN HARRISON (193)

PROGNOS INFÖR 2013: ”30-50.”
PROGNOS KARRIÄREN: ”Visar ibland prov på topp 10-kapacitet, men det har tyvärr varit få sådana stunder under 2012.”

Ryan, Ryan, Ryan… Det har som bekant snackats länge om Ryan Harrison, och ungefär lika länge har han gjort sina fans förtvivlade. Fortfarande hopplöst omogen, såtillvida att han låter sitt heta temperament sätta käppar i hjulet. Även den spelmässiga stabiliteten lyser med sin frånvaro. Kan ibland blända med magisk tennis, men är på det hela taget alltid snudd på helt chanslös mot bättre spelare.

Han är dock inte äldre än 22, det ska man inte glömma. Har fortfarande chansen att få ordning på psyke och spel och faktiskt få utdelning för sin potential, även om det inte känns troligt att det kommer hända särskilt snart.

* * *

Bernard ”The Tank” Tomic. FOTO: BILDBYRÅN
Bernard Tomic. FOTO: BILDBYRÅN

11. BERNARD TOMIC (53)

PROGNOS INFÖR 2013: ”Runt 30.”
PROGNOS KARRIÄREN: ”Med rätt guidning och om han utvecklar åtminstone ett giftigt vapen har han topp 10-potential. Borde kunna utmana om Grand Slam-titlar i framtiden.”

När jag skrev listan för två år sedan låg Tomic på plats 52. Han avslutade säsongen 2013 på plats 51 och har trillat ner så lågt som 124 (i juli i år). Inledde 2014 med besked och gick som titelförsvarare till final i Sydney (förlust mot Juan Martín del Potro) innan en höftskada tvingade honom att avbryta matchen mot Rafael Nadal efter första set i Australiska öppna.

Det var sedan jämna plågor under resten av säsongen och om det inte varit för titeln i Bogota (finalseger över Karlovic) och semifinalen i Stockholm Open (förlust mot Grigor Dimitrov) hade det inte sett så överdrivet ljust ut för australiern inför 2015.

”Med rätt guidning” skrev jag för övrigt 2012. Kanske kan svenske Sotiris Danos ge honom det? Danos är naprapat och har tidigare jobbat med bland andra Roger Federer, och har anlitats av Team Tomic inför 2015. Hans jobb är att förbättra australierns fysik. Detta i kombination med att 22-åringen själv säger sig ha mognat och att 19-årige landsmannen Nick Kyrgios succé i Wimbledon kan ha en positiv effekt på den australiska tennisen i stort, bådar gott inför framtiden.

Vågar man hoppas på en rejäl framfart redan under 2015? Jodå, för trots att många redan har tröttnat på honom efter år av besvikelser så är han fortfarande en av de största talangerna av den yngre generationens spelare.

* * *

Andreij Kuznetsov. FOTO: AP
Andreij Kuznetsov. FOTO: AP

10. ANDREIJ KUZNETSOV (86)

PROGNOS INFÖR 2013: ”30-40.”
PROGNOS KARRIÄREN: ”Har tveklöst potential att slåss om Grand Slams i framtiden, och en topp 10-placering om några år känns nästan given.”

Båda prognoserna känns nu, med facit i hand, extremt överilade. Han nådde toppnoteringen 68 under första kvartalet 2013 men har sedan dess varit nere på plats 148 och vänt. Lätt hänt när man tar klivet från Challenger och satsar på ATP fullt ut – det blev en hel del förluster i förstarundan för Kuznetsov innan han gick tillbaka till Challengers för att hitta självförtroendet under slutet av 2013. Större delen av 2014 tillbringade han utanför topp 100, innan han så smått började klättra igen efter skrällsegern mot David Ferrer i Wimbledon.

Mina förhoppningar på ryssen har kanske sänkts en aning under de senaste två åren – jag kommer inte ihåg exakt varför jag satte så stor tilltro till honom då, men gissar att det var efter att ha sett några lovande insatser på ATP-touren – men jag tycker likväl att han lever långt under sin potential i dagsläget. Att han ska börja slåss om Grand Slams redan under 2015-2016 är kanske lite väl optimistiskt, men vi borde åtminstone få se mycket mer av honom de kommande åren än vi gjort hittills.

* * *

Jack Sock.
Jack Sock.

9. JACK SOCK (42)

PROGNOS INFÖR 2013: ”80-100.”
PROGNOS KARRIÄREN: ”Om inte förutsättningarna för offensiva brunkare med defensiva kvaliteter förändras radikalt borde han vara topp 10 inom fem år.”

Missade prognosen för 2013 med två placeringar (102), men har sedan dess klättrat ganska stadigt – mycket tack vare de många wild cards han tilldelats de senaste åren. Precis som sina landsmän är han bäst på hemmaplan: två semifinaler i USA (Newport och Washington) är hans klart bästa resultat i år.

Rent spelmässigt har 22-årige Socks utvecklingskurva inte pekat så brant uppåt som hans rankningsklättring. Han är i mångt och mycket samma spelare som 2012. Han har bara mer rutin och erfarenhet. Och det är ju inte så bara, egentligen. Förlorar sällan mot lägre rankade spelare och bjuder ofta toppspelarna på ordentligt motstånd.

Ingenting tyder på att hans framfart ska avstanna. Lär stabilisera sig mellan 20-30 under 2015 och bör åtminstone nosa på topp 10 under 2016.

* * *

Grigor Dimitrov imponerade mot Roberto Bautista Agut. FOTO: BILDBYRÅN
Grigor Dimitrov. FOTO: BILDBYRÅN

8. GRIGOR DIMITROV (11)

PROGNOS INFÖR 2013: ”20-30, men det verkliga genombrottet låter vänta på sig ett tag till.”
PROGNOS KARRIÄREN: ”Har topp 10-kapacitet i sig – den måste bara blomma ut.”

Att jag placerade Dimitrov så lågt som plats 8 av 15 ter sig så klart en smula underligt efter succésäsongen 2014, men det är ju lätt att vara efterklok. Vad gäller prognosen inför 2013 var jag spot-on: han landade på plats 23 efter en stark höst, då han bärgade karriärens första ATP-titel (i Stockholm).

Har utvecklats oerhört mycket sedan 2012 (som han avslutade rankad 48). Mycket starkare fysiskt, starkare psyke, bättre uthållighet, större tålamod. Med osviklig arbetsmoral har han envist kämpat på och tagit de nödvändiga kliv framåt som krävts för att han ska nå dit han är i dag.

Tre titlar blev det under 2014 (fyra totalt i karriären), en Grand Slam-semifinal (Wimbledon) och en -kvartsfinal (Australiska öppna). Dessutom två Masters-semifinaler (Rom och Toronto). Under 2015 bör han parkera sig inom topp 10 och det lär inte dröja länge förrän han lyfter sin första Grand Slam-buckla mot taket.

* * *

Alexandr Dolgopolov. FOTO: AP
Alexandr Dolgopolov. FOTO: AP

7. ALEXANDR DOLGOPOLOV (23)

PROGNOS 2013: ”Slår sig in på topp 10, men lyckas bara hålla sig kvar där i några veckor.”
PROGNOS KARRIÄREN: ”Har kapacitet så det räcker och blir över för att bli en stabil topp 10-spelare, om inte sjukdomen sätter stopp för det.”

Inte många rätt här. 2013 blev en total katastrof för ukrainaren. Han lyckades reparera skadan under 2014 men landade ändå ”bara” på en 23:e-plats på rankningen.

Dolgopolovs kapacitet, talang och potential må vara obestridlig, men nog börjar det kännas som att tåget har gått. Det är mer troligt att han blir stående på perrongen än att han hinner springa ifatt tåget igen, men man vet aldrig med Dolgo. 26 år gammal är han fortfarande lika oberäknelig som när han var 20.

* * *

Jerzy Janowicz. FOTO: BILDBYRÅN
Jerzy Janowicz. FOTO: BILDBYRÅN

6. JERZY JANOWICZ (43)

PROGNOS 2013: ”Håller han för pressen som lär vila tung på hans axlar efter succén i Paris har han goda möjligheter att slå sig in topp 15-20.”
PROGNOS KARRIÄREN: ”Har kapaciteten att bli en stabil topp 5-10-spelare. Under 2013 lär vi bli varse om han också har jämnheten som krävs.”

Jo, han slog sig ju in på topp 15 (plats 14, för att vara exakt) efter semifinalen i Wimbledon 2013, men därefter har det varit mer eller mindre misär för alla fans av polacken. Inledde året rankad 21 och föll ner till 65 innan han vände den negativa trenden med en final i Winston-Salem (förlust mot Lukas Rosol).

Bör dock poängteras att 24-åringen dragits med skador under både 2013 och 2014. När han väl varit frisk och hel så har han överlag spelat bra, men likväl aldrig varit i närheten av sin fulla potential.

Personligen har jag absolut inte gett upp hoppet om Janowicz än, trots att det var länge sedan vi såg honom åstadkomma något ordentligt. Han är fortfarande en väldigt intressant spelare med ett lovande spel. Som så många andra spelare därute måste han bara få ordning på allt. Jag tycker att han har goda chanser att slå sig in på topp 10 och konkurrera om Grand Slam-bucklor inom de närmaste åren.

* * *

David Goffin.
David Goffin.

5. DAVID GOFFIN (22)

PROGNOS INFÖR 2013: ”15-30.”
PROGNOS KARRIÄREN: ”Topp 10, het Grand Slam-kandidat.”

Att jag placerade Goffin så högt just efter säsongen 2012 är faktiskt inte så jättekonstigt. Det var trots allt den säsongen som han plockade ett set mot Federer i Franska öppna och fick med sig en del fina ATP-resultat, bara 21 år gammal. 2013 blev ett totalt haveri för Goffin, som tycktes ha tappat självförtroendet fullständigt och till på köpet drabbades av en allvarlig skada (bröt handleden under ett träningspass i september och tvingades operera).

Spelade helt okej när han väl kom tillbaka i början av 2014, men gjorde inte så stort väsen av sig. Sen kom sommaren. Efter Wimbledon (förlust i 1R mot Andy Murray) vann han fyra raka turneringar på lika många veckor (3 Challengers samt 250-turneringen i Kitzbühel). Han tog sig därefter till kvartsfinal i Winston-Salem (förlust mot Janowicz), vilket satte punkt för hans svit på 25 raka segrar (inklusive kvalet till Winston-Salem). 22 av matcherna vann han dessutom i raka set (hade en svit på 18 raka tvåsetssegrar, innan Maximo Gonzalez pressade honom till tre set i Kitzbühel).

En månad senare vann han andra ATP-titeln i karriären, i Metz (finalseger över Joao Sousa), följde upp det med ytterligare en Challenger-titel och tog sig sedan till final i Basel (förlust mot Federer).

Detta innebär att Goffin klättrat inte mindre än 88 placeringar på världsrankningen under 2014, från plats 110 till 22. Jag är därför benägen att fortsätta se topp 10-potential i honom inför framtiden. För trots att succén i år på många sätt kändes som en blixt från klar himmel så är det inte så himla förvånande – vi har ju känt till hans kapacitet och potential sedan 2012, åtminstone.

* * *

Martin Klizan.
Martin Klizan.

4. MARTIN KLIZAN (34)

PROGNOS INFÖR 2013: ”10-20.”
PROGNOS KARRIÄREN: ”En oslipad diamant som faktiskt redan har det som krävs för att bli en framtida topp 10-spelare, Grand Slam-utmanare och superstjärna – det handlar mest om finjusteringar och att samla på sig erfarenhet.”

Oj. Okej. Här finns ju inga ursäkter. Att placera Klizan så högt som plats 4, det kan jag inte förklara på något annat sätt än att jag tidigt fattade tycke för den här liraren. Visst, han slog ut Jo-Wilfried TsongaUS Open, bärgade sin första ATP-titel, vann fyra Challenger-titlar och svarade för några riktigt briljanta insatser under 2012, men en fjärdeplats på listan… Jag tycker förvisso fortfarande att han är en oslipad diamant, men vafan. Nä. Det här var ett haveri från min sida.

2013 var en katastrofsäsong för 25-åringen. Har överlag börjat hitta tillbaka till sitt 2012-jag, men det räcker definitivt inte om han vill slåss om topp 10-placeringar och Grand Slam-bucklor.

Så, vad tror vi om Klizan inför 2015? Topp 20-30? Ja, det ska vi väl kunna tippa utan att skämmas. Personligen hoppas jag så klart på mycket mer än så, men man måste vara lite realistisk också.

* * *

Marin Cilic.
Marin Cilic.

3. MARIN CILIC (9)

PROGNOS INFÖR 2013: ”Är en het kandidat att ta Janko Tipsarevics plats inom topp 10-sfären. Borde kunna slå sitt personbästa (världsnia) och ta sig till minst en Grand Slam-semifinal.”
PROGNOS KARRIÄREN: ”Stabil topp 10-spelare, troligtvis några placeringar bakom Novak Djokovic och Andy Murray, som är i hans ålder (födda 1987, Cilic född 1988). Lär åtminstone ta sig till en och annan Grand Slam-final innan karriären är över.”

2013 var definitivt inget kul år för Cilic. Nosade visserligen på en topp 10-plats (var världselva under sammanlagt 8 veckor mellan februari och maj) men var dopningsavstängd andra halvan av säsongen. Det är först nu under 2014 som han kommit i gång på allvar. Titeln i US Open (finalseger över Kei Nishikori) gav honom inte bara första Grand Slam-bucklan i karriären, utan också positionen som världsnia.

Tredjeplatsen på listan får väl sägas ha varit välförtjänt då, så här med facit i hand.

* * *

Kei Nishikori.
Kei Nishikori.

2. KEI NISHIKORI (5)

PROGNOS INFÖR 2013: ”Kan han bara hålla sig hel och frisk borde han åtminstone börja nosa på en topp 10-placering under 2013.”
PROGNOS KARRIÄREN: ”Topp 10 och het Grand Slam-kandidat. En självskriven tronarvinge, helt enkelt.”

Jodå, Nishikori nosade faktiskt på en topp 10-placering redan under 2013 (var som bäst världselva under sammanlagt 5 veckor mellan juni och augusti). Sedan dess har han inte bara stabiliserat sig inom topp 10 utan även klättrat upp så högt som till plats 5. Nådde dessutom sin första Grand Slam-final (US Open, förlust mot Cilic) och Masters-final (Madrid, förlust mot Nadal) i karriären under 2014. Första Grand Slam-bucklan lär komma hyfsat snart.

* * *

Milos Raonic.
Milos Raonic.

1. MILOS RAONIC (8)

PROGNOS INFÖR 2013: ”Slår sig in på topp 10. Når för första gången en Grand Slam-kvartsfinal. Semifinal eller final? Nja, det dröjer nog ett år till.”
PROGNOS KARRIÄREN: ”Givetvis en framtida tronarvinge, annars hade han inte toppat den här listan. Förväntningarna är skyhöga, men han har flera gånger bevisat att han kan fälla tunga pjäser och han har onekligen kapaciteten att slåss om GS-titlar i framtiden.”

Jag minns så väl att jag våndades över topplaceringen när jag skrev den här listan för två år sedan. Ville egentligen sätta Nishikori som etta, men hans skadebekymmer fick mig att tveka (var det någon som sa del Potro?). Slängde därför in brasklappen ”Hade toppat den här listan om det inte vore för skadehistoriken” i min motivering till Nishikori.

Men nåväl.

Raonic slog sig in på topp 10 för första gången i karriären i augusti 2013, efter finalen i Canada Masters (förlust mot Nadal). Han trillade ner till plats 11 efter bara en vecka, och sedan dröjde det till månadsskiftet mars/april 2014 innan han befäste sin position som topp 10-spelare. Nådde ingen Grand Slam-kvartsfinal under 2013, som jag trodde, utan som bäst åttondel (Australiska öppna, US Open). Tog sig däremot till sin första semifinal i år (Wimbledon; några veckor tidigare tog han sig till första GS-kvarten, i Franska öppna).

Än så länge har han levt upp till de högt ställda förväntningarna. Nästa steg blir en Grand Slam-buckla, eller en final – eller åtminstone en Masters-titel.

* * *

Jahopp, det var det. Jag blandade och gav för två år sedan, om man säger så. Topp 3 känns ju jäkligt given i dag, men man ska komma ihåg att det faktiskt är väldigt många som tvivlat på Raonic, Nishikori och Cilic. Precis som mitt 2012-jag tvivlade en aning på Dimitrov. Det har runnit mycket vatten under broarna, och framför allt Nishikoris och Cilics framgångar har knappast varit givna.

Nåväl. Ska snart börja knåpa på en ny lista. Den kan bli riktigt intressant, med tanke på att det hänt otroligt mycket bara under den gångna säsongen.

Tennispodden, avsnitt 29: Debaclet i London

av Henrik Ståhl

Debacle.

Ja, går det egentligen att sätta något annat epitet på årets ATP-slutspel?

Tennispodden avsnitt 29 går mestadels i moll.

Detta på grund av den enorma känsla av besvikelse som lagt sig som ett tjockt täcke över sluttampen av tennissäsongen 2014.

World Tour Finals blev inte alls vad vi hade hoppats på – och till råga på allt berövades vi på en drömfinal mellan Novak Djokovic och Roger Federer, när Federer tvingades lämna walk over med ryggskada blott en timme före matchstart.

Utöver att försöka analysera detta debacle – och Federers ryggskada – ger vi oss också på att reda ut bråket mellan Stan Wawrinka och Roger Federers fru Mirka Federer under semifinalen mellan de båda schweizarna.

Kallade Mirka verkligen Wawrinka för ”cry baby”? Utmynnade tjafset på banan i ett gräl mellan Roger och Stan i omklädningsrummet? Hur osams är de – och hur påverkar det Davis Cup-finalen mellan Schweiz och Frankrike?

Mycket nöje!

Om spelaren ovan inte funkar, klicka här

För att prenumerera i iTunes, klicka här

Dagens semifinaler

av Henrik Ståhl
nole

Slutspelsveckan är snart över.

Fyra spelare kvar: Novak Djokovic, Roger Federer, Stan Wawrinka och Kei Nishikori.

Så blir semifinalerna.

Jaha, gott folk.

Då är vi framme vid semifinalerna i vad som förmodligen har varit den sämsta upplagan av World Tour Finals på… well, år och dar.

12 gruppspelsmatcher har spelats – 10 av dem har avgjorts i raka set. TIO. Endast två matcher (den mellan Kei Nishikori och Milos Raonics ersättare David Ferrer samt den mellan Stan Wawrinka och Marin Cilic) har alltså avgjorts i skiljeset.

Flera matcher har dessutom varit fullständiga överkörningar. Här är några exempel:

• Roger Federer – Andy Murray 6-0, 6-1.
• Novak Djokovic – Stan Wawrinka 6-3, 6-0.
• Stan Wawrinka – Tomás Berdych 6-1, 6-1.
• Novak Djokovic – Marin Cilic 6-1, 6-1.
• Novak Djokovic – Tomás Berdych 6-2, 6-2.

Mest överlägsen är, föga förvånande, Djokovic, som med sina tre segrar säkrat positionen som världsetta vid årets slut: 6-0 i set, 36-9 i game. Federer tvåa med tre vinster, 6-0 i set och 37-13 i game. Resten av startfältet är inte ens i närheten av de siffrorna.

Andy Murray hade chansen att gå vidare till semifinal – dessutom som gruppsegrare – trots sin förlust mot Nishikori i öppningsmatchen. För det krävdes dock seger över Federer i raka set. Det gick ju… sådär.

Även Berdych hade en teoretisk chans att gå vidare, men då gällde det för tjecken att åtminstone plocka set mot Djokovic samtidigt som Wawrinka föll mot Cilic, eller att slå Djokovic i raka set.

Nu har vi av allt att döma en drömfinal att se fram emot i morgon.

Eller?

Vi tar en titt på semifinalerna:

* * *

Novak Djokovic vill ha revansch på Kei Nishikori efter förlusten i US Open.
Novak Djokovic vill ha revansch på Kei Nishikori efter förlusten i US Open.

NOVAK DJOKOVIC – KEI NISHIKORI

2-2 i inbördes möten, och Nishikori vann den senaste (semifinalen i US Open) men sett till form är det här som ett möte mellan Hulken och en skalbagge. Nishikori svarade för en spelmässigt ganska svag insats mot Murray (men vann ändå) och följde upp det med ett riktigt magplask mot Federer, innan han nötte ner Ferrer i sista gruppspelsmatchen. Bortsett från tre set (ett mot Murray och de två sista mot Ferrer) har han inte övertygat.

Djokovic har å sin sida gått fram som en ångvält. Att bara förlora sammanlagt nio game mot tre topp 10-spelare, det är faktiskt helt otroligt. Att han plötsligt ska slå av på takten och låta sig hotas av en Nishikori som dels är lite ur form och dels har fysiska känningar (främst handleden) känns knappast troligt.

Allt annat än seger för Djokovic i raka set är en smärre sensation.

* * *

Roger Federer och Stan Wawrinka är kollegor i landslaget – nu slåss de om en finalplats i World Tour Finals.
Roger Federer och Stan Wawrinka är kollegor i landslaget – nu slåss de om en finalplats i World Tour Finals.

ROGER FEDERER – STAN WAWRINKA

Djokovic har sett ut som en rund miljon, men Federer har faktiskt inte varit jättelångt efter. Om Djokovic inte varit i snudd på omänskligt bra form så hade faktiskt Federer mycket väl kunnat lyftas fram som titelfavorit efter gruppspelet.

Han hade vissa bekymmer, särskilt i egen serve, mot Raonic i öppningsmatchen, men mot både Nishikori och Murray var han helt orubblig.

Wawrinka öppnade urstarkt och mosade Berdych i raka set (6-1, 6-1) men fick sedan sitt självförtroende söndersmulat av Djokovic. Matchen mot Cilic höll på att rinna honom ur händerna innan han fick ordning och reda på sitt spel igen i tredje set (6-3, 4-6, 6-3).

14-2 i inbördes möten, 1-1 i år. Wawrinka vann finalen i Monte Carlo, Federer kvarten i Wimbledon. Men det där spelar inte så stor roll här. Federer är den klart bättre inomhusspelaren och är dessutom formstarkast. Jag har väldigt svårt att se att Wawrinka ska rubba sin landsman i dag.

Det krävs förmodligen ett haveri från Federer för att vi inte ska få en drömfinal mellan världsettan och världstvåan i morgon.

ANALYS: Så blir World Tour Finals 2014

av Henrik Ståhl

I morgon smäller det. 

Därmed dags för den utlovade tippningen av World Tour Finals.

Jag och Andreas Käck har ju redan bjudit på vår analys i Tennispodden avsnitt 28, men jag tänkte gå lite mer på djupet i det här inlägget.

Som ni redan vet tycker jag att det här är det klart intressantaste slutspelet på flera år. De senaste säsongerna har det funnits en solklar favorit och på sin höjd två rejäla utmanare. Det har också på förhand funnits minst en slagpåse (Janko Tipsarevic 2011-2012, Richard Gasquet och till viss del David Ferrer – som klev in i turneringen i usel form – 2013).

Även i år har vi förvisso en självklar favorit i Novak Djokovic och en huvudsaklig utmanare i Roger Federer, men visst känns det hela aningen mer öppet i år? Jag tycker i alla fall det.

Framför allt grupp B. I grupp A ska ju Djokovic göra rent hus, kan man tycka. Men grupp B… Nej, den är mer oviss.

Vi tar en ordentlig titt, helt enkelt:

* * *

Novak Djokovic jagar sin tredje raka World Tour Finals-titel i London.
Novak Djokovic jagar sin tredje raka World Tour Finals-titel i London.

GRUPP A:

Novak Djokovic
Stan Wawrinka
Tomás Berdych
Marin Cilic

Djokovics grupp. Inget snack om saken här va? Nej, i alla fall inte på förhand. Djokovic har 41-5 i inbördes matchfacit mot övriga spelare och kliver in i turneringen med 27 raka segrar inomhus. Det vore snudd på tjänstefel att tippa någon annan än världsettan som slutsegrare i den här gruppen.

Vem som kniper andraplatsen är lite knepigare. Har noterat att många tror på Wawrinka. Troligen i ljuset av hans triumf i Australiska öppna och Monte Carlo, samt hans semifinalplats i förra årets slutspel. Han har dessutom övertygande 16-7 i inbördes möten mot de två kombattanterna Berdych (9-5) och Cilic (7-2). Däremot går han in i tävlingen med usel form: 1-4 i matchfacit på sina senaste fyra turneringar. Blott en enda match har han alltså vunnit efter US Open (där han tog sig till kvartsfinal, men föll mot Kei Nishikori i en femsetare). Han har dessutom en Davis Cup-final som hägrar, och som kan spöka rejält för honom.

Det finns så klart också vissa som sätter sina slantar på Cilic, men där jag också att mycket är önsketänkande. Ja, han är givetvis en dark horse och inte alls en lika självklar slagpåse som Tipsarevic, men för att han ska kunna överleva gruppspelet krävs det att han kan prestera på samma nivå som i US Open. Kan han det? Hans senaste resultat tyder inte på det. Gick visserligen hela vägen i Moskva, men behövde bara slå en topp 20-spelare (Roberto Bautista Agut i finalen). Fick dessförinnan storstryk mot Andy Murray i Peking.

Nej, han har inte gjort mycket väsen av sig efter triumfen på Flushing Meadows. Jag tycker att han har en fullt rimlig chans att ta sig till semifinal och är inte beredd att skriva av honom helt, men det kräver troligen att han slår både Berdych och Wawrinka – och då håller jag det helt enkelt för mer sannolikt att Berdych eller Wawrinka får med sig två pinnar.

Så var vi då framme vid Berdych. En av tourens mest stabila spelare. Har varit topp 10 sedan sommaren 2010 (då han nådde final i Wimbledon; förlust mot Rafael Nadal) och topp 7 sedan oktober 2011. I över 1,000 dagar på raken har han alltså varit rankad 7 som lägst, men heller aldrig varit högre än 5 (vilket han var under ett fåtal veckor i fjol). Den stabiliteten har dock inte gett honom mycket slagkraft i World Tour Finals. 5-8 i matchfacit har han, och bara tagit sig till semifinal en gång på fem försök (2011, semiförlust mot Jo-Wilfried Tsonga).

I år inleder han slutspelet i finfin form. Han har tagit sig till minst kvartsfinal i fyra av fem turneringar han ställt upp i efter US Open (final i Peking, kvart i Shanghai, seger i Stockholm, semi i Paris). 14-3 i inomhusfacit hittills i år. Inte illa, helt enkelt. Och visst känns det som att det är på tiden att han step it up i 02 Arena?

Om man utgår ifrån att Djokovic vinner sina tre gruppspelsmatcher så är det inte alls omöjligt att Berdych, Wawrinka och Cilic alla stannar på 1-2. Typ Wawrinka slår Berdych, Berdych slår Cilic, Cilic slår Wawrinka. Men ska jag plocka någon att vinna två matcher, då tar jag Berdych i det här läget.

* * *

Roger Federer har redan rekordet på sex slutspelstitlar, men kan öka på till sju.
Roger Federer har redan rekordet på sex slutspelstitlar, men kan öka på till sju.

GRUPP B:

Roger Federer
Kei Nishikori
Andy Murray
Milos Raonic

En svårtippad grupp, tycker jag. Federer är den klart formstarkaste spelaren sett till hela sommaren och hösten, men det är knappast en lätt grupp för honom. Visst är han klar förhandsfavorit och visst bör han ta sig till semifinal, men jag är inte helt säker på att han vinner gruppen.

Främsta utmanaren?

Det är så klart Nishikori eller Murray. Många väljer nog Murray där, tack vare hans gryende form, hans rutin och det faktum att han är hemmafavorit. Men högst kapacitet, det har i nuläget Nishikori. Jag tror att Murray, som bara slagit tre topp 10-spelare i år (Marin Cilic, David Ferrer och Jo-Wilfried Tsonga), kommer att få det tufft mot Federer. Särskilt med tanke på att den brittiska publiken, som älskar schweizaren, inte kommer att ge Murray fullt lika stort stöd som mot övriga spelare. Det gäller då för honom att slå både Nishikori och Raonic för att säkra avancemang.

Lättare sagt än gjort. Han har visserligen 3-0 i inbördes möten mot Nishikori men de har inte mötts sedan Brisbane förra året. Raonic har han bara lyckats besegra en gång på fyra matcher.

Precis som jag sa i podden tror jag att matchen mellan Murray och Nishikori blir helt avgörande. Om det vill sig väl (för oss tittare) blir det en lång och intensiv match. Den som förlorar har en mäktig uppförsbacke att klättra, eftersom det sannolikt då krävs seger mot Federer för avancemang.

Raonic då? Är han gruppens slagpåse? Nä, inte nödvändigtvis, även om det är det mest troliga – sett till siffrorna. Kanadensaren har visserligen ett ganska bra inomhusfacit i år, men de övriga tre har så mycket bättre: Nishikori 13-1, Murray 13-2, Federer 12-1, Raonic 8-3. Han har dessutom svagast facit i inbördes möten mot övriga: 5 segrar och 11 förluster (Federer 19-14, Murray 15-14, Nishikori 6-6).

Det som skulle tala för Raonic är självförtroendet han vann i Paris, att hans serve alltid är en faktor och att han är gruppens underdog. Vad som talar emot honom, förutom statistiken, är att han inte är känd för att hantera nervositet väl och ännu inte utvecklats till att bli de stora matchernas man på regelbunden basis. Det känns helt enkelt mer sannolikt att Nishikori eller Murray får med sig två viktiga segrar.

Och där säger hjärtat Nishikori, men hjärnan Murray. Men om vi nu ska krydda den här tippningen med en skräll, då får det bli i den här gruppen och det får bli Nishikori. Om han sedan får möta Djokovic eller Berdych i finalen låter jag vara osagt.

* * *

Semifinalerna då?

Risken finns förstås att Djokovic och Federer möts redan i semifinal, och det blir i så fall sannolikt den moraliska finalen. Utfallet på det stora hela tror jag dock blir detsamma – att Djokovic vinner sin tredje raka World Tour Finals-titel. Det spel han visade upp i Paris förra veckan, det var riktigt mäktigt. Med undantag för Shanghai (semifinalförlust mot Federer) har han sett totalt oslagbar ut hela hösten.

 

Tennispodden, avsnitt 28: World Tour Finals-special

av Henrik Ståhl

Podden är tillbaka!

Jo, efter en lång tids vila är alltså Tennispodden back on track igen.

I första avsnittet sedan US Open analyserar jag och Andreas Käck startfältet i World Tour Finals, försöker tippa utgången i de två grupperna – och listar dessutom de bästa slagen på WTA-touren (inspirerade av New York Times stora enkät ”Strokes of genius”).

Mycket nöje!

Om spelaren ovan inte funkar, klicka här

För att prenumerera i iTunes, klicka här

World Tour Finals-special

av Henrik Ståhl
Skärmavbild 2014-11-03 kl. 23.08.00

Den ordinarie säsongen är över.

Nästa vecka gör de åtta högst rankade spelarna upp i ATP-slutspelet, World Tour Finals, i London.

Här är allt du behöver veta om turneringen och deltagarna.

Ja, världsettan Novak Djokovic visade ju ingen barmhärtighet mot Milos Raonic och finalen i Paris Masters utvecklades snabbt till en regelrätt utklassning: 6-2, 6-3. Under turneringens 46-åriga historia hade ingen lyckats försvara en titel i Paris Masters – tills i söndags, då Djokovic alltså mosade kanadensiska världsåttan. Bucklan innebär dessutom att Djokovic tangerar Marat Safins och coachen Boris Beckers rekord på tre titlar totalt i Paris.

Inget dåligt sätt att ladda upp inför World Tour Finals, om man säger så.

Men vad har vi att se fram emot i London?

Ett färgsprakande avslut på säsongen, kan man hoppas. Personligen tycker jag att slutspelet känns mer intressant än på länge (typ 2009/2010, då Robin Söderling var med).

Som ni vet är World Tour Finals väldigt annorlunda i sitt tävlingsupplägg än andra ATP-turneringar. Spelarna delas in i två grupper (med fyra i vardera). De möts sedan i ett gruppspel, och de två bästa i varje grupp går vidare till semifinal (där ettan i grupp A möter tvåan i grupp B och ettan i grupp B möter tvåan i grupp A).

Här är lite trevlig fakta:

• Tre färskingar i startfältet: Världsfemman och US Open-finalisten Kei Nishikori, åttan Raonic samt nian och US Open-vinnaren Marin Cilic. Därutöver har vi Stan Wawrinka, som debuterade i slutspelet så sent som förra året. 

Roger Federer är klar för sitt 13:e slutspel på raken, Djokovic för sitt åttonde raka. Andy Murray har kvalificerat sig för totalt sju, men tvingades stå över i fjol (vilket alltså innebär att årets turnering är hans sjätte). Tomás Berdych spelar sitt femte slutspel på raken. Denna kvartett är startfältets mest rutinerade spelare i World Tour Finals-sammanhang.

• Federer är den vinstrikaste spelaren i hela startfältet. Han har totalt sex titlar (2003-2004, 2006-2007, 2010-2011). Mellan 2003 och 2007 spelade han fem raka finaler (förlust mot David Nalbandian 2005). Mellan 2002 och 2007 gick han vidare till sex raka semifinaler. Bara en enda gång på 12 säsonger har Federer missat semifinal – 2008, då han förlorade mot Andy Murray och Gilles Simon i gruppspelet (Djokovic vann turneringen).

• Federer har totalt 44-11 i matchfacit i World Tour Finals. Djokovic, som vunnit turneringen 2008 och 2012-2013, har 19-9.

• Förhandsfavoriten Djokovic har 41-5 i matchfacit mot övriga spelare i sin grupp (A). Federer har 19-14 (B).

• Djokovic leder över Federer med 1,310 poäng på säsongsrankningen. Att gå obesegrad genom World Tour Finals ger 1,500 poäng. Eftersom Federer spelar Davis Cup-final (mot Frankrike) i slutet av november måste Djokovic dock vinna tre matcher i London för att säkra positionen som världsetta vid årets slut (varje vinst i gruppspelet ger 200 poäng – om Federer går obesegrad genom slutspelet och bärgar DC-titeln efter att själv ha vunnit två singelmatcher inkasserar han cirka 1,725 poäng). 

* * *

Okej, då tar vi väl oss en närmare titt på grupperna då?

Skärmavbild 2014-11-04 kl. 10.30.38

 GRUPP A:

Novak Djokovic.
Novak Djokovic.

NOVAK DJOKOVIC (1)

Rankningspoäng: 10,010.
Titlar: 
6 (Indian Wells, Miami, Rom, Wimbledon, Peking, Paris).

Matchfacit: 57-8.
Antal slutspel: 7 (2007-2013).
Bästa resultat: Slutsegrare (2008, 2012-2013).
Inbördes matchfacit i gruppen: 41-5.

Efter en ganska tung start på säsongen, då han förlorade redan i kvartsfinalen av Australiska öppna mot Wawrinka och sedan i semin i Dubai mot Federer, har Djokovic undan för undan spelat upp sig. Finalnederlaget mot rivalen Nadal i Franska öppna följde han upp med att bärga karriärens andra Wimbledon-titel (och totalt sjunde Grand Slam-bucklan) efter en rafflande finalrysare mot Federer.

Trots två tunga smällar i Toronto och Cincinnati har Djokovic varit en av de klart bästa spelarna under höstsäsongen och han går in i slutspelet i London med ett överlägset inomhusfacit: 27 raka segrar (sist han förlorade en inomhusmatch var mot Sam Querrey i Paris Masters 2012). I Paris plockade han sin 20:e Masters-titel och ligger nu bara tre bakom Federer och sju bakom Nadal.

Att serben inte bara är en av världens bästa hardcourtspelare utan dessutom bevisligen en av världens bästa inomhusspelare – och är tvåfaldig regerande mästare med tio raka segrar i World Tour Finals (2012-13) – gör honom med rätta till turneringens stora förhandsfavorit.

Möter Marin Cilic i 1:a omgången, måndag 10 november kl 21.00 (svensk tid).

* * *

Stan Wawrinka.
Stan Wawrinka.

STAN WAWRINKA (4)

Rankningspoäng: 4,895.
Titlar: 3 (Australiska öppna, Monte Carlo, Chennai).
Matchfacit: 36-15.
Antal slutspel: 1 (2013).
Bästa resultat: Semifinal (2013).
Inbördes matchfacit i gruppen: 19-22.

Avslutade 2013 inom topp 8 för första gången i karriären och inledde säsongen 2014 med 13 raka segrar – och bärgade sin första Grand Slam-buckla i Melbourne efter att ha skrällbesegrat Djokovic i kvartsfinalen och Rafael Nadal i finalen.

Föll redan i åttondelsfinalen både i Indian Wells och Miami, men vann sedan Monte Carlo (hans första Masters-titel, drygt tre månader efter första Grand Slam-triumfen). Resten av säsongen har varit en bergochdalbana för schweizaren. Var länge världstrea men åkte ut redan i första omgången i Franska öppna (och lyckades bara vinna en match på en och en halv månad under slutet av grussäsongen).

Vid sidan av kvartsfinalerna i Wimbledon och US Open finns det inte mycket för Wawrinka att hurra över under sommaren och hösten. Går in i slutspelet med svaga 1-4 i matchfacit på sina senaste 5 matcher. Får därför anses vara gruppens formsvagaste spelare – men till hans försvar kan sägas att han inte direkt imponerade förra hösten heller, då han likväl tog sig till semifinal i World Tour Finals.

Möter Tomás Berdych i 1:a omgången, måndag 10 november kl 15.00 (svensk tid).

* * *

Tomás Berdych.
Tomás Berdych.

TÓMAS BERDYCH (7)

Rankningspoäng: 4,465.
Titlar: 
2 (Rotterdam, Stockholm).
Matchfacit: 54-20.
Antal slutspel: 4 (2010-2013).
Bästa resultat: Semifinal (2011).
Inbördes matchfacit i gruppen: 12-29.

Har på det hela taget gjort en bra säsong. Semifinal i Australiska öppna, kvartsfinaler i Franska öppna och US Open, tredjerunda i Wimbledon. Dessutom tre finaler (Dubai, Oeiras, Peking) utöver titlarna i Rotterdam och Stockholm. Inga jättestora magplask, men inte heller några riktigt överväldigande toppar.

Har legat stadigt innanför topp 10 i över fyra år nu. Stabiliteten är det med andra ord inga fel på. Problemet är att han sällan slår de största spelarna och därför lätt hamnar i bakvattnet i de stora sammanhangen (vilket hans World Tour Finals-facit, 5-8, och karriärfacit mot topp 10-spelare, 43-93, ger ett hum om).

Är dock, efter Djokovic, den formstarkaste spelaren i gruppen, med 13-4 i ATP-matchfacit sedan US Open (seger i Stockholm, final i Peking, semi i Paris och kvart i Shanghai). Räcker det till en semifinalbiljett?

Möter Stan Wawrinka i 1:a omgången, måndag 10 november kl 15.00 (svensk tid).

* * *

Marin Cilic.
Marin Cilic.

MARIN CILIC (9)

Rankningspoäng: 4,150.
Titlar: 4 (US Open, Moskva, Delray Beach, Zagreb).
Matchfacit: 54-18.
Antal slutspel: 
Bästa resultat:
 

Inbördes matchfacit i gruppen: 6-22.

Har tillryggalagt sin bästa säsong i karriären, med US Open-titeln som kronan på verket. Inledde året rankad 37 i världen (till följd av dopningsavstängningen, som höll honom borta från spel under sensommaren och större delen av hösten 2013). Har därefter klättrat stadigt och tog sig till tre raka finaler (Zagreb, Rotterdam, Delray Beach) efter att ha förlorat en femsetare mot Gilles Simon i tredje omgången i Australiska öppna.

Det riktiga lyftet kom dock i somras, då han tog sig till kvartsfinal i Wimbledon – och pressade Djokovic till fem set (ledde med 2-1, men blev överkörd i de två sista seten).

Efter triumfen på Flushing Meadows har det gått lite knackigt för kroaten. Blev utklassad av Murray i kvarten i Peking och föll redan i första omgången i Shanghai, mot landsmannen Ivo Karlovic. I Moskva fick han dock revansch för nederlagen, då han bärgade sin fjärde titel för året. Tvingades stå över Paris Masters med en armskada, så hans fysiska status är i dagsläget lite oklar.

Är hur som helst gruppens dark horse. Siffrorna talar visserligen emot honom, men spelmässigt kan han bevisligen slå i princip vem som helst när han prickar in formen.

Möter Novak Djokovic i 1:a omgången, måndag 10 november kl 21.00 (svensk tid).

* * *

GRUPP B:

Roger Federer.
Roger Federer.

ROGER FEDERER (2)

Rankningspoäng: 8,700.
Titlar: 5 (Cincinnati, Shanghai, Basel, Dubai, Halle).
Matchfacit: 68-11.
Antal slutspel: 12.
Bästa resultat: Slutsegrare (2003-04, 2006-07, 2010-11).
Inbördes matchfacit i gruppen: 19-14.

Har svarat för ett fenomenal tennisår efter katastrofsäsongen 2013. Fem Masters-finaler (Indian Wells, Monte Carlo, Toronto, Cincinnati, Shanghai) och en Grand Slam-final (Wimbledon). Titeln i Cincinnati var hans första stora buckla sedan Cincinnati 2012. Avslutade 2013 med besked, men landade trots det på – med hans mått mätt – svaga 45-17 i matchfacit. Ett facit han slipat till rejält i år.

Under sommaren nådde han fyra raka finaler (Halle, Wimbledon, Toronto, Cincinnati), semifinal i US Open (förlust mot Cilic) och hade sedan 14 raka segrar (titlar i Shanghai och Basel plus två singelsegrar i Davis Cup) innan han föll mot Milos Raonic i kvartsfinalen i Paris. Under årets andra hälft har han imponerande 37-4 i matchfacit.

På förhand är Federer därmed turneringens klart formstarkaste spelare, i konkurrens med Djokovic (som under samma tidsperiod har 27-4 i matchfacit).

Möter Milos Raonic i 1:a omgången, söndag 9 november kl 21.00 (svensk tid).

* * *

Kei Nishikori.
Kei Nishikori.

KEI NISHIKORI (5)

Rankningspoäng: 4,625.
Titlar: 4 (Tokyo, Barcelona, Kuala Lumpur, Memphis).
Matchfacit: 52-12.
Antal slutspel: 
Bästa resultat: 
Inbördes matchfacit i gruppen: 6-6.

Ett av de stora utropstecknen under 2014. Har, precis som Cilic, länge haft ett stort spel i sig, men inte riktigt fått maximal utdelning av sin talang. Under Grand Slam-mästaren och forne världstvåan Michael Changs ledarskap har han dock fått (någorlunda) ordning på fysiken och hittat rätt balans i sitt offensiva och defensiva spel.

Inledde året rankad 17 och trillade ner till plats 21 innan vändningen kom. Slog sig in på topp 10 för första gången i maj men stabiliserade sig inte bland de tio bästa förrän i september, efter US Open-finalen.

Visade prov på att han tagit det där viktiga klivet mot att bli en solid toppspelare redan i våras, då han snuvades på karriärens första Masters-titel i Madrid. Utklassade gruskungen Nadal och ledde med 6-2, 4-2 i finalen, innan ryggen gick sönder (kastade in handduken vid ställning 0-3 i tredje set).

Nishikori har förvaltat sin nya roll som toppspelare väl och spelat riktigt bra under sensommar och höst. Det är tre raka finaler (förlust i US Open, seger i Kuala Lumpur och Tokyo) ett bra kvitto på. Föll redan i öppningsmatchen i Shanghai, mot Jack Sock, men följde upp det nederlaget med en semifinal i Paris (förlust mot Djokovic).

Möter Andy Murray i 1:a omgången, söndag 9 november kl 15.00 (svensk tid).

* * *

Andy Murray.
Andy Murray.

ANDY MURRAY (6)

Rankningspoäng: 4,475.
Titlar: 3 (Valencia, Wien, Shenzhen).
Matchfacit: 58-18.
Antal slutspel: 5 (2008-2012).
Bästa resultat: Semifinal (2008, 2010, 2012).
Inbördes matchfacit i gruppen: 15-14.

Missade slutet av säsong 2013 efter sin ryggoperation och har haft stora spelmässiga bekymmer under 2014. Sitt bästa Grand Slam-resultat noterades på hans överlägset sämsta underlag – gruset i Franska öppna, där han nådde semifinal efter två femsetsrysare (mot Philipp Kohlschreiber och Gaël Monfils, blev sedan mosad av Nadal i finalen).

I Wimbledon var han en av förhandsfavoriterna och gjorde en strålande turnering, fram till magplasket mot Grigor Dimitrov i kvartsfinalen.

I US Open noterade han årets första seger mot en topp 10-spelare (dåvarande världstian Jo-Wilfried Tsonga i åttondelsfinalen) innan han föll mot rivalen Djokovic i fyra set i kvarten. Under hösten har han släppt på prestigen och sänkt ribban, vilket resulterade i tre titlar i turneringar med lägre status (ATP 500 i Valencia, ATP 250 i Wien och Shenzhen; i båda sistnämnda räddade han fem matchbollar mot Tommy Robredo).

Den starka avslutningen gav forne världstvåan Murray, som halkade ner till plats 12 på världsrankningen och länge skvalpade runt 10-strecket, en biljett till slutspelet. Att han är i god form råder det ingen tvekan om, men att Djokovic enkelt utmanövrerade honom i Paris Masters-kvarten och skotten dessutom har svaga 4-9 i matchfacit mot topp 10-spelare (två segrar mot Tsonga, en mot David Ferrer, en mot Cilic) är ett kvitto på att Murray ännu inte hittat tillbaka till den nivå han höll före operationen.

Möter Kei Nishikori i 1:a omgången, söndag 9 november kl 15.00 (svensk tid).

* * *

Milos Raonic.
Milos Raonic.

MILOS RAONIC (8)

Rankningspoäng: 4,440.
Titlar: 1 (Washington).
Matchfacit: 49-18.
Antal slutspel: 
Bästa resultat: 
Inbördes matchfacit i gruppen: 5-11.

Slog sig in på topp 10 för första gången i karriären efter Canada Masters 2013 och var under kommande halvår stadig världselva. Har varit stabil topp 10-spelare sedan april i år.

Har visserligen bara vunnit en titel (i 500-turneringen i Washington, i den första helkanadensiska ATP-finalen i historien) men har utöver det gått till två finaler (Paris Masters, Tokyo) och förbättrat sina Grand Slam-resultat avsevärt (tredjerunda i Australiska öppna, kvartsfinal i Franska öppna, semifinal i Wimbledon, åttondelsfinal i US Open).

Hamnade i en formsvacka efter finalen i Tokyo och hade svaga 2-3 i matchfacit inför Paris – där han var piskad att göra bra ifrån sig för att knipa den sista slutspelsbiljetten. Och när det krävdes av honom som mest, ja då levererade han också som bäst. I finalen blev han visserligen snudd på förödmjukad av Djokovic, men på vägen dit visade han varför han är en spelare att räkna med.

Har visserligen sammantaget ett svagt matchfacit mot övriga spelare i gruppen (4-1 mot Murray, 1-4 mot Nishikori, 1-6 mot Federer) men är en skicklig inomhusspelare och har en av tourens absolut bästa servar, vilket gör honom till en farlig dark horse.

Möter Roger Federer i 1:a omgången, söndag 9 november kl 21.00 (svensk tid).

* * *

Så där! Där har ni typ allt ni behöver veta inför en av säsongens många höjdpunkter. En ordentlig tippning kommer säkert när det börjar närma sig, om jag får tid över.

De är klara för ATP-slutspelet

av Henrik Ståhl
Milos Raonic är klar för både Masters-final i Paris och ATP-slutspelet i London.
Milos Raonic är klar för både Masters-final i Paris och ATP-slutspelet i London.

Mycket har hänt i tennisvärlden – och bloggen har lyst med sin frånvaro.

Men det ska vi inte hänga upp oss på nu.

Inte nu när ATP World Tour Finals står för dörren.

Vi vet ännu inte hur utgången av Paris Master blir, finalen mellan titelförsvararen Novak Djokovic och Milos Raonic spelas ju senare i dag.

Vad vi däremot redan vet är hur startfältet i World Tour Finals i London ser ut.

Det fastslogs redan efter kvartsfinalerna, då Raonic besegrade Roger Federer i raka set (7-6, 7-5 – hans första seger mot schweizaren på sju matcher) och David Ferrer föll mot Kei Nishikori (3-6, 7-6, 6-4). Dessa båda resultat innebar nämligen att Raonic, som hasade Ferrer i hälarna i slutspelsracet, gick om spanjoren på säsongsrankningen.

Raonic följde sedan upp vad han kallar sin ”största seger i karriären” med att kriga sig förbi Tomás Berdych i en tresetare i semifinalen och därmed säkra sin andra Masters-final i karriären (nådde sin första i Montréal förra året, där det blev förlust mot Rafael Nadal).

Marin Cilic tvingades stå över Paris Masters på grund av armskada, men fick sin slutspelsbiljett i samma veva som Stan Wawrinka säkrade en plats bland de åtta bästa. Reglerna gör nämligen gällande att en Grand Slam-vinnare rankad mellan 9 och 20 kniper den sista platsen (om två Grand Slam-vinnare hamnar utanför topp 8 är det den högst rankade av de två som får åttondeplatsen i slutspelet).

Eftersom Rafael Nadal dragit sig ur årets World Tour Finals gick dock Marin Cilic, som slutar på plats 9 på säsongsrankningen, vidare för egen maskin. Om Nadal valt att ställa upp så hade Cilic tagit åttans plats (som i skrivande stund är Raonic).

Trodde faktiskt inte att den regeln gällde längre. Inte så konstigt kanske, eftersom det var tio år sedan den sist var aktuell (då Franska öppna-vinnaren Gaston Gaudio tog Andre Agassis plats i det som då kallades Tennis Masters Cup; Gaudio var rankade 10, Agassi 8).

Nåväl.

Inför finalen i Paris ser säsongsrankningen (det vill säga slutspelsracet) ut så här:

Skärmavbild 2014-11-02 kl. 13.00.40

Det som eventuellt kan komma att ändras efter finalen är Raonics slutgiltiga placering. Förlorar han stannar han på 8, vinner han hoppar han upp till plats 5.

Så vad tror ni, är Raonic redo att bärga sin första Masters-buckla i karriären – och slå Novak Djokovic för första gången någonsin?

Att döma av Djokovics dominans hittills i turneringen (inte tappat set hittills och bara förlorat i genomsnitt sju game per match) och det faktum att Raonic hade smärre problem med sin serve i semifinalen (vann visserligen 90% av poängen i förstaserve men slog bara in 57% och vann svaga 44% i andraserve mot Berdych, att jämföra med 67% förstaservar mot Federer, med vinstprocenten 85/65) så känns det väl som att Raonic ska ha en förhållandevis liten chans att skrälla.

Men det vore inte första gången som Djokovic klappat ihop i en final efter att ha svarat för en spelmässigt urstark turnering i stort. Sen är det ju det här med att Raonic är servekanon. Det finns egentligen bara en spelartyp som Djokovic generellt har problem med, och det är just servekanoner (att han ofta förlorar mot Federer och Nadal är inte ett kvitto på att han har svårt för just den sortens spelare, men det fattar ni ju).

Att Raonic redan är klar för slutspelet och dessutom har spelat en Masters-final kan nog bidra till minskad nervositet för kanadensaren. Frågan är om det räcker.

Oavsett hur det går i dagens final så har vi ett riktigt intressant startfält i World Tour Finals. Det mest intressanta på mycket länge, skulle jag vilja påstå. På förhand känns Tomás Berdych som det svagaste kortet, och det vill inte säga lite om lägstanivån i årets slutspel.

Mer om det senare. Blir en ordentlig slutspelsspecial med presentation av hela startfältet vad det lider, men för tillfället inväntar jag med spänning matchen mellan Djokovic och Raonic.

ANALYS: Han vinner US Open-finalen

av Henrik Ståhl
Marin Cilic möter Kei Nishikori i en av 2000-talets mest oväntade Grand Slam-finaler.
Marin Cilic möter Kei Nishikori i en av 2000-talets mest oväntade Grand Slam-finaler.

I kväll (eller snarare i natt) skrivs ett stycke tennishistoria.

För första gången sedan Australiska öppna 2005 står inte Rafael Nadal, Novak Djokovic eller Roger Federer på ena sidan av nätet i en Grand Slam-final.

I stället kommer antingen Kei Nishikori eller Marin Cilic att krönas till kung i New York i en final som är den mest intressanta sedan Federer-Nadal i Wimbledon 2006.

Som ni vet är jag ju barnsligt förtjust i siffror och statistik, så tänkte inleda den här analysen med lite sådana härligheter:

• Någon av Rafael NadalNovak Djokovic och Roger Federer har spelat i de senaste 38 Grand Slam-finalerna. Sist ingen av dem medverkade i en Grand Slam-final var i Australiska öppna 2005, då Marat Safin slog Lleyton Hewitt i fyra set (1-6, 6-3, 6-4, 6-4).

• Nadal, Djokovic och Federer har bärgat 34 av de senaste 38 Grand Slam-titlarna. Under den här perioden har Andy Murray lyckats vinna två (US Open 2012 och Wimbledon 2013) samt Juan Martín del Potro och Stan Wawrinka varsin (del Potro i US Open 2009, Wawrinka i Australiska öppna 2014).

• Sist två spelare utanför topp 8 möttes i en Grand Slam-final var i Franska öppna 2002 (20:e-seedade Albert Costa slog elfteseedade Juan Carlos Ferrero: 6-1, 6-0, 4-6, 6-3).

• Kvällens final blir den första sedan US Open 2002 (då 17:e-seedade Pete Sampras slog sjätteseedade Andre Agassi: 6-3, 6-4, 5-7, 6-4) som ingen av finalisterna är fjärdeseedad eller bättre (Kei Nishikori är tiondeseedad, Marin Cilic 14:e-seedad).

Dessutom innebär denna extremt otippade final att vi kommer ha åtta olika Grand Slam-mästare vid årets slut:

Australiska öppna: Wawrinka och Li Na.
Franska öppna: Nadal och Maria Sjarapova.
Wimbledon: Djokovic och Petra Kvitová.
US Open: Nishikori/Cilic och Serena Williams.

Det här är i sanning den mest otippade Grand Slam-finalen på typ 10 år. Om inte mer. Och personligen tycker jag att det är den mest intressanta sedan Nadal-Federer i Wimbledon 2006.

Varför just den matchen?

För att de inte mötts i Federers högborg dessförinnan. De hade hunnit med sju möten sedan premiären i Miami 2004 (som Nadal vann i raka set). Nadal gick in i finalen i Wimbledon med fyra raka segrar mot sin rival det året, men tre av dem hade kommit på grus (Monte Carlo, Rom, Franska öppna) och en på hardcourt (Dubai). Och Nadal hade visserligen 6-1 i inbördes möten, men Federer hade pressat gruskungen till fem set på spanjorens favoritunderlag i vad som av många betraktas som historiens bästa grusmatch, i Rom samma år.

Nu skulle Nadal försöka bevisa att han rådde på giganten även på hans hemmaplan – på gräs.

Sedan dess har vi ju fått ett antal mer eller mindre oväntade finaler (Federer mot Fernando Gonzalez i Australiska öppna 2007, Djokovic mot Jo-Wilfried Tsonga i Australiska öppna 2008, Federer mot Robin Söderling i Franska öppna 2009, Federer mot del Potro i US Open 2009, Nadal mot Tomás Berdych i Wimbledon 2010, Wawrinka mot Nadal i Australiska öppna 2014 och så vidare), men ingen har riktigt omgärdats av samma aura som den här finalen (möjligen i konkurrens med Djokovic-Tsonga).

Men nog om det nu. Tycker ni att jag är helt ute och cyklar så vet åtminstone ni flitiga kommentarsrävar vad ni ska göra.

Så, med det sagt: Ska vi ta en titt på matchen – och försöka sia dess utgång?

Ja, låt oss.

* * *

5-2 i inbördes möten till Kei Nishikori. Japanen har dessutom tre raka segrar (varav två i år), två av dem i raka set.

Så här ser det ut:

Skärmavbild 2014-09-08 kl. 19.51.21

Cilics två segrar har kommit på hardcourt – i Indian Wells 2008 och US Open 2012 (kroaten gick till kvartsfinal det året, men föll i fyra set mot Andy Murray).

Matchen i Brisbane i år såg jag bara delar av, men den i Barcelona följde jag. Nishikori var precis så överlägsen som siffrorna antyder. Svårt att dra några växlar på just den matchen, dock. Japanen behärskar gruset mycket bättre än kroaten, helt enkelt. Särskilt i år har han utvecklats enormt på underlaget.

Matchen i Memphis förra året minns jag också mycket väl. Hade vissa förhoppningar inför den matchen, men Nishikori var omutlig. Det var i och för sig långt innan Cilics pånyttfödelse.

Förresten: Ska vi ta och få det där med Cilics avstängning överstökat innan vi grottar ner oss i respektive spelares säsong så här långt, och resa till final på Flushing Meadows?

Många av er vet nog redan vad jag tycker om hanteringen av Cilics dopningsärende. Med detta sagt tycker jag att Cilic kommer alldeles för lättvindigt undan. Hans straff mildras helt enkelt på alldeles för vaga grunder. […] ITF:s och beslutsfattarnas naivitet drar ett löjets skimmer över hela hanteringen av dopningsfall inom tennisen”, skrev jag när det begav sig.

Det står jag fast vid. Den oberoende tribunalen accepterade Cilics förklaring att han blandat ihop det förbjudna ämnet nikethamide med det tillåtna ämnet nikotinamid och därför inte reagerat över att hans mamma köpt fel sorts glukostabletter (Coramine). Tidigt i tribunalens beslutsunderlag nämns att Cilic är en ”hederlig och sanningsenlig person”.

Marin Cilic.
Marin Cilic.

Jahopp.

Vidare beskrivs hur både Cilic själv och hans tränare enkelt hade kunnat ta reda på vad Coramine är för sorts läkemedel men inte gjorde det på grund av slarv, typ.

Här är det viktigt att poängtera att jag inte påstår att Cilic medvetet dopat sig. Det kan jag omöjligt veta och tänker därför inte slå fast något sådant. Men hanteringen var inte till belåtenhet, om man säger så.

Till saken hör dock att Cilic nu har avtjänat sitt straff. Att han skulle ha dopat sig under avstängningen känns föga troligt, och man bör med gott samvete kunna dra slutsatsen att han tagit sig till final i US Open av egen kraft. Dopningsfallet kommer säkerligen att hänga över honom många år framöver, men att påstå att en ”dopad spelare är klar för Grand Slam-final” är orättvist.

Nåväl.

Nu tycker jag att vi tar en ordentlig titt på vad dessa båda kombattanter åstadkommit den här säsongen i största allmänhet – och i US Open i synnerhet.

Kei Nishikori har 46-9 i matchfacit (US Open inkluderat), 2 titlar (Memphis, Barcelona) på totalt 3 finaler (förlust mot Nadal i Madrid) och har två åttondelsfinaler (Australiska öppna, Wimbledon) som bästa Grand Slam-resultat vid sidan om US Open.

Marin Cilic har 52-16 i matchfacit, 2 titlar (Delray Beach, Zagreb) på totalt 3 finaler (förlust mot Berdych i Rotterdam) och en kvartsfinal (Wimbledon) som bästa Grand Slam-resultat vid sidan om US Open.

Ganska likvärdiga resultat där. Poängteras bör att Nishikori missat delar av säsongen på grund av skada. Blev till exempel skadad under finalen mot Nadal i Madrid (en final han borde ha vunnit) och åkte ut i första rundan mot Martin Klizan i Franska öppna. Spelade bara Washington inför US Open. Stod alltså över både Toronto och Cincinnati.

Hur har det sett ut på Flushing Meadows då? Vi kollar:

Kei Nishikori:

Skärmavbild 2014-09-08 kl. 21.05.56

• Totalt 220 winners, i genomsnitt 36,6 per match. Som mest 53 (i åttondelsfinalen mot Milos Raonic).

• 190 oprovocerade misstag, i snitt 31,6 per match.

• 28 vunna returgame, i genomsnitt 4,6 per match.

• Slår in i snitt 55,5% förstaservar, vinner 73,5% av dem (som bäst 77%, i första omgången mot Wayne Odesnik). 61,6% i andraserve (som bäst 78%, i andra omgången mot Pablo Andújar).

• 30 ess totalt, i genomsnitt 5 per match. 25 dubbelfel på sex matcher.

Marin Cilic:

Skärmavbild 2014-09-08 kl. 21.11.35

• Totalt 239 winners, i genomsnitt 39,8 per match. Som mest 70 (i åttondelsfinalen mot Gilles Simon).

• 223 oprovocerade misstag, i snitt 37 per match.

• 23 vunna returgame, i genomsnitt 3,8 per match.

• Slår in i snitt 58% förstaservar, vinner 84% av dem (som bäst 87%, i första omgången mot Marcos Baghdatis och i semifinalen mot Roger Federer). 56% i andraserve (som bäst 82%, i första omgången mot Baghdatis).

• 81 ess totalt, i genomsnitt 13,5 per match. 29 dubbelfel på sex matcher.

Okej, så vad kan man dra för slutsatser av det här då?

Dels ska sägas att Baghdatis avbröt efter ett och ett halvt set, vilket så klart drar ner Cilics siffror en aning (i alla fall winners och dylikt – antal vunna poäng i andraserve får tvärtom en ordentlig boost). Å andra sidan kastade Andújar in handduken mot Nishikori efter ungefär lika många game (spelades 13 mellan Cilic och Baghdatis, 17 mellan Nishikori och Andújar), så det går nog på ett ut.

Mest överraskande är att Nishikori servat så bra som han gjort. Det är inte som att han aldrig gjort det förr, serven är en av de aspekter i hans spel som förbättrats de senaste två åren. Men att han servat så stabilt hittills, det tycker jag är lite överraskande ändå. Med tanke på vilken bra returtagare han är kan även serven betraktas som ett litet vapen med de där siffrorna.

Att Cilic byggt stor del av sin framgång i New York på sin serve kommer däremot inte som någon chock. Däremot att hans resultat i andraserve är så pass mycket svagare än Nishikoris.

Av det jag sett hittills framhäver många Cilic som favorit inför den här finalen (de flesta oddssättarna verkar dock hålla Nishikori som favorit – drygt 1,80 gånger pengarna på honom, mot cirka 2,00 på Cilic). Tror att mycket av det beror på hans match på Federer.

Och i så fall tycker jag att man övervärderar kroaten en smula. Ja, han var snuskigt stabil mot både Berdych i kvarten och Federer i semin, och mot Federer gjorde han kanske sin bästa match på flera år.

Men Federer lyckades inte bjuda upp till ordentligt motstånd. Självklart till stor del beroende på att Cilic matade sina bomber från baslinjen med sällan skådad precision, men Federer var synbart uddlös i många lägen. Jag säger inte att schweizaren gjorde en dålig match, för det gjorde han verkligen inte. Han gjorde en bra match. Jag kan dock inte skaka av mig känslan av att han var en aning sliten, både fysiskt men framför allt mentalt, efter femsetaren mot Gaël Monfils i kvartsfinalen.

Hade Federer blivit så utskåpad om de mötts i åttondelsfinalen? Jag är tveksam.

Inte säker på att han inte blivit det. Men tveksam.

Kei Nishikori.
Kei Nishikori.

Personligen håller jag Nishikori som favorit inför den här matchen. Hans segrar över Milos Raonic, Stan Wawrinka och Novak Djokovic tycker jag smäller högre än Cilics över Gilles Simon, Tomás Berdych och Roger Federer. Givetvis ruggigt imponerande av båda två, men Nishikori har övertygat både spelmässigt, fysiskt och psykiskt.

I matchen mot Wawrinka, efter den tärande femsetaren mot Raonic, såg han dödstrött ut genom stora delar av matchen – men hade ändå tillräckligt med gas i tanken för att fullfölja skrällen.

Mot Djokovic såg han mycket mer pigg och alert ut, och höll nerverna i schack ända in i mål.

Det bör dock sägas att Djokovic inte nådde sin normala nivå. Raonic och Wawrinka gjorde på det hela taget riktigt bra matcher. Wawrinka lär säkerligen gräma sig över en del missar och felbeslut, men överlag har han absolut ingenting att skämmas över där.

Djokovic gjorde som ni vet en ganska svag insats även i semin i Wimbledon, men ändå mäktade Grigor Dimitrov inte med mer än att plocka ett set från serben. Nishikori var å sin sida skoningslös och utnyttjade Djokovics svagheter till fullo.

Spelmässigt kommer den här matchen att påminna mer om Nishikori-Wawrinka än Nishikori-Djokovic. Och mer om Cilic-Simon än Cilic-Federer.

För Cilic krävs det att serven är precis så solid som den varit genom hela turneringen. Nishikori är som sagt en rysligt bra returnerare och kommer hugga på varenda öppning han får, på ett helt annat sätt än Federer. På så vis är det inte konstigt alls att just Simon är den som pressat Cilic till fem set, medan både Berdych och Federer blivit överkörda i tre. Mot tjecken och schweizaren fick han mycket gratis i egen serve och returnerade tillräckligt bra för att sätta press i sina returgame. Mot Simon hade han det tuffare, eftersom fransmannen är en så bollsnål spelare.

Precis som Nishikori.

Jag tycker helt enkelt att Nishikori är en mer komplett spelare. Han har returerna, han har defensiven, han har snabbheten, han har spelsinnet, han har psyket och nu tycks han även ha serven.

En sådan här match avgörs dock inte bara i det rent spelmässiga, utan även i huvudet. Ingen av dem har spelat Grand Slam-final tidigare och således har ingen av dem någon erfarenhet i dessa sammanhang. Det är därför svårt att säga vem som kommer att hantera pressen bäst på ett mentalt plan.

Där tycker jag att Nishikori ligger bäst till, generellt. Han har helt enkelt imponerat mer mentalt. Cilic å sin sida har genom sin karriär varit känd för att kollapsa när det börjar dra ihop sig. Han har inte visat några sådana tendenser hittills på Flushing Meadows, men jag tycker likväl att Nishikori har ett litet övertag här.

Det är ingen långsökt gissning att det kommer smälla på riktigt bra ute på banan. Nishikoris främsta styrkor som spelare är defensiva, men han räds inte att kliva fram och diktera spelet själv. Inte helt olikt Novak Djokovic. Finns många likheter dem emellan.

Summa summarum: Jag tror att Nishikori vinner det här i fyra eller – förhoppningsvis – fem set.

Vad tror ni?

Sida 1 av 1
  • Tjänstgörande sportredaktör: Emilia Cederholm
  • Sportchef: Pontus Carlgren
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt Hellsing, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB