Arkiv för kategori Paris Masters

- Sida 1 av 2

De är klara för ATP-slutspelet

av Henrik Ståhl
Milos Raonic är klar för både Masters-final i Paris och ATP-slutspelet i London.
Milos Raonic är klar för både Masters-final i Paris och ATP-slutspelet i London.

Mycket har hänt i tennisvärlden – och bloggen har lyst med sin frånvaro.

Men det ska vi inte hänga upp oss på nu.

Inte nu när ATP World Tour Finals står för dörren.

Vi vet ännu inte hur utgången av Paris Master blir, finalen mellan titelförsvararen Novak Djokovic och Milos Raonic spelas ju senare i dag.

Vad vi däremot redan vet är hur startfältet i World Tour Finals i London ser ut.

Det fastslogs redan efter kvartsfinalerna, då Raonic besegrade Roger Federer i raka set (7-6, 7-5 – hans första seger mot schweizaren på sju matcher) och David Ferrer föll mot Kei Nishikori (3-6, 7-6, 6-4). Dessa båda resultat innebar nämligen att Raonic, som hasade Ferrer i hälarna i slutspelsracet, gick om spanjoren på säsongsrankningen.

Raonic följde sedan upp vad han kallar sin ”största seger i karriären” med att kriga sig förbi Tomás Berdych i en tresetare i semifinalen och därmed säkra sin andra Masters-final i karriären (nådde sin första i Montréal förra året, där det blev förlust mot Rafael Nadal).

Marin Cilic tvingades stå över Paris Masters på grund av armskada, men fick sin slutspelsbiljett i samma veva som Stan Wawrinka säkrade en plats bland de åtta bästa. Reglerna gör nämligen gällande att en Grand Slam-vinnare rankad mellan 9 och 20 kniper den sista platsen (om två Grand Slam-vinnare hamnar utanför topp 8 är det den högst rankade av de två som får åttondeplatsen i slutspelet).

Eftersom Rafael Nadal dragit sig ur årets World Tour Finals gick dock Marin Cilic, som slutar på plats 9 på säsongsrankningen, vidare för egen maskin. Om Nadal valt att ställa upp så hade Cilic tagit åttans plats (som i skrivande stund är Raonic).

Trodde faktiskt inte att den regeln gällde längre. Inte så konstigt kanske, eftersom det var tio år sedan den sist var aktuell (då Franska öppna-vinnaren Gaston Gaudio tog Andre Agassis plats i det som då kallades Tennis Masters Cup; Gaudio var rankade 10, Agassi 8).

Nåväl.

Inför finalen i Paris ser säsongsrankningen (det vill säga slutspelsracet) ut så här:

Skärmavbild 2014-11-02 kl. 13.00.40

Det som eventuellt kan komma att ändras efter finalen är Raonics slutgiltiga placering. Förlorar han stannar han på 8, vinner han hoppar han upp till plats 5.

Så vad tror ni, är Raonic redo att bärga sin första Masters-buckla i karriären – och slå Novak Djokovic för första gången någonsin?

Att döma av Djokovics dominans hittills i turneringen (inte tappat set hittills och bara förlorat i genomsnitt sju game per match) och det faktum att Raonic hade smärre problem med sin serve i semifinalen (vann visserligen 90% av poängen i förstaserve men slog bara in 57% och vann svaga 44% i andraserve mot Berdych, att jämföra med 67% förstaservar mot Federer, med vinstprocenten 85/65) så känns det väl som att Raonic ska ha en förhållandevis liten chans att skrälla.

Men det vore inte första gången som Djokovic klappat ihop i en final efter att ha svarat för en spelmässigt urstark turnering i stort. Sen är det ju det här med att Raonic är servekanon. Det finns egentligen bara en spelartyp som Djokovic generellt har problem med, och det är just servekanoner (att han ofta förlorar mot Federer och Nadal är inte ett kvitto på att han har svårt för just den sortens spelare, men det fattar ni ju).

Att Raonic redan är klar för slutspelet och dessutom har spelat en Masters-final kan nog bidra till minskad nervositet för kanadensaren. Frågan är om det räcker.

Oavsett hur det går i dagens final så har vi ett riktigt intressant startfält i World Tour Finals. Det mest intressanta på mycket länge, skulle jag vilja påstå. På förhand känns Tomás Berdych som det svagaste kortet, och det vill inte säga lite om lägstanivån i årets slutspel.

Mer om det senare. Blir en ordentlig slutspelsspecial med presentation av hela startfältet vad det lider, men för tillfället inväntar jag med spänning matchen mellan Djokovic och Raonic.

Finaldags i Paris

av Henrik Ståhl

David Ferrers största styrka som spelare är att han är så enormt svårslagen.

Han nöter och gnetar och kämpar och stretar.

Vinner på sin säkerhet, sin jämnhet och får jobbet gjort, helt enkelt.

Som mot Ernests Gulbis Stockholm Open-semifinalen, bara för att ta ett någorlunda färskt exempel. Gulbis var spelmässigt överlägsen men var också den som brände mest bränsle, både fysiskt och psykiskt. När möjligheten kom tog Ferrer den, vände matchen och vann.

Extremt bra på att dränera motståndarens energi är han, Ferrer, och det väger upp hans brist på mer dödliga vapen.

Men mot Rafael Nadal i gårdagens Paris Masters-semifinal var han den bättre spelaren rakt igenom.

Jag vet inte om Nadal underskattade sin landsman eller bara kom helt fel in i matchen, för Ferrers taktik var på tok för enkel för att få världsettan på fall i raka set: att med aggressivt baslinjespel mata slag mot Nadals backhand för att öppna upp banan och sedan slå sitt favoritslag, inside out-forehand från backhandrutan, mot Nadals forehand.

Det räckte liksom med den offensiva strategin. Försvarsspelet sitter redan i ryggmärgen och aggressiviteten kan han plocka fram när den behövs.

Det kändes tveklöst en smula märkligt att se Ferrer dominera Nadal från baslinjen. Jag säger inte att Nadal torskade med flit, var knäskadad eller något sådant larv, men de många oprovocerade misstagen och oförmågan att hitta lösningar är väldigt okarakteristiskt för Rafa.

Kanske är det så enkelt att vi förblindats en smula av Ferrers förtvivlade oförmåga att besegra Nadal? Han var som bekant bara två poäng från att slå honom i Madrid och plockade set i Rom. Ferrer är helt enkelt en väldigt jobbig matchup för Nadal, på grund av den täta försvarsmuren och jämnheten i spelet. Nadal brukar få slita både för att hålla sina egna servegame och skapa möjligheter som returtagare.

Det kändes ändå på förhand som att det här skulle bli en solklar seger för Nadal, med tanke på hur han presterat dittills under turneringen.

Och när Ferrer misslyckades med att serva hem matchen vid ställning 6-3, 5-4 trodde jag att den klassiska Rafaförbannelsen kickat in.

Men nej, Nadal misslyckades kapitalt med att fullborda sitt break och vid nästa försök kunde Ferrer hålla nerverna i styr: 6-3, 7-5.

Ett märkligt avslut på en ganska märklig tillställning, får ändå sägas. Nadal gjorde inte en speciellt bra match, Ferrer gjorde en snudd på felfri match. Och det räcker mer än väl för att slå världsettan på hardcourt inomhus. Till och med i raka set.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=WS9-MWBqSsk

Roger Federer spelade ett fantastiskt första set mot Novak Djokovic. Precis som jag spådde inför matchen styrde han spelet mot Djokovics forehand (för att undvika att fastna i malande backhanddueller och för att hindra Djokovic från att slå sin fruktade raka backhand) och nyttjade sin giftiga slice (48 procent av slagen på backhandsidan var just slice).

Och så kryddade han med karakteristisk variation. Lät liksom aldrig Djokovic hitta sin matchrytm. I stället fick vi se en frustrerad världstvåa som ofta missbedömde Federers slag och kom helt fel i positioneringen.

I backhandduellerna försvarade sig Federer oftast med slice, och det var intressant att se att det var när han försökte sig på att bryta det mönstret och slå ett offensivt grundslag som misstagen kom. Likadant i serven. Placerade den oftast mot Djokovics forehand, med gott resultat – men när han försökte bryta mönstret (främst i andraserve) och i stället lägga den på backhandsidan svarade serben med sina bästa returer.

Kolla från 06.45 i klippet ovan, där har vi två bra exempel. Vid 30-30 slår Federer en andraserve i gapet på Djokovics backhand. Djokovic får bra längd på sin retur och kan efter det diktera spelet i duellen, som avslutas med att Federer inte hinner fram i tid till ett backhandslag men ändå väljer att inte slå en slice.

Redan i poängen efter, vid 30-40, har vi nästa exempel. Federer placerar en andraserve mitt i Djokovics skottsektor. Djokovic slår en riktigt bra backhandretur cross court, Federer missar återigen med sin backhand.

Federer kunde inte upprätthålla balansen och bygga vidare på det momentum han fick i första set, trots tidigt break i andra (exemplen ovan är vid ställning 1-0, då Federer alltså fått med sig ett break i öppningsgamet). I stället klev Djokovic fram och började ta kommandot i duellerna.

Schweizaren kämpade på riktigt bra och visst bjöds vi på härligt tennisgodis (som duellen vid ställning 4-2, 30-15 i andra set, drygt 14.20 minuter in i klippet ovan) men Djokovic kändes aldrig riktigt hotad. 4-6, 6-3, 6-2 blev till slut matchsiffrorna.

Tycker ändå Federer avslutar veckan med flaggan i topp. Fyra riktigt bra matcher från honom, främst mot Juan Martín del Potro i kvarten och Djokovic i semin. Bådar gott inför World Tour Finals nästa vecka.

Men låt oss nu ta en titt på finalen mellan Djokovic och Ferrer:

* * *

Novak Djokovic. FOTO: BILDBYRÅN
Novak Djokovic. FOTO: BILDBYRÅN

√ NOVAK DJOKOVIC (2) – DAVID FERRER (3)

Okej, nu vet vi alltså att Ferrer inte kan avfärdas på samma nonchalanta sätt som jag gjorde i går. Lesson learned.

Men kan han slå Djokovic i dag?

Den inbördes statistiken ska vi inte stirra oss blinda på. 10-5 till Djokovic och fyra raka segrar för serben, men Ferrer har faktiskt tagit två av sina fem segrar på Djokovics favoritunderlag hardcourt (World Tour Finals 2007 och 2011). Dock inga betydelsefulla segrar i sig, eftersom Djokovic var en osnuten yngling 2007 och både fysiskt och mentalt dränerad i slutspelet 2011.

Mot Djokovic kommer Ferrer inte att kunna nyttja samma strategi som mot Nadal. Han lär visserligen söka sig till sitt favoritslag (inside out-forehand från backhandrutan) när det lämpar sig, men inte i samma utsträckning som i semin.

Anledningen är enkel: Djokovics backhand. Den är som bekant en av de tveklöst bästa i världen, och att lämna så mycket yta öppen på den sidan är självmord.

Nej, Ferrer måste i stället lita till sin backhand och försvara sig mindre aggressivt från den delen av banan. Jag tror att spanjoren likt Federer i stället kommer att försöka styra spelet mot Djokovics forehand, hålla liv i duellerna med säkerhet framför aggressivitet i defensiven och vänta på att möjligheterna ska uppenbara sig.

David Ferrer. FOTO: BILDBYRÅN
David Ferrer. FOTO: BILDBYRÅN

Något annat kan han egentligen inte göra. Eller ja, han kan ju teoretiskt försöka sig på slice från backhandrutan, men eftersom den inte är i närheten av lika bra som Federers så blir det inte lika effektivt.

Gå fram på nät är en riskabel taktik om man inte behärskar volleyspelet till 110 procent, men någonting Ferrer förmodligen kommer att testa för att mixa upp spelet och störa Djokovics matchrytm.

Världstvåan å sin sida har inga problem alls med att utmana Ferrer i baslinjeduellerna. Tvärtom passar Ferrers malande spelstil honom som handen i handsken, och han kommer flytta runt spanjoren i främst sidled, men även djupled (några kliv innanför baslinjen är way out of Ferrers comfort zone). Tar sig säkert fram mot nät emellanåt för att döda poängen snabbt också.

Men ja, vi kan se fram emot mycket baslinjenötande i den här matchen. Den som håller misstagen på ett minimum och får spelet dit den vill vinner.

Det får ju allt som oftast Djokovic när han är i den här formen. Spelar han som mot Stanislas Wawrinka i kvarten och Federer i semin ska han vinna den här matchen, kanske inte busenkelt, men med god marginal.

Det lilla som talar för Ferrer på förhand är att Djokovic haft tre tuffa matchups fram till finalen: John Isner-Wawrinka-Federer. Nu avfärdades visserligen Wawrinka enkelt (6-1, 6-4), men det är ändå helt klart en tuff resa mot final.

Att säga annat än att serben är solklar favorit på förhand vore dock tjänstefel, men kan Ferrer få Nadal ur gängorna så är väl sannolikheten för att han ska lyckas upprepa bedriften mot Djokovic i alla fall inte 0.

Paris Masters, semifinaler

av Henrik Ståhl

Gårdagens kvartsfinaler blev inte riktigt som jag väntat mig.

Eller ja, att Rafael Nadal skulle köra över Richard Gasquet (6-4, 6-1) var väl ingen hemlighet, men att Novak Djokovic skulle mosa Stanislas Wawrinka

Nej, jag hade faktiskt hoppats på mer från schweizaren.

Nu blev han visserligen tagen på sängen av en fullkomligt orubblig Djokovic. Kändes som att precis allt han företog sig blev till guld, den gode herr Djokovic. Wawrinka fick bara med sig 14 poäng i det setet. Totalt överkörd, med andra ord.

Han spelade tack och lov upp sig, så det inte blev en fullständig förnedring, men nära var han aldrig någonsin. Djokovic räddade de fyra breakbollar han hade mot sig i andra set och tappade bara fem game på sin väg mot semifinal: 6-1, 6-4.

Även Roger Federer gjorde en riktigt bra match i sin kvartsfinal mot Juan Martín del Potro. Förlorade bara en ynka poäng bakom sin förstaserve i första set och var spelmässigt överlägsen.

Det var han i andra set också men slarvade bort ett servegame vid ställning 4-5. Det var efter en enkel forehandcross, som landade precis utanför sidlinjen och innebar 15-30, som han bjöd in argentinaren i matchen.

Det momentum som del Potro fick med sig var dock minimalt och i tredje set var det fortsatt överläge Federer. Han misslyckades visserligen med att fullborda sitt break i inledningen av setet men öste på och vann sin 14:e match mot världsfemman med solklara 6-3, 4-6, 6-3. Borde faktiskt ha vunnit i raka set, så mycket bättre var han.

I och för sig inte direkt del Potros bästa insats i år. Nej, han var stundtals på samma (låga) nivå som mot Grigor Dimitrov i åttondelsfinalens första set.

Men det förtar inte Federers prestation. Hans klart bästa match i turneringen, och faktiskt en av hans bättre under hela året. Stressade del Potro med enorm variation och var så där självsäker i grundspelet som vi är vana vid att se honom. Framför allt backhandslicen var ett giftigt vapen, eftersom argentinaren har svårt med den låga studs den genererar.

Annars väldigt hög bollstuds i Bercyhallen, vilket ju normalt gynnar del Potro. Därför smart av Federer att nyttja den där slicen flitigt. Dessutom kunde han flytta världsfemman i sidled lite som han ville, eftersom det nästan helt uteslutande var han som dikterade spelet. När del Potro försvarade sig med forehandcross kunde Federer bara kliva fram och avsluta med en rak forehandwinner.

Retligt enkelt. del Potro fick inte heller sin serve att stämma (vann katastrofalt låga 47 procent i förstaserve i tredje set) vilket milt uttryckt är ett viktigt vapen för honom.

Nåväl.

Imponerande revansch för Federer. Men räcker hans spel mot Djokovic i dagens semifinal?

Vi tar en titt på vad dagen har i sitt sköte:

* * *

Novak Djokovic. FOTO: BILDBYRÅN
Novak Djokovic. FOTO: BILDBYRÅN

NOVAK DJOKOVIC (2) – ROGER FEDERER (6)

16-13 till Federer i inbördes möten. Möttes som bekant senast i World Tour Finals förra året, där Djokovic vann finalen i två extremt jämna set.

Faktum är att ingen av dem har lyckats besegra den andra fler än tre gånger i följd de senaste åren: Federer gjorde det 2010 och Djokovic 2011 samt från US Open 2011 till Franska öppna 2012.

Det där spelar dock inte jättestor roll i nuläget. Går inte att säga annat än att Djokovic är i bättre form generellt, men det Federer presterat i Basel förra veckan och Paris den här veckan ligger närmare det spel han bjöd på 2012 än han gjort under den här säsongen.

Federer är en av få spelare som kan krypa under skinnet på Djokovic och rubba hans matchrytm med sin variation. Det beror främst på Federers precision i alla de delar av spelet där han är bättre än Djokovic, men även hans svårlästa serve sätter en av världens bästa returnerare på svåra prov.

Båda kommer vilja styra spelet, men på lite olika sätt. Djokovic vill helst låsa fast Federer i cross court-dueller på backhandsidan och spela långa malande dueller överlag.

Roger Federer. FOTO: BILDBYRÅN
Roger Federer. FOTO: BILDBYRÅN

Federer å sin sida kommer försöka sätta hög press på Djokovic med en all out attack-strategi och söka sig till nätet för snabba avslut. Försvarsmässigt lär Federer nyttja sin defensiva backhandslice (som mot del Potro) eftersom även Djokovic har bekymmer med den låga bollstudsen, och stoppbollar vid väl valda tillfällen för att tvinga Djokovic att lämna sin comfort zone vid baslinjen.

Tror också att Federer kommer att undvika att serva mot Djokovics backhand, efter serbens backhandreturer är de tveklöst bästa på touren. Fastnar han i cross court-dueller på backhandsidan måste han främst använda slice för att hindra Djokovic från att avsluta poängen med en rak backhandwinner. Gissar att Federer kommer försöka styra spelet mot Djokovics forehand över huvud taget.

Med tanke på hur bra Federer spelade mot del Potro känns inte en skräll som en total omöjlighet, men samtidigt… när Djokovic är så här motiverad och beslutsam, då är han extremt svårstoppad. Fråga bara Wawrinka, eller John Isner (som trots att han vann första set inte lyckades få honom ur balans).

Federer satsar säkert allt på ett kort och hoppas på att vinna första set. Tror det är en förutsättning för att han ska kunna vinna den här matchen, medan Djokovic egentligen bara behöver spela lika bra som mot Wawrinka för att ha ett litet spelmässigt övertag.

Så pass stor är skillnaden i spelstyrka mellan Djokovic och Federer just nu.

* * *

Rafael Nadal. FOTO: BILDBYRÅN
Rafael Nadal. FOTO: BILDBYRÅN

RAFAEL NADAL (1) – DAVID FERRER (3)

Ja, det blev ju en drömlottning för Nadal till slut. Jerzy Janowicz var visserligen en ganska jobbig motståndare i åttondelsfinalen, men avfärdades trots allt i raka set.

Gasquet blev äppelmos i gårdagens kvartsfinal.

David Ferrer. FOTO: BILDBYRÅN
David Ferrer. FOTO: BILDBYRÅN

Och David Ferrer blir någon sorts fruktpuré i dagens semifinal, kan vi utgå ifrån. Han har sett väldigt stark ut så här långt, Nadal.

Ferrer såg ju bra ut mot Tomás Berdych i sin kvartsfinal, men det var knappast oväntat att han skulle vinna den (4-6, 7-5, 6-3). Trots att Berdych långa stunder var den klart bättre spelaren. Ser ju ofta ut så i matcher mot Ferrer. Oerhört svårbesegrad, spanjoren.

Dock inte för Nadal. Nu är det inte säkert att det blir några utklassningssiffror, Ferrer har en förmåga att få med sig gamen även mot tyngre pjäser, men allt annat än seger i raka set för Nadal får ses som en smärre sensation.

Paris Masters, dag 4

av Henrik Ståhl

Många bra matcher i går, men den tveklöst hetaste var ju den mellan Rafael Nadal och Jerzy Janowicz.

Blev precis så underhållande som man kan förvänta sig när en motiverad Janowicz står på ena sidan nätet. Hans taktik var lika enkel som sevärd: penetrera spanjorens försvarsmur med missiler från baslinjen och rycka sönder hans matchrytm med de patenterat oförutsägbara stoppbollarna.

Det funkade väldigt bra, inledningsvis. Nadal hade visserligen inga breakbollar mot sig i första set men fick slita för att hålla sin serve. Hade flera gånger 0-30 och 40-40, medan Janowicz gled igenom sina servegame enkelt (slog totalt åtta ess, varav fyra i samma game).

Men ju längre matchen led, desto bättre blev också Nadal på att få bollen i spel i Janowicz servegame. När så polacken darrade lite tog Nadal chansen, bröt och bärgade första set med 7-5.

I andra set bröt han sedan Janowicz omgående och det såg ut att rinna iväg för spanjoren. Han tappade dock sin serve lika snabbt, efter fantastiskt returnerande från polacken.

De följdes åt till 4-4, då Nadal efter lite om och men lyckades bryta till 5-4 och stängde sedan matchen i egen serve.

Jerzy Janowicz. FOTO: BILDBYRÅN
Jerzy Janowicz. FOTO: BILDBYRÅN

Tycker att Janowicz hade förtjänat att vinna ett set. Riktigt bra spelade han. Visst, det gick lite inflation i de där stoppbollarna emellanåt, och mot slutet kunde Nadal läsa dem tillräckligt bra för att få ett övertag framme vid nät. Men grundslagen satt där de skulle och han försvarade sig otroligt bra.

Bekymret för honom är att en spelare som Nadal i regel alltid hittar lösningar på de mest vitala problemen – i det här fallet serven. När Nadal började hitta mönstret i Janowicz serve och inte bara få bollen i spel utan dessutom med bra längd och placering, så blev Janowicz osäker.

Tillräckligt osäker för att tvingas slita för att inte bli bruten, och då ökar pressen på att själv fixa ett servegenombrott.

Imponerande att han lyckades hitta den högre nivån i sitt spel när han fann sig i underläge (precis som förra året), som i andra sets andra game. Hade han inte brutit tillbaka där så hade det mycket väl kunnat rinna iväg för Nadal.

Han gjorde också ett riktigt bra returgame när Nadal servade för matchen, men inte tillräckligt bra för att lägga krokben för världsettan.

Janowicz tappar nu sju placeringar på världsrankningen, i och med att han misslyckas med att försvara sin finalplats från förra året, och kommer återfinnas först på plats 21 när listan uppdateras på måndag. Lite trist.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=Ln9eDEn8kAo

John Isner har kommit att bli en mardrömsmotståndare för Novak Djokovic. I gårdagens åttondelsfinal var han omutlig i egen serve, räddade 6 av 6 breakbollar och tvingade fram ett tiebreak. Där fixade han två minibreak och tog ledningen med 3-0, bara för att sedan själv tappa serve två gångerom.

3-0 blev 3-3, som blev 6-3 till Isner efter mer slarv från Djokovic. Han reducerade till 6-5, men Isner behövde bara en setboll för att ta ledningen i matchen.

Det kändes dock inte som att Djokovic var riktigt så frustrerad som i Cincinnati tidigare i år. Mer… beslutsam. I andra set gick han ut stenhårt, bärgade två servegenombrott och kvitterade via överlägsna 6-1.

Något rafflande avgörande set bjöds vi aldrig på, eftersom Isner började säcka ihop medan Djokovic gasade på. Två nya break gav världstvåan en promenadseger och en kvartsfinalplats efter det där tuffa första setet: 6-7(5), 6-1, 6-2.

Så, Djokovic fortsätter övertyga. Jäkligt tuff resa mot final för honom dock. Möter Stanislas Wawrinka i dag och troligen Juan Martín del Potro – eller Roger Federer – i morgon. Hua.

* * *

Grigor Dimitrov blev en munsbit för del Potro.

I alla fall när argentinaren började spela tennis.

För vad det han presterade i första set ska kallas… ja, jag vet inte. Bra var det inte i alla fall. De oprovocerade misstagen stod som spön i backen, serven var inte i närheten av så bra som vi är vana att se den och returnerandet var långt under hans normala nivå.

Men lojheten blev kortvarig. I andra set höjde han sig ett snäpp, vilket räckte för en spelmässig överkörning. Dimitrov hängde visserligen med bra tack vare att han servade så resolut på breakbollar, men del Potro behövde bara förvalta en av de totalt sex breakbollarna för att kvittera till 1-1 i set.

Tredje set flöt på precis som andra. De följdes åt till 4-4, då del Potro tog tillvara på sin enda breakmöjlighet i setet. Servade sedan enkelt hem matchen och en kvartsfinalbiljett: 3-6, 6-3, 6-4.

Välförtjänt seger. Han var liksom den klart bättre spelaren i andra och tredje set, och då spelade ändå Dimitrov lika bra som han gjorde i första set.

* * *

Nicolás Almagro fick visserligen med sig ett break tidigt i första set, men var sedan chanslös mot Stanislas Wawrinka: 6-3, 6-2.

Schweizaren kan, som vanligt, bli giftig mot Djokovic i dagens kvartsfinal.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=Q-1CwXCPm6U

Roger Federer övertygade i sin åttondel mot Philipp Kohlschreiber. Spelade överlag inte nämnvärt bättre än mot Kevin Anderson, vilket är bra nog, men framför allt var han som bäst i avgörande lägen.

Räddade tre breakbollar i första set. Om Kohlschreiber fått med sig ett break där hade han troligen vunnit setet, och då hade matchbilden blivit helt annorlunda. Nu plockade i stället Federer fram sina ess ur rockärmen när han verkligen behövde det och tog sig enkelt vidare till kvarten: 6-3, 6-4.

Nu tror jag visserligen fortfarande att del Potro blir för svår för honom, men det ska bli riktigt intressant att se vad han kan åstadkomma i dag.

* * *

Tomás Berdych slog Milos Raonic i raka set: 7-6(13), 6-4.

Små marginaler i det där galna första setet. De vann nästan lika många poäng i egen serve (70 procent för Raonic, 69 för Berdych). Raonic hade dock tre breakbollar men brände varenda en.

Efter att ha förlorat maratontiebreaket var det som om luften gick ur kanadensaren lite. Servade mycket sämre och blev bruten tidigt i setet.

Nåväl. Kul med en vad det verkar formstark Berdych i kvarten.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Skärmavbild 2013-11-01 kl. 09.43.26

Åttondelarna i Paris

av Henrik Ståhl

Redan torsdag – och åttondelsfinaler i Paris Masters står på dagens program.

Vi tar en titt:

* * *

√ STANISLAS WAWRINKA (8) – NICOLÁS ALMAGRO (13)

5-3 i inbördes möten till Wawrinka men 2-1 till Almagro på hardcourt. Wawrinka har etablerat sig inom topp 10 och sett bra ut hela sommaren, Almagro i gryende form.

Har med andra ord potential att bli ett riktigt intressant möte, det här. Framför allt ett väldigt offensivt sådant. Försvarsmässigt är Wawrinka den smartare spelaren av de båda. Ser framför mig en matchbild där Almagro dikterar spelet, men tror det krävs en del för att spanjoren ska utmanövrera världsåttan i dag.

Wawrinka kommer tjäna på att försöka dra ner tempot och tvinga Almagro i sidled med de där snäva vinklarna som han är så makalöst bra på att hitta, och på så vis tvinga fram misstag från Almagro.

Kan mycket väl bli en tresetare det här, med ett tiebreak eller så. Räknar med att Almagro går ut stenhårt och försöker få med sig första set. Fixar han det är det inte alls omöjligt att han faktiskt vinner. Skrällvarning, alltså.

* * *

√ DAVID FERRER (3) – GILLES SIMON (17)

4-1 i inbördes möten till Ferrer, men Simon vann deras hittills enda möte på hardcourt (Cincinnati 2011).

Simon brukar ju prestera bra på hemmaplan och gick till semifinal förra året (förlust mot Jerzy Janowicz) efter att ha slagit ut Tomás Berdych i raka set i kvarten.

Blir ju ingen sprakande show det här. Ferrer var väldigt ojämn i sin öppningsmatch mot Lukas Rosol (6-0, 2-6, 6-3) och det här kommer bli en väldigt annorlunda matchbild. Ferrer brukar dock inte ha några större problem med att föra spelet mot counterpunchers som Simon.

Håller Ferrer som favorit, men slänger in en liten skrällvarning på Simon. Hans taktiska spelsinne ska inte underskattas och han brukar som sagt prestera inför sina hemmafans.

* * *

√ NOVAK DJOKOVIC (2) – JOHN ISNER (16)

Det står faktiskt bara 3-2 i inbördes möten till Djokovic. Isner vann deras senaste möte, i kvartsfinalen i Cincinnati tidigare i år.

Det här är dock utanför USA, och vi vet ju att det brukar vara en helt annan Isner vi får se när han inte spelar på hemmaplan. Dessutom har Djokovic sett oerhört motiverad ut sedan finalförlusten i US Open, då han ju förlorade sin förstaplats på rankningen till rivalen Rafael Nadal.

Givetvis en tuff lottning och en jobbig åttondel för Djokovic, men jag tror att han får sin revansch i dag. Troligen i raka set, till och med.

* * *

√ ROGER FEDERER (6) – PHILIPP KOHLSCHREIBER (23)

Bra match av Kohlschreiber mot landsmannen Tommy Haas, men Federer är en annan femma. 7-0 i inbördes möten till schweizaren, som bara förlorat ett set (15-1 i setfacit).

Federer vann i raka set sist de möttes, i Cincinnati tidigare i höstas. Lutar åt att tysken tvingas bokföra sin åttonde raka förlust mot Federer i dag. Världssexan slog Kevin Anderson förhållandevis enkelt i går, utan att prestera på topp.

Nu är visserligen Kohlschreiber en bättre returtagare än Anderson, men tror han kommer få stora problem i Federers serve. Helt enkelt en dålig matchup för honom. Kan mycket väl plocka ett set, men tror Federer tar det här.

Såvida han inte är plufsigt nöjd med att ha kvalificerat sig till World Tour Finals och går på halvfart i dag? Men nej, det kan vi ju inte utgå ifrån. Spelar han som mot Anderson i går ska det räcka för att slå Kohlschreiber, såvida inte tysken gör en felfri match.

* * *

√ RICHARD GASQUET (10) – KEI NISHIKORI (19)

Landsmannen Jo-Wilfried Tsonga är redan borta ur slutspelsracet, vilket faktiskt bara är positivt för Gasquet, som nu kan spela mer avslappnat. Tenderar ju att tappa huvudet när han är stressad, fransmannen.

Ganska bra matchup för Gasquet. 3-0 i inbördes möten och ett psykologiskt övertag. Nu är visserligen Nishikori en skicklig inomhusspelare, men Gasquets grundläggande spelkompetens ska räcka för att vara relativt överlägsen Nishikori.

Japanen är dock långt ifrån chanslös. Tsongas uttåg gav visserligen Gasquet andrum, men än är inte racet över. Han har helt enkelt mer att spela för än Nishikori, som därför kan spela mer chansartat och med mindre marginaler. Får han en bra start kan han mycket väl följa upp sin skräll i tisdags med en likadan i dag.

* * *

√ RAFAEL NADAL (1) – JERZY JANOWICZ (14)

Tuff lottning för Nadal. Han vann visserligen i raka set i Cincinnati, men det är lite annorlunda förutsättningar här. Dels håller Janowicz en annan nivå inomhus, dels vill han så klart följa upp fjolårets succé i sin genombrottsturnering.

Nadal måste ändå hållas som favorit här. Såg stabil ut mot Marcel Granollers i går och är pigg och kry efter att ha vilat under förra veckan (lämnade återbud till Swiss Indoors i Basel).

Janowicz kommer givetvis att göra det oerhört svårt för Nadal. Kanske (förhoppningsvis, för underhållningsvärdet) pressa fram ett tredje set.

Men jag tror att Nadal klarar det här setet. Blir dock inte förvånad om Janowicz skräller. Han har ju gjort det förr…

* * *

√ JUAN MARTÍN DEL POTRO (5) – GRIGOR DIMITROV (22)

På papperet en ickematch egentligen, men Dimitrov har överraskat de senaste veckorna. En del Potro i så här bra form ska han dock inte rå på. Borde bli seger i raka set för argentinaren.

För övrigt en sån där typisk match där serven blir helt avgörande. Båda har riktigt bra servar och bygger av naturliga skäl hela sitt spel kring den. Ganska jämbördiga returtagare. Dimitrov är bra på att få bollen i spel (när han inte är överambitiös) men del Potro är bättre på att få ut det mesta av sitt returnerande.

Argentinaren är också kyligare i viktiga lägen och är både tyngre och säkrare i sitt grundspel. En på det hela taget bättre spelare, helt enkelt. Krävs att Dimitrov gör en enastående match om han ska fälla jätten från Tandil.

* * *

TOMÁS BERDYCH (7) – √ MILOS RAONIC (11)

2-0 i inbördes möten till Raonic och Berdych i lite tveksam form. Raonic imponerade visserligen inte i Stockholm Open för två veckor sedan (förlust i raka set mot Benoit Paire i kvartsfinalen) och stod sedan över Basel. Förhoppningsvis var vilan precis vad han behövde, dock.

Håller Raonic som favorit här. Han är extremt jobbig att möta inomhus eftersom han får så hög utdelning i egen serve. Dessutom passar Berdychs monotona spelstil med flacka grundslag honom väldigt bra, eftersom han då har lättare att hitta sin matchrytm.

Högt tempo har liksom generellt aldrig varit ett jättestort problem för Raonic. Det är snarare snabba tempoväxlingar och variation som han har svårt att hantera.

Hoppas på en tresetare, men om Raonics serve sitter där den ska kan han lika gärna ta det här i raka. Som i finalen i Bangkok. Berdych är för begränsad i sitt spel för att komma åt Raonic när han servar så bra.

Roger Federer klar för World Tour Finals

av Henrik Ståhl

http://www.youtube.com/watch?v=1wQNeIKS8-c

Vi kan ju börja med att säga att Roger Federer i och med sin tvåsetsseger över Kevin Anderson i går är kvalificerad för World Tour Finals – för tolfte året i rad.

Inte bara ännu en milstolpe utan också en viktig prestation för Federers del.

Matchen då? Var segern övertygande?

Nja. Han servade väldigt bra, Roger. Inte speciellt hårt eller tungt, men välplacerat och smart. Vann 78 procent i förstaserve och 70 procent i andraserve i första set (totalt 21 av 28 poäng i egen serve). Fick med sig ett break i matchens första game och höll sedan avståndet setet ut.

I andra set fick han en flygande start, trots att Anderson spelade upp sig rejält i slutet av första, och gick fram till 5-2. Då svarade schweizaren för sitt tveklöst svagaste servegame för dagen och misslyckades alltså med att serva hem matchen.

Vid 5-4 var det sedan på väg att gå käpprätt åt helvete för honom. 15-40 och momentum låg plötsligt hos Anderson.

Han redde dock ut stormen med ett ess, bland annat.

Det var de mest positiva aspekterna av matchen – att han överlag servade bra och att han höll nerverna i styr när matchen var på väg att glida honom ur händerna.

Men spelmässigt… Han spelade absolut inte dåligt, men fotarbetet var ganska trögt och det blev en del riktigt grova missar. 12 oprovocerade misstag i första set är inte extremt på något vis, men det ska poängteras att Anderson spelade med väldigt stora marginaler. Placerade bollen flera meter innanför linjerna och tryckte sällan till i sina grundslag.

Visserligen ingen dum idé att satsa på snäva vinklar nu när Federer inte är i sitt livs form, men han var helt enkelt för passiv i sitt offensiva spel.

Han servade inte heller överdrivet bra, Anderson, och när han höjde sitt spel i slutet av andra set hade Federer svårt att hänga med. Tycker därför inte att den här segern var speciellt övertygande. Inte mer än att det alltid är positivt att vinna med så klara siffror trots att man inte spelar på topp, i alla fall. (Spela på topp ska han dock inte behöva göra mot en spelare som Anderson inomhus.)

Finns garanterat mer att hämta där – vilket också är positivt.

* * *

Stanislas Wawrinka. FOTO: BILDBYRÅN
Stanislas Wawrinka. FOTO: BILDBYRÅN

Matchen mellan Stanislas Wawrinka och Feliciano Lopez blev en intressant tillställning, trots allt. Lopez tvingades ta en medical timeout redan i första set på grund av smärta i ryggen, men det påverkade honom bara under återstoden av setet – inte hela matchen.

Spelade väldigt smart, Lopez. Mycket variation i slagen och oförutsägbara placeringar. Lyckades få Wawrinka ur balans och utjämna matchen i andra set, men schweizaren var för stark i avgörande: 6-3, 3-6, 6-3.

Kul match, hur som helst.

* * *

Riktigt bra servat av Rafael Nadal. Förlorade bara 12 poäng i egen serve mot Marcel Granollers (vann 86 procent i förstaserve och 65 procent i andraserve). Blev ändå jämnt sett till matchsiffrorna: 7-5, 7-5.

Men den stora prövningen kommer ju som bekant i dag, när han möter Jerzy Janowicz i åttondelen. Det kan bli en riktigt dramatisk match det.

* * *

Juan Martín del Potro hade inga större problem med Marin Cilic: 6-4, 7-6(3). Han är i riktigt bra form nu, del Potro. Han är tveklöst den stora utmanaren både här i Paris och i World Tour Finals nästa vecka.

* * *

Även i övrigt helt planenliga segrar. Philipp Kohlschreibers seger över Tommy Haas var visserligen inte helt väntad, men inte heller överraskande. Brukar bli bra matcher när de båda möts.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Skärmavbild 2013-10-31 kl. 08.17.46

Paris Masters, dag 2

av Henrik Ståhl
Kei Nishikori. FOTO: BILDBYRÅN
Kei Nishikori. FOTO: BILDBYRÅN

Paris Masters är som bekant skrällarnas turnering, och vi har redan bjudits på en av lite större dignitet.

Nu kom faktiskt inte Kei Nishikoris seger över Jo-Wilfried Tsonga i går (1-6, 7-6, 7-6) som någon överraskning, men en skräll är det likväl.

Sjukt små marginaler i den matchen, i alla fall efter Tsongas totala överkörning i första set (vann alla sina förstaservar och totalt 80 procent av poängen i egna servegame). I andra set tappade Nishikori en komfortabel 4-1-ledning och i tredje sets tiebreak hade Tsonga två matchbollar (vid 6-5 och 7-6).

Första matchbollen hade Tsonga i egen serve – men han slog dubbelfel. Så nära seger var han alltså.

Jo-Wilfried Tsonga. FOTO: BILDBYRÅN
Jo-Wilfried Tsonga. FOTO: BILDBYRÅN

I stället fick han se sin slutspelsbiljett gå upp i rök. Den är helt utom räckhåll i och med att landsmannen Richard Gasquet redan har en knapp ledning på säsongsrankningen och dessutom vann sin öppningsmatch i Paris: 7-5, 6-7(6), 6-3 mot Fernando Verdasco.

Bara Milos Raonic som kan snuva Gasquet (alternativt Stanislas Wawrinka eller Roger Federer) på en slutspelsplats nu, men han är i skrivande stund 400 poäng bakom Wawrinka, som är nia på säsongsrankningen.

I övrigt flöt gårdagen på som väntat. Novak Djokovic blev visserligen något överraskande pressad av Pierre-Hugues Herbert men vann till slut i raka set: 7-6(3), 6-3. Men han tenderar ju ibland att inleda trögt, den gode herr Djokovic.

Dagens matchprogram är redan i full gång, och där är det några som står ut:

Juan Martín del Potro mot Marin Cilic. Kan mycket väl bli en tuff match för del Potro, trots att Cilic är lite rostig efter avstängningen (har inte spelat sedan Wimbledon). Argentinaren dock klar favorit på förhand.

• Rafael Nadal mot Marcel Granollers. Ska bli intressant att se hur Nadal agerar inomhus. Kommer nog att märkas ganska snabbt, även så här mot svagare motstånd, hur han tar sig an uppgiften.

• Roger Federer mot Kevin Anderson. Andersons öppningsmotståndare Mikhail Juzjnyj tvingades avbryta i tredje set i går på grund av skada. Kan formsvage Anderson störa Federer? En på papperet bra matchup för schweizaren. Anderson brukar ha problem med det höga tempot inomhus och är som sagt ur form. För sydafrikanen krävs det att han servar på absolut topp för att kunna hota. Ja, om nu inte Federer har ännu en sån där dålig dag, förstås.

• Stanislas Wawrinka mot Feliciano Lopez. Jobbig öppningsmatch för Wawrinka. Statistiskt sett är Lopez inte en inomhusspelare av rang, men han är en knepig spelare i allmänhet och på snabba underlag i synnerhet. Kommer säkert försöka utmanövrera Wawrinka med serve & volley. Om det lyckas är en annan femma, men han har i alla fall potential att rycka sönder schweizarens matchrytm och krypa in under skinnet på honom.

Ja, det är de matcherna jag tycker ni ska ha extra koll på i dag. Överlag mycket stark uppställning i dag. Det är inte utan att man blir ordentligt peppad så här mitt i höstsnörvlandet.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Skärmavbild 2013-10-30 kl. 09.58.40

ANALYS: Så blir Paris Masters 2013

av Henrik Ståhl

Vi har redan nått sluttampen på säsongen – och årets sista Master.

Mycket står på spel i Paris Masters anno 2013.

Inte minst de tre sista guldbiljetterna till slutspelet i London i november, och allt kommer att avgöras i Paris.

Så, utan vidare omsvep tycker jag att vi tar oss en titt på lottningen:

* * *

Klicka på bilden för större version.
Klicka på bilden för större version.

ÖVRE HALVAN:

Första gången sedan Shanghai 2011 (då Novak Djokovic visserligen var världsetta men stod över turneringen) som Rafael Nadal är förstaseedad i en Master – och vilken drömlottning han fått.

Eller ja, det beror ju lite på hur man ser på saken. I jämförelse med Djokovics är den i allra högsta grad trivsam. Med tanke på att denna Master spelas på hardcourt inomhus, inte optimala spelförhållanden för spanjoren om man säger så, är den dock riktigt tuff.

Varken Dmitrij Tursunov eller Marcel Granollers utgör något större hot i öppningsmatchen, men därefter väntar troligen Jerzy Janowicz. Alla vet vi vad den två meter långa polacken kan åstadkomma inomhus i allmänhet och i Paris i synnerhet.

Har ju inte nått upp till förra årets nivå (då han tog sig till final här i Paris) hittills under hösten, men har å andra sidan bara spelat tre matcher sedan han återvände efter skada. Kan hur som helst bli ett riktigt jobbigt möte för Nadal.

I åttondelen väntar med stor sannolikhet Jo-Wilfried Tsonga. Hans landsman Richard Gasquet får väl sägas vara i bättre form generellt, men har svårt att hävda sig inomhus. Även på hemmaplan. Bortsett från semifinalen 2007 har han inte tagit sig förbi tredjerundan (respass direkt i öppningsmatchen förra året; förlust mot Kevin Anderson). Möter dessutom Fernando Verdasco, som spöade Ernests Gulbis i raka set i 1R, i sin öppningsmatch.

Kei Nishikori kan dock bli farlig. Jobbig öppningsmatch för Tsonga där. Nu har ju inte japanen varit i sitt livs form på sistone, men han är en ytterst kompetent inomhusspelare. Skrällvarning där.

I den undre kvartsfinalsektionen får David Ferrer hållas som knapp favorit. Är ju inte hans bästa underlag, men har trots det nått två raka finaler (Stockholm Open och Valencia Open, förlust i båda). Möter Lukas Rosol i sin första match. Även det en knepig öppning. Rosol avfärdade ju hemmaspelaren Jeremy Chardy förhållandevis enkelt i 1R.

Troligen Ferrer mot Gilles Simon i åttondelen.

Milos Raonic ska ju slå Robin Haase enkelt. Därefter hoppas han nog få möta Tomás Berdych. Berdych befinner sig i en liten formsvacka efter skadan han ådrog sig i Peking, har generellt problem mot servekanoner och Raonic har dessutom psykologiskt övertag. Värre för kanadensaren om han får Gaël Monfils, som är mycket mer oberäknelig och passar honom sämre spelmässigt. Vasek Pospisil ska ju inte vara några större bekymmer.

Tror hur som helst på en åttondel mellan Raonic och Monfils där. Monfils har visserligen två raka 1R-förluster (mot Jaroslav Pospisil i Wien och Ferrer i Valencia) men är giftig på hemmaplan och gick till två raka finaler här 2009-2010. Berdych måste pricka in en formtopp, annars är risken stor att det blir respass direkt.

Så, hur låter Nadal-Tsonga och Ferrer-Raonic i kvartarna? Inte alls osannolikt, säger jag.

Ser ju gärna Nadal mot Raonic i en semifinal, men tror mer på Ferrer. Raonic imponerade inte i Stockholm Open och verkar ha gett upp slutspelsracet, medan Ferrer fått med sig resultaten trots formsvacka. Så svårstoppad är han, evighetsmaskinen.

Nadal då? Nja. Första gången på fyra år han spelar i Paris. Har faktiskt bara spelat den här turneringen tre gånger i karriären (om man bortser från 2003, då han åkte ut i kvalet), åren 2007-2009. Facit så här långt: Final (2007, förlust mot David Nalbandian), semifinal (2009), kvartsfinal (2008). Bra resultat för att vara inomhus, men i år är vägen mot de senare rundorna ganska krokig.

Tror faktiskt att han kan ryka redan mot Janowicz. Gör han inte det så har Tsonga en god chans att fälla kolossen. Det är de otvivelaktigt största hoten. Varken Ferrer, Berdych eller Raonic känns direkt skräckinjagande, även om främst Berdych och Raonic givetvis har stor skrällpotential inomhus.

Tror tyvärr inte att Janowicz försvarar sina poäng från förra året. Vilket är riktigt synd, för det kommer innebära att han troligen avslutar året utanför topp 20. I det här läget speglar som bekant säsongsrankningen vad spelarna faktiskt åstadkommit i år, och där är han inte bättre än 21. Han behöver gå långt i Paris för att säkra en plats på rätt sida topp 20-strecket.

Blir ju lite gissningslek kring semifinalplatserna eftersom det är så svårt att avgöra var framför allt Nadal och Tsonga står i nuläget, men säger spontant Nadal ändå. Nadal mot Ferrer. Med den ordentliga brasklappen att Tsonga, Janowicz, Berdych och Raonic har stor skrällpotential.

De går vidare till semifinal: Nadal, Ferrer.
Skrällvarning: Tsonga, Janowicz, Berdych, Raonic.
Bubblare: Nishikori, Monfils, Gasquet.

* * *

UNDRE HALVAN:

Nitlott för Djokovic. 189-rankade Pierre-Hugues Herbert (som slog en extremt loj Benoit Paire i första omgången i går) är visserligen kanonmat, men redan i åttondelen väntar sannolikt John Isner. Alla vet vi vad Isner kan ställa till med mot just Djokovic.

I kvarten kan han sedan ställas mot Stanislas Wawrinka och i semifinalen Juan Martín del Potro. Isner-Wawrinka-del Potro-Nadal, till exempel, får ju ses som en ganska tuff lottning, ja…

Jobbig öppningsmatch för Wawrinka, förresten. Feliciano Lopez är en väldigt kompetent spelare under rådande omständigheter. Inte alls säkert att schweizaren överlever andra omgången.

Nicolás Almagro har ju överraskat under hösten. Kan han ställa till med något? Tja, varför inte. Håller det dock inte för troligt att han tar sig längre än till kvart.

Frågan på den här halvan är vilken status vi har på del Potro och Roger Federer. Möttes som bekant i finalen i Basel i söndags. Argentinaren har sett stark ut hela sommaren och hösten (bortsett från US Open), men vi vet också att han följa upp succéer med brutala kraschlandningar.

Tror inte det blir så nu. Han har sett så stabil ut på sistone, del Potro. Vilket är oerhört glädjande. När han spelar med högt självförtroende är han verkligen en fröjd att titta på, och den självklara utmanaren av det som vi tidigare kallat för Big Four. Karriärens första titel i en Master skulle bli en passande krona på verket efter en stark säsong från argentinaren.

Och så Federer, ja. En inte helt omöjlig öppningsmatch. Antingen Mikhail Juzjnyj (som slog Ferrer i Valencia) eller formsvage Kevin Anderson. Inte direkt uddlösa motståndare om man säger så, men båda är helt klart överkomliga. Därefter Tommy Haas eller Philipp Kohlschreiber (troligen Haas). Det ska han ju ordna inomhus, tycker man.

Tar han sig förbi de två hindren väntar sedan förmodligen del Potro, som nog återigen blir för svår för schweizaren. Trots att finalen i Basel var jämn på papperet tycker jag att nivåskillnaden dem emellan är tydlig. En del Potro i bra form är liksom inte att leka med.

del Potro har å sin sida sitt största hot redan i öppningsmatchen: Marin Cilic, som gör sin första turnering sedan dopningsavstängningen. Han fick alltså sitt straff kortat från nio till fyra månader, trots att ITF yrkat på två års avstängning. Men den soppan ska vi inte gå in på nu. Cilic är hur som helst tillbaka och han gjorde en bra match mot Igor Sijsling i går (5-7, 6-1, 6-4). Lite ringrostig, men en stabil insats. Kan bli farlig mot del Potro.

I övrigt ingenting direkt anmärkningsvärt i den kvartsfinalsektionen. Riktigt stor skillnad mellan sektionerna på den halvan. Djokovic mitt i getingboet, del Potro och Federer i något trivsammare miljö.

Tror hur som helst på Djokovic. Han har sett enormt tänd ut under hösten, sedan han förlorat förstaplatsen till rivalen Nadal. Tror även på del Potro, som gått från klarhet till klarhet på sistone. Hoppas verkligen på en semifinal mellan de båda.

Och där får ju i så fall Djokovic hållas som favorit, även om argentinaren har skrällpotential.

Federer? Nja. Som sagt överkomlig lottning, men Juzjnyj/Anderson-Haas/Kohlschreiber/del Potro är inte den lättaste vägen till semifinal. Särskilt inte med tanke på hur Federer presterat under sommaren och hösten. Tycker att han ska vara nöjd om han tar sig till kvartsfinal, även om man så klart inte kan räkna ut honom fullständigt.

De tar sig till semifinal: Djokovic, del Potro.
Skrällvarning: Isner, Wawrinka, Federer.
Bubblare: Cilic, Haas.

Semifinalerna: Nadal slår Ferrer, Djokovic slår del Potro.

FINALEN: Djokovic slår Nadal.

Hm. Känns inte helt troligt ändå, när man ser det svart på vitt. Båda har tuffa vägar mot finalen, och tror att det är stor risk för att framför allt Nadal åker ut i en tidigare omgång. Djokovic mot Tsonga i final? Ingen omöjlighet. Inte heller Tsonga-del Potro, eller typ Berdych/Raonic-Federer (även om det är mycket mindre troligt).

En väldigt öppen turnering på förhand, alltså – vilket så klart alltid utgör en extra krydda.

Tennisbloggen sätter + på årets Masters

av Henrik Ståhl

Så är då årets sista Masters-turnering, Paris Masters, till ända.

Läge att summera och betygsätta säsongens alla Masters, alltså.

Here goes!

INDIAN WELLS
Indian Wells, USA, 5-8 mars
Finalen herrar: Roger Federer – John Isner 7-6(7), 6-3
Finalen damer: Victoria Azarenka – Maria Sjarapova 6-2, 6-3
Betyg: ++++

Det är alltid något speciellt med årets första Master. Precis som att Australiska öppna får en liten boost i anseende tack vare att det är säsongens första Grand Slam. Årets Indian Wells bjöd på några skrällar (dåvarande världselvan John Isner seger över Novak Djokovic i semin, David Nalbandians kvartsfinalplats efter segrar över Marin Cilic, Janko Tipsarevic och Jo-Wilfried Tsonga), en spännande debut (Milos Raonics första match mot Roger Federer, förlust i tre set), ett starkt semifinalfält med tre spelare ur toppkvartetten samt inledningen på ett makalöst återtåg (Federers, som senare under året återerövrade tronen som världsetta). Isner gjorde en av sina bästa turneringar och matcher (semifinalen mot Djokovic) i karriären. På damsidan visade Victoria Azarenka att hon inte blivit mätt och belåten efter segern i Australiska öppna – och återigen malde hon ner rivalen Sjarapova i en stor final. Den där rivaliteten skulle under säsongen komma att utvecklas till en blivande klassiker den är på god väg att bli.

http://www.youtube.com/watch?v=kce90X80uXE

MIAMI
Key Biscane, USA, 19 mars-1 april
Finalen herrar: Novak Djokovic – Andy Murray 6-1, 7-6(4)
Finalen damer: Agnieszka Radwanska – Maria Sjarapova 7-5, 6-4
Betyg: +++

Att Roger Federer skulle förlora mot Andy Roddick (en av blott tre förluster i karriären mot amerikanen – schweizaren har 21-3 i inbördes möten) existerade på förhand inte i någons verklighet, men på Crandon Park i Key Biscane, Miami förvandlades plötsligt planeten Tellus till en ding ding värld. Semifinalfältet var återigen starkt, men att Andy Murray bjöds på två walkover (Raonic i tredje omgången och Rafael Nadal i semifinalen) bidrog förmodligen till hans slätstrukna figur i finalen mot Djokovic. På damsidan föll favoriterna Serena Williams och Victoria Azarenka redan i kvartsfinal och Maria Sjarapova noterade sin tredje raka stora finalförlust. På det hela taget intressanta turneringar, men helhetsintrycket drogs ner av de inte så högklassiga finalerna och olägliga walkovers (både Raonic-Murray och Nadal-Murray var på förhand högintressanta matcher).

http://www.youtube.com/watch?v=S-DvJQTZEiw

MONTE CARLO
Roquebrune-Cap-Martin, Frankrike, 16-22 april
Finalen: Rafael Nadal – Novak Djokovic 6-3, 6-1
Betyg: +++

Jag älskar som bekant grusturneringar, men i och med att Monte Carlo Masters är en frivillig 1000-turnering har den inte samma nerv och hetta som övriga Masters. Men det skrevs trots allt historia i årets upplaga av turneringen då Rafael Nadal vann sin åttonde(!) raka titel, trots att Novak Djokovics sällsynt svaga insats i finalen (vilket berodde på att hans farfar gick bort under veckan då turneringen spelades) var smolk i bägaren för oss tittare.

http://www.youtube.com/watch?v=HatCrwrlmFQ

MADRID
Madrid, Spanien, 7-13 maj
Finalen herrar: Roger Federer – Tomás Berdych 3-6, 7-5, 7-5
Finalen damer: Serena Williams – Victoria Azarenka 6-1, 6-3
Betyg: +++

Det allra mesta kom att handla om det kontroversiella blåa gruset – vilket förärade turneringen smeknamnet ”Smurf Masters”. Gruset blev en stor snackis, rent spelmässigt var det dock något av en katastrof. Toppspelarna (och framför allt grusspecialisterna) klagade på att det var betydligt snabbare än vanligt grus och dessutom halt. Nadal gjorde en av sina sämsta matcher på länge när han tappade 5-2 till 5-7 i avgörande set mot Fernando Verdasco i tredje omgången, dåvarande världstvåans första förlust någonsin mot landsmannen, och Novak Djokovic föll även han mot en landsman – Janko Tipsarevic – i kvartsfinalen. De mest minnesvärda matcherna var andra omgången mellan Roger Federer och Milos Raonic (där Raonic på nytt pressade schweizaren och återigen tvingade fram ett avgörande set), semifinalen mellan Juan Martín del Potro och Tomás Berdych och finalen mellan Federer och Berdych, där Federer jobbade sig tillbaka in i en match som såg ut att glida honom ur händerna. På damsidan var Serena Williams helt överlägsen och tappade bara ett set, mot Caroline Wozniacki i åttondelsfinalen.

http://www.youtube.com/watch?v=_4iQ5aQWTWs

ROM
Rom, Italien, 14-21 maj
Finalen herrar: Rafael Nadal – Novak Djokovic 7-5, 6-3
Finalen damer: Maria Sjarapova – Li Na 4-6, 6-4, 7-6(5)
Betyg: ++++

Grussäsongens klart bästa Master. Turneringen på herrsidan bjöd på det mesta: en hemmafavorit (Andreas Seppi) som fällde jätten John Isner och räddade ett knippe matchbollar mot Stanislas Wawrinka, en Novak Djokovic som återigen var på gott spelhumör, en Rafael Nadal som stundtals såg helt omänsklig och oslagbar ut, en formstark David Ferrer som trots Nadals nämnda omänsklighet gav sin landsman skrämselhicka i semifinalen och en stukad Roger Federer som blev snudd på överkörd av Djokovic. Finalen var dessutom så välspelad som en final mellan ”Rafa” och ”Djoker” ska vara. På damsidan tog Maria Sjarapova chansen när värsta fienderna Victoria Azarenka och Serena Williams drog sig ur turneringen med skador, höll huvudet kallt i finalen mot Li Na och lyckades äntligen bärga en stor titel efter alla tillkortakommanden.

http://www.youtube.com/watch?v=ivuKSZ2g6Qs

http://www.youtube.com/watch?v=sC27w2Aw8ps

TORONTO
Toronto, Kanada, 4-13 augusti
Finalen herrar: Novak Djokovic – Richard Gasquet 6-3, 6-2
Finalen damer: Petra Kvitová – Li Na 7-5, 2-6, 6-3
Betyg: ++

På grund av London-OS, som avslutades veckan före Toronto Masters (Canadian Open/Rogers Cup), var det flera stora namn som valde att stå över årets sjätte Master – och de som valde att dyka upp i Toronto (Montréal i damernas fall) halkade ur turneringen som en kollektiv bambi på hal is. Novak Djokovic var den som visade störst vinnarinstinkt och seglade enkelt till finalen (bortsett från en liten speed bump i form av veteranen Tommy Haas), där han dansade hem säsongens tredje titel om möjligt ännu enklare. På damsidan föll favoriterna som flugor och Petra Kvitová vann en tresetsrysare mot Li Na, som alltså återigen saknade is i magen i en stor final efter en stark turnering.

http://www.youtube.com/watch?v=y84dUk4VEzI

http://www.youtube.com/watch?v=_5QO0pi0GPs

CINCINNATI
Mason, USA, 11-19 augusti
Finalen herrar: Roger Federer – Novak Djokovic 6-0, 7-6(7)
Finalen damer: Li Na – Angelique Kerber 1-6, 6-3, 6-1
Betyg: +++

Var milt uttryckt ett uppsving efter ganska avslagna Toronto Masters, och det snabba underlaget bjöd på en del riktigt intressanta händelser. Lucky losern Jeremy Chardys skrällseger över Andy Murray i raka set, till exempel. Och Milos Raonics starka insats (segrar över Richard Gasquet, Marcos Baghdatis och Tomás Berdych) som tog honom hela vägen till kvartsfinal (där det blev förlust mot Stanislas Wawrinka i en tät tresetare). Novak Djokovic fick en oförskämt bekväm resa till finalen efter riktigt lojt uppträdande från Juan Martín del Potro i semifinalen och Roger Federer var oerhört hungrig på en ny titel efter OS-frossan (förlust mot Murray i finalen). I finalen drabbades Djokovic av gummiarm redan i matchens första duell och blev fullkomligt utklassad i första set. I andra samlade han ihop sig, men föll efter ett gastkramande tiebreak – och Federer bärgade sin femte Cincy-titel (slog i och med det Mats Wilanders gamla rekord). På damsidan fick Li Na så äntligen gå hela vägen, efter de där tunga förlusterna tidigare under året. Angelique Kerber var dock den som imponerade mest – i kvartsfinalen utmanövrerade hon Serena Williams i raka set och i semifinalen kämpade hon ner Petra Kvitová i en tät tresetare. Hon tog dessutom ledningen i finalen efter ett grymt förstaset, innan Li Na tog över matchen och snuvade tyskan på titeln.

http://www.youtube.com/watch?v=MhGwjZ4Xd8o

SHANGHAI
Shanghai, Kina, 8-14 oktober
Finalen: Novak Djokovic – Andy Murray 5-7, 7-6(11), 6-3
Betyg: +++++

Andy Murray såg återigen snudd på orubblig ut i sin favoritturnering, som han vunnit två gånger (2010 och 2011). Även Novak Djokovic gasade för fullt fram till finalen, medan Roger Federer såg en smula omotiverad ut i åttondelsfinalen mot landsmannen Stanislas Wawrinka, innan han klappade ihop fullständigt mot Murray i semifinalen (turneringens samtliga fyra toppseedade spelare – Federer, Djokovic, Murray, Berdych – fanns för övrigt med i semifinalfältet). Finalen mellan Djokovic och Murray blev precis så episk som vi kunde hoppas. Murray kopplade tidigt greppet om matchen, pepprade Djokovic med blytunga forehandslag och slet upp stora hål i hans hårdhudade defensiv med obarmhärtig aggressivitet. När Murray sedan hade matchboll i egen serve vid ställning 5-4, 40-30 trodde nog de allra flesta att loppet var kört för Djokovic – men i själva verket var det inledningen på hans makalösa vändning. Resten är historia.

http://www.youtube.com/watch?v=5N33MLBaC9U

PARIS
Paris, Frankrike, 29 oktober-4 november
Finalen: David Ferrer – Jerzy Janowicz 6-4, 6-3
Betyg: +

Vi kan förvisso ha sett en ny stjärna födas i den sensationella kvalspelaren och skrällmaskinen Jerzy Janowicz, men säsongens ödesdigra schemaläggning tog verkligen död på den här turneringens nerv. Toppspelarna föll som käglor och många var direkt loja och oinspirerade i sina respektive förlustmatcher. Det för Paris så långsamma och märkliga underlaget (har för övrigt aldrig gillat grön hardcourt, men det hör egentligen inte till saken) i kombination med den trista attityden från vissa spelare gjorde att en del matcher höll smärtsamt låg kvalitet. Däremot var det givetvis roligt att äntligen få se slitvargen David Ferrer höja en Masters-buckla mot taket, samt att följa Janowicz magiska äventyr.

Ferrers segervapen stavas rutin

av Henrik Ståhl

http://www.youtube.com/watch?v=pB3oKgRBowE

Rutinen.

Det var den, tillsammans med den mentalitet som får David Ferrer att aldrig någonsin under några som helst omständigheter ge upp, som gav spanjoren segern i Paris Masters i dag.

Så rättvist, och så ofantligt välförtjänt efter alla slitsamma år på touren. Han är alltså 30 år, den store lille spanjoren. Att vinna sina första Masters-titel vid den åldern är så klart makalöst i sig.

Och matchen då?

Jo, vi kan börja med att konstatera att det är rysligt svårt att spela på toppen av sin förmåga game efter game, set efter set, match efter match. Det blev Jerzy Janowicz varse i dag.

21-åringen har ju haft en helt magisk resa här i Paris och slagit ut den ena topprankade spelaren efter den andra. I samtliga matcher har han lyckats maxa sin kapacitet på ganska många punkter.

Så även i finalen, i alla fall i första set. Det räckte dock inte den här gången.

Matchen hade tre kolossalt avgörande ögonblick, det första vid ställning 4-4 i set numero uno. Janowicz hängde för första gången med riktigt bra i Ferrers serve, försvarade sig skickligt och tvingade fram ett misstag som gav 21-åringen en breakboll.

Den drämde han i nät, efter en för dagen sällsynt slarvig retur.

Ferrer kunde därefter förhållandevis avslappnat hålla sin serve och sedan sätta ordentlig press i Janowicz serve – vilket räckte för att fixa matchens första break och set i ett svep, 6-4.

Nästa kolossalt avgörande ögonblick kom vid ställning 2-1 till Janowicz i andra set. Janowicz hade precis hämtat in underläge 15-40 och sedermera lyckats bryta Ferrers serve efter aggressivt returnerande, men inledde sedan sitt eget servegame med ett dubbelfel. Han fortsatte sedan att svaja ordentligt i servandet och Ferrer kunde bryta tillbaka.

Det sista kolossalt avgörande ögonblicket kom direkt i nästföljande game (som skulle komma att bli ett maratongame). Janowicz räddar återigen gameboll, sätter hög press på Ferrer och styr ofta spelet helt och hållet. Han får två breakbollar – och bränner båda.

Ferrer håller till slut serven, fixar tre breakbollar i Janowicz serve (bränner två, den tredje slår polacken i nät) och kan sedan gå fram till en 5-2-ledning.

Efter det andra kolossalt avgörande ögonblicket syntes det tydligt att Janowicz hade soppatorsk, men jag tror att han redan efter den första händelsen psykologiskt hade en brant uppförsbacke.

Det var nämligen i mångt och mycket Janowicz som styrde och ställde. Han var obestridlig herre över sin planhalva och var tveklöst den som satte högst press. Han var också den som stod för det mesta av artisteriet och bjöd på flest vackra poäng.

Problemet var att hans ibland överlägsna pondus inte bet på Ferrer psykologiskt. Inte det allra minsta.

Hur många läckra stoppbollar eller otagbara forehands eller blytunga servar eller stenhårda backhandpasseringar han än slog så blev Ferrer aldrig osäker. Trots att Janowicz faktiskt lyckades slå igenom honom och ibland till och med fullkomligt rasera hans annars så ointagliga försvarsmur så vacklade han inte en sekund. Han visste hela tiden att han kunde vinna – och han hade gett sig fan på att han också skulle göra just det.

I slutänden så var det Ferrer som bärgade de mest avgörande poängen, de där livsviktiga som kan vara skillnaden mellan succé och fiasko i en match. Och med de viktiga poängen kom också de andra, lite enklare – de där som skapar trygghet och som fungerar som ett kvitto på att ens taktik är solid och effektiv.

Den här titeln unnar man verkligen Ferrer. Inte bara för att han förtjänar en Master efter allt sitt slit och sin beundransvärda inställning ute på banan, utan för att han i och med detta i någon mån även upprätthöll toppspelarnas heder.

Det kan nämligen inte ses som en slump att spelare som Novak Djokovic, Andy Murray, Juan Martín del Potro och Tomás Berdych åker ut på det sätt de gjorde. Det är nästan lite talande att Tennis.com:s Peter Bodo beskriver segern över Murray på det här sättet:

”Janowicz pulled off the feat on a day when Murray was – at least at the onset – neither cranky nor self-punishing nor wildly off his game.”

Just det talar ju för att Murray inte spelade på toppen av sin förmåga – det är ju i de matcher han anser viktiga som han blir ”cranky” och ”self-punishing”, och på senare tid har han använt denna grinighet som välbehövligt bränsle.

Jag säger inte att Djokovic, Murray eller någon av de andra tankade (det vill säga förlorade med flit) eftersom det vore ett helt horribelt påstående (Djokovic ledde med 6-0, 2-0 innan han kollapsade totalt mot Sam Querrey, Andy Murray hade matchboll mot Janowicz), men jag ser ingen anledning att tro att någon av dessa var tillräckligt motiverade att spela på en så hög nivå som krävs i dessa sammanhang.

Det har varit en lång säsong och World Tour Finals står för dörren. En tillfällighet att topp 10-spelarna faller som käglor? Knappast.

Därmed inte sagt att Janowicz inte var en välförtjänt finalist. För det var han. Som han har spelat den här turneringen… Han har verkligen visat att han har kapaciteten att utföra stordåd, han har onekligen både talang och en hel drös med vapen i sin arsenal.

I finalen var han dessutom trött, efter att ha spelat tre kvalmatcher (finalen var hans totalt åttonde i turneringen, Ferrers femte). Det är svårt att inte undra hur matchbilden sett ut om han klivit ut på banan pigg och utvilad.

Jag tror ändå att det är lite för tidigt att dra några långtgående slutsatser av hans magiska vecka i Paris. Vi ska komma ihåg att han hade blygsamma 9-3 i ATP-matchfacit inför turneringen, så sent som i US Open förlorade mot 1,098-rankade Dennis Novikov i första omgången och inte hade besegrat en enda topp 50-spelare före Paris.

Att han har kapaciteten bevisade han alltså i Paris – nu måste han bevisa att han har kontinuiteten för att bli en stabil ATP-spelare (och så småningom toppspelare). Även spelare som David Goffin, Martin Klizan, Jack Sock, Ryan Harrison och Bernard Tomic har ett stort spel i sig, men hittills har de inte nått upp till den höga lägstanivå som krävs i dessa sammanhang.

Janowicz gör hur som helst ett jätteskutt på rankningen i morgon – från 69 till runt 26.

I och med första Masters-titeln i karriären har nu David Ferrer totalt sju titlar i år, fler än någon annan. Han har dessutom flest segrar (72-14 i matchfacit).

Snacka om magisk säsong för 30-åringen. Nu hoppas vi att han kan ta med sig självförtroendet från Paris till London och bjuda på högklassig tennis även i World Tour Finals.

Sida 1 av 2
  • Tjänstgörande sportredaktör: Kristoffer Elisson Snygg
  • Sportchef: Pontus Carlgren
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Lotta Folcker, Michael Poromaa, Karin Schmidt Hellsing
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB