Vad sysslade egentligen Novak Djokovic med?

Ja, det kan man verkligen fråga sig.

I en på förhand otroligt het – och viktig – final gör världsettan sin absolut svagaste insats i hela turneringen. Han möter en grymt taggad och fokuserad Rafael Nadal, men ser själv ut att tänka på något helt annat än att få bollen över nät (och innanför linjerna).

Har det med bortgången av hans farfar att göra?

Nej, inte enbart. Djokovic stod för en makalöst insats mot en glödhet Alexandr Dolgopolov samma dag som han fick beskedet om sin farfars död. Därefter avfärdade han Robin Haase och utmanövrerade en imponerande stark Tomas Berdych för att nå sin andra Monte Carlo-final i karriären (den första 2009, även då mot Nadal).

Självklart tog Djokovic farfaderns död hårt och det har märkts i hans spel under veckan – men i finalen svarade han för direkt amatörmässiga missar och riktigt lojt spel. Något annat måste ha påverkat världsettan mentalt. Han visste att Nadal hade allt att vinna – och mycket att förlora – på den här matchen och att rivalen därför skulle gå ut stenhårt. Vad som rörde sig i huvudet på Djokovic kommer förhoppningsvis att klargöras snart.

Segern betyder också att Nadal jagat iväg en hel del hjärnspöken efter så många tunga förluster mot den serbiske kolossen. Åttonde raka titeln i Monte Carlo kan vara ett första steg i en förändrad maktbalans mellan de båda giganterna. Om Nadal bärgar fler viktiga segrar och titlar under grussäsongen och på så vis stärker sitt självförtroende ytterligare, kan Djokovics jakt på en äkta Grand Slam (och Golden Slam!) vara ordentligt hotad.