Alla Rafael Nadal-hatare därute (ni är ofantligt många) kommer givetvis att skylla Novak Djokovics förlust på att matchen sköts upp på grund av gårdagens ösregn.

Det är naturligtvis kvalificerat skitsnack.

Under rådande omständigheter är setsiffrorna 6-4, 6-3, 2-6, 7-5 helt rättvisa. Att utgången hade kunnat vablia en helt annan spelar egentligen ingen roll, men låt oss för skoj skull spekulera lite:

• Vad hade hänt om vädret inte förvärrats under matchen i går?
Baserat på hur otroligt stark Nadal varit under hela resan på Roland Garros, och hur överlägsen han var i finalens inledning, vågar jag påstå att han slagit sin nemesis i tre raka set. Djokovic hade svårt att hitta matchrytmen, vilket hade mer att göra med pressen som Nadal satte på honom med sina signifikativa toppspinbollar än att han underpresterade. Djokovic är tveklöst den bäste på touren att hantera Nadals högtstudsande slag, men det kräver enorm precision och fokus. Den biten av världsettans spel var inte helt klockrent i går.

• Vad hade hänt om arrangörerna valt att inte avbryta matchen i början av fjärde set? Då hade Djokovic förmodligen bärgat sin fjärde raka Grand Slam-titel. Det var nästan skrämmande att se hur obekymrat Djokovic sluggade vidare i obarmhärtiga vätan. Ju tyngre bollen och ju lergrötigare banan blev, desto hårdare och mer precisa tycktes världsettans slag bli. Helt makalöst att kunna prestera så bra tennis under så svåra förhållanden. Samtidigt var det närmast sorgligt att se hur extremt avväpnad Nadal blev när han tvingades ta i med varenda fiber i sin 185 centimeter långa kropp för att över huvud taget kunna slå igenom. Utan sin sjukt höga toppspin var Nadal närmast chanslös. En uppenbar brist som spanjoren måste åtgärda för att kunna fortsätta utmana Djokovic i Grand Slam-racet.

Det är omöjligt att komma i från att Nadals svaga avslutning i går (åtta förlorade game på raken är under all kritik) och efterföljande matchavbrott är smolk i bägaren för grusmonstret, som fram till finalen krossat allt motstånd.

Det lilla smolket kan dock inte ta ifrån Nadal den slutgiltiga segern – som gör att Rafael Nadal äntligen slagit det där gamla rekordet som skulle ha slagits redan förra året, om det inte varit för en viss Robin Söderling i åttondelsfinalen 2009.

Kritiken mot att Nadal gnällde på domaren i slutet av tredje och inledningen av fjärde set i går kväll är helt obefogad. Varför skulle han inte gnälla? Han missgynnades oerhört av vädret, men det var inte grundorsaken till hans klagomål: om detta inte varit en hett efterlängtad final hade arrangörerna tveklöst valt att avbryta matchen betydligt tidigare.

Det örat lyssnar säkert inte Nadal-hatarna (och Djokovic-älskarna) på.

Men vad gör väl det, en dag som denna?

Hattan av för Rafael Nadal, en värdig vinnare av Franska öppna 2012. Och hatten av för hans motståndare, en värdig finalist och överlägsen världsetta.