http://www.aftonbladet.se/webbtv/sport/article14993680.ab

Att i frustration över en förlorad duell eller tappat game slå sönder en och annan racket eller kasta en boll upp mot läktaren går väl an. Det hör sporten till.

Men att gå till våldsam attack mot en domare i vad som måste beskrivas som århundradets hjärnsläpp, det är så långt bortom rimlighetens alla gränser att det inte borde kunna hända.

Ändå satt vi där framför tv-apparaterna med hakorna nere vid knäna och tvingades uppleva något av det mest bisarra som någonsin utspelat sig på en tennisbana.

Vad som på förhand varit en ganska avslagen final i en galen upplaga av Queen’s Club Championships, där samtliga toppseedade spelare fått tidiga respass, blev en förvånansvärt intensiv tillställning då veteranen David Nalbandian plockat första set mot 23-årige Marin Cilic i ett övertygande tiebreak – innan han fick sitt historiska psykbryt.

Han såg att linjedomaren satt vid den reklamskylt som han valde att måtta sin spark. En omedveten attack, resultatet av ett genuint misstag? Knappast. En dement höna med gråstarr hade räknat ut att sannolikheten för att nämnda domare skulle kunna skadas var oroväckande hög.

Den argentinske veteranens ursäkt är skrattretande:

– Jag erkänner att jag gjorde ett misstag, men alla gör misstag och jag känner att det inte borde behöva sluta så här.

Skandal är bara förnamnet.

Huvuddomaren gjorde givetvis helt rätt i att avbryta finalen, diskvalificera Nalbandian och utropa Cilic till vinnare.

Men det borde inte stanna där. Nalbandian bör stängas av – minst ett år. Om inte annat så för att statuera exempel. Att med fysiskt våld attackera en domare är helt oacceptabelt och hör inte hemma på en tennisbana. Att det sedan råkar vara en reklamskylt som är det faktiska målet hör inte hit – det borde ha varit uppenbart att tilltaget kunde skada personen som satt vid den.

Bara att gå fram mot en domare och måtta en spark, vilket Nalbandian faktiskt gör, är helt oacceptabelt och borde resultera i ett hårt straff.

Fotnot: Jag skrev tidigare i inlägget att jag tycker att Nalbandian borde bli avstängd på livstid. Det är en åsikt jag i mångt och mycket kan försvara eftersom jag fördömer alla former av våld inom sport (tycker exempelvis inte att slagsmål med kastade handskar borde tillåtas i ishockey, för er som undrar), men med lite distans till händelsen inser jag att det var överdrivet att ta till så starka ord. När jag såg det hela utspela sig framför mina ögon upplevde jag det som oerhört otäckt och som en idiotisk handling bortom rimlighetens alla gränser. Därav mina hårda hård. Objektivt insåg jag redan då att det givetvis aldrig kommer bli tal om en så lång avstängning – det var en helt och hållet subjektiv känsla och åsikt som jag gav uttryck för när jag såg incidenten. Våld hör inte hemma på en tennisbana, och jag tycker att Nalbandian borde ha kunnat förutspå och förstå konsekvenserna av sitt handlande. Tråkigt nog upplevde ni läsare inlägget som något annat än det jag försökte förmedla och väljer härmed att backa från mitt tidigare uttalande.