Det blir en semifinal mellan Novak Djokovic och Roger Federer. Känns på förhand nästan som den ”riktiga” finalen i den här turneringen. Okej, inte riktigt, men ni förstår säkert vilken otroligt rafflande semifinal det här kommer bli.

Det är i alla fall vad alla hoppas på.

Kommer den bli det? Beror på vem du frågar. Djokovic-anhängarna tror så klart på sedvanlig Djokovic-kross i raka set, Federer-dyrkarna tror att Federer upprepar bedriften från fjolårets Franska öppna.

Om man gör en snabb analys över deras respektive kvartsfinaler då? Jo, då ser det ut så här:

• Federer tog sig precis som väntat förbi Mikhail Youzhny. Världstrean dominerade matchen totalt och setsiffrorna blev slutligen 6-1, 6-2, 6-2. Youzhny passar dock Federer som handen i handsken och ryssen lyckades aldrig sätta någon större press på schweizaren. Trots att han inte alls gjorde en dålig match. Tvärtom. Han är helt enkelt inte tillräckligt bra. Imponerade Federer? Ja, stundtals – men inte alls hela matchen igenom. Missförstå mig rätt här. En sådan total utskåpning är så klart imponerande i sig, men rent spelmässigt var det här inte en högkvalitativ match. Youzhnys vapen är helt enkelt för trubbiga för att rå på Federer på den här nivån. Federer gjorde sitt jobb (visserligen med bravur) och glänste emellanåt, men Djokovic är som bekant en betydligt tuffare motståndare – där precis allt måste stämma nästan 110-procentigt för att kunna säkra en seger. Det som verkligen gladde mig i den här matchen var att Federer sprang på (och vann) riktigt svåra bollar, i stället för att – som han faktiskt gjort på sistone – bara släppa dem och fokusera på nästa duell. Inställningen var helt rätt, och så länge den är på topp finns chansen att Federer höjer sig den där extra nivån som krävs när man möter Djokovic.

• Djokovic hade en betydligt tuffare match mot Florian Mayer. Dels för att de yttre omständigheterna låg Djokovic i fatet (har hittills bara spelat under tak, nu var det en renodlad utomhusmatch) och dels för att Mayer spelade riktigt bra. Tempot i den här matchen var betydligt högre än mellan Federer och Youzhny, och Mayer lyckades ofta sätta Djokovic under riktigt svår press. Världsettan visade dock prov på sin enorma kapacitet och låg hela tiden ett steg före. Efter ett övertygande servegenombrott vid ställning 4-4 i tredje set bjussade superserben på tre breakbollar, men avstyrde samtliga så där lekande lätt som bara han kan. Vid första matchbollen dundrade han sedan in en rökare till servess. Onekligen ett mer signifikant styrkebesked inför semifinalen. 50 winners, sju ess, totalt 94-67 i poäng och endast ett servegenombrott mot sig (Federer släppte visserligen inte ett enda game i egen serve, men mot en spelare som inte försvarade sig lika bra som Mayer) talar sitt tydliga språk.

– Jag skulle älska att spela mot Djokovic. Jag tror inte att jag mött honom här i Wimbledon tidigare så det skulle bli en första trevlig match så klart, säger Federer direkt efter matchen (strax innan Djokovic dundrat in sin matchboll).

Det är så klart en sanning med modifikation. Nu om någonsin är världsettan en mardrömsmotståndare för Federer, med det psykologiska övertag han arbetat upp sedan förlusten på Roland Garros förra året.

Givet detta är det därför svårt att se hur Federer ska kunna rubba Djokovic. Därmed inte sagt att han inte har en chans, eller att det blir en ny utskåpning i raka set (som i Rom och Franska öppna). Måste helt enkelt smälta dagens kvartsfinaler, leta efter tecken i kaffesumpen och spå i magiska tarot-kort innan jag kan leverera ett fullvärdigt tips inför semifinalen.