Så var den första OS-dagen plötsligt överstökad. Passade på att följa Sveriges 0-0-match mot Japan i damfotbollen och Henri Hurskainens förlustmatch mot Kevin Cordon från Guatemala i badminton innan det var dags för dagens höjdpunkt: Roger Federer mot Alejandro Falla.

Förresten en otroligt irriterande spelare, den där Cordon. Skrek som en galning i princip efter varje vunnen poäng. Jag hade blivit fullkomligt vansinnig om jag varit Hurskainen.

Hur som helst – låt oss komma till saken.

Under dagen bjöds vi rätt omgånde på turneringens första stora skräll, när 75-rankade Steve Darcis slog ut sjätteseedade Tomás Berdych: 6-4, 6-4. Inte överdrivet oväntat att just Berdych ryker tidigt. Han har varit ett vandrande frågetecken sedan finalförlusten mot Federer i Madrid i maj. Känns som att han har förlorat precis all pondus och vinnarmentalitet ute på banan sedan dess. Märkligt.

Även Federer, tror det eller ej, svajade i sin öppningsmatch. Efter ett övertygande första set (6-3) där världsettan gick ut hårt och självsäkert drog han ner ordentligt på tempot i andra set. Efter tre missade matchbollar i Fallas serve vid ställning 5-3 tappade han fyra raka game – och plötsligt hade colombianen, som dittills inte haft en tillstymmelse till realistisk chans att faktiskt vända på skutan, tvingat fram ett skiljeset.

Där tog dock Federer kommandot omgående och kunde, trots tappad 2-0-ledning och lite schweizisk nervositet, kriga till sig segern med 6-3.

Det konstiga med den här matchen är att det kändes som att Federer var sin egen största fiende, inte Falla. Det andra setet bjöd han verkligen bort med sina 14 oprovocerade misstag. Faktum är att Falla bara slog fem winners – att jämföra med Federers 15. De siffrorna visar med all önskvärd tydlighet att världsettan gjorde detta betydligt svårare för sig än nödvändigt. Hade han för bråttom att stänga matchen och lät tankarna flyta iväg åt annat håll, typ nästa match?

I tredje set såg han stundtals passiv och osäker ut, innan han lyckades utnyttja nervositeten som började smyga sig in under skinnet på Falla.

Falla har ställt till det mot Federer förut (Wimbledon 2010, då colombianen tog ledningen med 2-0 i set), men i den här matchen var det snarare Federer som lade krokben på sig själv.

Det där måste han verkligen komma tillrätta med inför nästa match, då han möter Julien Benneteau. Benneteau var som bekant nära att skrälla ordentligt mot just Federer i årets Wimbledon, då han tog ledningen med 2-0 i set i tredje omgången. Några sådana kollapser har han inte råd med här i OS.

Ingenting vi ska behöva oroa oss över, dock. Det är ett ganska typiskt Federer-beteende att blanda och ge i de tidiga matcherna, innan han börjar hitta sin matchrytm ordentligt. Att han dessutom på typiskt Federer-manér höll huvudet kallt när matchvinden vände åt Fallas håll bådar gott.

* * *

Förbannelsen lever tyvärr vidare för Sofia Arvidsson. Hon kom inte närmare än ett tiebreak mot 2008 års OS-bronsmedaljör Vera Zvonareva: 7-6(4), 6-4.

Riktigt tråkigt förstås, både för Sofia och för oss tv-tittare.

* * *

Serena Williams var helt omutlig i sin första match i London-OS: 6-3, 6-1 mot forna världsettan Jelena Jankovic.

Styrkebesked från världsfyran, så klart. Nu hoppas vi att den vinnande formen håller i sig.

* * *

John Isner behövde BARA ETT tiebreak mot Olivier Rochus: 7-6(1), 6-4. Alla David och Goliat-jämförelser kan vi lämna därhän och konstatera att det inte var en särskilt oväntad utgång.

Isner lär dessutom segla vidare enkelt till åttondelsfinalen, eftersom han i nästa omgång möter den inte alltför skräckinjagande 70-rankade tunisiern Malek Jaziri. Jaziri har, efter sin seger över 68-rankade Yen-Hsun Lu (7-6, 4-6, 6-3), 3-7 i matchfacit den här säsongen och ska ju rimligtvis under inga som helst omständigheter rå på monsterservaren Isner.

Man ska dock aldrig ta någonting för givet när det gäller den reslige amerikanen.

* * *

Världsåttan Janko Tipsarevic slog veteranen David Nalbandian 6-3, 6-4. Helt enligt planen. Inga konstigheter alls.

* * *

Daniela Hantuchová ”skrällde” mot Li Na: 6-2, 3-6, 6-3. Jag skriver ”skrällde” eftersom det typ alltid är en skräll när en oseedad spelare slår en topp 10-spelare.

Nu är visserligen inte forna världstrean Hantuchová vilken 33-rankad oseedad spelare som helst, men var det någon som på allvar trodde att Li Na skulle ha någonting att komma med i detta OS, efter sin ihärdiga formsvacka efter finalförlusten mot Maria Sjarapova i Italian Open?

Jag gjorde inte det, i alla fall.

* * *

Juan Martín del Potro gick ut riktigt hårt mot Ivan Dodig – och sluggade hem segern med övertygande setsiffrorna 6-4, 6-1. Vore ju kul om ”Delpo” kunde få några sköna segrar i bagaget här i OS och bättra på sitt facit på gräs.

* * *

Ynglingen Ryan Harrison föll i sin öppningsmatch mot Santiago Giraldo: 5-7, 3-6. Nog för att han bara var här för att watch and learn, men visst hade det varit kul om han hade kunnat vinna en eller två matcher åtminstone.

* * *

… och landsmannen Donald Young inkasserade mycket riktigt sin 15:e raka förlust, mot italienaren Andreas Seppi: 4-6, 4-6. OS-turneringens (kanske till och med säsongens) mest förutsägbara match.

* * *

Samantha Stosur och Tamira Paszek är redan utslagna, efter förluster mot Carla Suarez Navarro (6-3, 5-7, 8-10) respektive Alize Cornet (6-7, 4-6).

Så kan det gå.

* * *

Danska Caroline Wozniacki vände underläge med 1-0 i set och vann slutligen över hemmafavoriten Anne Keothavong: 4-6, 6-3, 6-2. En arbetsseger för fjolårets världsetta, som kämpar för att hitta tillbaka till sin vinnande form.

* * *

Grigor Dimitrov fick kriga för sin seger, men vann slutligen öppningsmatchen mot Lukas Kubot med 6-3, 7-6(4). Möter Gilles Simon, som slog Michail Kukusjkin (6-4, 6-2), i nästa omgång.

* * *

Denis Istomin slog Fernando Verdasco! 6-4, 7-6(9) blev setsiffrorna. Kul för Istomin, som gjorde en fin insats i Wimbledon (förlust i åttondelsfinalen mot Mikhail Youzhny).

* * *

Alla dagens resultat: