Det hade inte behövt bli så där dramatiskt, Serena.

Första set gick ju så lekande lätt. Poff, bam, bong i bästa utklassningsstil och vips – 6-1.

Likaså inledningen av andra set. Kanske var det också därför som Williams plötsligt började se alldeles förslappad ut. Som att hon satte hjärnkontoret på vila och gick på tomgång.

Det var inte Agnieszka Radwanska sen att utnyttja. Med stabil serve och två sensationella genombrott stal hon andra set från en förvånad Williams, som i förmodligen redan låtit tankarna vandra iväg till prisceremonin.

Den är inte ovanligt alls att Serena slappnar av i andra set efter att ha vunnit första, men oftast hinner hon ladda om lagom till tiebreak. I dag hann hon inte ens dit. 7-5 till Radwanska, och helt plötsligt levde den här finalmatchen.

Den negativa trenden hängde som en våt filt över Serena även i inledningen av tredje set, innan hon lyckades bryta till 3-2 – efter att dessförinnan ha dundrat in fyra raka servess i egen serve.

Där vaknade inför matchen fyrfaldiga Wimbledon-vinnaren till liv igen. Resten av matchen var rätt mycket av en transportsträcka till matchboll, som Serena tjångade in. 6-2 – och karriärens femte titel i Wimbledon.

All heder åt Radwanska dock, som inte gav upp när det gick som allra tyngst. I stället visade hon prov på det där signifikativa tålamodet och jobbade sig sakta men säkert in i matchen. Hon lade framgångsrikt stor vikt vid defensiven och lät många gånger Serena slå sig trött för att på så vis provocera fram ett misstag.

Det kändes ändå som att matchen faktiskt låg helt och hållet i Serenas händer. Därför känns det väldigt rättvist att amerikanen jobbade sig ur sin tunga formsvacka och lyfte sitt spel till den nivå som krävdes för en seger.

För en mer värdig mästare av Wimbledon 2012 än Serena Williams, sett till hela turneringen, finns faktiskt inte.