BREAKING NEWS: Forne världsettan Andy Roddick kommer att sluta med tennisen efter US Open.

Roddick meddelade beslutet på en presskonferens i kväll.

– Jag vet inte om min kropp håller för att spela ett år till. Jag har bestämt mig för att detta blir min sista turnering, säger han under konferensen.

Ett ganska oväntat besked. Särskilt att det kommer så här mitt under pågående turnering. Ingen skräll att just US Open blir amerikanens sista turnering i karriären, dock – det var trots allt här, på hemmaplan, som han bärgade sin första och enda Grand Slam-titel 2003 efter finalseger över Juan Carlos Ferrero.

Rykten om Roddicks pensionering började florera redan efter Australiska öppna i år, där han tvingades avbryta matchen mot Lleyton Hewitt i tredje set på grund av skada.

Och de där skadorna har sedan kommit och gått under året. Efter chocksegern över rivalen Roger Federer i Miami Masters vann han inte en match på tre månader, och det var under den här enorma formsvackan som snacket om hans pensionering kom i gång på allvar.

Det spekulerades framför allt i att årets Wimbledon skulle bli hans sista i karriären, men få hade nog väntat sig att han skulle kasta in handduken mitt under pågående säsong. Kanske spela Australiska öppna 2013? Till och med Franska öppna? Så blev det alltså inte.

Men vad betyder Roddicks beslut att lägga racketen på hyllan för tennisen?

Rent sportsligt: inte särskilt mycket.

Roddick var länge en stabil topp 10-spelare men har inte varit en kraft att räkna med sedan den där svidande Wimbledon-finalen mot Federer 2009 (Federer vann med 16-14 i avgörande set). Det var runt 2009-2010 som Roddicks skadeproblem började accelerera, med ett crescendo i slutet av 2011/början av 2012.

Hans sätt att spela tennis är dessutom i ärlighetens namn hopplöst daterat. Han tillhör den sortens spelare som för det mesta blint förlitar sig på sin blytunga serve och som aldrig riktigt förstått att backhanden måste användas som ett vapen och inte som en spade att bara blocka slagen med för att nå framgång i dagens moderna spel. Försvarsspelet har dessutom aldrig varit hans paradgren, en aspekt i spelet som blir allt viktigare.

Det finns helt enkelt gott om aggressiva powerspelare som gör det mycket bättre än Roddick. Och det har därför inte känts relevant att följa honom där han skvalpat runt i topp 20-30-träsket.

På andra plan är det däremot givetvis en stor förlust. Roddick är populär, han är karismatisk och han är nästan alltid rolig att titta på. Liksom världssexan Jo-Wilfried Tsonga bjuder han sällan på det mest effektiva spelet på touren, men däremot ofta underhållande.

Inte för att det går att jämföra de båda på något sportsligt plan. Tsonga är en betydligt mer modern och relevant spelare än Roddick (och visst ligger väl Roddick i lä även vad gäller spexighet, men han är en expressiv person som dessutom också bjuder på sig själv under presskonferenser efter matcherna).

På det hela taget är det en stark karaktär, ja faktiskt en ikon, vi nu förlorar. En stjärna som släcks på tennisens himlavalv.

Personligen tycker jag att han gör helt rätt. Jag är av den åsikten att en spelare bör lägga av på topp, när zenit passerats men innan det stora – alltid lika ovärdiga – raset inträffar.

Andy Roddick är dessutom smart. På det här sättet kliver han av tennisbanan med en riktig jädra smäll, i stället för att, som många andra veteraner, fasa ut sig själv i skymundan. Just nu är Roddick fortfarande relevant, just i detta nu är han till och med den största nyheten i tennisvärlden.

Han gav helt enkelt sig själv chansen att en sista gång bada i strålkastarljusen och behandlas som den stjärna han en gång var.

Jag unnar honom det. För det är han värd.