Jag kan nästan svära på att beslutet att ställa upp i Winston-Salem Open veckan före årets sista Grand Slam-turnering var en bidragande orsak (någonting jag och Stefan Holm diskuterade i Sportbladets tennispodcast inför turneringen).

Oavsett vilket kvarstår faktum: femteseedade Jo-Wilfried Tsonga är utslagen ur årets US Open efter förlust mot 52-rankade Martin Klizan (6-4, 1-6, 6-1, 6-3).

Turneringens första stora skräll – och Klizans första seger mot en topp 10-spelare på blott andra försöket (förlorade mot världstian John Isner i Winston-Salem).

Helt rättvist, dessutom. Klizan gjorde mer eller mindre vad som förväntades av honom, medan världssexan Tsonga svarade för en helt horribel insats. Fem dubbelfel, 36 oprovocerade misstag och sju tappade servegame är helt enkelt alldeles för dåligt för en spelare av hans kaliber.

Det ska tilläggas att inte heller Klizans siffror är särskilt snygga (sju dubbelfel och 42 oprovocerade misstag, till exempel) och han bjöd i ärlighetens namn inte på bländande tennis, men han spelade precis tillräckligt stabilt och smart för att utnyttja alla luckor som Tsonga blottade.

Svajade visserligen i fjärde set då han var nära att tappa en 4-1-ledning, men det spelade inte så stor roll när Tsonga bjöd på vad som kan ha varit ett av turneringens absolut sämsta servegame vid ställning 5-3, när det gällde som allra mest.

Jag minns faktiskt inte när jag sett Tsonga serva så ineffektivt som i den här matchen. Förmodligen i någon grusmatch förra eller förrförra året. Minns faktiskt inte ens när jag såg Tsonga göra en så usel match över huvud taget. Att han släpper servegame förhållandevis enkelt och till och med tappar set lite slentrianmässigt är inte så ovanligt, men det här… Nej, det här var en total genomklappning. Vi fick ju inte se tillstymmelsen till den där karakteristiska kampandan som alltid kickar in när han befinner sig i knepiga lägen. Och den evigt glada spexaren var ju som bortblåst.

Tycker förvisso inte att han rörde sig lika snabbt och mjukt (ja, han har faktiskt ett väldigt smidigt rörelseschema för att vara så stor) som han brukar, men tyckte mig samtidigt inte se några överdrivna krämpor. Det ligger annars nära till hands att anta att den där märkliga skadan han ådrog sig i Toronto fortfarande plågar honom.

Det är med stor sannolikhet en del av förklaringen. Samt att han slösade bort värdefull energi och tid till ordentliga förberedelser i Winston-Salem förra veckan.

Jag gillar i regel skrällar, men det är alltid tråkigt när orsaken till dem är att den spelare som bär favoritskapet gör en dålig match än att högoddsaren gör en magisk, vilket alltid borde krävas från de lägre rankade spelarna i en sådan här match.

Klizan spelade bra, absolut – men egentligen inte tillräckligt för att fälla en toppseedad spelare i en Grand Slam-turnering. Det kan rimligtvis inte råda någon som helst tvekan om den saken.

Riktigt kul för Klizan är det däremot, förstås. Och jag unnar honom faktiskt den här segern. Den vänsterhänte 52-rankade slovaken har med sitt tunga baslinjespel verkligen potential att gå långt. Har dessutom redan, blott 23 år gammal, en riktigt giftig backhand när den klaffar (vilket den ofta gör). Rätt ovanligt i dag, då många inte får fason på just backhanden förrän lite högre upp i åldrarna.

I nästa omgång möter han Jeremy Chardy eller Matthew Ebden. Ebden är inte särskilt skräckinjagande, men ett möte med Chardy kan bli tufft. Han har kapaciteten att slå även de högre rankade spelarna, men är rätt så ojämn. Hoppas hur som helst att han slår Ebden. Klizan-Chardy kan bli en riktigt intressant match.

Tsonga däremot, han får lämna Flushing Meadows med svansen mellan benen. Det här är hans sämsta resultat i en Grand Slam sedan Australiska öppna 2007 (förlust i första omgången mot Andy Roddick).

Därmed är således en av inte särskilt många semifinalkandidater blåst av banan.