Startsida / Inlägg

En ytterst välförtjänt seger för Andy Murray

av Henrik Ståhl
Andy Murray kysser sin första Grand Slam-buckla i karriären. FOTO: AFP

Okej, first things first: den här finalen blev inledningsvis inte alls vad vi hoppats på. Detta helt uteslutande på grund av vädret.

Blåsten gjorde ingen av spelarna rättvisa och det hela liknade stundtals pensionärsgympa snarare än en Grand Slam-final. Varken Novak Djokovic eller Andy Murray kunde göra något vettigt med bollen när de tvingades slå från sidan där det var medvind. Det räckte i princip med att fundera på att slå en ordentlig sving så flög bollen all världens väg.

Det var givetvis otroligt synd eftersom vi snuvades på nästan en halv match.

Å andra sidan skapade detta en helt annan dimension av den här US Open-finalen. Den stora frågan var nu inte vem som skulle spela bäst, utan vem som skulle hantera väderförhållandena bäst.

Det gjorde Andy Murray. Tveklöst.

Han spelade smart, återhållsamt, med stort tålamod. Försvarade sig väl och försökte hålla bollen i spel. Tids nog kommer en lucka, om man bara håller duellen vid liv tillräckligt länge.

En effektiv taktik, skulle det visa sig. Murray var den starkare av de båda i ett svängigt tiebreak, som han efter fem setbollar till slut kunde bärga med 10-8.

Andra set fortsatt i samma spår. Djokovic såg stundtals riktigt bekymrad ut. Han var så klart den som missgynnades mest av blåsten, eftersom han har ett så tungt grundspel som kräver hög press och tryck i slagen. Dessutom är Djokovics rörelseschema så djupt inpräntat att han har oerhört svårt att komma rätt till bollen, när ”rätt” innebär att komma fel till bollen (blåsten gör att landning och studs blir väldigt oförutsägbar, vilket innebär att man måste förbereda sig snabbare och på ett lite annorlunda sätt).

Murray å sin sida hanterade det med bravur. Han är helt enkelt väldigt mycket bättre än de flesta aktiva spelare på touren att anpassa och justera sitt spel efter situationen, och det ska han ha en stor dos cred för. Det var Murray som vann de två första seten, inte Djokovic som förlorade dem. Att Djokovic förmodligen vunnit dem under perfekta väderförhållanden är en helt annan sak.

I och med de där två första seten skapade sig Murray ett överläge som krävde enorm kämpainsats från Djokovic att hämta upp. Det, samt det faktum att han spelade en tuff semifinal mot David Ferrer så sent som i går och därför fick snålt med tid till vila, tog ut sin rätt i femte set.

I fjärde ångade han nämligen på, medan Murray hushöll med sin energi. Han såg ordentligt trött ut, skotten – men det var ingenting i jämförelse med Djokovic i avgörande set. Att Murray fixade två servegenombrott efter varandra kändes egentligen logiskt, trots att jag själv faktiskt trodde att Djokovic påbörjat en magisk upphämtning som skulle vara för svår för ”evige förloraren” Murray att sätta stopp för.

Häri ligger också en stor del av vad som gör den här segern så imponerande. Murray vek inte ner sig och trots att han öppet visade sin frustration vid några tillfällen slutade han aldrig tro på sig själv. Han inte bara trodde att han kunde vinna, han visste att han kunde vinna.

När Murrays tålmodiga, eftertänksamma taktik till slut gav maximal utdelning (så att säga retroaktivt, eftersom den tröttade ut Djokovic så pass att Murray kunde kliva fram mer i femte set) fick han den där viktiga injektionen av självförtroende och jävlar anamma. Det gav honom vind i seglen. Medvind, om man nu vill kapitalisera språkligt på det skoningslösa vädret.

Det visar inte bara prov på taktisk genialitet, makalöst spelsinne och lyhördhet – utan även på mental styrka. Något som inte direkt varit Murrays signum genom åren.

Jag har hela tiden trott att Novak Djokovic skulle ta hem den här turneringen och stod fast vid det ända in i slutet (okej, jag trodde kanske inte att han skulle vända 2-5 i avgörande set). Men nu tycker jag att vi gör bäst i att slänga alla om åt sidan.

Tänk om det inte blåst så där i inledningen av matchen?

Tänk om arrangörerna inte varit alldeles från vettet och schemalagt semifinalerna lite bättre, så Djokovic fått lika mycket vila som Murray?

Tänk om Federer inte förlorat mot Tomás Berdych och Murray tvingats ta sig förbi honom på sin väg mot final?

Och så vidare.

Sport i allmänhet och tennis i synnerhet är ett enda stort om.

Det är ju det som gör vår älskade bollsport så jäkla underbar.

Just den här natten råkade väderförhållandena vara som de var. Båda tampades med samma vindar – skillnaden var att Murray gjorde det så mycket bättre än Djokovic.

Det kanske inte var en helt rättvis match, om det nu finns någon rättvisa i sport.

Men det var en ohyggligt välförtjänt seger.

Andy Murray, I f*cking salute you.

  • Tjänstgörande sportredaktör: Jonathan Ekeliw
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB