Inte ens en outhärdlig buksmärta kunde få mig att missa kvartsfinalen mellan David Ferrer och Janko Tipsarevic.

Det är inget skämt alltså. Var nära att åka till akuten men gav magen en chans att lugna ner sig – vilket den gjorde, så jag kunde se klart denna helt obeskrivligt gastkramande match.

En match som börjat ungefär lika avslaget som åttondelen mellan Ferrer och Richard Gasquet. Efter en trög inledning var Ferrer överlägsen, vände underläge 0-2 genom att vinna fem raka game och bärgade setet med 6-3.

”Om du inte har en plan B är du rökt, lille Tipsy”, tänkte jag då.

Men det hade han, den gode Tipsarevic.

I andra set spelade han med betydligt större tålamod, fick ordning på sin serve och slog bollarna med betydligt mer pondus och djup än i första.

I tiebreak slarvade Ferrer bort sina två första servar, hamnade i underläge 0-3 och 1-4, och fick se setet glida honom ur händerna: 7-6(5) till Tipsy.

Tredje set började lika olyckligt som andra slutat och serbiske världsnian bärgade det enkelt med 6-2.

Det ska sägas att Ferrer inte bjöd på sin bästa tennis i dessa två set, och över huvud taget var matchen inte särskilt välspelad (men nog så underhållande och dramatisk – när till och med en spelare som Ferrer lackar ur på domaren vet man att det är starka känslor därute på banan) förrän efter halva tredje set, ungefär.

Fjärde set krigade Ferrer till sig med 6-3, och avgörande set blev precis så gastkramande som man hoppas att en kvartsfinal i årets sista Grand Slam ska vara.

Spanjoren tappade sin serve omgående och kämpade i ordentlig uppförsbacke. När Janko enkelt servade sig till en 4-1-ledning trodde nog många att ridån var på väg att falla ordentligt för Ferrer.

Men som så många gånger förr visade världsfemman varför han är den just nu femte bästa spelaren i världen på herrsidan och med makalös beslutsamhet och frenesi utjämnade han till 4-4. Här brände då Tipsarevic tre-fyra breakbollar, vilket kom att bli helt matchavgörande.

I tiebreak var det nämligen Ferrer som hade momentum, och spanjoren uppträdde med rutinerad kylighet och pondus. När han kapitaliserat på sin första matchboll föll han ihop i en hög av eufori och lättnad.

Ferrer var ju i det ögonblicket inte bara klar för sin andra GS-semifinal i år och andra US Open-semi i karriären – han hade ju uppnått denna bedrift efter en närmast heroisk insats mot en underdog som i sina bästa stunder kan rubba även de allra tyngsta kolosserna.

Makalöst.