Att hardcourt inte är Rafael Nadals favoritunderlag är ingen hemlighet.

Nu vädrar han ånyo sitt missnöje över de många hardcourt-turneringarna på ATP-touren – och öppnar för att begränsa sitt spelschema drastiskt när han väl kommer tillbaka från sin skada.

– Jag kan inte inbilla mig att jag ska kunna sluta spela på hardcourt när två Slams är på hardcourt, men det är någonting fel med sporten. Man ser inga fotbollsspelare eller basketspelare spela på hårda underlag, sporter med snabba rörelser, säger han till Daily Mail.

– Hardcourt är väldigt dåligt för kroppen. Jag vet att sporten är en affärsverksamhet och att det är lättare att skapa sådana banor än gräs och grus, men jag är hundra procent säker på att det är fel. Jag kanske måste spela mer på grus än tidigare, men det finns inte så många alternativ.

Aversionen mot hardcourt har vi hört förut. Det intressanta här är just att han antyder planer på att stuva om i sitt schema när han kommer tillbaka. Dels genom att spela grusturneringarna i exempelvis Sydamerika i början av året och dels genom att stå över en hel del hardcourt-turneringar, däribland några av de sex Masters-turneringarna på hårda underlag (Indian Wells, Miami, Toronto/Montreal, Cincinnati, Shanghai, Paris).

Det troliga i så fall är att han hoppar över hälften, eftersom de parvis ligger tätt inpå varandra i schemat. Ett exempel är att han står över Miami (mars), Cincinnati (augusti) och Paris (oktober) men spelar Indian Wells (mars), Toronto/Montreal (augusti) och Shanghai (oktober).

Vad exakt det skulle innebära att svårt att säga i dagsläget. Nadal plockar förvisso majoriteten av sina poäng på grus och i Grand Slam-sammanhang, men ett fall på rankningen blir ändå oundvikligt då Masters-turneringarna som bekant är de tredje mest inkomstbringande turneringarna poängmässigt (efter Grand Slams och World Tour Finals).

Världsfyran och elvafaldiga Grand Slam-vinnaren är på grund av skadan dessutom tveksam till att han kan delta i årets World Tour Finals i november – och menar att även hans medverkan i nästa års första Grand Slam, Australiska öppna, är i fara.

– Jag hoppas att ni får se mig i Australian. Det är det största målet för mig, att komma tillbaka precis före i Qatar. Men jag kan inte säga med säkerhet vad som kommer att hända. Jag vill vara hundra procent redo när jag kommer tillbaka. Jag vill inte fortsätta att spela med tvivel varenda dag, att inte veta om mina knän ska hålla, säger han.

Ett uttalande som tyder på att han, som jag och flera med mig tidigare slagit fast, inte har några som helst planer på att ställa upp i slutspelet –utan snarare siktar på att göra sin comeback i början på nästa år.

Och lika bra är väl det. Personligen ser jag mycket hellre en fullt rehabiliterad Nadal än en skadeskjuten sådan, som man inte vet när han måste kasta in handduken igen härnäst.

Enligt spanjoren var han tvungen att ta antiinflammatoriska läkemedel för att ta sig igenom Franska öppna, där han i år bärgade sin sjunde titel efter finalseger över rivalen Novak Djokovic, och tog smärtstillande under Wimbledon (där han åkte ut i andra omgången mot då 100-rankade Lukas Rosol).

Det han grämer sig mest över var att han missade London-OS, där han skulle ha burit Spaniens flagga under öppningsceremonin.

– Jag var väldigt väldigt ledsen under tre veckor. Det händer bara var fjärde år. Att missa US Open var svårt, men man tänker att man får fler chanser, säger han till nyhetsbyrån Reuters.

Och passar även på att hylla världstrean Andy Murray, som i US Open bärgade sin första Grand Slam-buckla:

– Han förtjänar det mer än någon annan. Jag är väldigt glad för hans skull. Det som förändrats mest är hans mentalitet. Hans spel har i princip inte förändrats alls, men att vinna OS-guld var en stor anledning till att han vann i New York. Andy är en spelare med imponerande talang och jag har alltid sagt att han skulle vinna en Slam, och inte bara en – han kommer att vinna fler.