Rafael Nadal meddelar alltså att han tvingas vila i ytterligare två månader på grund av sin knäskada.

– Jag vill verkligen komma tillbaka och spela och njuta av tennistouren, men jag har många år framför mig och mitt knä behöver vila, säger han.

Vilket alltså kan innebära att vi inte ser honom mer i år. Vansinnigt olyckligt, naturligtvis – men det kommer inte som någon överraskning. Att Nadal skulle komma tillbaka för att spela Davis Cup och riskera att göra sin comeback under fel förutsättningar (huruvida det skulle förvärra skadan eller inte är ju omöjligt att spekulera om) har aldrig varit särskilt troligt.

Inte heller att han ska välja att återvända under höstens hardcourt-säsong, som dels sliter på knäna mer än de andra underlagen och dels i regel är Nadals svagaste tid på året, var särskilt troligt. Jag kan möjligen se att han gör storstilad comeback i World Tour Masters, men det blir mer och mer sannolikt att han väntar till inledningen av säsongen 2013.

För vad har han egentligen att förlora på det? Inte mycket. De 6,840 poäng han redan spelat in under det här året garanterar honom en plats inom topp 4 (Andy Murray har i skrivande stund 4,730 så chansen att han till och med avslutar säsongen som världstrea trots skadefrånvaron finns fortfarande).

Jag tror att hans beslut att avvakta har lika mycket med skadan som att han helt enkelt vill förbereda sig minutiöst att göra. Det har vi ingenting emot. Nog för att vi saknar Nadal, men visst ser man hellre en helt återställd ”Rafa” i monstruös form än en trevande, försiktig?