Det här var tveklöst en av turneringens bästa match.

Nog för att den var het redan på förhand – världsetta mot titelförsvarare är rätt så välsmakande ingredienser i ett matchrecept – men att det skulle bli så gastkramande trodde jag faktiskt inte.

Särskilt inte efter första set.

Victoria Azarenka dominerade totalt och Samantha Stosur fick minimal utdelning på sitt frenetiska pangande. Azarenka trivs bra med den här typen av motstånd eftersom hon har en förmåga att utnyttja bollens fart för att få kraft i sina returer (inte helt olikt en viss Novak Djokovic), och gavs stora ytor att leka med.

I andra set ryckte dock världssjuan upp sig och började leverera den sortens tennis som tog henne hela vägen i US Open förra året. Den största skillnaden jämfört med inledningen var att hon oftare och mer effektivt nyttjade sin välriktade slice, som slet upp stora hål i Azarenkas försvarsmur och kastade grus i vitryskans väloljade maskineri.

Det stora tempoväxlingarna passade Azarenka särdeles dåligt, och när momentum skiftade kom också frustrationen.

Den hade kunnat bli hennes fall i avgörande set, då hennes serve började klicka och hon inte fick samma riv i sin forehand. När Stosur hade breakboll vid ställning 4-4 trodde jag att titelförsvararen skulle greja det, men Azarenka hade några ess i rockärmen.

De flesta sparade hon dock till tiebreak, där Stosur inledde med att bjuda på en riktigt usel returnering – som hon följde upp med två minst lika usla servar. Hon jobbade sig sedan tillbaka in i tiebreaket och hämtade upp underläge 1-4.

Då kom stora nervdallret tillbaka igen, Azarenka fixade ett minibreak – och behövde sedan bara en matchboll för att stänga matchen: 6-1, 4-6, 7-6(5).

Bra kämpat av Stosur, men för sjunde gången på sju år kunde världsettan kliva av banan som vinnare.

Lite synd. Det enda den här matchen saknade var egentligen en fullbordad vändning. Och visst hade det varit kul med en finalrepris mellan Stosur och Serena Williams?

Nåväl. En semi mellan Azarenka och Maria Sjarapova (eller Marion Bartoli) är inte fy skam det heller.