Ja, Juan Martín del Potro var betydligt stabilare än mot David Ferrer tidigare i veckan.

Men så spelade ju också Roger Federer honom rakt i händerna.

Lär kännas en smula bittert för slitvargen Ferrer att missa semifinal efter en så snudd på bedrövlig insats från världstvåan.

Båda kombattanterna inledde matchen med stabilt servande – inte felfritt, men tillräckligt bra för att inte bjuda på några servegenombrott. Närmast ett break kom Federer, som brände setets enda tre breakbollar i ett och samma game.

I tiebreak bjöd Federer på tre-fyra grova misstag och gav del Potro fem setbollar. Federer räddade två av dem, men föll slutligen med 7-3.

I andra set gick han ut betydligt aggressivare och bröt del Potro blankt i setets första game. Enda servegamet i matchen där argentinaren helt tappade konceptet, möjligen till följd av att han slappnade av något efter att ha dansat hem tiebreaket så enkelt.

Båda höll sedan serve fram till 6-4 för Federer.

I avgörande set skiftade momentum på nytt och del Potro kunde bryta Federer redan i andra gamet.

Härifrån kändes matchen som en transportsträcka till slutsignal.

Man kan egentligen inte beskylla Federer för att genomgående ha spelat ruttet. Visst, han bjöd på en hel del grova och enkla misstag, men han servade också mestadels stabilt som ett kylskåp.

Problemet var att Federer höll sig fast vid en gameplan som uppenbarligen inte fungerade. I stället för att jaga ut del Potro i hörnen och i djupled på samma sätt som Ferrer gjorde, fastnade Federer i cross court-dueller som argentinaren oftast vann (lika ofta efter misstag från schweizaren).

Hans stoppbollar var dessutom ovanligt förutsägbara, likaså hans forehand-drive. På det hela taget kändes det som att Federer inte hade någon plan B, och när huvudplanen inte fungerade resulterade det i att han blev frustrerad och började missa i stället för att försöka justera sitt spel.

Märkligt också att han inte nyttjade sin giftiga slice i högre utsträckning. Märktes tydligt, särskilt i andra set, att del Potro har problem att returnera dem eftersom underlaget gör att bollstudsen blir rätt så låg (inte så konstigt med tanke på att del Potro är 198 centimeter lång).

De gånger han använde slicen fick han ofta ett taktiskt överläge. När han väl fick det valde han dock att slå en rak inside-out-forehand – som del Potro alltid förutsåg – i stället för att pressa världssjuan från hörn till hörn.

Så, sammanfattningsvis var det här en taktisk förlust för Federer. Hade han servat lika dåligt som Ferrer hade dessutom siffrorna förmodligen varit betydligt mindre smickrande.

Han har en hel del att jobba på inför semifinalen mot Andy Murray, den gode herr Federer.

Att första förlusten i World Tour Finals på tre år (Nikolaj Davydenko i semifinalen 2009) lär svida ännu mer av att det är just del Potro som stod för bedriften är inte en jättebra känsla att ta med sig in i en semi…