Debatten om näthat, och efterföljande motreaktionen nätkärlek, har säkert inte undgått någon.

Jag kan i ärlighetens namn inte påstå att jag utsätts för något näthat (i alla fall inte sedan jag slutade jobba som allmänreporter). De omogna påhopp från småpåvar man ibland får stå ut med är ingenting i jämförelse med den allra värsta sortens näthat.

Men, det betyder inte att man inte blir så där fånigt glad när man föräras en gnutta nätkärlek emellanåt.

Vilket jag i dag fått erfara. Klippet ovan är en ironiskt klockren och, faktiskt, kärleksfull hyllning till Sportbladets Tennispodcast, den här bloggen och mitt Twitter-alias Bollar av Ståhl. Skaparen, en god vän till mig, vill tyvärr förbli anonym (tyvärr eftersom jag gärna återgäldat hans nätkärlek).

Det roligaste av allt är att den här ger mig en sorts immunitet mot det lilla näthat som ändå förekommer i den här bloggens kommentarsfält och på Twitter. Vad man än får för sig att säga eller skriva så går det liksom inte att bräcka det här magnifika klippet.

Oavsett om det är i syfte att hata – eller hylla.

Det är för jävla briljant, helt enkelt.