http://www.youtube.com/watch?v=SWPK2drc9l4

I Montpellier är tre av fyra semifinalister fransmän. Inte jättekonstigt kanske. Dels har Frankrike tio spelare inom topp 100 (vilket inte bara innebär att en tiondel av de högst rankade ATP-spelarna är från Frankrike; det är även ett kvitto på nationens styrka och bredd inom sporten) och dels har många av hemmafavoriterna i den här turneringen en osviklig förmåga att leverera på hemmaplan.

Som veteranen Michael Llodra, till exempel. Under 2012 hade 32-åringen 12-14 i matchfacit i ATP-sammanhang (kvalmatcher ej inkluderade). Nio av de tolv segrarna bärgades på hemmaplan (fyra i Marseille, en i Franska öppna och fyra i Paris Masters).

I Montpellier har han besegrat Kenny De Schepper, Janko Tipsarevic och Jan Hajek på sin väg till semifinal, där han möter 23-årige Benoit Paire (som i sin tur slagit Adrian Menendez-Maceiras, Steve Darcis och landsmannen Gilles Simon).

Vem som vinner? Tja, med tanke på hur Llodra ångat på hittills, och att han dessutom är en giftig inomhusspelare (särskilt i de franska hallarna), skulle det inte förvåna mig det allra minsta om han sätter ynglingen Paire på plats.

I finalen pekar det mesta på att han i så fall får möta världstian Richard Gasquet, som ställs mot Jarkko Nieminen. Nieminen har visserligen överraskat med tresetssegrar över Nikolaj Davydenko och Sergej Stakhovskij (öppningsmatchen mot Florent Serra vann han i raka set) och har dessutom slagit Gasquet i Montpellier förr (2010, enda segern på fem matcher).

Nieminen trivs inomhus och har imponerat hittills, men jag tror inte att det räcker mot en Gasquet som börjar hitta stabilitet och som dessutom tycks vara i god form fortfarande.

* * *

Om lottningen i Zagreb var monumentalt ojämn är det ingenting mot vad semifinalerna är. På den övre halvan ställs hemmahoppet Marin Cilic mot 32-rankade Mikhail Juzjnyj. En särdeles dålig matchup för Cilic, som inte riktigt visat formen än under 2013.

Förutom att Juzjnyj är en kompetent inomhusspelare har han dessutom övertaget i inbördes möten (5-3 totalt, 3-2 på hardcourt). Cilic har dock vunnit deras två senaste möten (St. Petersburg 2011, München 2012) och kommer bli ivrigt påhejad av hemmapubliken, men det är inte alltid till fördel. Särskilt inte när man visat prov på så darriga nerver som Cilic genom åren gjort.

Vinnaren i det svårtippade mötet (tror ändå Cilic drar längsta strået till slut) får möta antingen 28-rankade Robin Haase eller 29-rankade Jürgen Melzer. Om någon av dessa båda herrar (förmodligen Melzer) skulle vinna hela kalaset vore det att betrakta som ytterst förvånande.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=0EW5Dk0s3Bc

Rafael Nadal har frustat och stångat sig till en semifinal mot Jeremy Chardy. Det såg inte alltid så bra ut i comebackmatchen mot Federico Delbonis, men det verkade åtminstone inte som att han hämmades av knäsmärtor mer än väntat.

Likadant var det mot 64-rankade Daniel Gimeno-Traver i gårdagens kvartsfinal. Det är inte ”den riktige” Rafael Nadal vi ser glida runt på gruset (för det första glider han inte alls lika mycket som vi är vana vid).

Men vi hade inte heller väntat oss något annat. Att han slog Gimeno-Traver i raka set (6-1, 6-4) får ses som ett litet, kanske minimalt, styrkebesked.

Semifinalen mot Chardy blir den första tuffare utmaningen. 25-rankade fransmannen, som tog sig hela vägen till kvartsfinal i Australiska öppna i januari, är en i allra högsta grad kompetent grusspelare, även om han har betydligt mer bett i sina offensiva vapen på hardcourt.

Nu tror jag förvisso att Nadal vinner även den här matchen, men inte lika ”lätt” som mot Delbonis och Gimeno-Traver. Tror faktiskt att Chardy kan norpa ett set från spanjoren.

I finalen lär världsfemman möta 81-rankade argentinaren Carlos Berlocq, som tar sig an 73-rankade landsmannen Horacio Zeballos i sin semifinal. De båda har bara mötts i Challengers tidigare, och där leder Berlocq med 3-1 i inbördes möten. Berlocq gick dock vidare på walkover från Guillaume Rufin, vilket kan ligga honom i fatet. Har potential att bli en tajt uppgörelse, det här.