När vi nu avverkat ännu en intensiv tennisvecka vore det på sin plats att ta analysera några av de mest aktiva spelarnas formkurvor – och passa på att kasta ett öga på förändringarna på världsrankningen efter gårdagens finaler.

Aktuell rankning som vanligt inom parentes. Genomgång av veckans lottningar tar vi senare under dagen.

* * *

MARIN CILIC (11)
Topp 10 behålls helt intakt efter den gångna veckans bravader. Precis utanför toppskiktet gör dock Marin Cilic och Nicolás Almagro en rotation. Detta efter att Almagro misslyckats med att försvara sin finalplats från fjolåret i Buenos Aires, medan Cilic gick till kvartsfinal i Memphis.

Cilics form dock ytterst tveksam. Han pressades till tre set både mot Ivan Dodig och Igor Sijsling, innan blev överkörd av Kei Nishikori i raka set. Dessförinnan pressades han till fem set mot Paolo Lorenzi i Davis Cup och förlorade en femsetare mot Andreas Seppi i Australiska öppna.

Han vann visserligen sin hemmaturnering i Zagreb förrförra veckan, men utan att egentligen imponera. Jämför man prestationerna i Zagreb med Memphis är det däremot en tydlig nedgång på formkurvan. Tycker Cilic gör helt rätt som står över den här spelveckan, som drar i gång i dag.

Kroaten borde nämligen gå tillbaka till ritbordet och lägga upp en plan för hur han ska slå sig in på topp 10 igen – för första gången sedan 2010.

* * *

JOHN ISNER (15)
USA-ettan har inlett säsongen på bedrövligast tänkbara sett: två respass i förstaomgångar (Sydney och Memphis), femsetsförlust mot Thomaz Bellucci i Davis Cup och ingen medverkan i Australiska öppna på grund av skada.

Absolut ingenting tyder på att Isner ska kunna upprepa sina bedrifter från i fjol, då han slog ut Novak Djokovic på väg mot final i Indian Wells. Formkurvan har pekat brant nedåt sedan i höstas och det vi sett så här långt under säsongen är med största sannolikhet inledningen på ett ordentligt rankningsras för maratonmannen och mammutservaren.

* * *

KEI NISHIKORI (16)
Han fick delar av 2012 spolierad på grund av diverse skador och krämpor, men nådde ändå tidigare toppnoteringen 15 på världsrankningen.

Efter succéveckan i Memphis, där japanen visade precis hur livsfarlig han är när han är hel och frisk, hoppar han upp sex snäpp på listan och är tillbaka i topp 20-skiktet – där han hör hemma.

Kan han hålla liv i den här magnifika formtoppen (och undviker att gå sönder igen) så har han riktigt goda chanser att slå sig in på topp 10 under våren. Det är faktiskt bara 700 poäng upp till världstian Richard Gasquet, och Nishikori har onekligen topp 10-kapacitet.

* * *

MILOS RAONIC (18)
9-3 är verkligen inte ett dåligt facit så här i inledningen av säsongen. Men den här instabiliteten som kanadensaren visat upp hittills, den är oroväckande.

Han tog sig till åttondelsfinal i Australiska öppna, där han blev helt utskåpad mot Roger Federer.

Den fina formen följde dock med till San José, där Raonic utan några som helst besvär bärgade sin tredje raka titel.

Efter den veckan kändes han därför som given finalist i Memphis.

Men icke. Där tog det i stället stopp redan i första omgången mot 20-årige Jack Sock. Inte riktigt det styrkebesked vi hade hoppats på, men med tanke på det spel han visat upp tidigare i år borde han kunna studsa tillbaka omgående efter den här veckans ledighet.

* * *

JERZY JANOWICZ (26)
Förra året vid den här tiden hade 22-åringen inte ens spelat sin första ATP-match för säsongen än (den kom i kvalet till Barcelona Open i april). Hans 6-4 i matchfacit hittills får därför betraktas som klart godkänt.

Att han inte mäktat med mer än två raka segrar är väl kanske ett svaghetstecken, men å andra sidan har han stött på tufft motstånd både i Australiska öppna (Nicolás Almagro) och Montpellier i förra veckan (Tomás Berdych).

Mot Berdych gjorde Janowicz överlag en kanonmatch. Det är dock tydligt att polackens spel funkar som allra bäst inomhus – utomhus har han helt klart vissa problem. Och när nu Europas grussäsong står för dörren, så nej, jag tror inte att det blir någon överdrivet stor klättring för Jerzy inom överskådlig framtid. Möjligen framåt sommaren och hösten.

Sett till den svagt stigande formen får man ändå säga att han har goda chanser att befästa sin position i topp 30-segmentet, och kanske hoppa upp ett hack eller två på världsrankningen.

* * *

MARTIN KLIZAN (27)
Formkurvan under säsongsinledningen har hittills pekat spikrakt nedåt, trots att han har några bra matcher under bältet. Det är inte speciellt förvånande eftersom han inte är en så jättebra inomhusspelare.

Jag imponeras ändå av Klizans klättring på rankningen under 2012 och 2013. Trots svaga 3-6 i matchfacit i år har han tagit några små skutt uppåt och, tack vare generell stabilitet, nått toppnoteringen 27.

Faktum är att bara 180 av hans totalt 1,270 inspelade poäng kommer från skrällsegern över Jo-Wilfried Tsonga i US Open förra året. Jämför med Janowicz, som drog in nästan hälften av sina 1,370 poäng i Paris Masters i höstas. Inget illa menat mot Janowicz, men det behöver knappast påpekas att stabilitet lönar sig i längden.

Att drygt 450 av poängen kommer från finaler och segrar i Challenger-turneringar borde inte spela så stor roll – de poängen borde han kunna spela in ganska lätt på ATP-touren, när han nu skippar de lägre divisionerna.

* * *

MARINKO MATOSEVIC (39)
Det var riktigt tråkigt att han tvingades avbryta semifinalen mot Kei Nishikori på grund av skada, för den matchen hade potential att bli riktigt intressant. Tror visserligen inte att han kunnat hota Nishikori på allvar, men om han kunnat fortsätta så hade han tveklöst bjudit på tufft motstånd. Stärker alltid självförtroendet för lägre rankade spelare att göra bra ifrån sig mot toppspelare (som Nishikori i det här sammanhanget ändå får sägas är).

Jag har faktiskt undgått Matosevics tidigare ganska dolda potential under det senaste året. 2012 tog han sig trots allt till final i Delray Beach, slog Richard Gasquet i Eastbourne och krossade Jerzy Janowicz i Cincinnati (6-0, 6-2).

I Memphis förra veckan slog han både Sam Querrey och Alexandr Dolgopolov. Fina skalper och positivt formkurva, alltså.

Tills skadan satte käppar i hjulet för australiern.

Hoppas han kan genomgå en snabb rehabilitering, för det vore intressant att se om han kan fortsätta på inslagen väg och ta sig ännu högre på världsrankningen än veckans toppnotering 39. Förutom att han förbättrat sin serve avsevärt så har han visserligen inga sylvassa vapen, vare sig offensivt eller defensivt, utan lever på sin jämnhet. Slår oftast lägre rankade spelare och kan då och då ställa till med en och annan skräll.

Det är i stället hans attityd på banan som imponerar. Han vägrar helt enkelt ge sig och skakar väldigt lätt av sig motgångar. Det vill gärna jag se mer av.

* * *

HORACIO ZEBALLOS (41)
Rafael Nadals baneman har inte lyckats vinna en match sedan den där skrällsegern i Vina del Mar i början av februari. Han följde upp succén med torsk i första omgången mot 151-rankade Paul Capdeville i Sao Paolo och nytt respass direkt i öppningsmatchen mot 76-rankade Aljaz Bedene i Buenos Aires.

Svårt att inte dra någon annan slutsats än att Zeballos är ännu en i raden one hit wonders. Tills han bevisat motsatsen. Vilket lär dröja, som det ser ut nu.

* * *

BERNARD TOMIC (45)
20-årige problembarnet har verkligen tagit sig i kragen och fixat finfina 9-3 i  matchfacit under säsongsinledningen. Gjorde en riktigt bra match mot Tsonga i Marseille, men brände fem matchbollar.

På det hela taget tycker jag dock inte att det förtar hans prestationer så här långt under 2013. Attitydförändringen tycks genuin, och om han bara spelar sina kort rätt så kan han onekligen klättra tillbaka till, och kanske förbi, toppnoteringen 27 på världsrankningen.

Formkurvan spekar spikrakt uppåt, och kan han bara hålla sig i form tror jag att han blir en kraft att räkna med fram till grussäsongen.

* * *

DAVID GOFFIN (51)
Årets hittills största besvikelse. Radat upp fyra förluster i förstarundor och har klena 2-6 i matchfacit. De två segrarna kom mot 105-rankade Matthew Ebden i Brisbane och 174-rankade Boris Pashanski i Davis Cup.

Det är bara för dåligt. Vid den här tiden förra året hade han trots allt 10-7 (kvalmatcher och Challengers inräknade). Har visserligen möjligheten att inkassera lite välbehövliga poäng i Indian Wells eftersom han inte spelade där förra året, men om förlusterna fortsätter radas upp är frågan om inte 22-åringen borde återvända till Challenger-touren för att boosta självförtroendet.

För fortsätter det så här kommer Goffin att sluta som säsongens Donald Young.