Startsida / Inlägg

Historisk kämpaseger för Nadal i Indian Wells

av Henrik Ståhl
Rafael Nadal vann sin 22:a Masters-titel i karriären. FOTO: AP
Rafael Nadal vann sin 22:a Masters-titel i karriären. FOTO: AP

Han gick in i den här finalen, totalt fjärde i Indian Wells i karriären, med 13 raka segrar efter skrällförlusten mot Horacio Zeballos i Vina del Mar-finalen i februari.

Det här var hans första hardcourt-turnering på nästan ett år – och han hade inte vunnit en titel på underlaget sedan Tokyo 2010.

Men efter två och en halv timme och tre set är Rafael Nadal återigen ensam rekordhållare i Masters-sammanhang med sina 22 bucklor.

Det satt dock långt inne. Efter en drömstart och 3-0-ledning i första set tappade han tre raka game och kunde ingenting göra när den store björnen med sin makalösa forehandslägga vaknat till liv.

Inte förrän han halkat efter i andra set: 0-2 och 1-3 och ett tag kändes det som att Juan Martín del Potro, som redan avfärdat Andy Murray och Novak Djokovic i kvarts- respektive semifinal, gick mot överlägsen seger i raka set.

Men Nadal var inte redo att kasta in handduken. Med en makalös kämpaglöd och lite slarv från del Potro jobbar han sig tillbaka, bärgar fem raka game – och stänger setet med ett servess.

Det var när han fixade breaket till 3-3 som det stora momentumskiftet kom, och det där övertaget klamrade han sig sedan fast i genom resten av matchen.

I tredje set såg del Potro ordentligt slutkörd ut, och precis som i semifinalen mot Djokovic hamnar han tidigt i underläge. Den här gången finns det dock inte tillräckligt med bränsle i tanken för att argentinaren ska mäkta med en magisk vändning. Nadal håller sina servegame enkelt, medan del Potro får slita hund för att inte tappa sina.

Den absolut sista skvätten i energireserven går åt till att rädda tre matchbollar i egen serve vid ställning 5-3 till Nadal, men när spanjoren har avgörandet helt i egna händer gör han inga som helst misstag.

När del Potro slår ut en forehand lägger sig Nadal i en jublande hög på banan. Segervrålet för tankarna till en Grand Slam-final snarare än en Master.

Juan Martín del Potro. FOTO: AP
Juan Martín del Potro. FOTO: AP

Men så är det ju också hans första stora titel sedan Franska öppna förra året (de två tidigare titlarna i år, i Sao Paolo och Acapulco, var 250- respektive 500-turneringar).

Förutom tredje i Indian Wells (2007, 2009, 2013, finalförlust 2011) var det här världsfemmans totalt 53:e titel i karriären.

Hur vann han då?

Ja, en väldigt stor del av den här segern får tillmätas hans fantastiska uthållighet och heroiska kämpaglöd, men också del Potros trötthet.

Faktiskt.

Och tyvärr.

Det är lite smolk i bägaren nämligen, att Nadal fick många fler timmars vila än del Potro, som tampades i en flera timmar lång och oerhört krävande semifinal mot Djokovic – och dessförinnan i en nästan lika dränerande kvartsfinal mot Murray.

När del Potro hade soppa i tanken bara matade han på med sina osannolika forehandmissiler, som en efter en ven förbi en chanslös Nadal. Backhandslicen såg vi inte så mycket av, och den behövdes inte heller. Backhanden var visserligen inte lika mördande som forehandsläggan, men den var stabil och gjorde sitt jobb.

Argentinaren lyckades dessutom leta sig in under skinnet på Nadal med solitt försvarsspel, makalösa passeringar och effektivt kontringsspel, som gjorde att spanjoren inte hade mycket för att röra sig inåt i banan.

Nadal försökte dessutom ofta slå sig fri när del Potro satte hög press, vilket inte funkade alls när argentinarens forehand var både blytung och pricksäker. Tycker därför att det var ganska förvånande att han inte försvarade sig mer med sin backhandslice, för den hade del Potro uppenbara bekymmer med. Dels kom han inte riktigt under bollen i sin sving och genererade därför inte ordentlig fart, och dels fick Nadal tid på sig att hitta rätt position och kunde på så vis förlänga duellerna.

Ju längre matchen led – och ju längre Nadal lyckades hålla liv i duellerna – desto mindre krut hade del Potro kvar i bössan.

Fysiken är onekligen världssjuans största brist. Att spela med sådan enorm kraft är energidränerande. Nu har han visserligen blivit mycket bättre på att vårda bollen, men det blir så tydligt att det, när han möter spelare av den här kalibern, går åt så mycket energi till försvarsspelet att det påverkar offensiven negativt.

Och när del Potros offensiva vapen blir uddlösa på grund av trötthet, ja då slutar det ofta som det gjorde i natt – med förlust.

del Potro hade verkligen varit en värdig vinnare, och om förutsättningarna sett lite annorlunda ut hade detta lika gärna kunnat sluta med seger i raka set för The Gentle Giant. Så överlägsen var han faktiskt från andra halvan av första set till det där ödesdigra missade servegamet i andra.

Lika imponerande är dock Nadals seger. Att komma tillbaka efter ett sju månader långt skadehelvete och bärga tre raka titlar varav en på hardcourt… Det är riktigt riktigt starkt, milt uttryckt. Och mot del Potro i natt visade han återigen prov på sin magiska vinnarinstinkt.

Nu känns det som att hoppet om en riktig magisk grussäsong, med en känslosam rivalitet mellan Nadal och Djokovic, både återvänt och är på god väg att förverkligas.

  • Tjänstgörande sportredaktör: Emilia Cederholm
  • Sportchef: Pontus Carlgren
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt Hellsing, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB