Startsida / Inlägg

Söndagens Miami

av Henrik Ståhl

http://www.youtube.com/watch?v=JBBpnEIsQ7s

Percentage tennis.

Säga vad man vill om underhållningsvärdet i ovanstående taktik, men med den bärgar man de viktiga poängen.

Fråga exempelvis Novak DjokovicAndy Murray eller Rafael Nadal. De är så bra på det här att det de gör ibland ser löjligt svårt ut.

Percentage tennis handlar i grund och botten om att spela enkelt och att vara väl medveten om sina styrkor/svagheter, men framför allt – att välja det procentuellt bästa möjliga slaget i varje given situation. Det vill säga det slag som spelaren i fråga har störst chans att lyckas med.

Saker som konkret kännetecknar percentage tennis är bland annat att man ofta väljer att slå cross court i baslinjedueller, att man slår bollen högt över nätet och långt ut mot motståndarens baslinje (ofta med relativt mycket top spin), att man i de mest trängda defensiva lägena försvarar sig med en lobb i stället för att chansa på en passering eller vinnande slag (som Roger Federer mot Djokovic i US Open 2009) och att man bygger upp poängen metodiskt i väntan på lägen att slå winners.

Det handlar också i viss mån om att inte gå för fullt i serven om man missar många förstaservar (därav det eviga tjatet från kommentatorer om att spelare i underläge måste ”få in några förstaservar”) och att placera vissa slag i mitten av banan för att kapa av motståndarens vinklar.

Percentage tennis kräver starkt tennispsyke, träffsäkerhet och tålamod – vilket gör just trion Djokovic, Nadal och Murray så oerhört bra på det.

Det knepiga ligger framför allt i den ständiga avvägningen. Man brukar säga att äkta percentage tennis är att välja det (procentuellt sett) enklaste alternativet i 80-90 procent av slagen under en match. Konsten är att veta exakt när man ska plocka fram övriga 10-20 procent – de svåra, oförutsägbara slagen. På den här punkten är, återigen, ovanstående trio i en klass för sig.

(Alla ni Federer-älskare som vet precis hur han spelar förstår också varför jag inte nämner honom här. Schweizarens styrka har alltid varit att han har en närmast omänsklig förmåga att slå in hutlöst många av de svåra slagen.)

Jag tycker att spelare som Bernard Tomic och Alexandr Dolgopolov är en frisk fläkt på touren och fantastiskt underhållande att titta på. Likaså den några år äldre Jo-Wilfried Tsonga. Gemensamt för dessa tre är dock att de ännu inte lärt sig att spela percentage tennis.

Att Tomic i sin öppningsmatch mot Andy Murray valde att spela ”low percentage tennis” – som Murray uttryckte det – är förståeligt. De har en del likheter, men Murray är den väsentligt bättre spelaren på i stort sett alla punkter. Därför krävs det något extra för att Tomic, eller någon annan av framtidsnamnen för den delen, ska kunna besegra honom i ett sådant här sammanhang. Ibland bär det, ibland brister det.

För Tomic brast det mot Murray. Så till den milda grad att han i princip lade sig platt i andra set. I stället för att byta gameplan och försöka effektivisera sitt spel. Lite synd, kan tyckas. Det var ju en riktigt intressant matchup på papperet.

Samma syndrom visade Dolgopolov prov på mot Tommy Haas i går. Nu tycker jag förvisso att Dolgopolov är en snäppet vassare spelare än Haas. En maximalt formtoppad Haas har visserligen tyngre offensiva vapen än en maximalt formtoppad Dolgopolov, men det är inte riktigt relevant i sammanhanget.

Dolgopolov har förvisso varit i usel form under säsongsinledningen, men jag har tyckt mig se en ordentlig höjning efter magplasket i Indian Wells. Haas har varit i okej form de senaste veckorna. Ansåg därför att det på förhand var en hyfsat jämn matchup, med liten fördel Dolgopolov (trots att Haas hade det lägre oddset).

Väderförhållandena har under helgen varit ruggiga, eller i alla fall snudd på. När inte matcherna avbrutits på grund av regn har spelarna tvingats lira i irriterande snålblåst och bedövande hög luftfuktighet.

Så även i går. Märktes redan på uppvärmningen att Dolgopolov inte var helt tillfreds med vädret.

Han fixade hur som helst omgående ett break, tog ledningen med 2-0 – och hade sedan fem breakbollar i Haas nästa servegame. Efter att ha bränt samtliga rasade 24-åringen ihop som ett korthus. Haas bärgade setet med 6-3 och stängde sedan matchen med 6-2.

Överlag var Haas riktigt bra. Offensiv och grymt aggressiv. Satte hög press och hade hela tiden bra svar på Dolgopolovs spel.

Men så fick han också en hel del gratis.

Ukrainarens intensiva, ofta huvudlösa, attacktennis bygger som bekant på oförutsägbarhet, men han har också riktigt bra defensiva kvaliteter. Inte helt olikt Tsonga är han dock mycket mer mån om att bjuda på spektakulär än effektiv tennis, vilket ofta ligger honom i fatet.

Allra tydligast tycker jag att det var i inledningen av första set (minns inte vilket game). Haas styrde och ställde i egen serve, men Dolgopolov försvarade sig riktigt bra. När Dolgopolov räddat ett tungt grundslag från Haas med en riktigt svår rak forehand så att säga i steget, väljer han några slag senare i duellen att försöka sig på samma slag igen. Vid det läget stod Haas framme vid nät och ukrainaren hade därför en mängd alternativ i sin defensiva position. Lobb, till exempel.

I stället väljer han ett jättesvårt slag, svårare än det slag han tidigare lyckats sätta, och bollen seglar iväg flera meter utanför sidlinjen.

Sannolikheten för att Haas vunnit poängen ändå är förmodligen rätt hög, men Dolgopolov gav inte sig själv chansen att vinna just den poängen med sitt omöjliga slag.

Jag tycker att det var symptomatiskt för hela matchbilden som sådan. Haas spelade offensivt, men enkelt. Dolgopolov spelade alldeles för svårt, även i defensiven. När det gick vägen var det snyggt och imponerande (som i inledningen i klippet ovan), men det resulterade i alldeles för många misstag – och att Haas bärgade alla de viktigaste poängen. Att Haas räddade sju av åtta breakbollar mot Dolgopolovs en av fem säger en del om respektive spelares effektivitet och förmåga att välja rätt taktik i rätt läge.

Det håller inte att spela på det sättet som Dolgopolov försökte göra under väderförhållanden som ökar riskerna för oprovocerade misstag.

Oerhört synd. Särskilt med tanke på att Dolgopolov med sitt ovanliga slagregister har stor taktisk potential.

* * *

Janko Tipsarevic har kanske äntligen skakat av sig sin svaga säsongsinledning. Om inte annat borde kämpasegern över Kevin Anderson ge honom välbehövligt självförtroende.

Anderson var nämligen långa stunder överlägsen i första set (men först efter att Tipsy låtit ett 4-2-överläge runnit honom ur händerna). Så pass att Tipsarevic såg ut att vara redo att kasta in handduken när som helst, och skylla på någon slags skada.

”Överkörningen” blev dock inte värre än 6-4 till Anderson, och i andra set lyckades Tipsarevic klamra sig kvar i matchen. Trots att det var Anderson som styrde och ställde.

När andra set gick till tiebreak kändes det som att vinden börjat vända något, men det var ändå Tipsarevic som spelade mer avvaktande av de båda. Kanske var Anderson mån om att stänga matchen redan i två set.

Inte särskilt konstigt, med tanke på vad som hände.

Anderson tappade ledning med 4-2 i tiebreaket och bjöd sedan bort setet med ett dubbelfel vid ställning 6-5 till Tipsarevic. Oerhört olägligt. Och efter det kändes det som att luften totalt gick ur sydafrikanen.

Tipsarevic sprang igenom tredje set och bärgade till slut segern med setsiffrorna 4-6, 7-6(5), 6-0.

Riktigt starkt av Tipsarevic att vända matchen på det sätt han gjorde, men snöpligt att Anderson vek ner sig så i avgörande set.

* * *

Kei Nishikori slog Xavier Malisse: 6-2, 7-5. Såg bara delar av matchen, men om Nishikori förlorar mot David Ferrer (som slog en uppgiven Fabio Fognini i raka set: 6-1, 7-5) i åttondelsfinalen finns det absolut ingen skada att skylla på. I alla fall inte som det sett ut hittills i Miami.

* * *

På damsidan bjöds vi på några skrällar i går. Sorana Cirstea mosade Angelique Kerber i raka set (6-4, 6-0) och Klara Zakopalova slog Indian Wells-semifinalisten Maria Kirilenko (6-2, 7-6).

I övrigt har Maria Sjarapova, Sara Errani och Ana Ivanovic som väntat säkrat sina biljetter till åttondelsfinalerna. Sjarapova efter en lite trög start mot Elena Vesnina (6-4, 6-2), Errani efter totalkross mot Simona Halep (6-1, 6-0) och Ivanovic efter stabil tvåsetsseger över Svetlana Kuznetsova (6-3, 6-3).

I Victoria Azarenkas sektion är det lite, i världstreans frånvaro, lite oväntat Alize Cornet som norpat en av platserna i åttondelsfinalen, efter seger över lucky losern (Azarenkas ersättare) Lauren Davis (2-6, 6-3, 6-2). Där möter hon Roberta Vinci, som slog Carla Suarez Navarro (5-7, 6-4, 6-4).

* * *

Alla gårdagens resultat:

Skärmavbild 2013-03-25 kl. 14.54.03 Skärmavbild 2013-03-25 kl. 14.45.28
  • Tjänstgörande sportredaktör: Martin Björkman
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB