Rafael Nadal mot Novak Djokovic.

Gruskungen mot världsettan.

Öga mot öga, rival mot rival.

För totalt 34:e gången.

19-14 i inbördes möten och Nadal har vunnit deras tre senaste möten – men dessförinnan hade Djokovic en aldrig tidigare skådad svit på sju raka finalsegrar över spanjoren.

Deras senaste tre möten på grus, vilket också råkar vara deras senaste tre möten över huvud taget, slutade i trippelseger för Nadal och totalt 7-1 i set. Och trots de där två förlusterna 2011 (Madrid och Rom) har Nadal förkrossande 12-2 mot sin rival på underlaget.

Monte Carlo förra året kan vi räkna bort, för då var Djokovic inte sig själv. Det var han däremot i Rom, och där blev det seger i raka set för Nadal: 7-5, 6-3. I Franska öppna i fyra set, efter att matchen avbrutits på grund av skyfall under söndagen: 6-4, 6-3, 2-6, 7-5.

I år har Djokovic hittills vunnit Australiska öppna och Dubai, Nadal Sao Paolo, Acapulco och Indian Wells.

Båda har haft skadebekymmer men flera gånger under veckan bevisat att de kan prestera åtminstone i närheten av sin toppnivå.

Det här är alltså, som ni förstår, rysligt intressanta förutsättningar. Särskilt med tanke på hur extremt mycket som står på spel: För Nadals del att bärga sin nionde raka titel i Monte Carlo, för Djokovics del att bli den första på tio år att besegra gruskungen på hans ”hemmaplan”.

Men det handlar inte bara om det. Det handlar också om en första kraftmätning inför Franska öppna. Det är ingen hemlighet att Nadal jagar sin åttonde titel där och att Djokovic längtar efter att få fullborda en Career Grand Slam.

Därför är den här matchen oerhört viktig för båda. Utgången av denna final kan bli helt avgörande för hur resten av den europeiska grussäsongen utkristalliseras. Det är verkligen inte långsökt att anta att den som vinner i morgon också blir den som går segrande ur hela grussäsongens två månader långa fältslag.

Av det vi sett hittills känns det ganska säkert att säga att vi kommer bjudas på en rafflande final. Nadal går troligen ut lika hårt som mot Grigor Dimitrov i kvarten och Jo-Wilfried Tsonga i semin. Frågan är om han kommer hålla sig på den höga nivån genom hela matchen. Det är ett måste om han ska fälla Djokovic.

Det imponerande med segrarna över Dimitrov och Tsonga var annars att Nadal aldrig såg särskilt skakad ut. Lite frustrerad emellanåt, men aldrig panikslagen. Han visste att han kunde reda ut härvan och bestämde sig för att bara göra det. Och så gjorde han det. Så stark är Nadal. Men så stark är även Djokovic.

På grus finns det ingen annan spelare än Djokovic som tvingar världsfemman att spela ut hela sitt register och höja sig till en nivå som knappt känns möjlig. Det omvända gäller, naturligtvis. De här två krigarna spelar alltid sin bästa tennis mot varandra – vilket är en av anledningarna till att den här matchen varit så enormt efterlängtad.

Spelmässigt kommer det här som vanligt att bli en baslinjefajt, men den kommer knappast att avgöras därifrån. Djokovic lär mixa upp sitt spel med både slice och stoppbollar med tanke på hur effektivt det var för Dimitrov och Tsonga, men inte i så hög utsträckning som man kanske kan tro.

Det är otroligt svårt att störa Nadals spel tillräckligt mycket för att besegra honom enbart på det sättet, så det gäller för Djokovic att inte fokusera för mycket på Nadals spel utan hitta tryggheten i sitt eget. Med en perfekt balans mellan den bergsfasta säkerheten som sitter i Novaks ryggmärg och taktisk variation kan han rubba Nadals spel och krypa in under skinnet på honom.

En ytterst delikat uppgift.

Men han har lite draghjälp också. Rafa har nämligen servat väldigt ojämnt under sina senaste matcher. Mot Tsonga fick han visserligen in 80 procent av sina förstaservar och vann 71 procent av dem, men det var i de avgörande servegamen han sviktade.

Mot Djokovic måste den siffran inte bara vara hög, utan dessutom stabil. Serben är en rysligt bra returtagare och kan vinna många enkla poäng om Nadal börjar svaja i egen serve.

Det är väl egentligen det enda spelmässiga frågetecknet, i övrigt går båda ut på banan i morgon i mycket god form.

Det finns dock ett annat orosmoln för Nadal, om ni ursäktar ordvitsen: Vädret. Enligt prognoserna är det risk för regn och hög luftfuktighet. Precis den prognosen spanjoren absolut inte ville se, eftersom ett sådant väder gör spelet väldigt tungt och långsamt.

Nadal får enorma problem när det är fuktigt eftersom han inte alls får samma överskruv och längd på sina slag. Allt det som ger honom spelmässiga övertag dränks liksom i regnet.

Samtidigt är det idealiska förutsättningar för Djokovic, eftersom han inte har några problem alls med att få tryck i bollen. Det såg vi inte minst under Franska öppna-finalen förra året, då Nadal fullkomligt utklassade Djokovic i de två inledande (och typ soliga) seten – för att sedan klappa ihop totalt när regnet kom.

Så, kan vi torrt konstatera att sol innebär seger för Nadal och regn innebär seger för Djokovic?

Nej, riktigt så enkelt är det givetvis inte – men nästan. Är det blött och fuktigt i Monte Carlo i morgon, ja då tycker jag att 2,10 gånger pengarna på Djokovic är ett makalöst bra odds.

Är väderförhållandena däremot normala (sol eller mulet kvittar, bara det inte regnar och/eller är väldigt fuktigt) så kan Nadal mycket väl ta hem det här i raka set.

I grund och botten tror jag på seger för Nadal. 21-1 i matchfacit hittills i år (och 46 raka segrar i Monte Carlo) samt tre titlar på fyra finaler talar sitt tydliga språk.

Gruskungen har återvänt, och han är redo för en ordentlig holmgång med sin närmaste tronarvinge.