http://www.youtube.com/watch?v=ujMUKveAV_c

Det är alltid något väldigt speciellt med finaler mellan Rafael Nadal och Roger Federer.

Visst, dem mellan Nadal och Novak Djokovic (och till viss del även Djokovic-Andy Murray) är på sätt och vis mer relevanta, i brist på bättre ord, sett ur ett framåtblickande perspektiv – men den här rivaliteten har en dignitet som de andra saknar.

Helt enkelt eftersom den, förutom att innehålla alla intressanta spelmässiga ingredienser då det handlar om två så diametralt olika spelare, vilar på ett historiskt fundament. Det är helt enkelt en perfekt kombination av nutid och dåtid. Nostalgi i realtid.

Nåväl.

Semifinalerna var inte mycket att hurra över. Federer var emellanåt rätt så loj mot Benoit Paire, troligen på grund av överskattning, men tappade aldrig fokus och vann slutligen i raka set: 7-6(5), 6-4.

Nadal var helt orubblig och körde över Tomás Berdych i sin semifinal: 6-2, 6-4.

Härligt att se spanjoren i så grymt bra form.

http://www.youtube.com/watch?v=r32NGulsnkQ

Federer då?

Tja, han imponerade ju verkligen inte i går, något annat kan man inte säga. Men det ska han å andra sidan inte behöva göra mot en spelare som Paire. Fransmannen har stor potential men samtidigt också stora brister på både det tekniska, det taktiska och det mentala planet.

Federers finalplats kändes liksom aldrig hotad, och det är glädjande att se honom kräma ur lite mer när han blir pressad av motståndaren.

Så, hur blir då blockbuster-finalen?

Å ena sidan har Federer inte bjudits på särskilt mycket motstånd alls hittills, å andra sidan har han sett ordentligt taggad och solid ut. Tror därför knappast att han kommer låta sig bli helt avklädd av sin stora nemesis.

Men kan han vinna?

Efter Nadals uppvisning mot Berdych i går – och även mot Ernests Gulbis i åttondelen och David Ferrer i kvarten – har jag svårt att se det hända. Världsfemman är helt enkelt för stark.

Vi vet redan hur stressad, och ibland till och med ängslig, Federer blir när han möter Nadal på grus. Hur han avskyr att hela tiden bombarderas med löjligt överskruvade slag mot sin backhandsida. Vi vet hur frustrerande det är för honom att i princip aldrig få bärga enkla poäng och att inte få diktera tempot.

Vi vet också vad som krävs för att slå Nadal – bara under den här veckan har vi otaliga gånger sett prov på hur osannolikt svårslagen han är på sitt underlag när han är i så här pass bra form.

Med allt detta sagt tror jag att Nadal efter dagens final kommer att ha 20-10 i inbördes möten mot Federer.

Däremot tror jag som sagt inte att det blir fråga om någon utskåpning. Gissar att Federer kommer gå ut väldigt hårt i första set, försöka utnyttja att Nadal den senaste tiden varit som mest sårbar just i matchinledningen och på så vis säkra ett avgörande set.

Magkänslan säger att Nadal tar det här i två jämna set (eller ett och ett halvt, typ 7-5, 6-3), men hoppas att Federer blixtrar till och tvingar fram ett avgörande.

I väntan på nedsläpp kan vi ju passa på att njuta av en skaplig dos nostalgi, i form av ”den bästa grusmatch som någonsin spelats” (Nadal-Federer Rom 2006):

https://twitter.com/kimthecynic/status/336058757761101825