Maria Sjarapova gjorde en bra match.

En riktigt bra match.

Hon inledde kalaset med att vända 0-40 i egen serve och sedan följa upp med att förvalta sin första breakboll.

Hon hade lyckats ta kommandot och utnyttja Serena Williams slöa start.

Men glädjen blev kortvarig.

När Serena väl fått ordning på serve och bollträff bröt hon två gånger om – och tog en komfortabel 4-2-ledning.

Ett hoppets ljus tändes visserligen för Sjarapova när hon lyckades kvittera till 4-4 med ett nytt break, men två game senare hade hon återigen förlorat ett set mot sin stora nemesis.

I andra set vässade Serena sitt spel ytterligare, fick med sig ett tidigt break och höll sedan sin serve genom resten av setet. I matchens allra sista game, vid ställning 5-4, fläskade hon in inte mindre än tre ess – samtliga i deuce court och den tredje vid matchboll.

– Ärligt talat var jag så nervös då att jag tänkte: ”Jag kommer inte kunna sätta mina grundslag”. Jag skojar inte. Jag trodde verkligen det och som ni såg flög det grundslag jag faktiskt slog typ 300 meter utanför. Jag tänkte för mig själv: ”Okej Serena, du måste slå ess. Det är enda utvägen”, säger hon efter segern – som gav henne karriärens totalt 16:e Grand Slam-titel.

Sjarapova ska ha en eloge för sin insats. Det blev inte så jättemycket av det där med att ”testa något nytt” som hon pratade om inför matchen, men hon spelade sitt spel och hon gjorde det bra – stundtals riktigt bra.

Problemet är att bra inte är bra nog mot Serena Williams. Oftast är inte ens riktigt bra bra nog mot Serena Williams. Så överlägsen är hon när hon inte sätter krokben för sig själv.

Vilket hon bevisade i dag.

För hundrafemtielfte gången.