Mycket finfin grästennis har vi bjudits på under veckan, och nu är vi alltså framme vid semifinaler.

Vi tar en titt:

* * *

Queen’s Club Championships:

MARIN CILIC (12) – √ LLEYTON HEWITT (82)

70 rankningsplaceringar skiljer dessa båda spelare åt.

Det märks dock inte så överdrivet mycket på banan, i alla fall inte när underlaget är grönt. Hewitt har slagit sig förbi Michael Russel, Grigor Dimitrov, Sam Querrey och nu senast världsåttan Juan Martín del Potro på vägen mot semifinal.

Titelförsvararen Cilic å sin sida har inte blandat och gett under turneringens gång. Först enkel seger över landsmannen Ivan Dodig (6-3, 6-4), som följdes upp av en tursam vinst mot grässpecialisten Feliciano Lopez (4-6, 7-6, 7-5) – en match där Lopez var den klart bättre spelaren, men lät sig påverkas negativt av en rad i hans ögon felaktiga domslut (skrek till och med i ren frustration ”du vill att jag ska förlora!” till huvuddomaren vid ett tillfälle) – och en skräll mot världssexan Tomás Berdych (7-5, 7-6).

Av dessa är det egentligen bara matchen mot Berdych som var något att hänga i julgranen. Baslinjeduellerna mixades upp med mycket serve & volley och chip & charge. Gammaldags grästennis i modern tappning, helt enkelt.

Och det finns en väldigt basal förklaring till varför just Hewitt och Cilic möts i den här semifinalen.

Tennisintelligens.

Att Hewitt är en ytterst kompetent grässpelare beror inte enbart på hans fantastiska returtagande, hans snabba fotarbete, hans på gräset så följsamma rörelseschema eller stabila (om än inte alltid Roger Federer-eleganta) volley. Mycket beror också på hans taktiska förmåga.

Den oförutsägbara, i regel låga, och snabba bollstudsen gör att spelarna har mindre tid på sig att läsa av slaget och hitta rätt position – och därmed att förbereda sin sving. Det är därför vi fått se en hel del horribla misstag på vad som ser ut att vara busenkla transportslag under veckan.

Detta gör att den percentage tennis som spelas på gräs i grunden är väsensskild exempelvis grus och hardcourt. På grus och hardcourt handlar det mycket om placering, att slå det enklast möjliga av ett gäng svåra eller medelsvåra alternativ. Att bara blocka eller slå väldigt lösa slag lönar sig helt enkelt inte på grus eller hardcourt, eftersom det ger motståndaren ett övertag.

På gräs, däremot. Där är det helt annorlunda. Både Hewitt och Cilic visade prov på det i går, men allra mest Hewitt – vid matchboll. Världsåttan bryter av en ganska avvaktande bollväxling med en backhandslice. Hewitt svarar med en egen, och djup, backhandslice och smyger fram på nät. Argentinaren lägger ner en rak backhand, rör sig in mot mitten och förbereder sig därmed på en crosscourt-volley.

Hewitt sätter då i princip bara fram racketen och placerar bollen rakt med en lös volleyblock. Knappast ett särskilt svårt slag – men i sammanhanget mördande effektivt. del Potro är chanslös.

Sådan här typ av percentage tennis, att på riktigt välja det effektivast möjliga slaget (i stället för det enklaste av en rad svåra eller medelsvåra alternativ) och bästa placering, är lite av Hewitts specialitet och en stor anledning till hans framgångar på gräs.

Jag hoppas att vi får se mycket mer av den här tennisintelligensen mot Marin Cilic i dag. För i så fall tror jag att den forne världsettan vinner. Han är nämligen den bästa av de båda på gräs. De båda har bara mötts en gång tidigare, i London-OS förra året, och den gången vann Hewitt i raka set (6-4, 7-5). Gräs även den gången – dessutom mycket mer slitet och därmed mer lättspelat, eftersom Wimbledon spelats bara några veckor tidigare, än i Queen’s Club i dag.

Cilic ska så klart inte underskattas, men 2,20 gånger pengarna på Hewitt känns som ett klart lockande odds.

* * *

√ ANDY MURRAY (2) – JO-WILFRIED TSONGA (7)

Andy Murray har, precis som väntat, varit grymt stark på gräset efter sitt skadeuppehåll (har inte spelat sedan Rome Masters veckan före Franska öppna). Har hittills inte tappat set.

Även Tsonga har övertygat. Tappade visserligen set mot både Edouard Roger-Vasselin och Igor Sijsling, men avfärdade 112-rankade Denis Kudla i gårdagens kvartsfinal.

Förkrossande statistik för Murray i inbördes möten: 7-1. Tsongas enda seger kom i Australiska öppna 2008 – fransmannens genombrottsturnering, där han följde upp med att slå ytterligare två topp 10-spelare, däribland Rafael Nadal i semifinalen, innan han föll i finalen mot Novak Djokovic – och Murray har sedan dess sex raka segrar.

Tre av deras matcher har spelats på gräs och där leder alltså Murray med 3-0. Slog Tsonga i finalen här i London 2011 i en tresetare. Möttes två gånger under 2012: Wimbledon-semifinalen och World Tour Finals-gruppspelet. Klara 5-1 i set i de två matcherna.

Tycker mig faktiskt se ett fortsatt effektivt spel från Tsonga även efter grussäsongen. Världssjuan spelade sällsynt enkelt och stabilt på gruset, och har även här i Queen’s Club avhållit sig från det mest spektakulära. Han har verkligen mognat under året, och hittills ser det ut som att hans pågående förändring ger resultat även på gräset (som han redan behärskar, dessutom).

Hoppas därför på en någorlunda rafflande semifinal. Går troligen till tre set. Har dock svårt att se Murray förlora, med tanke på hur bra han varit hittills.

* * *

Gerry Weber Open:

√ ROGER FEDERER (3) – TOMMY HAAS (11)

Federer har 10-3 i inbördes möten, men Haas vann deras senaste drabbning – just här i Halle för lite drygt ett år sedan.

Haas har visat grym form under hela året och presterar dessutom alltid på hemmaplan.

Att helt räkna ut 35-åringen är därför dumdristigt.

Men samtidigt.

Federer är den i grunden klart bättre spelaren av de båda och inte bara behärskar underlaget utan är generellt överlägsen på det.

Förra årets final var en riktigt intressant tillställning, och att den slutade i seger för Haas var en kombination av att han då gjorde sin klart bästa match under hela det året och att Federer troligen underskattade honom en smula. Det slitna gräset gjorde också sitt till för att göra det hela aningen mer oförutsägbart.

Om vi börjar med Federer kan vi konstatera att han är i obestridligt formidabel gräsform. I öppningsmatchen mot Cedrik-Marcel Stebe var han omutlig och vann enkelt (6-3, 6-3). Borde ha varit minst 6-1, 6-3, men schweizaren slumrade till när han skulle serva hem första set vid ställning 5-1.

I kvartsfinalen mot Mischa Zverev visade han däremot inga tecken alls på bristande fokus: 6-0, 6-0. En så kallad ”double bagel”, alltså. Hans första sedan han slog Gaston Gaudio med samma siffror i Tennis Masters Cup 2005 (dåtidens motsvarighet till World Tour Finals) och hans totalt andra i karriären.

Haas kan säkert ställa till det lite för Federer, men världstrean kommer gå in i den här semifinalen med ett helt annat fokus än i fjolårets final.

Tror därför på seger i raka set för schweizaren.

* * *

RICHARD GASQUET (9) – √ MIKHAIL JUSJNYJ (29)

Intressant att Gasquet hålls som så klar favorit mot Juzjnyj. Fransmannen är en riktigt skicklig grässpelare, men det är även ryssen.

Gasquet spelar generellt defensivt även på gräset och bygger upp poängen med hårda grundslag från baslinjen. Avancerar fram mot nät när tillfälle har ett stabilt stabilt volleyspel.

Jyzjnyj mer offensiv.

Så här långt in i turneringsveckan gynnas Gasquet av banans skick (som i Halle är betydligt sämre än i London) eftersom han är kvickare i fötterna och i och med att fotfästet är bättre nere vid baslinjen än i början av turneringen får fler lägen för snabba omställningar.

Samtidigt ger det också Juzjnyj mer tid till att förbereda sig i sitt försvarsspel, vilket gör det där övertaget ganska knappt.

Är därför benägen att slänga in en skrällvarning på Juzjnyj. Tycker han såg riktigt bra ut mot Philipp Kohlscreiber i kvarten. Får hög utdelning både på sin serve och sitt volleyspel.