Grässäsongen är alltså i full gång och vi har redan bjudits på dels dramatik och dels ett gäng skrällar.

För egen del fick James Ward och Ivan Dodig sparka i gång min grässäsong i Queen’s Club Championships. En spelmässigt godkänd men inte direkt spektakulär match. 215-rankade Ward håller vanligtvis till på Challenger-touren och brukar inte göra mycket väsen av sig i ATP-sammanhang förutom just under grässäsongen.

Hanterade underlaget klart bättre än Dodig som alltså ligger drygt 160 placeringar över honom på världsrankningen. Att Dodig var utspelad är kanske att ta i, men Ward hade klart överläge genom i stort sett hela matchen.

Att Dodig slutligen vann efter att ha räddat två matchbollar i Wards serve i andra set (britten misslyckades att serva hem setet i alla tre set) kändes som ett typexempel på poetisk rättvisa. Matchen slutade med trippla tiebreak: 6-7(8), 7-6(2), 7-6(2).

* * *

Lleyton Hewitt mot Michael Russell var inledningsvis en ganska avslagen historia. Hewitt hade stora problem med att hitta både bollträff och ett fungerande försvarsspel, medan Russell hade ordentlig snärt i sin sving. Hittade ofta lägen att avsluta poängen med en forehandwinner och slog dessutom några av sina tveklöst bästa backhandslag under året.

Hewitt har dock en förmåga att korrigera sånt där. Han är en i grunden rysligt bra grässpelare, Hewitt.

Dels för att han tack vare sitt rörelseschema kan counterpuncha även på gräs, men framför allt för att han spelar smart. När han väl hittat sin matchrytm blev det överkörning: 4-6, 6-1, 6-3.

* * *

Smart kan dock inte Grigor Dimitrov beskyllas för att vara i alla lägen. På sätt och vis är det en gåta hur han har kunnat vara så pass framgångsrik på gräs de senaste åren. Ja, han har en bra serve, ett följsamt rörelseschema och riktigt bra grundslag, men har oerhört dålig balans och bristande taktiska egenskaper.

Personligen tror jag att det handlar mycket om enkla poäng, självförtroende och att bara vara den överlag bättre spelaren. Så kändes det i alla fall mot Dudi Sela i måndags.

Servade inledningsvis kassaskåpssäkert i alla sina servegame utom ett, då han sviktade och blev bruten. Returnerade bedrövligt och förlorade därför setet. Kom ut stenhårt och krossade Sela i andra set.

I tredje fick Sela ett tidigt break som Dimitrov hämtade upp. Vid 4-4 hade han sedan 40-0 men tappade fyra raka poäng och hade plötsligt breakboll emot sig. Under efterföljande duell halkar Sela och faller pladask ute i högre hörnet. Dimitrov har hela banan öppen – men skopar bollen utanför.

Fullkomligt katastrofalt.

Som tur var för hans del kunde inte Dudi Sela vinna den här matchen av egen kraft. Från start kändes det som att avgörandet helt och hållet låg i Dimitrovs händer. Sela är en kompetent, om än ganska formsvag (har tillbringat större delen av säsongen på Challenger-touren), spelare. Har en hel del brister och inget egentligt vapen, men är tillräckligt snabb och bollsäker för att hänga med i spelet, och rör sig bra på gräset. Dessutom är han ganska kort (1,75) och har därför bra tajming i sina slag på underlaget.

Dimitrov behövde hur som helst inte göra ett sagolikt returgame vid 4-5. Räckte med ett hyfsat stabilt försvarsspel så hade han 5-5 (visserligen starkt att hålla huvudet kallt vid 0-30).

5-5 blev 6-6. I tiebreak hade han inga större bekymmer och kunde slutligen stänga matchen: 4-6, 6-2, 7-6(4).

Det jag tycker var så talande för Dimitrovs insats var hans oförmåga att justera sitt spel. Han pangade liksom på från baslinjen. Strategin var lika busenkel som stundtals ineffektiv: Slå hårt och med bra längd. Gå för winners, helt enkelt. Precis hela tiden.

Funkade som sagt inte alltid jättebra, särskilt inte eftersom Sela har ett bra kontringsspel och är väldigt trygg i sin forehandcross i steget. Han var därför inte så sårbar för att bli satt under press i forehandhörnet som Dimitrov hade önskat.

Bulgaren fortsatte hur som helst bomba på med sina grundslag. Och det är här självförtroendet och den i grunden stora nivåskillnaden spelarna emellan kommer in. 22-åringen blev liksom aldrig orolig eftersom han visste att det här var en match han normalt vinner. Dessutom berodde Selas övertag på missar och felbeslut från Dimitrov – så varför skulle han inte kunna vända?

Utgången av matchen vilade ju i hans händer, som sagt.

Segern lär stärka det där självförtroendet ytterligare. Vilket kommer behövas mot Hewitt i dag. Hewitt är nämligen en spelare som utan problem kan vinna matcher för egen kraft på gräs.

* * *

Stora delar av gårdagens matchdag i London förstördes av regn. Den klart bästa drabbningen tyckte jag var den mellan sjätteseedade Sam Querrey och 78-rankade Aljaz Bedene. 23-årige Bedene inledde sin första grästurnering i ATP-sammanhang med att slå Paul-Henri Mathieu i första omgången (7-6, 6-3) och följde upp med riktigt bra insats mot Querrey.

Bedene har inga tunga vapen som typ Jerzy Janowicz, Milos Raonic eller Benoit Paire, men han väger upp det med smart och välbalanserat spel. Han är faktiskt en av de ynglingar som i nuläget visar störst taktisk potential. Viktigt på gräs.

Querrey såg väldigt lugn och trygg ut, trots att han inledningsvis klampade runt ganska osmidigt på banan. Vann första set i ett tokjämnt tiebreak: 7-6(11). Bedene kvitterade efter att ha servat grymt bra i andra set och tagit vara på sin enda breakboll: 7-5.

Tredje set stördes ordentligt av regnet och avbröts i mitten av setet. Återupptogs och gick till nytt tiebreak, efter att Querrey räddat matchboll med ett ess vid ställning 6-5 till Bedene. Väldigt behärskat av amerikanen. Smaskade in två raka ess i ett så avgörande läge. Viktigt för honom att få hög utdelning på sin serve, vilket var tydligt matchen igenom.

Intressant också att Bedene bara hade en enda breakboll mot sig i hela matchen – i första set (Querrey förvaltade den). Servar normalt stabilt, men brukar inte ha riktigt så stort övertag i egen serve. Men så är ju gräs också ett väldigt speciellt underlag.

Hade unnat Bedene den här segern. Han stretade emot väldigt väl och var faktiskt jämbördig Querrey under i princip hela matchen.

* * *

Juan Martín del Potro övertygade inte alls i sin första match sedan Rome Masters. Vann första set mot Xavier Malisse i tiebreak och blev sedan totalt utspelad i ett och ett halvt set.

Tappade fem raka game i andra set och hade mycket väl kunnat bli nollad, men lyckades hålla sin serve vid 0-5. I tredje set fick han ett tidigt break emot sig och underläge 1-3. Hämtade in, men bröts på nytt. Lyckades utjämna till 4-4, men hade sedan tre breakbollar emot sig vid ställning 5-5. Räddar dem och bjuds sedan på tre matchbollar i Malisses servegame.

Malisse är en ytterst kompetent grässpelare och en i grunden väldigt talangfull tennisspelare över huvud taget. Rör sig lätt och ledigt på gräset, och är trygg framme vid nät.

Medan del Potro lufsar runt och har enorma problem med fotfästet på gräs, i alla fall så här inledningsvis. Brukar ju hitta formen efter några matcher, men det såg verkligen inte bra ut i går. Kom allt som oftast helt fel till bollen och hängde inte alls med i Malisses tempo.

Ändå vann han alltså. Varför?

Well, delvis för att Xaviers vinnarskalle är i det närmaste obefintlig. Han är ganska bra på att sänka sig själv, helt enkelt. Och ja, del Potro var som allra bäst i några av de där avgörande lägena.

102-90 i poäng totalt till Malisse säger ändå en del om vem som styrde den här matchen. del Potro ska vara glad över att han inte mötte en kyligare spelare med mindre benägenhet att vika ner sig mentalt.

* * *

I Halle bjöds vi inte på några större överraskningar i måndags.

Däremot i går.

Först och främst åkte Milos Raonic ut med huvudet före. Visserligen ganska tuff lottning i och med en formtoppad Gaël Monfils redan i öppningsmatchen, men tycker att kanadensaren ska vinna den matchen. Okej att Monfils rör sig oändligt mycket bättre på gräs, men med tanke på hur hög utdelning Raonic normalt får på sin serve på snabbare underlag så ska han ju knappt behöva flytta på sig i sina servegame.

Nåväl. Utklassningssiffror för Monfils: 6-4, 6-2. Mycket bra att Monfils fortsätter prestera och dessutom får resultaten med sig, så han klättrar på rankningen.

* * *

Jerzy Janowicz åkte på en riktig stjärnsmäll – förlust i en tresetare mot 240-rankade Mirza Basic: 7-6(5), 3-6, 7-6(5). 21-åringens första ATP-match (i en huvudturnering) i karriären. Riktigt svagt från Janowicz, men det är sådant man får räkna med så här i inledningen av grässäsongen.

* * *

Ernests Gulbis fick det lite svettigt mot Marcos Baghdatis men vann i tre set: 6-4, 3-6, 6-3. Tuff öppningsmatch för Gulbis där. Baghdatis är en riktigt skicklig grässpelare.

* * *

Alla gårdagens resultat: