Att han tog set i karriärens första ATP-match är egentligen bara en detalj.

De två första seten kan vi faktiskt lägga åt sidan helt och hållet.

För det var i tredje som 1,032-rankade svenska tennishoppet Elias Ymer imponerade som allra mest mot affischnamnet Grigor Dimitrov i Swedish Open i Båstad.

I första set var nämligen Dimitrov fullständigt bedrövlig. Strösslade banan med horribla missar och felslag. Han såg inte ett dugg motiverad ut, ”Baby Federer”. Inte ens när han skulle serva hem första set vid ställning 5-4, då Ymer vann tre raka game – och bärgade setet med 7-5.

I andra höjde Dimitrov ribban. Ymer hängde inte med. Kändes som att svensken saktade ner och ”lät sig” bli överkörd för att spara energi till avgörande set. Helt rätt i så fall. Han var liksom mer eller mindre chanslös efter att ha tappat serve redan i setets första game. 2-6 blev det, hur som helst.

Och det var alltså först i det där tredje setet som han visade varför så många lyfter fram honom som ett av Sveriges absolut största hopp inom tennisen. Som brukligt är sparade han det bästa till sist.

Han började serva riktigt bra. Har inte hittat någon detaljerad statistik, men gissar att hans genomsnittliga hastighet i förstaserve måste ha legat runt 180-190 km/h. Slog in en hel del servar som gick i över 200 knyck.

Hängde inte bara med i spelet utan försvarade sig också grymt bra, och hade tryck i bössan när han gick för attack. Tog dessutom Dimitrov på sängen med några makalösa returer.

Jämför man varje enskild del var det så klart långt ifrån tillräckligt för att kunna mäta sig med Dimitrov – men som alltid var helheten mer än summan av dess delar. Och det som jag tycker imponerade allra mest var hans speluppfattning och förmåga att ta taktiskt smarta beslut i trängda lägen.

Som när han började skicka upp lösa och högtstudsande loopar mot Dimitrovs backhand, till exempel. Så simpelt, så effektivt.

Det var inte så att Ymer aldrig spelade på gränsen till överambitiöst, men i exakt rätt lägen kändes det som att han analyserade situationen noggrant och plockade fram rätt instrument ur verktygslådan. Han läste dessutom Dimitrov väldigt bra och gick oftast åt rätt håll på smashar och öppna forehandlägen från bulgaren.

Det verkar helt enkelt som att Elias inte är stöpt i samma förutsägbara och på många plan daterade form som väldigt många andra svenska tennisspelare, och det är mycket glädjande. Särskilt med tanke på att han har många år kvar på sig att utvecklas och hitta ett eget spel.

Om det inte varit för att huvuddomaren nickat till i sin mysiga H&M-divan och dömt in en boll från Dimitrov som tveklöst var ute (eller om Elias förvaltat någon av breakbollarna i gamet dessförinnan) så hade Ymer faktiskt haft chansen att skrälla i den här matchen. Efter den där domarmissen klappade 17-åringen i stället ihop totalt, blev bruten och torskade slutligen matchen med setsiffrorna 5-7, 6-2, 6-4.

Nu ska vi inte förhasta oss, bara. Ymer gjorde en riktigt bra match, ingen tvekan om den saken. Dimitrov var däremot långt ifrån sin högstanivå. I tredje set spelade han godkänt. Men att som 17-åring hänga med så bra och faktiskt ha chans att vinna mot en spelare som pekats ut till Roger Federers arvtagare, det är ruggigt imponerande. Oavsett om man har de blågula glasögongen på sig eller ej.

Det är liksom ingen slump att Elias Ymer i höstas är nära att slå då 51-rankade Grega Zemlja i sin första Challnenger-match någonsin, och sedan knappt ett år senare tar set mot Grigor Dimitrov i sin första ATP-match någonsin.

Det är bara att applådera och göra två tummar upp.

* * *

Även 510-rankade Markus Eriksson gjorde en ruggigt bra match mot 112-rankade Martin Alund.

Kunde själv tyvärr inte se den matchen, men Eriksson hade alltså två matchbollar. Fick slutligen se sig besegrad efter en nästan tre och en halv timme lång kamp: 7-5, 6-7(5), 7-6(8).

* * *

Alla dagens resultat: