Så återstår bara fyra tappra själar.

En överlägsen världsetta, en beslutsam världstvåa, en knäskadad och vilt sluggande världsåtta – och en sensationell polack.

I morgon avgörs vilka som gör upp om titeln på söndag.

Så här tror jag att de bägge uppgörelserna slutar:

* * *

√ NOVAK DJOKOVIC (1) – JUAN MARTÍN DEL POTRO (8)

Sett till statistiken är dessa båda herrar extremt jämna i årets Wimbledon. 95 procent vunna game i egen serve för Djokovic, 97 procent för del Potro. 31 procent vunna returgame för Djokovic, 26 procent för del Potro. 54 ess var. Och så vidare.

Det kan man nästan inte tro, men då ska man också komma ihåg att Djokovic haft väsentligt tuffare motståndare än argentinaren.

Djokovics väg till semi:
1R: Florian Mayer 6-3, 7-5, 6-4
2R: Bobby Reynolds 7-6(2), 6-3, 6-1
3R: Jeremy Chardy: 6-3, 6-2, 6-2
4R: Tommy Haas 6-1, 6-4, 7-6(4)
Q: Tomás Berdych 7-6(5), 6-4, 6-3

del Potros väg till semi:
1R: Albert Ramos 6-2, 7-5, 6-1
2R: Jesse Levine 6-2, 7-6(7), 6-3
3R: Grega Zemlja 7-5, 7-6(3), 6-0
4R: Andreas Seppi 6-4, 7-6(2), 6-3
Q: David Ferrer 6-2, 6-4, 7-6(5)

Vad jag vill ha sagt med detta? Att Djokovic är snäppet mer överlägsen och att hans resa till semifinalen är mer övertygande.

del Potro är inte långt efter. Han har gjort en fantastisk turnering hittills. Han kanske inte är så nära Djokovic i nivå som han teoretiskt kan komma, men inte långt ifrån.

Hur skulle den här matchen se ut om han faktiskt var så nära i nivå som han teoretiskt kan komma, med samma formtopp fast utan hämmande skada?

Den skulle bli jämnare än oddsen (6,00 gånger pengarna på seger för del Potro) låter påskina. När argentinarens serve och forehand levererar som de gjort hittills är han ett hot även på gräs, trots sin begränsade rörlighet. Det visade han inte minst i London-OS förra året, när han pressade Roger Federer till 36 game i skiljeset och besegrade Djokovic i raka set i bronsmatchen.

Men då var inte ”Djokern” alls i samma form som nu. Det han presterat på gräset hittills, det är mäktigt. Berdych var aldrig ens nära att ta set i går, trots tiebreak i första och dubbla break direkt i andra.

Det är faktiskt svårt att se någon spelare besegra Djokovic när han spelar på den här nivån. För att del Potro ska vinna den här semifinalen krävs alltså att serben kollapsar, på ett eller annat sätt. Att han kommer helt fel in i matchen och sedan inte lyckas hitta sin rytm.

Jag säger inte att del Potro är chanslös. Särskilt inte om han inte hämmas av skadan. Men att han ska vinna tre set mot en Djokovic i den här utomjordiska formen… Nej, det känns inte troligt.

Att han tar set, däremot. Det är ingen omöjlighet alls. Djokovic har inte råd att bjuda på dubbelt break mot en spelare som del Potro.

Det spelar dock inte så stor roll. Jag tror att Djokovic kommer att höja sig ytterligare en nivå och säkra finalplatsen efter en lika övertygande insats som mot Haas i åttondelen och Berdych i kvartsfinalen.

Han har helt enkelt bestämt sig för att vinna Wimbledon i år.

Då spelar det ingen roll att en nästan två meter lång jätte med en kanonarm till forehand och hästspark till serve står i hans väg.

* * *

√ ANDY MURRAY (2) – JERZY JANOWICZ (22)

Så fantastiskt roligt att Janowicz är framme i semifinal. Han har varit den här turneringens stora behållning.

Att han kan slå även de bästa har han redan bevisat. Kanske inte just i Wimbledon, där den hittills högst rankade han besegrat är 15-rankade Nicolás Almagro i tredjerundan (dessutom på spanjorens klart sämsta underlag) men han slog just Murray så sent som i höstas, i Paris Masters (räddade matchbollar i det mötet).

Men det var i bäst av tre set, det var inomhus och det var på hardcourt.

Det här är i bäst av fem set, utomhus och på gräs.

Inte nog med det.

Det är på Andy Murrays hemmaplan.

Världstvåan var verkligen inte på topp mot Fernando Verdasco i kvartsfinalen, det ska vi inte sticka under stolen med. Och varför skulle vi? Det gör ju bara hans seger, efter att ha vänt 2-0-underläge, än mer imponerande.

Mot Janowicz förväntar jag mig att han kommer vara på tårna från start. Det kommer säkert att ta ett tag för honom att arbeta sig in i polackens serve (om han inte inledningsvis servar lika svajigt som mot Jürgen Melzer i åttondelsfinalen), men det tålamodet har Murray.

En trolig matchbild är att Janowicz dikterar spelet med sitt fysiskt kraftfulla spel. Jag hoppas att Murray kommer ta mer framgångsrika offensiva initiativ än mot Verdasco, men jag tror att han kommer fokusera på att rubba Janowiczs matchrytm med tempoväxlingar och enorm slagvariation.

I mångt och mycket tror jag att Murrays erfarenhet blir avgörande. Janowicz är visserligen underdog och har ingenting att förlora, men är inte van vid att spela på den här nivån. Murray visade i går att han är villig att gå ända in i kaklet för att nå sin andra raka Wimbledonfinal.

En Janowicz i den här formen är onekligen en svår prövning på vägen mot det målet.

Men inte tillräckligt svår för en beslutsam Andy Murray framburen av sin hängivna hemmapublik.