Det står nu klart att det blir en förstagångsvinnare i Wimbledon i år.

Detta sedan 2011 års mästare Petra Kvitová förlorat mot Kirsten Flipkens i kvartsfinalen: 4-6, 6-3, 6-4.

Förra året var Flipkens rankad 262 och fick inte ens chansen att kvala in till Wimbledon. Nu har hon säkrat sin första Grand Slam-semifinal i karriären (har dessförinnan tagit sig till åttondelsfinal en gång, i årets Australiska öppna).

Och det är inte bara en förstagångsvinnare i Wimbledon vi kommer att bjudas på, utan en förstagångsvinnare över huvud taget i Grand Slam-sammanhang.

Agnieszka Radwanska (som slog Li Na i ännu en tresetare: 7-6, 4-6, 6-2) och Marion Bartoli (som spöade framtidslöftet Sloane Stephens i raka set: 6-4, 7-5) har spelat varsin final tidigare (båda i Wimbledon) men förlorat.

Det har givetvis sin tjusning för oss redan frälsta, men för den stora massan var nog Wimbledon över när Sabine Lisicki skickade ut dominanta världsettan Serena Williams i gårdagens åttondelsfinal.

Apropå dagens matcher tycker jag till att börja med att Kvitová återigen vek ner sig. Flipkens gjorde en riktigt bra match, och hennes iskyla i viktiga lägen var grymt imponerande, men det var som om världsåttan inte orkade fullfölja matchen mentalt. Servegamet vid 4-4 i avgörande set var fullständigt bedrövligt och trots två räddade matchbollar var hon totalt underlägsen när Flipkens servade för matchen.

Det hade hon inte behövt vara. Vid 15-0 fick hon sin chans i andraserve men brände den med en för henne så typisk brist på tålamod. När hon räddat de där två matchbollarna fram till 30-40 hade hon behövt vara på tårna och bara fått tillbaka bollen i spel – i stället släpper hon ett ess förbi sig.

Nej, Flipkens var verkligen den klart stabilaste spelaren i dag och det gav henne semifinalbiljetten. Oerhört välförtjänt. Kvitová måste få ordning på skallen. Och även fysiken. Såg rätt sliten ut mot slutet av tredje set.

* * *

Jag trodde inte på Bartoli inför matchen, men som hon returnerade! Hade ju enorma problem i egen serve, men vad spelar det för roll när man skickar tillbaka motståndarens servar med sådan frenesi. Vann 35 av 64 poäng i sina returgame, det vill säga 55 procent. Mycket bra.

Många servegenombrott i matchen över huvud taget: sex för Bartoli, fyra för Stephens. Amerikanen lyckades alltså bara hålla sin serve fem gånger, eller 45 procent av servegamen. Det säger en del om Bartolis returnerande. Särskilt med tanke på att Stephens faktiskt servade betydligt bättre än henne.

* * *

Matchen mellan Agnieszka Radwanska och Li Na blev precis så jämn som jag hade hoppats på. Faktiskt klart jämnare spelmässigt än det faktiska resultatet: 7-6(5), 4-6, 6-2.

Radwanska behövde totalt åtta matchbollar för att knyta ihop säcken i tredje set – två i Li Nas serve, två i egen.

Matchens allra sista game blev någon sorts gestaltning av hela matchen, i miniatyr. Bara det enda gamet höll på i vad som ibland kändes som en hel match mellan John Isner och Nicolas Mahut, innehöll drygt 20 poäng, tre breakbollar och sex matchbollar.

Och de där kvaddade matchbollarna var verkligen inga slarviga poäng från Radwanskas sida (bortsett från dubbelfelet på första matchbollen). Det var intensiva, rysligt jämna och helt ovissa dueller. Som den slutgiltiga striden mellan Li Nas sylvassa offensiv mot Radwanskas massiva försvarsmur.

Unstoppable force mot immovable object, typ.

Åttonde gången gillt för Radwanska, som nu är klar för sin andra raka Wimbledon-semifinal.

* * *

Sabine Lisicki hade inga större bekymmer mot Kaia Kanepi: 6-3, 6-3. Tappade sin serve en gång (i andra set) men bärgade själv fyra servegenombrott (två per set). Vann 79 procent i egen serve och 68-54 i poäng totalt. Hyfsat överlägset.

* * *

Så här ser alltså turneringsträdet ut inför semifinalerna:

Räck upp en hand om du tippat de här spelarna bland de fyra sista.

Gissar att de flesta har ett av fyra rätt: Agnieszka Radwanska.