Vilken krigare han är, Rafael Nadal.

Han gick in i finalen mot världsettan och rivalen Novak Djokovic som knapp favorit.

Inledde precis som han brukar göra mot Djokovic – det vill säga utnyttjade serbens tröga start, spelade makalös tennis och bärgade första set till synes busenkelt med 6-2.

Men, precis som alltid när dessa båda herrar möts, lade Djokovic i en extraväxel, trampade plattan i mattan och utjämnade via 6-3.

Här trodde många som följde min direktrapportering av tungviktsmötet att det var klart. Nadal kunde lika gärna kasta in handduken – det här skulle Djokovic aldrig tappa.

De blev stärkta i den tron när Djokovic fixade ett break direkt i inledningen av tredje set. Ett break som bara stod sig fram till 3-2, då Nadal bryter tillbaka efter ett gäng enkla misstag från Djokovic.

Vid 4-4 hämtar sedan Nadal upp ett 0-40-underläge (bland annat med sitt första ess i matchen vid 30-40) och här var matchen mer eller mindre avgjord. Nadal håller sin serve, bärgar tredje set i Djokovics serve och kör sedan mer eller mindre över världsettan i fjärde set.

6-2, 3-6, 6-4, 6-1 blir matchsiffrorna.

Och nu kan det inte längre råda någon som helst tvekan om vem som är världens just nu bästa tennisspelare:

• Tio titlar på tolv finaler i år.

• 22-0 i matchfacit på hardcourt.

• Canada Masters, Cincinnati Masters och US Open – back to back. En efter en har han alltså avverkat tre av höstens tyngsta turneringar, bara så där.

• 60-3 i matchfacit totalt under 2013.

• Blott 100 poäng efter Djokovic på världsrankningen – och har inga poäng att försvara under resten av året. 12,200 poäng på säsongsrankningen, det vill säga 3,000 poäng före Djokovic.

Nadal kommer att peta ner serben från tronen inom en väldigt snar framtid – och när han väl gör det kommer det att vara så oerhört välförtjänt. Den säsong som Nadal tillryggalagt hittills kan inte beskrivas som något annat än magisk, fenomenal, makalös.

I nattens seger visade han inte bara prov på sin envishet och sin aldrig slocknande kämpaglöd, utan också på sin taktiska briljans. Hur han justerat sitt spel i grunden för att kunna vara slagkraftig även på hardcourt, och hur han anpassat sig för att kunna möta Djokovic på lika villkor.

När Djokovic gick in i sitt galna stim i andra set och bara matade på med det ena omöjliga slaget efter det andra föll Nadal tillbaka i banan. Förlängde duellerna med outtröttlig defensiv och mixade upp spelet med framför allt sin backhandslice (efter att ha sluggat från start till mål i första set).

Jag tyckte att han var för defensiv långa stunder. Snudd på passiv. Det är farligt att bli passiv mot Djokovic när han kommer in i det där stimmet, för då drar det lätt iväg.

Men sett till helheten var Nadal lagom defensiv. Han var extremt tålmodig och lät sig inte skrämmas av Djokovics överlägsenhet under de drygt tio game det varade.

För han vet ju att dippen kommer, om han bara klamrar sig kvar och vägrar ge upp.

Och mycket riktigt kom dippen där i tredje set, vid ställning 3-2. Ett riktigt svagt servegame från Djokovic och ett makalöst från Nadal vid 4-4 och hela matchbilden var fundamentalt förändrad.

Väldigt smart spelat. Nadal vet att det är lönlöst att försöka utmana Djokovic i sluggandets konst när Djokovic är så där resolut och övermänsklig som han kan bli. Då är det bara att avvakta, falla tillbaka lite i banan, tvinga världsettan att hela tiden slå några extra slag, rida ut stormen och bida sin tid.

Om Nadal försökt utmana Djokovic på det offensiva planet i det läget, då hade han blivit totalt utskåpad – och då hade siffrorna kunnat dra iväg åt andra hållet.

På det sättet påminde den här matchen väldigt mycket om Franska öppna-semifinalen tidigare i år. Den stora skillnaden är att Djokovic på Roland Garros lyckades hålla liv i sin formtopp under längre tid, medan fokusdippen kom betydligt tidigare på Flushing Meadows.

Dessutom var Nadal så klart mycket mycket mer offensiv i natt och satte högre press på Djokovic även när han gled in i ”safe mode” där i andra och början av tredje set.

Och det blev ju en hejdundrande showdown, det ska vi ha klart för oss. För trots att siffrorna ser ganska stora ut var det extremt jämnt hela vägen fram till det där för Djokovic så ödesdigra gamet vid 4-4 i tredje set. Om serben hade brutit Nadals serve där, ja då hade det här verkligen kunnat sluta precis hur som helst.

Jag tror faktiskt inte att Nadal hade kunnat göra en så mycket bättre match än så här. Djokovic? Ja, han var mestadels fantastisk, något annat kan inte sägas. Men lika bra som i till exempel Franska öppna-semin? Nej, det tycker jag inte. Men att han inte kunde hålla den höga nivån berodde till stor del på Nadal.

Kanske att han var lite sliten, både fysiskt och mentalt, efter det tuffa mötet mot Stanislas Wawrinka i semin. Precis som han var efter den episka semin mot Juan Martín del Potro i Wimbledon.

Men nej, så extremt tänd som han var i det där andra setet… Djokovic ville verkligen vinna det här. Och ett tag såg det faktiskt ut som att han hade bestämt sig för att göra det. Men så tappade han fokus för en sekund och Nadal högg som en kobra.

Så extremt imponerande seger av Nadal.

Frågan nu är väl egentligen vem som rimligtvis kan stoppa spanjoren? Förutom hans egna knän, men även de verkar ju Rafa ha kuvat.

Jag är övertygad om att Nadal avslutar året som världsetta.

Och att han inom en väldigt snar framtid går om Pete Sampras som spelaren med näst flest titlar genom tiderna (Sampras har 14, Nadal 13).

Kanske redan på Roland Garros nästa år.