Novak Djokovic firar totalt 100 veckor som världsetta – som den blott nionde spelaren i historien på herrsidan.

En på alla sätt och vis välförtjänt prestation. Tio finaler på de senaste 13 Grand Slam-turneringarna (5-5 i finalfacit) och totalt 19 ATP-titlar på 27 finaler sedan det stora genombrottet kom för två år sedan är kvitto på hans dominans sedan 2011.

Men det finns lite smolk i Djokovics bägare.

Det smolket stavas Rafael Nadal.

Rivalen flåsar honom i nacken på världsrankningen (bara 260 poäng efter) men ligger redan 3,000 poäng före på säsongsrankningen och kommer att ta över tronen under hösten efter en makalös comeback.

Och det är ingen slump. Vid sidan av de generella framgångarna under året har Nadal lyckats vända på steken och tagit kommandot i rivaliteten med Djokovic. Han har nu 22-15 totalt i inbördes möten, 3-1 under 2013 och 6-1 på deras senaste sju möten (förlusten kom i årets upplaga av Monte Carlo Masters i april).

Efter den episka Australiska öppna-finalen 2012 var siffrorna 16-14 i Nadals favör, men 6-0 under 2011 och 7-0 på de senaste sju mötena – för Djokovic.

Vi vet redan att den resultatmässiga vändningen kom i Monte Carlo 2012, då Nadal körde över en sorgtyngd Djokovic i finalen (6-1, 6-3). Världsettans svaga insats förklarades med farfaderns bortgång samma vecka och det talades därför aldrig om en förändrad maktbalans dem emellan just då.

Men en månad senare blev det en ny tvåsetsseger för spanjoren (7-5, 6-3) och med dessa båda segrar hade manegen inför Franska öppna krattats. Finalen på Roland Garros, deras tionde raka finalmöte, vann sedan Nadal förhållandevis enkelt i fyra set (6-4, 6-3, 2-6, 7-5).

Två av årets drabbningar har varit ruskigt jämna historier (semifinalerna i Franska öppna och Canada Masters). Enda riktiga överkörningen kom i Monte Carlo, och där var det alltså Djokovic som höll i taktpinnen från början till slut (6-2, 7-6).

6-1 till Nadal sedan Australiska öppna-finalen, alltså.

Men om nu vändningen inte kom i Monte Carlo eller Franska öppna 2012, när kom den då?

Svaret ger Rafael Nadal själv, enligt Tennis Magazines skribent Peter Bodo inför ett slutet sällskap efter den officiella presskonferensen på Flushing Meadows för ett par veckor sedan.

– Inför finalen här 2011 så satt jag i omklädningsrummet och var inte övertygad om att jag hade en chans att vinna. Men det tredje set vi spelade den dagen var väldigt viktigt för mig. Jag lyckades förändra situationen. Jag lyckades kämpa mer än i mina tidigare möten mot honom.

Rafael Nadal vann det setet – det enda i den finalen och blott andra efter elva spelade set (Djokovic hade 12-2 i set på fyra spelade matcher inför Australiska öppna-finalen 2012). Matchen slutade 6-2, 6-4, 6-7(3), 6-1 till Djokovic.

– Några av poängen i det där tredje setet var fantastiska, väldigt långa. Under duellerna kunde man inte ens höra bollträffen, för publiken var så galen. Och det var väldigt högklassig tennis som Djokovic presterade, minns Nadal.

Det var början på vändningen. Det skulle dock dröja ett tag till innan Nadal kunde skörda frukterna av sin ”upptäckt”. Man skulle kunna säga att han identifierade lösningen på sitt problem (det vill säga Djokovics massiva psykiska och spelmässiga övertag) på Flushing Meadows, men inte kunde implementera den fullt ut riktigt än.

– Jag var tvungen att ha tålamod, öka min nivå lite och vänta på att han skulle förlora lite av sitt självförtroende, eller något i sitt spel, förklarar han.

Första möjligheten fick han som bekant redan i Australiska öppna året därpå. Den gången räckte det till att pressa Djokovic i en episk femsetsrysare, men det slutade ändå med Nadals sjunde raka finalförlust mot sin nemesis.

– Jag kände att jag var väldigt nära. Jag var väldigt glad efter den matchen för jag lyckades hela tiden förändra dynamiken. Jag visste efter det att jag hade ett sätt att vinna.

Det har han visat sedan dess – sex gånger om.

Nu ligger bollen hos Novak Djokovic. I och med att Nadal justerat och trimmat sitt spel har han lyckats förändra matchbilden mot Djokovic och bygga upp ett psykologiskt övertag som påminner om det han hade före 2011.

Nu är det Djokovic som måste hitta sätt att besegra Nadal igen.

Att spanjoren tar över tronen som världsetta innan årets slut är därför positivt för deras rivalitet i allmänhet och Djokovic i synnerhet. Han har varit den jagade alldeles för länge. Den serbiska vargen måste få en orsak att börja jaga igen.

Det har han fått nu.