http://www.youtube.com/watch?v=tO1eNZKs9vc

20 raka segrar i Kina.

Andra titeln på lika två veckor.

Obesegrad sedan US Open.

Totalt sjunde bucklan i Peking (4) och Shanghai (3 – den första 2008, när World Tour Finals avgjordes i staden).

Det verkar helt enkelt som att de där bistra finalförlusterna i Wimbledon (mot Andy Murray) och US Open (mot Rafael Nadal) var precis den tändvätska serbiska världstvåan behövde.

Okej, man ska väl inte dra på alltför stora växlar efter en 500-titel och en Masters-buckla (15:e i karriären), men slutspelet i London hägrar som bekant. Viktigt för Djokovic att hitta tillbaka till en vinnande form nu i slutet av den här och början på nästa säsong.

Det går inte att säga annat än att finalsegern var väntad, men Juan Martín del Potro tvingade honom åtminstone att slita för sin tionde raka seger (tolfte om man räknar in Davis Cup-singlarna mot Kanada) efter US Open.

Första set var dock en besvikelse. Djokovic var helt omutlig, medan argentinaren kom helt fel in i matchen. Först vid ställning 5-0 lyckades han hålla serve, och på så vis undvika total förödmjukelse. 6-1 till Djokovic (med poängställningen 31-17) och serben hade kopplat greppet om pokalen.

Det ska sägas att en matchbild mellan Djokovic-del Potro och Nadal-del Potro skiljer sig i grunden. Särskilt på hardcourt. Spanjorens extrema överskruv ger inte i närheten av så hög utdelning som på grus. I stället ger den högre bollstudsen mer tid till argentinaren att ladda bössan – och eftersom han slår sin projektiler väldigt flackt är det svårt för Nadal att hinna med i defensiven.

Djokovic sätter press på ett annat sätt i sitt försvarsspel. Dels är inte hans grundslag lika toppade, och dels är han generellt mer aggressiv och har ofta väldigt bra längd på sina kontringsslag. Det innebär helt enkelt att Djokovic inte placerar sina bollar mitt i del Potros skottsektor, så som Nadal gjorde i går.

Ett lite svårare utgångsläge för del Potro, alltså. Sen ska vi så klart poängtera att Nadal är rysligt jobbig att möta ändå, och att världsfemman med största sannolikhet inte vunnit om han inte spelat så bra som han gjorde. Nadal behöver spela mycket mer aggressivt än han gjorde i semifinalen (som han också gjort stora delar av säsongen, vilket är förklaringen till hans framgångar på underlaget) men del Potro gav honom inte det utrymmet.

Nåväl.

Delpo jobbade upp sig i andra set. Ordentligt.

Bröt Djokovic omgående och höll ifrån hela vägen in i mål: 6-3.

Den största skillnaden mellan första och andra set var att del Potro servade vansinnigt mycket bättre i andra. Vann bara 56 procent av poängen i förstaserve i första set – i andra var den siffran 83 procent (slog dessutom in 72 procent förstaservar, vilket ger rätt bra utdelning).

Och så var det ju i det här setet som Djokovic hade vissa problem med sin balans. Typ. Eller hur ska man förklara det som händer i det här klippet?

Väldigt lustigt, förstås. Han ser nästan lite berusad ut på vissa bollar. Fast det var han förstås inte.

Men det var först i tredje set som det verkligen tände till. Som vid ställning 3-2 och breakboll Djokovic, när del Potro dundrar en rak forehand förbi en desperat rusande Novak – som misshandlar klockan i frustration efter den missade möjligheten.

del Potro räddade totalt fyra breakbollar i det setet. Två av dem vid ställning 5-4, 15-40. Två matchbollar, med andra ord. Den ena av dem i andraserve. Oerhört kyligt.

Argentinaren tvingade fram ett tiebreak, där Djokovic kopplade greppet omgående. Han tappade visserligen minibreaket, men jobbade sig fram till 6-3. Avslutade sedan matchen med en grym retur och en resolut rak backhand som svar på del Potros cross court-backhand.

Bittert för världsfemman, som bommar sin tredje chans att vinna en Master. Förlorade sin första final mot Andy Murray i Montréal 2009 och den andra mot Rafael Nadal i Indian Wells i år.

Men det är inte för inte som han gång på gång lyfts fram som Big Fours främsta utmanare. Vilket han visat prov på i år, trots att han inte nått ända fram den här gången heller.

Jag gillar för övrigt den här ”nya”, lite mer förbannade Djokovic. Jag skriver ”nya” för att det knappast är något nytt att han visar känslor, men under 2012 och 2013 har han faktiskt varit ganska sävlig på banan. Har liksom haft svårt att tända till.

Det han visat här i Shanghai och i Peking förra veckan påminner mer om 2011 än 2012 års upplaga av Novak Djokovic. Han vill verkligen vinna och är inte rädd för att visa det. Bådar mycket gott inför framtiden. Vargen, som med Djokovic-mått mätt nästan varit svältfödd under 2013, börjar bli hungrig igen.

* * *

Joachim ”Pim-Pim” Johansson ångar på i Stockholm Open. Avfärdade i dag 147-rankade Matthias Bachinger relativt enkelt i raka set: 6-3, 7-6(2).

Möter sjätteseedade, 213-rankade bosniern Damir Dzumhur, som slog ut svenske Isak Arvidsson (7-6, 6-4), i sin kvalfinal i morgon. Med tanke på hur det sett ut hittills borde han inte utgöra något större hinder för Pim-Pim. Nästan att man kan slå fast att vi kommer få se ”pensionären” i huvudturneringen.

Ytterligare två svenskar klara för kvalfinal: Patrik Rosenholm (gick vidare efter att andraseedade förhandsfavoriten Paul-Henri Mathieu avbrutit matchen vid ställning 6-3, 2-0 till Rosenholm) och Milos Sekulic (körde över landsmannen Fred Simonsson: 6-1, 6-2).

* * *

Alla dagens matcher i Stockholm Open-kvalet: