Alla sagor har ett slut.

För Joachim ”Pim-Pim” Johansson blev världselvan Milos Raonic en obarmhärtig bromskloss.

Han stretade emot bra, men Raonic var på tok för stabil för att bjuda på de enkla poäng som Pim-Pim hade behövt.

6-2, 7-6(3) känns som fullt rättvisa siffror. Tycker faktiskt att det var starkt av svensken att hänga kvar i andra set och pressa fram ett tiebreak. Sju breakbollar hade han emot sig i det setet, fyra av dem i ett och samma game. Raonic var betydligt säkrare i spelet, och så fort han pressade Pim-Pim lite i sidled slog svensken bort sig.

Dessutom hade Pim-Pim inte en suck i kanadensarens servegame. Fyra vunna poäng mot förstaserve och fyra mot andraserve var visserligen dubbelt så bra som i första set (då Raonic vann 12 av 12 poäng bakom sin förstaserve) men han var aldrig i närheten av att kunna hota.

Samtidigt tycker jag att Raonic spelade väldigt smart i sina returgame. Han blåste bara på när det öppnades luckor och spelade överlag välavvägt. Satsade oftare på vinklar och bra längd än ren power, vilket gav utdelning. Pim-Pim var extremt otrygg i sitt grundspel när han inte fick lägen att trycka till och ta kommandot över duellen.

I tiebreaket visade världselvan verkligen var skåpet skulle stå. Fick med sig ett minibreak direkt och spelade lugnt och tryggt i egen serve.

Ja, sett till matchbilden – som var lika väntad som matchens utgång – går det inte att säga annat än att 7-6(3) i andra set faktiskt är ganska smickrande för Pim-Pim. Hade mycket väl kunnat bli 6-3 (eller ännu värre: 6-1) i stället.

Så pass bra är Raonic när han är i god form nu för tiden. Särskilt inomhus. Han har verkligen utvecklats enormt bara det här året, vilket jag finner ytterst glädjande. Den som följt honom i år visste att det skulle krävas oerhört mycket mer av Pim-Pim än han hade förmågan att prestera i dag.

Så nej, det var inte ”små marginaler” som avgjorde den här matchen. Att Pim-Pim inte hade en enda breakboll och själv blev breakad två gånger på elva försökt trots att han faktiskt slog in fler förstaservar än mot Alejandro Falla i förstarundan (54 procent mot Falla, 66 procent mot Raonic – och då låg han ändå nere på katastrofala 44 procent i början av andra set) talar sitt tydliga språk.

Att Pim-Pim bjudit på fantastisk tennis under sina totalt fem speldagar (vilade i går) råder det ingen som helst tvekan om, och han går verkligen ut med flaggan i topp.

Vad hans tillfälliga comeback betyder för svensk tennis kan vi utvärdera senare, men just nu kan vi nöja oss med att säga att Stockholm Open 2013 inte blivit i närheten av samma publikfest och underhållande tillställning utan honom.

* * *

Det är knappt att man kan tro det, men det var faktiskt mer publik under matchen mellan David Ferrer och Jack Sock än under Pim-Pims drabbning mot Raonic.

Ferrer som det knappt pratats någonting alls om inför och under den här turneringen, trots att han är nybliven världstrea.

Att det varit ganska tyst kring honom beror så klart på hans dåliga form, och att han inte är i närheten av lika slagkraftig på hardcourt som på grus, men sak samma.

Matchen var en oerhört märklig tillställning. Sock hade ruggigt dålig bollträff men bärgade ändå första set tack vare två servegenombrott. Redan efter tre-fyra game hade jag tappat räkningen på hur många oprovocerade misstag Ferrer svarat för.

Det blir verkligen extra tydligt hur extremt dålig form han är i när man är på plats och ser honom spela. Bollträffen i dag var okej, bättre än Socks, men misstagen stod som spön i backen. Det kändes som att han jagade dödande slag på bollar som knappt ens Ernests Gulbis skulle attackera. Mycket mer aggressiv gameplan från Ferrer än man är van vid.

Kanske är det ett medvetet taktiskt drag. Kanske tycker han att han behöver spela mer offensivt och med mindre marginaler för att kunna hävda sig på hardcourt.

I så fall borde han tänka om. För det funkar uppenbarligen inte.

När spanjoren i stället valde att dra ner tempot och spela mer på säkerhet, som han normalt gör, kom i stället misstagen från Sock. Det ska sägas att amerikanen gjorde några riktigt fina poäng med briljanta forehands och fin känsla framme vid nät, men överlag gjorde han inte en bra match.

Skrev inför matchen att jag inte var särskilt imponerad av insatsen mot Bernard Tomic, och den känslan hängde kvar i dag. Det här var Ferrers match att förlora.

Det gjorde han inte förstås. Nej, han gnetade sig in i matchen, justerade sin taktik och nötte ner Sock. I tredje set vek amerikanen ner sig totalt och setsiffrorna blev till slut 4-6, 6-3, 6-1. Inte på något vis en övertygande seger för Ferrer, men likväl en seger. Kan bli en intressant kvartsfinal mot Fernando Verdasco, med andra ord.

* * *

Gulbis var fokuserad nästan hela matchen mot Igor Sijsling. Tappade visserligen break i andra set, men vann tiebreaket behärskat: 6-3, 7-6(3).

Det blir därmed något av en drömfinal i morgon, mellan Gulbis och Jerzy Janowicz. En match som spelas redan 12.00, av någon fullständigt obegriplig anledning. En av veckans tveklöst mest intressanta matchups läggs alltså som första match.

Vilken som spelas sist? Grigor Dimitrov mot Kenny De Schepper. Jisses…

Dimitrov slog för övrigt Jan-Lennard Struff enkelt (6-1, 6-3) och De Schepper skrällde mot Kevin Anderson (7-6, 4-6, 6-3). Såg inte matchen mellan De Schepper och Anderson, men enligt uppgift spelade faktiskt inte Anderson direkt dåligt. Vilket känns helt sanslöst. För inte ska väl Anderson förlora en ATP 250-match mot en spelare som Kenny De Schepper? Nej, det kändes som en given seger på förhand. Måste ha varit små marginaler som avgjorde i den matchen.

Ja, och så slog ju Verdasco Jarkko Nieminen i tre set: 6-2, 3-6, 6-3. Kändes rätt väntat. Såg bara delar av den matchen och det gick väl inte direkt undan, man man väl säga.

* * *

Alla dagens resultat: