This is it.

Det definitiva slutet på säsongen är här (med undantag för Davis Cup-finalen nästa vecka, men World Tour Finals känns mer som det ”riktiga” slutet).

Novak Djokovic avslutade den ordinarie ATP-säsongen med en övertygande seger i Paris Masters – hans 40:e titel i karriären.

En riktigt bra final, tycker jag. Titelförsvararen David Ferrer gjorde en lika stark insats som mot Rafael Nadal i semifinalen, och särskilt i första set var det faktiskt han som mestadels styrde spelet. Väldigt ovanligt att se ett sådant scenario i en match mellan Ferrer och Djokovic. Det hela accentuerades när Ferrer hade breakboll i början av setet. Han stod verkligen fastnaglad i mitten av banan vid baslinjen och jagade Djokovic fram och tillbaka i sidled – och avslutade med en elegant stoppboll.

Som vanligt kändes det dock aldrig riktigt som att han var nära att vinna. När han servade för setet vid 5-4 plockade Djokovic (som så många gånger förr) fram sitt absolut bästa spel, medan Ferrer sviktade under pressen. Fyra raka game tog serben, från underläge 3-5, och bärgade setet.

Andra set blev i princip identiskt. Ferrer fixade break redan i första game och de följdes åt till 5-4, när Ferrer återigen misslyckades med att serva hem setet. 7-5, 7-5 är ändå fina siffror för spanjoren, som på det hela taget gjorde en bra match.

Segern ger dessutom hoppet om att Djokovic trots allt ska avsluta året som världsetta lite konstgjord andning (men då krävs att han vinner hela kalaset).

Nåväl.

World Tour Finals 2013 känns på förhand faktiskt mycket hetare än förra året. Startfältet i 2012 års upplaga kändes visserligen starkare (bortsett från slagpåsen Janko Tipsarevic), men i år är det betydligt mer intressant. Och med tanke på spelarnas form dessutom mycket mer öppet.

Så ja, jag betraktar nog årets startfält även som starkare än i fjol.

Vi tar en titt på grupperna och försöker sia utgången av gruppspel och slutspel:

* * *

GRUPP A:
Rafael Nadal (1)
David Ferrer (3)
Tomás Berdych (6)
Stanislas Wawrinka (8)

Eftersom Andy Murray tvingas stå över årets slutspel efter sin ryggoperation var det givet att antingen Nadal eller Djokovic skulle (eller i alla fall kunde) få en något enklare grupp.

Drömlotten föll på Nadal.

Nu är det i och för sig svårt att framhäva Roger Federer som en mardrömslottning, trots hans stigande form under hösten, men jag tror att Nadal är särdeles nöjd med att slippa möta Juan Martín del Potro.

Ferrer slog visserligen sin landsman i semin i Paris, men maktbalansen dem emellan är alltjämt i Nadals favör med god marginal. Nadal gjorde dessutom en dålig match i Paris – något som inte lär upprepas i London, trots att hardcourt inomhus i allmänhet och World Tour Finals i synnerhet aldrig fallit honom på läppen.

Tomás Berdych är sällan ett hot mot världsettan och Stanislas Wawrinka har aldrig tagit set mot honom på elva matcher (Nadal har alltså 11-0 i matchfacit och 24-0 i setfacit).

Att Nadal ska ta de två gruppspelssegrar som krävs för att han definitivt ska låsa sin position som världsetta känns därför bombsäker på förhand.

Här handlar det framför allt om vem som tar den andra semifinalplatsen. Berdych är knapp favorit i dagens matchup mot Wawrinka (tjecken står i runt 1,70 gånger pengarna, schweizaren i 2,00) trots att Wawrinka leder med 7-5 i inbördes möten och vunnit fem av deras sex senaste bataljer.

Om Wawrinka kan hålla nerverna i styr (det här är trots allt hans första framträdande i ATP-slutspelet och trots enorm utveckling på det mentala planer under den här säsongen så är han inte helt ”chokefri” än) så är jag faktiskt beredd att hålla honom som personlig favorit.

Ferrer ska givetvis inte underskattas, men bortsett från finalen 2007 (förlust mot Federer) är hans framgångar här rätt så begränsade. Likadant är det med Berdych, som utöver semifinalen 2011 (förlust mot Jo-Wilfried Tsonga) inte brukar prestera i de här sammanhangen.

2011, då även Ferrer tog sig till semi, var för övrigt ett märkligt WTF-år. Murray var skadad och ersattes av Tipsarevic efter en match och både Djokovic och Nadal stod inte att känna igen (båda sade sig vara utmattade efter en lång och hård säsong). Eftersom Ferrer och Berdych var i samma grupp som Djokovic och Murray/Tipsarevic ger dessa omständigheter förklaringen till deras framgångar det året.

Men ja, på förhand tror jag på Nadal och Wawrinka. Måstematch för Wawrinka redan i dag, förstås. Likaså för Berdych. De måste liksom sikta in sig på att slå varandra och därefter Ferrer. Ferrer å sin sida måste troligen slå både Berdych och Wawrinka för att ha en chans till avancemang, och jag tror inte att han har det i sig just nu. Han har ett gäng tuffa spelveckor bakom sig och sa själv efter semin mot Nadal i Paris att han är trött.

De går vidare till semifinal: Nadal, Wawrinka.

Slutställning:
1. Nadal
2. Wawrinka
3. Ferrer
4. Berdych

* * *

GRUPP B:
Novak Djokovic (2)
Juan Martín del Potro (5)
Roger Federer (7)
Richard Gasquet (9)

Gasquet klamrade sig kvar på den där niondeplatsen och säkrade sin slutspelsplats, alltså. Starkt gjort ändå. Och väldigt smart av honom att spela 250-turneringen i Moskva, som var betydligt lättare än Stockholm och Wien. I kombination med Tsongas dåliga fysiska form efter skadefrånvaron och Milos Raonics tillkortakommanden räckte det till en guldbiljett.

Så här på förhand går det dock inte att säga annat än att han blir slutspelets slagpåse. Kan inte se honom fälla någon av de tre andra spelarna, såvida de inte har en dålig dag på jobbet. I det avseendet är väl del Potro det svagaste kortet. Är han på bra spelhumör håller jag honom som favorit till andraplatsen – bakom Djokovic – men det kan lika gärna bli en ny flopp för argentinaren. Det är liksom ganska svårt att från vecka till vecka säga vilken form han är i.

Spelade ju inte särskilt bra i Paris, men tillräckligt för att gå till kvartsfinal. Här gäller det dock att han höjer sig avsevärt. Måste spela som i Tokyo, Shanghai och Basel, helt enkelt. Och det tror jag att han kommer göra.

Riktigt jobbig grupp för Federer, det här. Efter semifinalen i Paris har jag väldigt svårt att se honom slå Djokovic. Jag håller det inte för troligt, serben är i på tok för bra form nu. Även del Potro utgör ett massivt hinder för schweizaren.

Att besegra Gasquet, helst i raka set, är ett måste för Federer. Sedan måste han rikta in sig på att plocka set mot Djokovic och fälla del Potro. Att hoppas på att Gasquet ska göra livet surt för någon av de båda är ett alldeles för osäkert kort.

Om han lyckas? Inte omöjligt, men på förhand går det inte att säga annat än att Djokovic och del Potro är favoriter. Djokovic har 17 raka segrar sedan finalförlusten mot Nadal i US Open och har varit den överlägset bästa spelaren under inomhussäsongen. del Potro har tillryggalagt en överlag mycket stark höstsäsong och trivs bra i 02 Arena.

Det vore visserligen ett underbart statement från Federer att vinna hela kalaset, efter all den kritik som riktats mot honom under detta för honom så fiaskobetonade år.

Men att han ska slå del Potro eller Djokovic i gruppspelet, sedan troligen Nadal i semin och Djokovic eller del Potro igen i finalen, back to back… Nej, det låter inte helt rimligt när man säger det out loud.

De går vidare till semifinal: Djokovic, del Potro.

Slutställning:
1. Djokovic
2. del Potro
3. Federer
4. Gasquet

Semifinalerna: del Potro slår Nadal, Djokovic slår Wawrinka.

FINALEN: Djokovic slår del Potro.

Tror vi inte på Nadal? Jodå. Klart vi gör. Om det skulle bli en semi mellan honom och del Potro så känns det som en helt öppen historia, och en match där dagsformen avgör.

Vi måste dock komma ihåg att hardcourt inomhus inte är Nadals arena. Hans förluster på underlaget kan liksom inte bara bortförklaras med ”dålig dag på jobbet” eller dylikt. Han måste verkligen prestera på sin absoluta topp för att vara konkurrenskraftig inomhus.

Dessutom: att han har en enklare grupp innebär ju inte, som ni ser, att han har en enklare semifinal.

Det är precis tvärtom – han lär ju möta antingen Djokovic eller del Potro (alternativt Federer), medan ettan eller tvåan i grupp B (beroende på hur Nadal placerar sig, men nu tror ju jag att han vinner sin grupp) får en betydligt enklare semifinalmotståndare.

Så det hela jämnar ut sig till sist. Nadal får en enklare grupp men svårare semifinal och final. Djokovic har en svårare grupp men enklare semifinal (om han och Nadal vinner respektive grupp).