Startsida / Inlägg

Djokovic och Nadal till final i World Tour Finals

av Henrik Ståhl

38 matcher har de redan spelat mot varandra.

I morgon blir det den 39:e bataljen i ordningen.

Detta sedan Rafael Nadal planenligt avfärdat sin gamle rival Roger Federer och Novak Djokovic kört över Stanislas Wawrinka.

Djokovic-Wawrinka blev aldrig den episka drabbning man hade hoppats på. Det har kanske varit frestande att tro att Wawrinka efter deras jämna duster i Australiska öppna och US Open börjat klura ut serben och närmat sig en seger.

Stanislas Wawrinka. FOTO: BILDBYRÅN
Stanislas Wawrinka. FOTO: BILDBYRÅN

Det är precis tvärtom – Djokovic har läst sin läxa och kliver ut på banan väl förberedd när världsåttan står på andra sidan nätet.

Och det handlar egentligen inte om några stora taktiska förändringar. Nej, jag tycker bara att Djokovic helt enkelt varit mer fokuserad i deras två senaste möten. Läser Wawrinkas serve bättre, spelar säkrare och vet när lägena kommer.

Som vid 4-3 i första set. Det var liksom en självklarhet att Djokovic skulle göra sitt dittills bästa returgame i matchen. Kanske kände Wawrinka det på sig, för han var rätt så darrig i just det gamet.

Precis som han var efter att han själv fått med sig ett break i inledningen av setet. Djokovic brukar pressa på för att hindra sin motståndare från att fullborda sitt break, vilket han också gjorde nu.

I andra set fixade världstvåan ett tidigt servegenombrott och höll sedan ifrån ända in i mål. Varken mer eller mindre. 6-3, 6-3 blev slutsiffrorna. Lika överlägset som i Paris förra veckan.

Ändå spelade inte Wawrinka direkt dåligt. Nej, han gjorde en klart godkänd insats. Djokovic var bara på tok för stabil för honom. Jag menar, när man inte ens kan smasha förbi sin motståndare, eller när man blir passerad efter ett slag som mot nästan vilken annan spelare som helst hade varit en självklar winner (se klippet ovan – turneringens tveklöst bästa poäng), vad ska man då göra?

Mot slutet kunde Wawrinka inte dölja sin frustration, och jag tror inte att någon klandrar honom. Han kände nog att han hängde med ganska bra i andra set och hade chans att vända, men den lilla chansen grusades av en smärtsamt effektiv Djokovic (vann 89 procent av poängen i egen serve och 49 procent i Wawrinkas).

Djokovic stannade på drygt 14 oprovocerade misstag och slog sin första winner sent i första set, vilket är det enda man kan klaga på vad gäller Djokovics prestation. Och det där med winners förresten. Räcker det att slå 7-8 stycken under en match, ja varför ska man då behöva slå mer?

Nej, det här var en i grunden nästan helt fläckfri insats. Just nu känns det faktiskt som att ingen kan stoppa honom. Inte när han spelar så här.

Inte ens Nadal.

Spanjoren gjorde en bra match mot Federer, om än inte bländande. Främst var det faktiskt på det taktiska planet han imponerade. Förr i tiden, nästan så långt bak man kan minnas och inklusive deras tre tidigare möten i år, har deras matcher (lite förenklat) handlat om en sak: den som tar kontroll och utmanar den andras backhand i duellerna vinner matchen.

Så var det inte i dag.

Nadal sökte sig i stället osedvanligt ofta till Federers forehand. Och mönstret var tydligt: flytta Federer i sidled åt ena hållet, fånga honom sedan på fel fot genom att byta riktning tvärt.

Det började ganska bra för Federer. Hängde med i duellerna, bjöd på solitt försvarsspel och servade stabilt. Hade tre breakbollar i mitten av setet men brände samtliga och blev sedan själv bruten till 5-4. Plockade fram sitt absolut bästa returspel och bröt tillbaka, men tappade sedan sin serve på nytt.

Då var det adjöss och god natt. Man blir liksom inte bruten två gånger i sådana lägen mot Rafa. Särskilt inte när man redan fått en livlina. Man får sällan, för att inte säga aldrig, en till.

Matchbilden var ungefär densamma i andra set, med skillnaden att Federer aldrig var riktigt nära att hota Nadal i spanjorens servegame. I alla fall inte på allvar. Samtidigt pressades Federer hela tiden i egen serve (Nadal vann 40 procent mot schweizarens förstaserve, 50 procent mot andraserve) och blev bruten två gånger – andra gången i ett väldigt lojt servegame vid ställning 5-3 till Nadal.

Roger Federer. FOTO: BILDBYRÅN
Roger Federer. FOTO: BILDBYRÅN

Federers stora akilleshäl i dag var faktiskt inte hans backhand, utan för ovanlighetens skull hans forehand. Ovanligt, ja – men inte så oväntat. Det är inte hans forehand i sig som tappat i styrka och precision genom åren, utan främst hans fotarbete. När han hamnade lite fel i positioneringen efter att Nadal ändrade riktning i duellerna kom de oprovocerade misstagen. Särskilt när han försökte sig på att slå rak forehand.

Den största besvikelsen för honom själv lär vara att på tok för många av de oprovocerade misstagen på forehandsidan kom vid bra lägen, där Federer hade övertaget i duellen och chans att döda poängen.

Missarna duggar mycket tätarna numera, så generellt är det inte så mycket att säga om det. Mot Nadal har han dessutom anammat en mycket mer aggressiv taktik. Försöker returnera med backhandslag i stället för chip mycket oftare än mot andra spelare och tar bollen tidigare.

Det är inte alls fel av honom att spela så, särskilt inte när han väger upp det med ett välbalanserat försvarsspel (som han tyvärr dock inte kan upprätthålla under en hel match, vilket är en av anledningarna till att han generellt spelar mycket mer aggressivt), men i dag – liksom i finalen i Rom i våras – kunde han inte fullfölja sin strategi med den precision som krävs.

7-5, 6-3 till Nadal, som alltså bärgade sin första seger inomhus mot Federer. Det här får förresten anses ha varit Federers tveklöst bästa chans i år att faktiskt slå Nadal. Att han sköt så högt över ribban i dag får en ju så klart att undra om han någonsin kommer kunna snygga till den inbördes statistiken. Jag tror inte det, men det är en helt annan diskussion som ni gärna får hänge er åt i kommentarsfältet.

Själv tycker jag att det blev ett riktigt bra avslut för Federer. En final och två semifinaler på tre veckor är hans tveklöst bästa facit på hela året. Som jag sagt tidigare – han har något att bygga vidare på inför 2014. Och vid det här laget har han nog förstått att det krävs mycket jobb och träning om han ska kunna fortsätta på den här nivån.

Nåväl.

Ännu en blockbuster mellan Nadal och Djokovic väntar oss alltså i morgon. Det blir grejer det.

  • Tjänstgörande sportredaktör: Emilia Cederholm
  • Sportchef: Pontus Carlgren
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt Hellsing, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB