Pablo Andújar.

Det går ju inte att inleda den här texten utan att först nämna honom.

I går blev den 40-rankade spanjoren varse att det inte räcker med att bara slå Rafael Nadal för att slå Rafael Nadal – man måste överträffa sig själv också. Vilket Andújar gjorde.

Nästan.

Rafael Nadal stod inte att känna igen. Hans insats i semifinalen i Rio de Janeiro förde tankarna till Vina del Mar 2013. Den gången stod han på en tennisbana för första gången på sju månader och föll till slut i en finalrysare mot doldisen Horacio Zeballos, där argentinaren gjorde sin bästa match i karriären.

Nadal var stel och trögfotad redan i inledningen av den turneringen, men det hindrade honom inte från att mer eller mindre köra över sina motståndare på väg till den där finalen.

Så är det att möta Nadal. Han har en osviklig förmåga att vinna kontrollerat över lägre rankade spelare även när han gör riktiga skitmatcher. Helt enkelt för att han är en så otroligt krävande spelare att möta, både på ett spelmässigt och mentalt plan. Många gånger räcker det inte med att slå Nadal för att slå Nadal – man måste besegra sig själv och sina tvivel också.

Det brukar manifesteras i praktiken på banan i ett högriskspel med stort chanstagande. Man måste spela med extremt små marginaler även när Nadal underpresterar, vilket generellt gäller även mot giganter som Novak Djokovic, Andy Murray och Roger Federer (bortsett från säsongen 2013). Så stor skillnad i spelstyrka är det mellan toppspelarna och lirarna på världsrankningens lägre regioner.

Det gjorde Pablo Andújar under stora delar av gårdagens match. Han inledde i högt tempo och tog kommandot direkt. Dubbelbreak och 6-2 i första set säger väl det mesta.

I andra set höjde sig Nadal några snäpp och fick med sig ett tidigt break. Hade visserligen två breakbollar emot sig men räddade båda. 6-3.

Från mitten av andra set och in på tredje hade Nadal förtvivlat svårt att störa Andújar i landsmannens servegame, medan han själv fick slita hund för att hålla sina egna. Fick ändå med sig ett servegenombrott till 4-3 i avgörande set efter en dipp från Andújar. (Där han bland annat fick en varning för att han tog för lång tid på sig mellan poängen. Vilket gjorde honom rasande eftersom han tyckte att publiken störde honom – något domarna inte ska ta hänsyn till enligt reglerna. Även Nadal blev varnad i tredje set och fick till och med en fault – gick miste om förstaserve – som man får vid andra varningen. Föredömligt av huvuddomarna att hålla hårt på den här regeln, vilket de gjort under hela veckan.)

Andújar skakade dock snabbt av sig raseriet och bröt tillbaka omgående – och var en stund senare två poäng från segern vid ställning 4-5, 15-30 i Nadals serve.

Setet gick så småningom till tiebreak, där ingen av spelarna höll serve de första fem poängen (vid 5-3 till Nadal hade de hållit serve varsin gång). Sista halvan av tiebreaket blev en nervpärs för båda sidors fans. Nadal räddade två matchbollar i egen serve, Andújar räddade tre. Först vid 10-10 fick Nadal med sig ett minibreak och därmed chansen att serva hem matchen. Vilket han gjorde. 2-6, 6-3, 7-6(10).

Måste vara den minst kontrollerade segern Rafael Nadal någonsin vunnit på grus. I alla fall mot en så här pass lågt rankad spelare. Tappa set händer det ju att han gör även på sitt favoritunderlag, men i den här matchen var han många gånger spelmässigt underlägsen. 108-106 i poäng totalt till Andújar, som verkligen var kvällens spelförare, vittnar om just det.

Och han var verkligen riktigt illa ute vid flera tillfällen. Inte minst i tiebreaket, där Andújar i vissa lägen blev lite för het på gröten (slog bland annat en illa vald stoppboll i nät, som banade väg för världsettan).

Ser man till Nadals prestation är det omöjligt att inte ställa sig frågan: Är ”Rafa” fortfarande skadad?

Det såg ju så oerhört stabilt ut inledningsvis i turneringen: 6-3, 7-5 mot Daniel Gimeno-Traver, 6-1, 6-2 mot Albert Montanes, 6-1, 6-0 mot Joao Sousa. Hade han bara en dålig dag på jobbet mot Pablo Andújar i semifinalen?

Det är möjligt. Men det finns vissa saker som talar för att Nadal fortfarande känner av ryggskadan:

• Serven. Hans uppkast var många gånger märkligt, och överlag osedvanligt varierat (på ett negativt sätt). Ofta var det väldigt kort och lika ofta var serven i sig ganska uddlös. Andraserven var oerhört svag, och Andújar högg som en kobra i de lägena. 

• Missarna. Det blev visserligen 40 winners till slut, men man är inte van vid att se 33 oprovocerade misstag från Nadals racket på grus. Han rörde sig inte lika bra som han brukar och hade vissa problem med sina grundslag, även i lägen där han borde ha kunnat sätta mer press.

Oroväckande? Nja. Att han över huvud taget ställt upp i Rio de Janeiro tyder ju på att skadekänningarna är hanterbara. Likaså att han faktiskt vann i går till slut. Enligt uppgift hade han små skadekänningar i finalen i Monte Carlo mot Djokovic förra året – en final han förlorade i raka set – vilket manifesterades på liknande sätt. Det innebar dock minimala bekymmer för hans fortsatta grussäsong.

Så nej, alltifrån Nadals kroppsspråk till hans insats i går, hur dålig den än var överlag, tyder på att han trots allt har kontroll över situationen.

Även om gårdagens seger inte kändes särskilt kontrollerad.